Kiviks Lilla Råa-bloggen - Raw Food, vardag och upptåg!

Holy Mole!

2012-01-08T18:46:00.000-08:00

Vilda: Nåja nåja... Har vi lockat er tillräckligt för att ni ska nappa på nästa års Costa Rica-retreat? I så fall kanske det är dags att prata maaat! Idag har Chris Kendalls retreatgäster (ni får veta mer om honom i kommande blogginlägg) blivit bjudna på noni och fruktsoppa, katuksallad och sapotepudding. Förra veckan, då Lou Corona var på besök fick vi smakat på yoghurt och superduperjuicer. Men vad äts annars då?

Typiska rätter här i Costa Rica är relativt hälsosamma (i den bemärkelsen att de inte har så mycket mjöl, mjölk och socker), mycket kolhydrater dock och mycket koriander, gallo pinto till dagens alla mål (ris, svarta bönor o koriander), sopa negra (svart bönsoppa med koriander och ägg), casado (ris, kålsallad, banan och något kött), olla de carne (gryta med lite kött och desto mer lokala grönsaker som två sorters sötpotatis, morot m.m.) eller olla porida (gryta med yucca, sötpotatis, potatis, morot, chocho, kokbanan, pumpa, tannia, kål och lök).

Gallo pinto, costa rica-frukost...

Sopa Negra

Det används vanligtvis inte mycket kryddor, så cuisine à la Costa Rica är kanske inte en gourmetkocks dröm, det sägs att maten är desto mer smakrik på den karibiska sidan där det peppras till och där landets superproduktion av kokos kommer till sin rätta i heta limegrytor...

Själva äter vi mest enkla fruktmål här, dricker smoothies, slänger ihop sallader med dressingar baserade på kokosvatten och kokoskött (=kokosmjölk). Men medan Erik frodas och fröjdas och låter papayan smälta under tungan medan ett lätt extatiskt leende pryder hans vackra solbrända ansikte, har jag själv lite svårare för fruktariandieten. Kanske beror det på att jag inte är tillräckligt fysiskt aktiv, kanske på att jag trots allt ammar två barn och inte äter tillräckligt, eller beror det helt enkelt på att jag alltid älskat att verkligen laga mat. Erik kan slänga ihop en sallad på lite grönt, en tomat och en skvätt olja och tycka att det är "peachy". Själv tycker jag att det är svårt ätt äta något som inte smakar någonting. Men det är bara jag. Säkert att mina smaklökar är skadade efter alla baknätter när Challan låg och sov och jag hade filmbesök.

Hur som helst. Jag har underhållit min cordon bleu-läggning när jag har lagat åt barnen. De har blivit besatta av friterade majsbröd (i kokosolja) som jag iofs har lyckats superladda med grönt och skönt... Här är en bas till att smaksätta mina röror:

Holy mole

1 dl soltorkade tomater
0,5 dl blötlagda valnötter
0,5 dl blötlagda mandlar
4msk kakao
1 chili (styrka beror på smaken)
1-2 viltöksklyftor
2 msk sesamfrön
3 msk russin
Koriander
Himalayasalt
1/2 söt lök
Vatten

Mixa alla ingredienser utom lök och vitlök. Häll gradvis i vatten för att få en så fast konsistens som möjligt. Mixa i vitlök och lök i slutet. Häll röran i en burk och använd som krydda i såser osv.

Annars är allt bra i tropikerna. Förutom att en sandloppa eller femton måste ha krupit upp i min bikini och att jag därefter har femtioåttatusen bett på insidan av låren.

Om träning och proteiner...

2012-01-06T06:29:00.000-08:00

Under den tid vi hittills varit på Finca De Vida har vi mött en massa spännande människor, som alla haft gemensamt att de velat skapa en varaktig förändring i sina liv. Vissa är här för att de haft intresse för raw food, andra för att de behöver bearbeta sorg, vissa för att de har viktproblem. Nedan kommer ett liten intervju med Enrique, som sysslat med rawfood i drygt åtta månader. Han har en bakgrund som jag känner igen från många av våra kunder, som hört av sig och frågat om protein, råkost, matsmältningsproblem, och hur man kan träna mycket och samtidigt må bra med en lågproteindiet.

När jag själv åt en "vanlig" vegetarisk diet och tränade mycket styrketräning levde jag efter devisen "ju mer protein, desto bättre". Ungefär som om vartenda gram protein direkt transporterades och blev till muskelmassa. Vad jag då inte visste, var att detta i själva verket hindrade mig från att må bra och få bra träningsresultat. Dessutom gav det mig hemska matsmältningsproblem (och gaser). Ett överintag av raffinerade och denaturerade proteiner, som hettats upp, leder till produktion av en massa slaggprodukter, till försämrad återhämtning, acne, och mycket annat otrevligt. Många har sagt det förr, men det tål att sägas igen; det handlar om kvaliteten på proteinet, inte mängden. Modersmjölk, som föder små bebisar som befinner sig i en snabb tillväxttakt, innehåller inte ens 2% protein. Jag vill inte säga att detta är tillräckliga proportioner för någon som tränar superhårt och vill bygga muskelmassa på ett naturligt sätt, men det ger i alla fall lite perspektiv på de monstruösa rekommendationer man kan finna i träningstidningar och liknande.

Det ska också sägas att proteinbehoven är individuella - vissa kroppstyper (som jag t.ex., lång och smal, nervös vata-dosha) kan behöva mer protein. Och tycker man inte att man får i sig riktigt tillräckligt genom gröna blad, nötter, frön och liknande, så finns det riktigt bra tillskott. Många har provat hampaprotein som också har ett bra innehåll av omega-fetter. Min favorit är annars Sunwarrior risprotein, eftersom att det går så himla bra att blanda med smoothies. Jag har gjort ett antal olika experiment med ananas, kokoskött, vanilj, mango...men man behöver ju inte vara i Costa Rica för att göra riktigt goda smoothies. Även om det underlättar.

Här är Livets gård!

2011-12-27T15:43:00.000-08:00

Nu ska vi äntligen visa er lite utförligare var vi egentligen är, och om vi har det så bra som vi borde ha det i ett tropiskt paradis. Just ni sitter jag med en slumrande lillan i knät, med en stor papaya framför mig på bordet. Och datorn så klart. Syrsor surrar runt oss, vatten droppar från taket, och jag funderar på hur det kommer kännas när vi kommer tillbaka till februarikylan. Men nu, Finca De Vida:

Julafton utan ärmar

2011-12-25T08:17:00.000-08:00

Charlize, jultomte

Det är slutet på regnsäsongen så när vi ger oss iväg till stranden regnar det fortfarande och fötterna sjunker härligt ner i leran när man går upp för backen från vår lilla cabana upp till det gemensamma köket.

Vi ringer skypesamtal till våra familjer och ser dom iklädda i varma tröjor och tomteluvor i färd med att äta köttbullar och fläskstek. Visst saknar man familjen men de är så långt borta i en annan värld. Långt från vår verklighet nu.

Vi får skjuts med Eric från grannbyn igen och eftersom Challan hellre vill stå bak i Brian och Jodys pickup tar vi Enrique med i vår bil. Enrique har rötter i Kuba så han pratar också spanska och från baksätet hör vi hur Eric berättar samma sak som han gjort för oss några dagar tidigare.

"Dessa 40 hektar är mina. Där bor vi och där min far och där min bror. De är inte till salu! Men mittemot är min frus mark. Om du vill kan du köpa lite av den. Du vet för 50.000 dollar kan du köpa mark, och för 50.000 till kan du bygga dig ett litet hus. Du kan bo där några månader om året så kan jag passa upp ditt hus någon gång i veckan så där..."

I Costa Rica har alla land. Ett par generationer sedan bestämde regeringen att landet skulle satsa på jordbruk och det proklamerades att alla skulle få det land de pekade ut som sitt egna. Därför har alla land. Dessvärre ser Costaricaner (som för övrigt är världens lyckligaste folk) också på teve och har börjat längta efter materiella tillgångar. Det är inte sällan man ser costaricaner sälja sitt land för exempelvis en motorcykel och lite cash.

Vi stannar på en supermercado. Den är nedsläckt men öppen, en tanig tomte i shorts och bommullsskägg röker en cigarett utanför. Han ler välkomnande. Butiken är stor men på hyllorna står endast ett fåtal av varje vara. Det påminner lite om vårt lager när i började. Vi köper bönor och blöjor åt Vilgot; han äter för lite och så vill vi ha bröd så han kan få något att äta meddetsamma. Det är svårt att veta eftersom inga ingredienser står på förpackningen, men bröden är alla vita och fluffiga och antagligen rätt söta.  Innan vi åker därifrån frågar tomten om Vilgot vill ha godis. Erik svarar lite skamset att han tror att vi skippar det men tackar så mycket varpå tomten slår ihop sina händer, bugar lätt och med en huvudryckning säger han:  "Pura Vida!" (Costa Ricas nationella ordspråk som betyder ungefär någon slags positiv variant av "gilla läget")

På stranden duggar det först men ganska snabbt spricker det upp. Erik tar en löprunda med två av killarna, Challan leker i vågorna, krabborna gräver upp sig ur små hål och bildar häftiga mönster i den våta sanden. Jag sitter och läser och håller koll på att lillan inte får för mycket sol. Jag springer ut med Challan i vågorna en omgång och med Erik en annan. Vi får hjälp med barnen av det nya brittiska paret, Lisa och Pawel, medan vi slänger oss i havet och skrattar tillsammans. Gud vad det är roligt att skratta. Och gud vad det är härligt att bada när vattnet inte är überkallt.

Vilgot blir röd om kinderna och jag tänker att vi kan smörja honom med kokosnötskött men Jody letar upp en kokosnöt med skott. Hon säger att vattnet i denna ska vara fetare och lättare att använda i det syftet.

Klockan blir tolv och Challan är fortfarande i solen. Vi ber henne förgäves att ta sig till skuggan och läsa. Hon tror att allt är ok eftersom hon fått lite solkräm.  Vi kommer hem, alla kräftröda, även de som suttit undet träden i skuggan mest hela tiden. Men ingen klagar.

Julbuffet à a raw Costa Rica

Klockan fem serveras julmiddag; blomkålsris med currygryta, rå baba ganoush, rå hommus (så god att den slår den ickeråa varianten med miltals avstånd), rödbetsmedley, grönsallad med misodressing, och till efterrätt en fantastisk sapotepudding som smakar pumpapaj.

Charlize delar ut julklappar som hon köpt på marknaden åt alla. Det blir succé och Brian byter om till de chockrosa kortkorta shortsen hon köpt åt honom och paraderar runt. Alla gapskrattar, Charlize rodnar och hon är nog rätt lycklig.


Så avslutas vår julafton på vår sida världen, vi är mätta krispigt solbruna och vi somnar lätt och sover igenom natten med konstiga drömmar om femhövdade barn och flygolyckor.

Vad man skulle kalla en rejäl resa

2011-12-20T02:41:00.000-08:00

På en kall onsdagsmorgon när solen knappt gått upp tassar en trött barnfamilj ut genom dörren på sitt lilla förvintriga krypin. Den tunna dimman luktar av skogen omkring men också lite lätt metalliskt. Modern är på dåligt humör som vanligt, försöker skrika viskandes på fadern för att inte väcka deras inneboende som ligger och sover i vardagsrummet. Fadern grymtar i sin tur, sparkar lite på däcket innan han sätter sig i förarsätet. Köra, köra, köra... när tar det egentligen slut? Men han vet när det tar slut... detta är nämligen sista körningen på flera månader. Varför kan han inte vara tacksam över det, undrar den körkortslösa modern.

Fadern lämnar av sin lilla familj vid Triangelns tågstation och kör själv iväg för at lämna bilen i säkert förvar. Modern handlar färdkost. Hon passar på att låta alla frossa i emotionellt ätande nu så här innan det blir omöjligt, innan alla frossar i frukt och gör sig av med allt det dära nedtryckandet av obekväma känslor genom falafel, choklad och ostmackor. Ostmackor blir det till färdkost, men också lite från butiken bredvid "Gateau" (kaka på franska). Där lyxar hon till det med marängpaj och brownies och tänkte snart... snart... hon kan nästan känna lukten av djungeln och om hon blundar hör hon kanske även antydan till syrsor och färgglada fåglar. P.g.a. en ordentlig kris har hon gått upp 7 kilo på en månad trots att hon ammar två barn. Hon har aldrig vägt så mycket i ett ogravidt tillstånd förut och vikten kom inte i samband med den senaste graviditeten utan helt och hållet efteråt. Sliten är hos också. Hon och fadern ser båda lite smått kriminella ut på passfotona de tog härom veckan. Han med vildvuxet skägg, hon med ofrivilliga dreadlocks, båda med tydliga svarta ringar under ögonen.

Flyget till New York går bättre än väntat, trots att stora dottern kräktes av turbulenser. En gång i plastpåse, en gång utan. Efter åtta och en halv timmes resa är familjen framme och bestämmer sig, trots två timmars köande in till Newarks passkontroll och en snart sovande lillepåg att ta sig in till Manhattan innan de ger sig vidare till JFK. De har trots allt tretton timmars väntetid mellan flygen.

På Manhattans lämnas de av vid Schwartz luggage storage som befinner sig på andra våningen av ett bostadshus, en kvinna med ett trött men genuint leende, stora ringar i öronen och en stor bullig keps tar emot och räknar ut ett något sånär rabatterat pris eftersom de vanligtvis tar betalt per dag.

"38 dallas' dad allright?"

De ger sig ner till första bästa Deli, köper äggsalladsmackor och upptäcker att även de minsta affärerna på hörnan kan ha raw food. Därför köper de även en påse Grawnola med valnöt & fikonsmak för åtta dollares.

De ger sig ner från trettiosjätte mot femtonde gatan, stora dottern tar många bilder, de hör en äldre man som sitter på en rullator berätta om sin första fru och om sitt medlemskap i svensk-/brooklyniternas baseball-förbund, planer görs för att klämma in en runda till Empire State Building, "Åh, vi måste bara ta oss till Cornelia Street" säger modern som varit i New York i totalt tretton dagar och anser sig vara en expert på området. Men de når till slut sitt mål, One Lucky Duck på Chelsea Market, shoppar loss och tappar musten. Klockan är nu tre på morgonen i Sverige, lillpågen somnar i vagnen, lilltösen sover djupt sedan länge och stora dottern förstår inte hur hon ska orka, inte alls!

En promenad och en taxifärd senare lägger de sig och sover i olika konstellationer för att skydda väskor och göra det bekvämt för barnen. Fadern som normalt sätt måste ligga på en bekväm madrass med öronproppar och skygglappar somnar nu på rygg på en stenhård bänk med öppna butiker och andra flygplatsljud. Modern med en arm över datorväskan, benen över andra bagage och lilltösen i den andra vaggvikta armen.

Även detta flyg går snabbt och smidigt. Stora dottern beklagar sig endast över att Cowboys & Aliens �eA4r dubbad på spanska.

En måltid avnjuts på San Josés centrala busstation: En talrik blandat ris och bönor, stekt ägg, friterad ost, toast och stekt banan. Ögonen hela tiden på de fem stora väskorna och på de tre mindre, däribland datorväskan med det värdefulla innehållet (dator, ipad men framförallt modern och faderns underbara kindlar (frivillig produktplacering!)).

En tretimmars bussresa upp och ner bland bergen. Barnen sover och svettas i mängder.

Roberto hämtar familjen i San Isidro och hjälper dom att packa in alla väskor. "Egentligen är det mycket nära, Finca de Vida" säger han "men man kan inte köra fort"

Och ganska snabbt förstår de varför. Inte någon väg de någonsin blivit körda på (och fadern har kört skabbiga vägar i Brasilien, modern i Senegal) har kommit i närheten av denna. Faders undrar hur långt han hade nått med familjens volvo. Roberto berättar om alla ticos som sålt sina bondgårdar till amerikaner för en motorcykel, ett hus någonstans, en hemmavideoanläggning... amerikanerna har sedan sålt gårdarna dyrt genom amerikanska fastighetsförmedlare. "Det är samma längs med stranden" säger han. Hans farfar hade sålt en gård i området för en summa motsvarande 300 spänn för trettio år sedan.

Barnen gapar och pekar på vattenfall och lianträd och efter ytterligare en och en halv timme är de framme...

Tillbaka! För att försvinna på spännande äventyr...

2011-12-12T15:04:00.000-08:00

Hej på er! Lagom till lucia återvänder vi till bloggen...med spännande nyheter - och denna gången i videoformat! Passar också på att länka till lite recept hos "Energibruden", Catherine Hirota. Där finns bland annat ett litet recept på råa pepparkakor som kan vara värt att pröva! I övrigt får väl vår lilla video tala för sig. Den här gången.

Energier i omlopp

2011-09-29T01:00:00.001-07:00

: Kanske känner du till situationen. Först smyger det på en lite så där slugt, en vag känsla av osäkerhet, en dipp i humöret, man är lite off key bara men tror att det är en tillfällig sinnesstämning, humörsvängningar drabbas vissa av hela tiden.

Ganska snabbt efter det kommer första katastrofen. Något som tar ner en på jorden direkt, och katastrofens omfång står i direkt proportion till de insatser som är på spel. Till exempel började en av mina "neggocyklar" med att jag, som egentligen är tidspessimist, missade två plan på raken, fick spendera 10 timmar på London Stanstead med en hyperaktiv tvååring (Challan) och avslutade det hela med att stiga på vårt plan där ungen vägrar säkerhetsbälte varför planet står kvar på marken utan att lyfta i en halvtimme, enbart på grund av oss.

Negativ karma

Inte så farligt kan man tycka... nej, det var det kanske inte, lite av en ekonomisk katastrof för mig som fattig student och ensamstående mamma men absolut ingenting som behövde dröja sig kvar. Nästa cykel började med att jag glömde min laptop på en buss och aldrig fick tillbaka den, lite större konsekvenser för studentlivet men visst inte heller en superkatastrof. Nästsist, för ca två år sedan, började min och Eriks gemensamma neggocykel med att vårt bröllop fick ett "mycket tråkigt slut". So the stakes are up. Ju mer negativ energi man hunnit investera i sitt liv, desto värre blir neggocyklarna.

Men. Det intressanta med neggocyklar är inte nödvändigtvis den utlösande faktorn. Det intressanta är att det fortsätter. När jag kom hem från Manchester (via London Stanstead) fick jag reda på att min farfar hade dött, jag upptäckte ett födelsemärke som såg väldigt oroväckande ut, relationen med mannen från Manchester tog slut och all elektronik gick sönder.

Efter att vårt bröllop fått sitt tråkiga slut kom vi hem till ett kaotiskt hotell (det vi drev) där ingen gjort sitt jobb i väntan på att vi skulle komma hem (eftersom de blivit ombedda att inte störa oss under bröllopet). Jag fick missfall tre dagar efter hemkomsten och satt och jobbade fjorton timmar per dag efter sjukhusvistelsen för att rätta upp hotellkaoset. Bara någon vecka senare fick jag ett elakt refuseringsbrev från Bonniers (efter ett första lektörsutlåtande som var så positivt att jag fortfarande idag blir förvånad av att läsa det eftersom jag konstant tonar ner det i skallen) och sedan gick all elektronik sönder.

Neggocyklar avslutas inte förrän man lärt sig en sak:

Livet är inte på allvar och man måste skratta åt sin olycka.

När börjar man då skratta? Kanske skrattar man när man för femtonde gången i rad blir av med någonting. Eller när en till datorskärm bara inte går att sätta på, till synes helt utan anledning. Eller, som när jag duschade några dagar efter bonniersbomben, så drar man i duschdraperiet vilket välter en deodorant som stått ovanför badrumsskåpet varpå denna kraschar ner i handfatet, och sliter upp en stor skärva badrumsporslin. Denna skärva letar sig in genom duschdraperiet och in i ens vad, sliter upp ett stort sår och det sprutar blod. Ja, då kan man börja skratta!

Efter att man lyckats skratta tar det ett litet tag men allt verkar rätta till sig till slut.

Nu, i färd med att föda mitt tredje barn, efter att ha byggt upp flera års negativ energi bestående av slit, martyrskap, klagomål, stress och försummad familj, har vi börjat skratta åt vår splittrans nya neggocykel.

Ansamlas, ansamlas, vart tar det då slut?

Här är några smakprov:

Trasig elektronik:

-Dottern spiller kokosvatten på tagnentbord, säger inget av rädsla för ilska, torkar upp och låtsas som ingenting. Dator flippar ut.

-Dubbelkyl i cafékök dör inför äppelmarknaden

-Diskmaskin i cafét dör efter äppelmarknaden

-Matberedarens S-blad slutar fungera inför caféhelg, Henrik tar hit ett nytt blad, detta går sönder också.

-Virus i mail, går inte att få igång

-BankID slutar fungera

-Skrivaren fungerar ej, personal sliter upp locket i panik och spiller färgpulver i hela skrivaren. Felmeddelande: "Fatal error"

-Bilen vobblar och på väg fråm Malmö blir det punka efter att vi redan blivit försenade till dagis av en olycka på vägen. Vi kör med reservdäck i 30 km/ timmen de sista 90 minuterna

Sjukdom:

-Dotter kräks i 24 timmar, är aldrig sjuk annars

-Löss i familjen, försvinner aldrig, oavsett hur mycket artificiella atombombsmedel vi strör över oss själva

Ekonomi:

-Stora ekonomiska förändringar på gång som drar ut på tiden med fler och fler "nya papper" som ska in.

-Övriga stora hinder som ej behöver nämnas för tillfället.

Och mitt i allt detta ska vi föda barn.

Det gäller att ha förstöstan

Erik började skratta ungefär när vi fick punka. Efter att vi släppt vårt krampaktiga grepp om den "allvarliga verkligheten" har vi ägnat de senaste dagarna åt följande: vänta på bäbis, äta kakor, gå promenader, städa lite och framförallt titta på hela säsong 11 av The Celebrity Apprentice.

Av att gå promenader har jag lärt mig följande: ibland kantas vägen av uppsprättad jord inför kabelomläggning men snart syns ingenting av arbetet, endast det positiva resultatet kvarstår. Av Celebrity Apprentice har jag lärt mig följande: Meatloaf må vara blödig och rädd för att förlora alla sina insamlade pengar till Latoya Jacksons vägörande ändamål men även om man gråter dygnet runt KAN man vinna sina pengar i slutändan.

(Har också lärt mig att Gary Busey är helt knäpp i bollen men otroligt kärleksfull och tränad i NLP)

(Förresten har två nya katter installerats sig hos oss samtidigt som allt men det är väl inte negativt, bara skumt, som om man utgör en stor energiansamling som bara drar till sig allt möjligt...)

Kramar,

Vilda

And take it back to the start...

Fat, sick & nearly dead

2011-09-14T00:16:00.000-07:00

: Under mina trevliga kvällar med Mia och Challan för några veckor sedan kände vi oss sysslolösa och bestämde oss för att se på film.

Det blev en dokumentär om en australiensare med en underlig sjukdom som innebar att histaminerna i hans kropp reagerade på alla olika sorters beröring och gav honom svåra utslag. Dessutom var han lite lönnfet och kände väl att han inte riktigt kunde fortsätta på det sätt han gjort hela livet. Så han bestämmer sig för att juica i 60 dagar och inte nog med det, han gör det på ett sätt som jag aldrig hade klarat av. Han älskar amerikansk junk food och tar tjuren vid hornen genom att åka dit och utsätta sig för alla dessa frestelser samtidigt som han håller fast vid sin juiceterapi!

Det är en fin liten film det här. Kanske lite långsam till en början men det kompenseras av att man blir fascinerad av Joe Cross´otroliga fysiska omvandling.

Bonusen får man två tredjedelar in i filmen då Joe möter en frände på en parkering; en lastbilschaffis på lite över 200 kilo som visar sig lida av samma handikappande sjukdom som Joe tidigare gjort. Phil Staples är inte lika modig som Joe utan väljer att avlägsna sig till ett lugnare ställe för att genomgå sin juice-terapi. Det han upplever där är så kraftfullt att det börjar smitta av sig på hela omgivningen i den lilla staden och till slut även på Phils egen överviktige barbeque-frälste bror.

Titta och bli glad :-)

Den äppeltid nu kommer

2011-09-02T15:03:00.001-07:00

Vi har fått in en ny förmåga till vårt kära lilla Kiviks lilla råa, nämligen en älvliknande varlese vid namn Mia. Mia bor hos oss och gillar inte att slåss utan går omkring och lagar chokladelixir och uppmanar oss att äta mera superfoods.

Så nu då, när den enda personen i hushållet som under sin levnad erhållit tillåtelse att hantera motordrivet fordon gett sig iväg för att maratonfixa vår webshop har jag och denna älvliknande varelse inte kunnat ta oss härifrån sedan i onsdags. Lite Huis Clos kan man säga. Bara att vi lever på 2000-talet och således båda har datorer, ambitioner och alldeles för lite tid att uppnå dessa.

Jag har suttit och skrivit på en plan för att få potentiella investerare på fall medan Mia har studerat inför ... ja, jag vill inte avslöja för mycket. Men det på bilden är lite av det hon använt sig av under sina studier.

Dock har det gemensamma bristande ansvar som vi uppvisat i artonårsåldern då vi helt sonika struntat i att skaffa oss körkort trots att åldern var inne hunnit ikapp oss och vi har inte kunnat handla på några dagar. Vi har därför helt enkelt fått hålla tillgodo med det kylen (och till viss del trädgården) har haft att erbjuda. Det har inneburit en del repetition men också en del experimenterande. Mia har gjort typ trettiofemton olika sorters grönkålschips som jag helst gratis och helt utan ansträngning har fått proppa i mig under mina dagslånga arbetspass.

Så ikväll började de färska grönsakerna ta slut och till middag blev det rivet äpple med ingefära, valnötter, kanel, muskot, lite honung, lite vanilj och en nötmjölk på mandelpuré, lecitin, mucuna och astragalus. Så fantastiskt superfascinerande gott!

Och så gjorde vi avkok på äppleskruttarna, rev ner ännu mer ingefära och blandade ut med mandelmjölk och honung. Så höstigt, så Kivikigt, så trösterikt, så fint att vara gravid en mörk sommarnatt och sitta med en Mia och snöa in på datorjobb när man har tillgång till så mycket fint och lokalproducerat.

Sov gott alla ni andra!

Färdkost och biokost

2011-08-21T13:46:00.001-07:00

Familjelycka; en bar rumpa i gräset

: Så åkte vi hem från minisemestern. Har varit härligt att kunna ta sig ut och ro på sjön och Vilgot har sprungit runt som en duracellkanin på svärföräldrarnas altan som är lika stor som huset till ytan. Charlize har under protest fogat sig efter datorförbud och suttit framför en enorm bunt 80-tals Kalle Anka-tidningar och därefter fått gå på nya Apornas planet med Erik.

Fortsatt fritt efter Kates underbart färgglada magiska receptbok passade jag på att ge dom lite att tugga på under bioupplevelsen. Kakor, energitryfflar och lite egna bars:

Hampa- och nibsbitar

Baobabkex från www.katesmagicbubble.com

Mumsiga energichokladingar

1,5 dl smält kokosolja

1,5 dl kakaopulver

ca 1 msk sötning (agave/ honung/xylitol)

0,5 dl malda gojibär

0,5 dl makadamia, hackad

En liten näve russin (gott med gröna men går bra med vanliga)

1 msk acai

1 msk suma

1 tsk shilajit

Blanda alla ingredienser utom nötterna i en skål. Lägg de hackade nötterna och russinen i en form och häll över chokladsmeten. ställ in i frysen. Ta ut efter en halvtimme och skär i bar-storlek. Packa in i aluminium för att bära med eller förvara i kyl.

Och så avslutar man med lite färdkost till bilfärden hem... "makaronigratäng" med sesam- och mandelkräm, muskot och kanel. Lagerna består av riven morot, marinerad svamp, zucchiniplattor och tomat.

Ses snart i shoppen (cafét är stängt nu...)

En Kate och lite nytänk

2011-08-18T12:06:00.000-07:00

Så har vår vän Kate Magic varit på besök i år igen. Det var bra uppslutning i år, både på workshopen i Kivik och på den i Malmö. Hennes entusiasm och ödmjukhet fick oss att bli sugna på kurser igen och så var hon ju så himla snygg! Alldeles strålande och glad och tålmodig. Charlize har nu en permanent inbjudan att besöka henne och hennes söner i Brighton för att putsa upp engelskan.

Så det är inte så konstigt att man tar upp lite gamla kokböcker och dammar av.

Vi har tagit semester i tre dagar nu när cafét har stängt. Med i bakluckan fanns Raw Magic, alla färskvaror från kylen som inte skulle klara sig över helgen och en himla massa superfoods.

Så detta är resultatet av lite Kate-kaka och kolor på Eriks födelsedag:

Smorgasbord

Crikey cake, bas på groddat bovete, avokadochokladkräm och massvis med färsk frukt

Gojifudge, riktigt svår att få till men fantastiskt god även om man misslyckas!

Och det var bara förrätten som man säger. Här kommer dagens middag:

Currygryta, stor mage och sjöspaghetti

Sjöspaghetti med surkål, massvis med persilja, maca, hampaprotein och avokado

Currygrytan från hennes workshop. På ett ungefär iaf.

Och i alla dessa recept döljer sig nyttigheter som hampafrön, maca, hampaprotein, kelp, dulse, lucuma, mesquite, purple corn-extrakt, acai, kakaonibs, m.m.

Fast det är klart, som min svärfar uttrycker sig; man riskerar ju att bli pigg om man äter så mycket nyttigheter!

Nyttigt från trädgården också

Min fru är en järnlady!

2011-08-04T11:49:00.000-07:00

Nu sitter man här en kväll i augusti, svalorna skriker utanför fönstret och en begynnande höstförnimmelse börjar svepa in med småkyliga havsvindar. Ja, nu är det ju fortfarande sommar, och två veckor kvar till min födelsedag, vilket när jag var liten iaf kom ihåg som sommarkalas med jordgubbstårta och läskeblask. Men augusti innebär ändå för oss att vi lämnar den intensiva cafésäsongen och går in i en ny period med en massa spännande planer och projekt för Kiviks Lilla Råa och Råvarubutiken. Min bonusdotter har kommit tillbaka från sin pappa på Island och i september kommer vår nummer 3.

Vad är det då som vi ska få? Ett PlayStation3? Möjlighet att delta i fas 3? Nej, vi ska alltså få ett barn till, en tjej som det verkar. Vi har varit inne på regelbundna ultraljud nu på sistone, man har velat hålla koll på och följa lillan eftersom risken funnits att hon skulle ha en liknande ärftlig njurproblematik som sin storebror. Vilgot hade en massa trubbel, som innebar att han nu bara har en fungerande njure. Men han är frisk och glad nu iaf. Vilda har också tagit många blodprover, varav ett var rätt intressant för en råkostares räkning.

Innehåller: Järnsulfat, askorbinsyra, polyeten, povidon, karbomer, magnesiumstearat, hypromellosa, makrogol, syntetisk paraffin, järnoxid och titanoxid.

Vi tar ju rätt regelbundet B12 som tillskott för att gardera oss på den fronten, och vad gäller det värdet var det helt okej. Vad det gällde järndepåerna var det också okej. Lite sämre var det dock med Vildas järn i blodet (Hb), som låg på 99 när vi mätte för några veckor sedan. Detta beror inte på att, som jag läste att en man hade skrivit i något forum, "kvinnor äter mer grönsaker än män och får därför i sig mindre järn". Naturligtvis beror detta på vilka grönsaker man äter, men många grönsaker är rika på lättupptagligt järn. Istället handlade det sannolikt om för mycket caféstress och slarvigt vegetariskt ätande med för lite mörkgröna bladgrönsaker. För några år tidigare blev Vilda nämligen kvitt sina kroniskt dåliga järnvärden, som hon hade haft ända till hon gick över till råkosten. Antagligen var detta en följd av mycket persilja, mangold och annat i kombination med en c-vitaminrik kost i allmänhet som hjälper kroppen att ta upp järnet. Nu ville Vilda hur som helst i denna graviditet inte proppa i sig syntetisk Duroferon med alla hjälpämnen, utan ge Raw Food en chans. Hon fick över helgen på sig att få upp järnvärdet. Med bara en stor järnspäckad smoothie om dagen med grönkålsjuice, vetegräsjuice, persilja och shilajit samt blåbär och banan så landade järnet på måndagen på 112!

Idag fick vi också en stor leverans nyskördat vetegräs av vår vän Jona, till våra vetegrässhots som vi gör "à la minute". Vi gjorde en stor provomgång med färsk mynta och citron, och blev lite smånippriga allihopa till på köpet. Färsk vetegräsjuice på kamutvete är helt fantastiskt!

Telefontapp och härliga frukostar!

2011-07-09T00:48:00.000-07:00

Ibland inbillar jag mig att det är ödesbestämt att vår familj inte ska ha någon fungerande mobiltelefon. Vad kan det annars bero på att vi inte, förutom i lyckosamma ögonblick då vi otroligt nog hittat både laddare och telefon, har förmågan att hålla rätt på dessa manicker? Vildas mobil har varit borta under lång tid, och har ibland påträffats, för att sekunden senare i princip försvinna i ett svart hål, och sugas bort av antimateria. Det var inte förrän för några veckor sen som denna och dess laddare lokaliserades i samma rum (tursamt sammanträffande kan tyckas). Till vårt stora förtret dröjde det inte mer än någon dag förrän det visade sig att mobilen inte längre gick att ladda. Likt de två i ett par som helt tröttnat på varandra och satt sin relation på "paus" är dömda att sluta i en distansering och ett oåterkalleligt uppbrott, så hade mobilen och laddaren varit ifrån varandra för länge - det fanns inga känslor kvar (eller om batteriet kanske bara är kaputt). Den enda glädjen - eller sorgen - som vi fick av telefonens tillfälliga uppvaknande var en halvtimmes konstant plingande från alla telefonsvarsmeddelanden som legat på lur. Och min telefon ska vi inte ens prata om (jag ska bara skriva lite). Det är den telefonen som vi hävdar "fungerar" när folk frågar om vårt nummer eller om hur man får tag på oss, när de förgäves försökt med den andra.

- Nu fungerar den i alla fall!

- Nu har vi hittat den!

- Prova ikväll igen!

...och minst lika ofta...

- Har jag glömt laddaren hos dig?

- Sony Ericsson? Svart? Inte?

Nu hade jag häromdagen varit vid Ninnis Trädgård i Baskemölla Ekoby för att hämta grönsaker, då jag hade fått förhinder och inte kunnat komma dagen innan. Som vanligt hade nån, i detta fall Ninni, försökt få tag på oss för att fråga hur vi hade tänkt oss det hela. En timme innan hade jag hittat min telefon igen och fick skamset berätta att vi än en gång hade förlagt den och att det inte var förrän just precis nyss som den gett oss äran att stifta bekantskap med den igen. Men NU skulle vi vara tllgängliga igen. Varpå jag i ren förvirring lade mobilen på taket av bilen. Och körde iväg.

Så nu står vi här, utan mobiltelefoner. Tills vidare är det alltså mail som gäller. Men var fanken är nu laddaren till datorn...?

Så, nu över till något som vi i alla fall lyckades hålla ordning på - den jättetrevliga frukosten som vi arrangerade för strandyogagruppen här i Kivik. Efter ett pass i Österlensolen kom de till oss för Chiagröt, selleri-äppeljuice och groddbröd med avokado, mandelsmör, tomat och färskmalen svartpeppar. Mmm...

Blandade grönsaksnudlar med tahinikräm, tomat-, avokado- & fänkålssallad samt champignonjerkey

2011-07-03T07:58:00.000-07:00

: Så har vi äntligen riktigt, riktigt sommaröppet. Vårt café är i full blom med juice- & smoothiebar, ekogröntförsäljning, miniantikvariat samt massa trevliga gästspel. Vi har en praoelev (Jana) som bakar goda tårtor, och en kock (Henrik) som avlastar mig på helgerna. Vi har mina småsystrar som kommer att dyka upp lite när de vill, några grannar och några webshopjobbare som varvar lite arbetsuppgifter. Med andra ord är det fullt med folk i år!

De gäster som besökte oss torsdag eller fredag kunde njuta av en svalkande pastarätt med en rik och syrlig sås samt sälta från sega champinjoner.

Grönsaksnudlar

0,5 Daikon/ Rättika, svarvad

3 morötter, svarvad

1 liten zucchini, svarvad

1 liten paprika, strimlad

lite strimlat bladgrönt

Tahinikräm

3 msk tahini

2 msk ljus miso

0,5 dl vatten

0,5 dl olivolja

juice från en halv citron

ev. lite paprikapulver

Mixa ingredienserna till en slät kräm.

Tomat-, avokado- & fänkålsallad

2 mogna tomater, klyftskurna

1 mogen avokado, skivad och sedan delad på 3

3 vårlökar, hakade

1 fänkål, fint skivad

1 näve basilika (helst thaibasilika), chiffonade

1 liten näve koriander, hackad

Ruccola, batavia el. dyl.

0,5 dl kapris

0,5 dl olivolja

Några skvättar lime

1 nypa himalayasalt

2-3 vitlöksklyftor

Generöst med färskmalen svartpeppar

Blanda alla grönsaker. Mixa kapris, olja, salt, lime, vitlök samt svartpeppar och blanda med salladen.

Champignonjerky

300 g champignon

4 msk shoyo/ tamari

2 msk citronjuice

1 msk agave/ yacon

1 krm chilipulver alt. 1 hackad färsk röd chilipeppar

Hacka champignonerna och torka i torkugn över natten. Blanda de övriga ingredienserna och låt dra. Voilá!

Servera nudlarna med tahinikrämen och jerkeyn. Toppa gärna med lite vårlök och eventuellt vitlökspekan. Servera salladen bredvid med lite skivad nektarin, jordgubbar funkar också bra. Mal generöst med svartpeppar över hela anrättningen.

Utsmyckning av vår Kivikspärla!

2011-06-27T12:49:00.000-07:00

Det är denna vecka det börjar - på riktigt! Idag har vi satt igång den stora köksröjningen, och iordningställandet av vår nya juicebar. Och nu åker även nya skyltar upp så att vi syns lite bättre!

Jag ser fram emot att allt kommer igång och tror att jag själv kommer att stå en hel del i juicebaren och pressa vetegrässhots och servera lúcumaglass... I år kommer vi ju dessutom att ha försäljning av ekologisk frukt och grönt och ett litet miniantikvariat vid caféet. Vilket i princip innebär att man kan handla, äta, läsa, slappa, juicefasta och njuta på ett och samma ställe! :o)

Mr. Handyman...

En helg i det fria

2011-06-27T05:51:00.000-07:00

Vilda: Och medan jag slet i Malmö slet barn och man i Fågeltofta där vår underbara supergröna odling börjat visa sig stolt och snigelfri.

Kram på er alla!

Nu kör vi!

2011-06-21T14:58:00.000-07:00

Kära vänner och bloggföljare! Härmed tar vi, Kire och Vilda, ett gemensamt avstamp för att få fart på denna blogg igen. Den har skrikit efter oss som ett ensamt barn, och inte förstått varför vi bara lämnat den... Vi har sagt till den att vi inte har tid, att vi måste jobba, att vi är stressade... Men till vilket barn har man rätt att säga så i all evighet? Nej, nu har vi negligerat den länge nog, och tar och klär den i lite nya blomstrande kläder, midsommaren till ära.

Vilda är för tillfället på jobbutflykt i Malmö - dvs. för att kunna koppla bort lite från familj och dess relaterade måsten och för att kunna fokusera på vissa uppgifter, och kanske umgås lite med vänner...? Det tycker jag i alla fall hon är värd. Jag ska i morgon ta ett krafttag i vår blivande juice- och smoothiebar i Kivik, som ska inredas lite och utrustas med fina skyltar. Veckan efter midsommar sätter caféet igång på allvar... Apropå skyltar så ska jag också hämta den nya som ska sitta på taket på caféet. Där har det tidigare suttit en annan skylt, och bakstycket, som fortfarande är kvar på taket, är en gammal kasserad vägskylt som uppfordrande har symboler av tält och husbilar med streck över. Många har nog förvånat undrat varför denna suttit på taket, och redan förstått att man självklart ändå inte får sätta upp sitt tält på asfaltsparkeringen utanför caféet... :o)

Nu under midsommarhelgen har vi stängt på caféet, eftersom det är en väldans lugn helg, och egentligen sista chansen för oss att slappa lite innan turistsäsongen börjar. Förhoppningsvis blir det en trevlig och rå midsommar, med många sådana här tårtor, som Henrik gjorde i helgen på caféet!

Från vinteride till påskchock!

2011-04-22T17:14:00.000-07:00

Då var det dags att komma ur kaféets dvala och ge sig i kast med påskanstormningen! Och att samtidigt bryta en två månader lång bloggdvala... Klockan är två på natten och jag sitter hos svärfar och redigerar på nya Kiviks Lilla Råa-sidan, som kommer att få sig en liten ansiktslyftning. I Kivik har vi under den gångna dagen tagit emot en strid ström av glada påskfirare och konstrundare som för en stund bytt ut rökt makrill och litografier mot mandelmjölk och rawfoodbrownies. I vårsolen mötte vi många glada ansikten som mumsande undrade över receptet på våra bakverk, och även en och annan som på jakt efter "riktigt" bröd, fick söka lyckan på annat håll. Det har varit mycket att göra, men det har varit kul!

Arbetet med webshopen ligger självskrivet vilande ett par dagar nu under påsk, vilket känns välbehövligt efter flytt av lager, nyinrett kontor och nya rutiner. Men efter måndagen är det bara att ge sig i kast med paketen igen! Hemma på vår tomt står grönsakslanden fortfarande orörda... skall det månne bli som ett år i stockholm, när rödbetorna kom i jorden vid midsommar? Chansen är väl, i sanningens namn, ganska stor. Men vi har i alla fall fin gräslök som växer som ogräs, samt jordgubbar och vitlök, som planterades i höstas. Kanske är det som vi "sommarjobbare" får satsa på, att plantera övervintrande plantor i höstrusket. Någon som kan fixa fram novembertomater?

Fackförening med likasinnade i Nürnberg...

2011-02-23T00:17:00.000-08:00

"Papi!" "Papiiiiiii!"

En man bredvid mig på tåget upp till Stockholm härom veckan frågade mig vad jag hade för koppling till Tyskland. Ja, han hade ju hört att Vilgot sa "Papi" till mig, samtidigt som jag ändå pratade svenska med honom. Jag förklarade att Vilgots "papi" inte betydde pappa, utan faktiskt vatten, och att han kan hojta ut det högt och ljudligt när han kommer på att han är riktigt törstig. På samma sätt som han konstigt nog ofta ropar "Ilda!" när han vill ha mamma Vildas uppmärksamhet, och inte "Mamma!" Nu följde varken Vilgot eller Charlize med till Tyskland, dit vi åkte för att besöka världens största mässa för ekologiska livsmedel, så Vilgot fick inte höra andra barn ivrigt ropa "Vatten!" till sina fäder.

BioFach Nürnberg samlade i år över 2 500 utställare från alla jordens hörn, och även om vi inte hann prata och provsmaka vid varje bås, så tycker jag att vi gjorde ett bra jobb på de en och en halv dagar som vi var vid själva mässan. (Phew.) Vi har fått massor av spännande kontakter som vi ska se till att följa upp. Mässkomplexet kändes många gånger större än exempelvis Älvsjömässan och såg förrädiskt lika ut på flera ställen bland hallarna, då man titt som tätt helt tappade bort sig och fick ta ut riktmärken mellan amerikanska pecannötter, franska fruktjuicer och kinesiska svampexportörer. Vi pratade med många intressanta tillverkare och distributörer av råa produkter, som har börjat kila in sig som en stark nisch på mässan. Det syns att många raw food-företag jobbar hårt med att vända sig till en bredare, hälsoointresserad publik, och att producenter som tidigare inte gjort någon stor sak av att de faktiskt har råa, oraffinerade varor, nu har sett potentialen i att framhålla just detta.

Sandra och Natasha i köket. Och hampafrösoppan värms ej över 40 grader! (hihi)

Redan ett bra tag innan vi hade köpt biljetter till resan så bestämde vi oss för att vi inte ville bo på något sterilt mässhotell för dyra pengar, utan att vi ville "Couchsurfa". Det vill säga genom nätverket "Couchsurfing" och hitta en bädd/soffa hemma hos någon trevlig människa i Nürnberg. Det kändes extra spännande då vi inte hade några barn att tänka på (de var i tryggt förvar med farmor och farfar) och påminde om tiden då vi varken hade småbarn eller företag. Vi trivdes fantastiskt hos ekofruktsinköparen Sandra, som glatt hade accepterat vår förfrågan och som själv skulle till mässan. Hon berättade också att det kanske skulle komma någon mer som skulle dit och som behövde dela soffan med oss. Allt som allt blev det jag och Vilda, Natasha från Irland, Karly från Hawaii, trubaduren Tony från Irland (Sandras pojkvän) och Sandra själv som huserade i den kylslagna lägenheten (inte alla i soffan...). Samt den skelögda 8-kilos katten som jag glömt namnet på.

Härlig sallad, blomkåls- och avokadomos, provencalskkryddade tomater, marinerad svamp och mycket mer...

Mötet med en av de andra var lite speciellt. Jag och Vilda har under hösten, utan att lyckas, försökt få tag på en viss Natasha på Natasha's Living Food i Irland, eftersom att vi fick tips om hennes choklad som skulle vara mycket god. Lustigt nog var det henne som vi kom att dela en hörnsoffa med i södra Tyskland några månader senare... Tala om förvåning när vi insåg att det var hon. Men så händer det ju också sådana här saker titt som tätt när man sysslar med saker man brinner för, det vet flera av er som följt bloggen sen tidigare... Vi hade i alla fall fantastiskt kul alla dagarna, och avslutade vistelsen med att laga en rå brakmiddag till Sandra och Tony av alla kilovis med råa grönsaker och delikatessprodukter som vi fått som prover under mässan.

Hus vars äldsta delar daterar från 1300-talet.

Lördagen och söndagen ägnade vi åt att upptäcka fantastiskt vackra Nürnberg. Att gå på den färgsprakande och hetsiga mässan kontrasterade väldigt mycket mot att i svartvitt upptäcka stadens historiska arv, både som blomstrande konst- och handelscentrum under många århundraden, och som plats för Hitlers årliga partisamlingar och uppförande av galna mastodontprojekt såsom Zeppelinfältet och den gigantiska samlingssalen Schwurgerichtssaal, samt som scen för de efterföljande rättegångarna.

The Great Health Debate

2011-02-11T03:19:00.000-08:00

Vilda: här sitter jag, barnlös och ledig och helt otvungen. Idag har jag sovit till 10 och läst ut en skönlitterär bok (Igelkottens elegans av Muriel Barbery). Jag har gått ut med hunden, insett att jag inte har min plånbok med mig och fått försona mig med tanken på att jag inte kan ta mig härifrån. Jag har visserligen uppkoppling men mailprogrammet fungerar inte och jag har ringt till lagret men de verkar inte behöva min hjälp. Charlize är i Malmö och tittar på film med pappa. Vilgot är på tåget med Erik på väg upp till Stockholm. Och jag, jag sitter här i Lund, sysslolös...

Äääntligen!!! Jag har inget att göra, jag har inget att göra... vet ni hur länge jag önskat att jag kunde säga så?

Jag passar i alla fall på att lyssna på en del debatter i The Great Health Debate. Fantastiskt intressant om syrad mat eller inte, kött eller inte, frukt eller inte, borde veganer få föda barn eller inte (just den debatten har jag inte lyssnat på ännu), allt på en väldigt hög nivå med väldigt kunniga och intressanta människor. Har ni lyssnat?

Sysslolösa kramar,

Vilda

Köksinvigning x 2

2011-01-23T01:54:00.000-08:00

Vårt kök före

Det började med ett litet besök i gamla hemkvarter. Det kök som jag vet att min käre make slitit med den senaste veckan skulle visas upp och jag skulle sova över i min gamla säng och så skulle vi göra snacks och sitta och jobba hela natten (nja, det verkar inte som att vi har lärt oss det där med att "träffas" på rätt sätt ännu).

"Du får stanna i bilen i typ tre minuter okej?" sa han när vi parkerat och han kom ihåg att det stod disk framme. Jag gick ur bilen men lät Vilgot leda mig långsamt ner mot huset genom (eller på) den stenhårda snön. Vi spatserade i månskenet, halkade omkring, Vilgot pekade på katten Barack och skrattade. Vi kom ändå fram för tidigt och fick stå och knacka ett tag för att familjens fadersgestalt skulle släppa in oss.

Jägmästarbostadens kök anno 2011

Men vad skådade mina ögon om ej ett paradis? Ett rent, ljust (ganska i alla fall), mysigt krypin med gott om plats för att sätta sig vid matbordet. Plats fanns också på arbetsbänkarna där maten kommer att lagas och inspirerande bokhyllor med kokböcker och brädspel istället för kökssoffa och en gammal byrå från hotellet i Stockholm...

Det var en fantastisk upplevelse. Och precis som Erik kände jag också bara för att hänga lite i köket så fort jag fick tillfälle. Jag blev också hoppfull inför framtida matlagningsinspiration. Den som jag fått tillbaka nu sedan flytten och som jag inte för allt i världen vill bli av med. Kanske kommer jag att kunna bibehålla den i detta kök när jag flyttar hem igen.

Rosenblads kök före (ingen arbetsyta utöver det man skådar på bilden)

Matlagningsinspirationen tog vi med oss till nästa köksinvigning hos far min. Efter att ha kommit över en mindre summa likvida medel bestämde sig Johan Rosenblad, vår första konvertit, för att bygga om köket. Också för att matlagningsinspirationen havererat så där någonstans mellan den trettiofemte fikongröten och den femtonde mangosmoothien.

Herr Rosenblads kök anno 2011 (arbetsyta även bakom kameran)

Så vi stod i samlad trupp och lagade mat hela dagen.

Här är resultatet:

Sötpotatiscyrry, Kires norirullar, tabouleh, zucchinirullar med pinje- och broccoliost samt pinot noir-sås, fyllda marinerade svampar, grönkålschips, sjöspaghetti med guacamole och jordgubbstårta.

Hejdå från morfars bardisk!

Köket - hemmets hjärta!

2011-01-20T01:11:00.000-08:00

Sitter i köket i vårt hus, och har precis avnjutit en mycket god frukost med svarta vinbär från trädgården i höstas, banan, äpple, hasselnötter, groddat bovete och en liten klick yaconsirap. Bovetet ja, det var först för några månader sen jag fick lära mig att det bara behöver blötläggas 20 min, så slipper man allt slem under groddningen. Men det jag tänkte skriva om var den makeover som jag gjort i köket, som gör att det känns så mycket mer behagligt. Ni som följt oss på bloggen vet att vi haft våra duster och svåra stunder under uppstarten av företaget, och att detta har gjort att vi då och då mått sisådär. Bristen på tid har gjort att vi inte haft möjlighet att på allvar göra något åt hemmet, saker och ting har samlats på hög, och på många sätt har det blivit som att vårt hus förkroppsligat, och även rört upp, en del av den oro och stress som vi haft inom oss. Det känns inte som en slump att vi ofta har börjat gräla i samma stund vi kommit innanför dörren.

Vi har väl båda haft lite på känn vad det är som har behövts göras för att det gamla stenhuset ska få nytt liv igen, och också kännas livgivande att vistas i. Jag blev mer varse om detta när jag stötte på ett Feng Shui-kapitel i en detoxbok jag bläddrade i; rena linjer, luft, behagliga färger och porlande vatten. Det sistnämnda har vi redan ordnat i och med groddningsmaskinerna som finns på köksbänken. :o) Men de andra sakerna kändes spontant väldigt tilltalande för mig. Jag har ju förstått att jag behöver ordning och reda när jag är stressad för att jag inte ska komma upp i varv och bli än värre. Men jag har inte haft någon bra målbild för vad man ska sikta mot för att skapa en miljö där man kan - och vill - hålla ordning. Jag minns en gång i ett studentrum för drygt tio år sedan, då jag ville göra det riktigt mysigt (och kanske lite romantiskt?). Jag laddade upp med kandelabrar, en gammal symaskinsbänk, stora tygstycken och tonad belysning. Men resultatet blev mer Greve Draculas källare än ett härligt "lovenest". På samma sätt tror jag vi har tänkt om vårt hus, att det på grund av att det är byggt 1767 måste inredas "mysigt", med mycket gamla attiraljer, kistor, fåtöljer och härligt mustiga färger. Resultatet här har dock också blivit för lite av det luftiga och lätta, vilket egentligen är det vi behöver mer av nu. Istället för att agera som om vi drev ett lager för loppisfynd och taklampor som enbart lyser rakt ner och gör att ett rum känns tio gånger mindre än vad det är.

Inspiration? OBS: Detta är ej vår disk!

Jag har i alla fall kommit igång med köket, som jag blev färdig med igår. Jag har inte kunnat göra något åt den bedrövliga plastmatta som täcker golvet, men allt annat har jag försökt att transformera. Alla tusen bilder, magneter och annat krafs som täckte kylen har jag bytt ut mot EN vacker litografi gjord av en släkting till Vilda. Bara det förändrade det första intrycket av köket. En gammal och extremt oskön kökssoffa har fått ge plats åt bokyllor med alla fina kokböcker vi har - något som ger lust att faktiskt läsa och göra mat! Ett fönster var helt täckt av groddningsmaskinerna och flera gamla keramikkannor och flaskor (när skaffade vi oss dessa?), och det andra, stora fönstret, var ett virrvarr av räkningar, leksaker, pennor och gud vet vad. Nu är denna en meter djupa fönsteröppning täckt med en fårfäll och kuddar och därmed omgjord till en härlig liggplats för katter, barn och vuxna. Det slår mig hur idiotiskt det var att ha drivor av räkningar precis bredvid matbordet. Hur ska man då kunna slappna av och ägna sig helhjärtat åt samvaro och få fram kreativiteten till att skapa härlig mat? Några plantor har också givits plats i köket, eftersom som de blivit helt negligerade där de stod innan.

Vips så har köket blivit min favoritplats i huset, och jag känner redan inspirationen flöda! Igår gjorde jag grönkålschips, frökex, hampamjölk och en helt fantastisk rå sushi med ris på mandel, avokado, morot och kala namak. Jag har även laddat groddningsmaskinerna för första gången på två månader. Förhoppningsvis är detta början på en ny tid i Jägmästarbostaden!

Kram!

Råkostexplosion i Sverige

2011-01-13T02:59:00.000-08:00

Det är spännande att arbeta med Raw Food i vårt kalla land just nu. För trots att man hade kunnat föreställa sig att den råkalla vintern skulle ha skulle ha svalnat av intresset för råkost, så puttrar det och sjuder av aktiviteter, knytisar, nya alternativa hälsokostbutiker och bloggar över hela vårt land - råkost är hett just nu! (Kolla gärna in hur många ordvitsar och roliga ordparadoxer jag fick in i den föregående meningen!...hihi, jag är en liten nörd. Hrm.) För de som kanske tvivlar så märks det dock att Raw Food är här för att stanna, den är ingen övergående strömning enbart påhejad av de mest trendkänsliga på Stureplan som sedan sipprat ned till "oss andra". Nej, råkosten bär på ett budskap som går bortom baddräktsfigurer och kaloritrolleri (hmm..det ordet var ju rätt bra), den handlar om att bygga hälsa långsiktigt och att se kosten som den kanske viktigaste faktorn vad gäller det som påverkar vårt dagliga mående. Dessutom för den med sig spännande insikter kring själslig näring, och väcker frågor om hur vi ska konsumera och äta för att alla ska få ett bra liv på vår planet. En utveckling som jag också tycker är spännande är det ökande intresset för vild och näringsspäckad mat såsom nässla och kirskål, som vi kan hitta överallt omkring oss (förutom när det ligger en meter snö på marken). Min dröm just nu är att få gå en kurs och lära mig allt om den vilda maten så att jag kan göra skogssallader varje dag i sommar...

Kram på er!

Ett nyår och en flytt

2011-01-08T01:17:00.000-08:00

Vilda: Så blev det 2011 och vi firade kvällen hos vänner med raw food-buffé och "champagnespannsceremoni".

Apelsincarpaccio med pekannötter och sherry

Dippar, sallader och makadamiasushi

Vitkålsallad rules!

Var och en hade skrivit upp det vi ville undvika 2011 och det vi ville införa i vårt liv 2011. Jag skrev en lång, alltför detaljerad lista på allt jag skulle göra mig av med (jag ska vara "pro-active" inte "reactive", "jag kan skratta, jag är inte rädd" m.m.) men när jag skulle skriva det jag ville ha i mitt liv blev det mer generellt, ett helt nedklottrat papper med clichéer som KÄRLEK och YOGA och FAMILJEGLÄDJE. Efter att vi specificerat våra önskemål gick vi ut på gatan i St Olof och ställde en champagnespann i den stora snövallen, säkert 6 meter hög, som bildat en vägg mitt på vägen. Sedan fick vi föreställa oss att vi stod i en dörrkarm och tittade tillbaka på det gångna året och på allt vi önskar att vi hade sluppit. Så brände vi minuspappret. Sedan fick vi gå genom dörren, stänga den bakom oss och se på alla vägar framför oss och se hur en väg är klarare än de andra. Så fick vi bränna pluspappret också och börja gå den rätta vägen.

En ny väg i år är alltså att vi påbörjar våra liv som särbos. Nu bor jag i Rörum, den vackra lilla byn våra barn går i skolan i. Jag hyr en faktastisk lägenhet som är ledig tills turistsäsongen börjar (så får vi väl se vad som händer sen). Det känns helt otroligt. Vilken möjlighet vi har gett oss själva!

Här bor jag!

Viggis hörna

Andra nyheter är att vi fått tag på färska "unga" kokosnötter. Detta ska jag och Henrik försöka skriva om inom kort.

Och ett gott nytt år till er alla (och till oss själva)

2010-12-30T02:08:00.000-08:00

Ja, så börjar 2011 snart, sista året före 2012, nästsista före år 2013... som jag försökt ge uttryck för i mitt senaste inlägg (det före Eriks) har 2010 varit ett blandat år men här är några av våra bästa stunder:

- Råknytis hos pappa

- Vår invigning

- Arrancinidagen

- Mandelmanns personalfest hos oss

- Knytkalas på internationella råkostdagen

- Kate Magics besök

- Våra kurser på Englagård

och....

Vår lösning på alla våra problem, vår räddare i nöden, vår utmattningskur med Elwin Robinson från Lionheart herbs.

Från och med 2 januari bor jag i Rörum tillsammans med barnen i ett par månader. Vi skiljer oss inte. Vi separerar inte ens. Vi ska bara bli särbo så länge det behövs. Kanske till efter sommaren. För att vi ska behandla varandra bättre när vi väl ses, för att vi ska leva våra liv utan kommentarspår (gentemot varandra), för att Erik ska slippa köra så mycket och för att barnen ska vara på promenadavstånd från dagis och skola, för att vi ska slippa dra ner varandra i skiten när man inte själv klarar av att hålla sig till sina egna principer. Detta har varit bestämt i ett par veckor och tänka sig... vi har blivit superkära i varandra igen. Som när man var ung och dum och spelade spel. När man spelade kall och kylig och såg hur ens partner började uppvakta en efter att denne själv hade varit kall och kylig inför all kärlek man dessförinnan gett. Fast nu är det ömsesidigt. Gud vad härligt det ska bli att börja dejta igen! Och klä upp sig lite då och då. Och vänta på samtal. Och sova över hos varandra. Och vara barnledig!

Erik ska sitta i det insnöade bröderna grimm-huset vid Kronovall med en katt och en hund och ha en frihet han inte upplevt sedan vi flyttade ner hit. Bilen kommer att stå där parkerad tills han verkligen vill använda den igen.

Och så ska vi kurera oss. 2011 ska vi ta hand om oss själva! Mer om det i nästa inlägg.

Och kanske kan vi hoppas på trevligare stunder runt bordet?

Kramar och gott nytt år från oss!

Julbordsjubel i Kivik

2010-12-01T04:23:00.000-08:00

Igår kväll ägnade jag en rejäl stund åt att skyffla snö för att vi idag lätt och smidigt skulle kunna komma ut ur huset. I morse hade det dock kommit 30 cm till och gårdagens arbete var inte mer än just gårdagens arbete. Vi kom till slut ut och iväg hemifrån och lämnade vår stuga med sina istappar...

Nu börjar istapparna också samlas vid taknockarna i Kivik. För dom som passerat vårt café under de senaste veckorna har nog verksamheten verkat stå ganska stilla. Det är enbart under luncherna som vi smugit oss ut till cafédelen, tänt lite levande ljus och synts ut på gatan. Men den 12 december, då blir det andra bullar! Julbord med massor av spännande råa juliga läckerheter, och vi sitter för tillfället och planerar fram vad som ska serveras. Detta kommer att bli en riktigt mysig tillställning, och det går fortfarande att anmäla sig via vår mail, info(at)ravarubutiken.se.

Inte riktigt som vårt julbord...

Ska ta och skicka med en härlig bild på den råa pizza som Henrik gjorde till lunch idag här på jobbet. Smarrig bovetebotten, spenat, majs, paprika och krämig sås. Jag skulle kunnat äta detta varje dag fram till jul utan att tröttna...

Kram på er!

Gott, bittert och blandat

2010-11-29T13:40:00.000-08:00

Detta inlägg kommer att börja som ett trött småtimmesklagobrev skrivet av en småföretagare med kläggig hals, ringar under ögonen och ett milt fall av tinnitus. Du som läser kommer att bli överfallen av författarens egen trötthet och luta dig tillbaka i arbetsstolen, skrynkla pannan och sucka. "Ah men!" kommer du att säga och din partner/ hund / bebis kommer att ställa sig bakom dig och fråga/ insinuera "Vad är det älskling?" men du kommer inte ha ett svar. Han/ hon kommer själv att läsa början, sluta efter de två första styckena, skratta lite i samförstånd med den tidigare sucken och sedan lämna rummet. För det är sant; första delen kommer att låta tradig. Men det är bara för att jag måste inleda med symptomen innan jag förbluffar er med min eleganta sorti!

Jag och min man har ni drivit vårt företag med café och webshop i ca ett år. Ni som har följt oss vet att det inte hela tiden varit en dans på rosor. För att nämna några exempel: caféet tog längre tid att bygga än vi någonsin hade föreställt oss, Erik blev sjukskriven i mitten av högsäsongen och vi har fått smaka på rejält med växtvärk (visserligen positivt men extremt stressfrämjande). Det som tidigare varit roligt med vår verksamhet blev plötsligt en börda; den ouppdaterade bloggen gav oss ständigt dåligt samvete, och jag som förrut älskade matlagning har fortfarande inte hämtat mig från de dagar jag stod ensam i cafét och serverade 42 luncher och otaliga fikor samt packade paket hela natten efter stägning för att inte hamna efter på webshoppen. Min idérikedom vad gäller maten har långt ifrån hunnit ikapp mig och allra helst lämnar jag numera matlagningen till Erik (eller Henrik).

Erik har varit utarbetad sedan Stockholm och har fortsatt nedåt under en lång tid, sjukskrivningen som han sedan inte fick någon sjukpenning till hjälpte inte särskilt mycket eftersom han inte hann varva ner. Själv har jag helt enkelt känt mig nedtyngd av ansvar och av att ha en partner som inte fungerar helt och hållet.

Som tröststrategi har vi valt de "bästa" metoderna: periodvis skräpmat, annars tillfälliga gästspel av lagat, inaktivitet, långa nätter framför datorn där vi plöjt alla avsnitt av djupsinnade Donald Trumps "The apprentice" (för att verkligen jorda oss och komma i kontakt med vår andlighet) samtidigt som vi gått upp tidigt och ätit "juice-in-a-bar" konstant, under hela arbetsdagen; inga gröna bladgrönsaker alls, inga alger, inga superfood och inte mer än något halvfullt glas vatten om dagen, allt för att stärka den här härliga känslan av tro, hopp och kärlek.
Emellertid så kan vi inte fortsätta som vi gjort, alltför många gånger har vi hört varandra säga "jag vill bara inte vara med längre" och det är inte bara ohållbart för oss utan kanske främst för våra stackars barn med trasiga föräldrar som inte får den problemfria, villkorslösa kärleken de förtjänar.

I helgen har vi varit på vår andra vistelse på Englagård Livszentrum, en härligt flummig kursgård med en del inte fullt lika flummiga kurser. Temat för helgen var överflöd. Vi lärde oss att identifiera våra blueprints gällande pengar och fick göra dreamboards samtidigt som jag köpte en änglakortlek som jag roade mig med att spå mina kursare med (och som var förvånansvärt verklighetsnära). Barnfria och omhändertagna av Satyam, Sara och de andra kunde vi slappna av lite, sova lite sovmorgon (och missa meditationen) och återfinna livsglädje och jävlaranamma.

"Jag förtjänar att vara rik för att jag gör andra människor glada!"

Vad vi kommit fram till på Englagård är att vi inte har något val. Vi måste försöka att delegera administrationen och satsa på det som gör att vi fortsätter att vara vi, vi ska blogga, vi ska filma, vi ska hitta på nyhetsbrev och leta produkter. Vi ska växa, inte för växandets egna skull utan för att vi vill att alla ska upptäcka det underbara med raw food. Vi ska växa för att vi vill ha möjlighet att göra något bra av företagets pengar, vi vill hitta projekt att stötta (vi har redan tjuvstartat lite och gett pengar till ett projekt hos Framtidsjorden samt Alliance for Natural health) och vi vill själva delta i projekt som syftar till att skapa en mer hållbar värld.

Samtidigt läste vi en bok som översatt ungefär heter "Den enkla utmattningskuren", som vi snart kommer att göra lite mer väsen av. För den som är utmattad, fick vi lära oss, har ingen energi att göra det som är bra för dom, det krävs energi att slappna av, det krävs energi att hitta på vad man ska äta till middag, allt kräver energi och energi är det som man inte har. Så denna kur satsar på olika örter, mineraltillskott, sömnmönster (inte längd) och källvatten. Och detta ska vi också se till att berätta mer om i vårt nästa inlägg.

Så slutsatsen är att vi är grymt peppade och att vi ska ha riktigt, riktigt kul i vinter, samtidigt som vi lagat oss själva, sakta men säkert...

Cheerio!

Vackra höstsoppor och magiska Raw Food-gurus

2010-11-04T13:05:00.000-07:00

Soppor är, enligt mig, en något förbisedd del av Raw Food-köket. När jag först kom i kontakt med råmaten så utgjordes sopporna främst av Ann Wigmore's alg- och surkålssspetsade groddsoppor (även om dessa kan ha sin charm), och utifrån det hade jag till viss del själv byggt fördomar. T.ex. att det inte går att göra särskilt goda "kalla" soppor utan att det blir mycket annat än grönsakssmooties i djuptallrik. Men - skam den som inte gör upp med gamla invanda föreställningar. Hos Mandelmanns i Rörum köpte vi för någon månad sen en enorm butternut squash i form av en gigantisk manslem (att vi köpte just denna var inte avsiktligt...inte bara i alla fall...). Den låg sen i kylen ett par veckor, till synes helt intakt. Till slut bestämde jag mig för att hugga in i den och göra något av den... Och spiralpasta var vi rätt trötta på. Så det fick bli en soppa istället. Och tänk vad gott det faktiskt kan bli, speciellt om man kör den lite småljummen i mixern....

Denna soppa gjorde jag alltså med bas på butternut squash, med avokado, morot, röd paprika, vitlök, tamari och en massa goda kryddor. Vad gäller konsistensen får man prova sig fram med vatten, mandelmjölk eller liknande tills konsistensen känns fin. Och att toppa med adukiböngroddar är inte helt tokigt...

Höstamys i matform...

I Kivik går vårt arbete vidare med att hantera den allt ökande strömmen av kunder till webshopen, något som är fantastiskt kul och ett bevis för att det sätt vi jobbar på uppenbarligen gillas! Vi har insett att vi antagligen förfogar över 4-5 heltidstjänster, och skulle utan att blinka anställa så många om vi kände att vår ekonomi klarade av det. Nu har emellertid vår vän Henrik börjat hos oss på praktik och vår förhoppning är att vi ska kunna anställa honom så småningom. Nästa vår/sommar när vi har livsmedelsproduktion, juicebar och café igång kommer vi sannolikt vara en handfull människor här. Det blir spännande! Det är lite kul att mötas av förvånade frågor, som "det är rätt lugnt för er nu va?", när bekanta som inte vetat om att vi har internetdelen lite oroligt ser hur dött det är i Kivik och funderar om vi ska klara oss över vintern. Och visst, det hade varit rätt tufft utan den. Hösten och vintern är inte barmhärtig mot små caféer och butiker här på vår kant av Skåne...

Vad vi också har nöjet att få ägna oss åt här under lågsäsongen är att ta emot eminenta besök, som det av råkostgurun Kate Magic från England. Vi hade lyckats locka hit henne med löften om pittoreska slottsmiljöer och fulla föreläsningssalar och jag tycker nog att vi lyckades hålla det vi lovade rätt bra. Hon kom hit tillsammans med sin trevlige pojkvän John, som lustigt nog är storrökare, men på väg mot en sundare livsstil. Han ser ut att vara Kates motsats men de passar superbra ihop!

Förutom en full föreläsningssal i Malmö en kväll, så hade vi en mycket uppskattad workshop i vårt café under en oktobersöndag. Kate lagade massor av spännande raw food, mat och kakor i stora lass och alla deltagare lät sig mycket väl smaka. Nedan finns ett litet filmklipp från workshopdagen. En av de saker jag tycker är mest spännande med Kates matlagning är hur hon lyckas få in superfoods i all sin mat på ett fantastiskt sätt. Tomatsåsen med en kakaonibs var väldigt god och mustig, och att blanda Purple Corn-extrakt i chokladen gav häftig färg och en massa extra fytonutrienter...

Tjuvtitt i workshopen.

Kate blir förevigad med sin kaka...

Ha det gott i höstmörkret!

Söta blad gör en glad!

2010-10-22T06:48:00.000-07:00

Har just paketerat den torkade stevia som vi igår som färsk hämtade hos Ninni på hennes ekologiska trädgårdsodling i Baskemölla. Spännande att försöka få in det lokalt producerade i verksamheten, och att ha varit med från planta till etikett! Den har torkat i över ett dygn och är så fantastiskt söt. Jag lekte med tanken att stoppa i mig allt, ca 100 gram torkad. Undra om man skulle överleva det? Det är nog i alla fall en bra kur mot sötsug...

Ninni och stevian...

Jag och stevian (OBS - Jag har handskar på mig, jag har inte SÅ bleka händer...)

Ikväll ska vi elda på den nya eldstad jag tillverkat på vår tomt. Vi har bjudit in lite vänner och de som vill grilla något får gärna göra det. Kanske är dags att elda upp lite av de tonvis med kasserade och skadade kartonger som vi stoppat in i vårt skjul, de som inte får plats här på butiken och i lagret...

Vilda värmer vaderna vid vår vedeldade viloplats...

Imorgon kommer Kate Magic hit och vi laddar upp inför föreläsning och workshop... Ska bli otroligt kul att få inspiration från henne! Och kanske får vi smaka hennes Quantum Cake???

Filmpremiär!!!

2010-10-15T03:10:00.001-07:00

Hej kära vänner, och alla andra! ;o) (hihi, tänker på Göran Gabrielssons fantastiska imitation av Göran Persson på en S-kongress, där han inleder med "Kamrater!...och övriga partimedlemmar...") Sitter och bloggar i väntan på reparation av vår bil, den typ tionde i raden detta år (alltså, reparationen). Visst är det billigt och bra med en begagnad bil, så länge den inte går sönder. Men tålamodet börjar tryta lite med vår gamla Volvo. Just nu är det bromsarna som gett sig, plus ABS-en, och tändstiften, förutom fönsterelhissarna, AC-anläggningen, sprickan i rutan, den kodlåsta radion, bakrutetorkaren och den främre kofångaren och fläkten som demolerats efter en smärre kollision i vintras. Ja, ni hör ju. Någon som är intresserad av att sälja en elmoped?

De föregående dagarna har varit hetsiga för oss, men spännande... Fullt upp med Råvarubutiken under veckan, öppet i caféet för sista gången för säsongen (undanräknat kurser, julbord och liknande), och sedan maratonjobb till halv fyra på söndagnatten med goodiebags för Spotlife-festen i Stockholm denna helgen med temat ekologiskt. Tack Henrik för din hjälp! Sedan iväg till liten personlighetsutvecklingskurs i dagarna två. Vilket resulterade i att vi lyckades glömma vår städningsvecka, både på dagis och i skolan... Men vi ska se till att bättra oss!

Nu är jag i alla fall stolt över att kunna lägga upp vår första video här på bloggen, och det kommer att bli mer av detta! Vi har tänkt att få upp matlagningsfilmer, lite spännande intervjuer och annat smått och gott som rör raw food-sverige. Ja, jag vet att det finns andra "par" i Amerikat och så som sysslar med just detta, men då är det ju inte mer än dags att jag och Vilda fyller det tomrummet här i Sverige! Lägg dessutom märke till den wannabe-proffsiga introbilden...KLR-film - inte så illa va?

Att låta fantasin flöda...

2010-10-05T02:36:00.000-07:00

I takt med att lugnet börjar lägga sig över Kivik och vardagen börjar bli lite mer normal med färre stressrelaterade ilskeutbrott riktade mot inredningen hemma (både jag och Vilda har heta temperament...hrm) så börjar min fantasi komma tillbaka och viljan att integrera fler av de områden jag brinner för i webshoppen och caféets verksamhet. Jag har tidigare jobbat och varit mycket engagerad i utveckling av småskaligt ekojordbruk i Syd, där den mångfaldigade, hållbara, och lokalt förankrade och inriktade produktionen sedan länge fått duka under för storskalig produktion av bland annat majs, soja och bomull. I södra Brasilien sker just nu kanske den mest intressanta utvecklingen och organiseringen av småskaligt ekologiskt jordbruk någonsin. Lantbrukare får stöd och hjälp att lämna GMO-sojan för en giftfri och långt mer ekonomisk och ekologiskt hålbar produktion av grönsaker och andra varor som säljs utan mellanhänder på marknader och i kooperativ, vilket också är en utmärkt mötesplats mellan den som producerar och den som konsumerar. Här sker övergången till ekologisk produktion hand i hand med en återuppbyggnad av sociala skyddsnät, etablering av samarbeten och genom detta skapas också nya förutsättningar för människor i allmänhet att verka och leva på landsbygden.

Tyvärr har den ekologiska produktionen i Sverige allt för lite av dessa sociala aspekter, min uppfattning är att den reduktionistiskt mest kretsar mest kring produktionsformer. Dessutom har man pratat förbluffande lite om mångfald här, och den vikt som finns i att odla många olika sorter. Är det inte märkligt att det bara går att få tag på två, eller möjligtvis tre sorters (omogna) tomater i våra butiker? När det finns närmare 8000 olika ätliga sorter? Nu ska vi inte glömma att butikskedjorna själva har ett stort finger med i spelet, på det sättet de avkräver odlare garantier på mängd, kvalitet och leveranstid. Ska du leverera 2000 kg i veckan till Coop Forum varje tisdagmorgon 8.30 kanske du tyvärr väljer att satsa på en enda sort med tjockt tåligt skal och ser till att skörda dina 2000 kg även om vissa är hårda som studsbollar?

Industritomater...odlas utan jord!

Nåja, det jag skulle komma fram till i detta är att man i denna del av Brasilien också jobbar med en ny slags ekomärkning, som är ett nyutvecklat garantisystem, eller ett nätverk, mellan konsument, producent och jordbrukstekniker, där man tillsammans borgar för den ekologiska kvaliteten. Man har studerat de europeiska systemen för kontroll och sett att de inte på tillräckligt sätt verkar stötta lantbrukarna i deras produktion, utan snarare misstänkliggör dem. Man kontrollerar att de sköter sig, och sätter upp ett dyrt och komplicerat regelverk som gör att många små producenterna ofta inte har ekonomisk eller administrativ möjlighet att certifiera sina produkter. Tanken med det nya sydbrasilianska systemet Ecovida är att man vill skapa förtroendebaserade överenskommelser mellan den som odlar och den som sedan ska äta, och att kontrollen inte ska ske genom ett helt externt organ utan i ett samförstånd mellan de inblandade. På detta sätt vill man också öka intresset för ekoodling och skapa nya grupper och samarbeten kring ekologi. Naturligtvis är det svårt att på rak arm översätta de brasilianska omständigheterna och tro att det går att jobba på samma sätt i Sverige, men jag måste säga att jag av det jag sett där ändå tror att det finns mycket att göra på hemmaplan. De är väldigt långt före oss där nere.

Ekologisk produkt - Deltagande certifiering

Jag har lite funderingar på att utforska möjligheterna att i liten skala köpa in exempelvis överskott av torkad frukt från lantbrukare i nätverket, samtidigt som det är viktigt att betona att fokus för dem är och skall förbli att producera för den lokala marknaden. Kanske kunde man hitta en form där vinsten för dessa varor också går tillbaka till det brasilianska nätverket för att stärka det. Vi får se hur det blir med detta.

En annan rolig tanke som vi ska fortsätta att odla(!), är att i provskala introducera odling av exempel gojibär här i södra Sverige. Som jag förstått det finns det lite tankar och ideér, bland annat på Holma Folkhögskola i Skåne, och det finns redan förvildad goji på vissa platser i Skåne och Halland. Sen måste man säkert titta på hur mycket de ger. Men det skulle kanske kunna vara en framtidsväxt här i Österlen, vid sidan av äpplena! Ingen idé är för dum för att dryftas...

Kanske snart i en butik nära dej...?

Viggis dagsportioner

2010-09-30T02:54:00.000-07:00

:Vår dagliga vana att gå upp klockan 4:30 (efter att ha sagt godnatt och lagt oss samtidigt som barnen klockan halv nio och läst till nio) har verkligen visat sig vara den bästa vanan vi lagt oss till med, efter kostomläggningen då. Det är härligt att gå upp när det är bäcksvart ute och när världen sover. Och vad man får uträttat sen! Och vad lugn man blir!

(undantaget då smärre kriser som när man ändå är på väg att komma för sent och ens äkta hälft går upp på ovanvåningen och när man då frågar "Vad gör du?" i all stress, kanhända med lite bryskt tonfall, får ett "ligger och läser och pillar mig i naveln" till svar och sedan blir man bara hur arg som helst och slänger av sig skorna hårt på golvet i passagerarsätet på väg till skolan för att det är det enda destruktiva man kan komma på att göra för stunden)

Och så kan man dela upp sig som normala familjer gör: "väcker du barnen så gör jag frukost?" eller "juicar du så ger jag boobin sin baby bloom?". Och så hinner man nu göra en perfekt liten måltid åt sin bebis som han får med sig till dagis.

Här har vi: tomatbröd (det som ser ut som bacon), banan-äppel-chlorellagröt, valnöt-russin-maca-bipollenbollar, hampafrön, gojibär, chiagröt med kokosmjölk, vinbär, äpple och goji samt äppelkompott med sunwarrior proteinpulver (chokladsmak) (Viggi behöver extra protein för njurarnas skull).

Budskap från andra sidan....

2010-09-28T05:20:00.000-07:00

Nej, detta inlägg är inte tänkt som en seans för att åkalla någon gammal bortgången råkostares kunskaper och bringa dem i dager, utan blott en rapport från familjen Rosenblad som nu äntligen befinner sig på "andra sidan" av hela uppstarten av café och webbshop... Vi har just avverkat årets tuffaste, men sannolikt roligaste, helg. Känns lite som om vi knutit ihop säcken, och till råga på allt ser det faktiskt ut som att det kommer att gå riktigt bra fortsättningsvis. Vi håller på att betala av alla mastodontkostnader från renovering och ser, likt ett ljus i tunneln, att vi så småningom kan ta ut en lön och inte måste leta 50-öringar, ta emot inkassobrev och kränga våra gamla böcker på bokbörsen innan vi ens hunnit läsa dem.

Äpplemarknaden är ett riktigt ståhej med marknad och supervacker äppeltavla, och i år gästades den av Lasse Kronér, Nanne Grönvall och en idol-Krille som jag inte riktigt har koll på. Ingen av dem kom och fikade hos oss men väl var väl det för vi hade kö ut på gatan hela lördagen, och en del av söndagen. Måste nog säga att jag inte trivts så bra i hetsen på caféet någon gång tidigare under säsongen. Visst var det stressigt, men jag var mest bara positivt påverkad av det, jämfört med mitt i sommaren då jag ibland bara ville gå och krypa ihop i ett hörn...

Förra årets tavla...gissa hur många äpplen!?

Idag har vi haft massor av paket att packa, men när vi var klara med det så satte vi gång med ett enormt brödbak då vi hade kilovis med Mandelmanns tomat och zucchini över från helgen. Vi har gjort nio olika spännande omgångar i torkugnen, och med till exempel zucchini blir bröden så himla saftiga och goda. Ska försöka fota lite resultat från baket imorgon. Jag har längtat så efter bröd, eftersom det enda vi har haft tid att få till på sistone har varit halvt misslyckade kex som vi var tvungna att slänga (jag försökte mig på en indisk kryddning men resultatet smakade faktiskt kattpiss)...

Och nej, det receptet kommer jag inte att lägga upp!

"Rostad lök"

2010-09-19T11:23:00.000-07:00

Vilda: Nej, vi behöver inte prata politik. Inte än. Vill vi prata politik, kan vi göra det på facebook. Jovisst, mat är politik, i allra högsta grad. Men kolla här vad man kan göra för att inte tänka politik:

Rostad lök:

2-3 gula lökar

10 små charlottenlökar

0,5 dl olivolja

0,5 dl tamari

svartpeppar

curry

pressad vitlök

paprika

cayennepeppar

2 dl groddad amarant (8 timmars blötläggning, 1,5 dagars groddning, sedan torkade i torkugn)

Skiva löken och torka i torkugn (eller lägsta temperaturen på vanlig ugn med luckan öppen på glänt) 1 timme. Förbered under tiden marinaden. Blanda olja, tamari och kryddor. Marinera sedan den torkade löken i blandningen ca 30 minuter. Vänd lökringarna i den groddade amaranten och torka igen ca 3-5 timmar.

Gott att äta till allt möjligt. Exempelvis Eriks färgglada pasta med paranötspesto.

Vildas bokklubb, möte ett: så var boken läst också!

2010-09-12T17:33:00.000-07:00

Vilda: som småförälder och nystartad egenföretagare är det ibland svårt att finna tid för sig själv, för det finns ju trots allt ett lite mer nyanserat själv under all råkost och allt ammande, och det är alltför svårt att glömma det ibland. Som det där med läsning till exempel. Förr, när man jobbade, eller när man var student för den delen, kunde man läsa fyra böcker i veckan. Nu får man nöja sig med fyra om året. Om man klämmer in dom i mörkret medan man ligger ner och försöker få bebbot att somna det vill säga...

Hur som helst har jag i alla fall börjat läsa igen och valet, eftersom jag för tillfället jobbar med mat och därför blir glad av andra som gillar mat, föll på "Julie & Julie" av Julie Powell.

Boken är berättelsen om bloggen The Julie/Julia project. Bloggen handlade om Julie Powell själv och hennes plan att tillaga alla rätter i "Det goda franska köket (del ett)" (som står i vår hylla men går för 500 spänn på tradera hehe) på ett år. Det är drygt femhundra recept, somliga svåra somliga mindre invecklade, många mycket mystifierande. Det är recept på ägg i gelé, bräserat oxkött i gelé, räkor i gelé, och mycket annat i gelé. Det är en massa rätter "au beurre noir" och "à la bourgignonne". Det är "Riz à l'indienne" som inte smakar annorlunda än annat ris men som ska både blötläggas, kokas och ångar i handduk. Men framförallt är det en himla massa smööööör och fantastiskt mycket kött. Så pass mycket kött och så trevliga delar att till och med Michael Pollan skulle svettas av att läsa boken. Men trots att Julie och hennes man Eric avslutar projektet med en fantastisk längtan efter sallad verkar det som att Julie efter bokprojektet sadlade om till hobbyslaktare (av djur då, missförstå mig rätt).

Utöver den ofantliga mängden kött och mejeriprodukter Julie använder, är det även en orgie i veganförakt och vid ett tillfälle även råkostarförakt där hon menar på att "the stuck up, self righteous raw food eating fascists" skulle ge vad som helst för att bevisa att medelhavsdieten inte fungerar. Snacka om att Annika Dahlquist skulle digga "Julie/ Julia"!

Men bortsett dessa aspekter, eller kanske snarare tack vare dessa aspekter, har boken bidragit till något underligt och oväntat hos mig. Den har bidragit till en slags djupare försoning med världen som den är, och med människor som de är. Kanske tack vare att jag fick krypa in under huden hos Julie som är min kulinariska motsats (men ganska lik i besatthet). Eller så var det för att jag insåg att en sån som hon skulle inte falla för några som helst argument, vare sig hälsomässiga, ekologiska, rättvisepolitiska eller etiska. Och det tar bördan fråm mina axlar lite grann. Jag blir så illa tvungen att acceptera hennes åsikter och hennes vilja att skrapa benmärg i soppor och kapsla in fårhjärna i gelétäcke.

Men framförallt: jag har läst klart en bok i år!!! Och inte handlade den om råkost :-)

Things are cha-changing

2010-09-08T01:01:00.000-07:00

Vilda: Jajamensan! Det känns i hela kroppen. Det känns lite som när jag var aupair i Japan och bara festade loss och var drottning över hela världen. Eller som när jag pluggade italienska i Florens och var drottning över hela italienska språket. Fast nu är det inte de yttre omständigheterna som skapar det hela längre.

Dotterns nya stil?

Kanske är det att man hänger med barnen lite, utan att känna frustration över att det finns så mycket annat att göra. Att man har börjat ta lite time off.

Vi var och försoningsbesökte min mor i helgen. Hon har varit orolig. Hon har varit orolig sedan hon hört ett föredrag om ätstörningar i våras och fått för sig att vi lider av ortorexi. För er som inte vet vad ortorexi är kan jag kortfattat förklara det så här: en ortorektiker äter mat till skillnad från anorexiker, men under väldigt kontrollerade former till skillnad från en bulemiker. En ortorektiker är sjukligt besatt av hälsokost.

Det har funnits anledning till oro i sommar. När man inte ätit, inte sovit, inte andats utan bara stått i ett kök utan fönster en månad i streck och sovit på yogamatta i personalrummet. En sådan livsstil skapar varken hälsa, lycka eller skönhet. Men då kan det vara bättre att syna det som verkligen är fel, och inte det som kan vara ens enda räddning.

Hur som helst hade vi med oss norirullar och stora äppelbakelser, men mamma hade dukat fram en stor buffé med råkost och gjort olivdip till. Efter maten tog vi en lång promenad i Östra Tornby där vi stötte på massvis med loppisar i de gamla ladugårdarna. Och på vägen frågade hon mig "hade ni blivit mätta om ni inte hade haft med er er egen mat?", för att hon faktiskt ville veta.

Mamma nyfiken på råkost i julas, före föreläsningen om ortorexi.

Kanske som universums tack för hennes försonande inställning (för den har varit hemskt orubblig) mötte vi på promenad en kvinna som sa om mig och mamma att "ni måste väl vara syskon eller nåt sånt va?". Mamma log länge efter det.

Charlize har tagit ett nytt intresse i matlagningen och gjorde efterrätt åt oss i lördags:

Banan- & lucumaglass med chokladmakadamiasås och vinbär

Och snart kommer vi att få in nya läckra chokladkakor till råvarubutiken. Det är generösa chokladkakor med rik och mjuk smak. Lite som ett mellanting mellan Conscious Chocolate och Mulu för er som vet. Förutom Kates underbara magiska choklad kommer detta nog att bli en storfavorit! Tack Eanie för tipset :-)

Eriks fantastika bortskämmarfrukost

2010-09-02T12:40:00.001-07:00

Häromdagen ringde pappa och behövde akut utryckning; hans pass var inte längre giltigt och han behövde hämta ut internationella leveranser innan paketen förlorade sitt visum och skickades tillbaka till fel land att torka disk och bo på gatan. Vi hade ingen annan möjlighet före onsdagen så vi körde samma eftermiddag. Bensinen tog slut innan vi hunnit åka, vi glömde datorer och fick åka tillbaka, Vilgot var ledsen under hela färden... vi lyckades iaf ta oss fram till postkontoret fem minuter innan de stängde och allting fixade sig till slut.

Däremot kom vi på, när vi redan hade kommit fram att Charlize ju skulle ta en cykeltur till Gyllebosjön med klassen nästa dag. Inte nog med det, Erik kom också på att hennes cykel hade punka. Vi ställde oss själva frågan om hur vi skulle göra, sedan glömde vi frågan, barnen somnade och vi försökte också. Bara det att Erik slungat i sig en liter grönt te för att pigga upp sig efter den stressade bilturen. Så nu kunde han alltså inte sova längre. Jag bad honom att tänka både en och två gånger men nej, maj bejbis gått ö majnd of his åwn.

"Jag ska skriva fakturor hela natten" sa han glatt.

"Men orkar du verkligen köra imorgon då?"

"Vad jag inte orkar är att ha massa fakturor kvar att göra".

Och visst vi låg väldigt mycket efter. Så han var uppe, jag gick och la mig klockan två. Klockan sex ringer kockan i Malmö och vi gör oss färdiga att lämna stan. På vägen darrar ratten som en nybadad chinchilla i Alaska, Erik gäspar för mycket och frågan om cykeln dyker upp igen. Vi kör hem om och hämtar hjälm, madrass och groddar till dagis, till skolan och lämnar av Charlize och hjälmen, till dagis och lämnar Vilgot och groddar, till Vitaby där vi får låna Charlizes kompis storasysters cykel och knögglar in den där bak tillsammans med madrassen och kör tillbaka till skolan. Vi lyckas precis hinna innan de tar sina första tramptag...

Effektiv packning...

Vi hann!

Åhåj!

Ni kan faktiskt gå nu...

Som tur är bor vi där vi bor, mitt bland träd och nässlor och rovfåglar som sopar vägen när de flyger iväg. Dessutom arbetar vi där vi arbetar och det hjälper mot all slags blues.

Vår kafferast...

...den kan man bli glad över

Och som om det inte vore nog med promenader och madrasser man kan sova två timmar på jobbet tack vare, så har vi de leverantörer som vi har. Kolla vad vi fick med i duriansändningen:

Gullepullemulle...

Eriks fantastiska bortskämmarfrukost:

1 paket blandade ekosommarbär

en näve solroskärnor

en näve hasselnötter

en näve cashewnötter

en rejäl slev mandelpuré

en stor nypa vaniljpulver

någon deciliter vatten

kör i matberedare...

...och så toppa med skivad banan

Tänka sig att han gjorde den hör baserad på MITT ihopsläng för några veckor sedan. Men den här blev så fantastiskt mycket bättre. Och så har jag stått i köket på cafét hela sommaren. Snacka om felsatsning...

Nu är det nog om höstlycka

2010-08-30T14:44:00.000-07:00

Jag går alltför ofta omkring i extas över att sommaren är över. Trodde faktiskt inte att jag skulle bli så nöjd så snabbt. Man är van vid att alltid ha ett "sen, när vi har rotat oss i Malmö ska vi bli lyckliga" eller "sen när jag fått det där jobbet som ambassadör i Antananarivo ska vi ha råd med nya skor åt sonen" eller "sen, när vi kommit hem från det här tunga jobbet i Antananarivo ska vi se till att familjen får trevligare regelbundna matvanor". Och så här har man gått omkring hela sommaren och tänkt "sen när sommaren är slut, då ska vi kunna ta promenader i naturen, läsa skönlitteratur, äta tillsammans med familjen, ta lediga helger ibland, läsa godnattsaga för Charlize, yoga på morgonen, vara lyckliga tillsammans, ska vi sätta igång försäljningen via bokbörsen igen så att vi får någon inkomst".

Och vad händer? Ja vi tar promenader i naturen, vi äter tillsammans, vi tar lediga helger, vi läser skönlitteratur (just nu läser jag köttpornografiska men underhållande "Julie & Julia"), vi läser godnattsagor, Erik yogar, bokbörsen satte igång sig själv och genererar tillräckligt för att vi inte längre ska se skräckslagna på hyran... och vi är alldeles fullkomligt lyckliga.

Att handla ekogrönsaker hos Ninni under sommaren, lycka åh lycka!

Och det var just hit jag skulle komma. Jag är så ovan vid detta tillstånd av komplett tillfredställelse att jag bara vll prata om det hela tiden, skriva om det, analysera det, inte analysera det, bara vara... det innebär att jag är mindre kapabel att tänka och försjunka mig i intellektuellt analytiskt tänkande och skriva informativa blogginlägg om allting rått.

Äta på familjens café

Så jag ska försöka tvinga mig att skriva om allting rått.

Glada tomater?

Glada äkta män

Under helgen har jag och barnen varit hemma hos min mormor och morfar där jag har låtit vår personal blender arbeta sig varm och laddat med två pappsäckar intressanta böcker från Loppan (bl.a. böcker om Edith Piaf, Dian Fossey och aromaterapi samt en bok om Donald Trump med titeln "no such thing as overexposure" som jag som ivrig ironisk följare av "the apprentice" ser fram emot att läsa med distans). Erik har fått stanna hemma och skriva fakturor. Men han har också gjort något desto mer spännande att komma hem till... han har gjort ost.

Den fick stå i torkugn över dygnet och i eftermiddags kunde vi och de som äter vår mat njuta av resultatet:

Paprikacouscous med rosmarin och cashew- & makadamiaost

1 Blomkål

2 spetspapkrikor, finhackade

2 Mangoldblad, chiffonade

3-5 cm purjolök

1 näve blötlagda solroskärnor

1 dl blötlagda valnötter (kan uteslutas)

Färsk rosmarin (plockad från ca 2 grenar)

Olivolja

Blandad färskmalen peppar

Himalayasalt

Blandade groddar

Juice från en apelsin

1 cashew- & makadamiaost (Erik kommer med receptet snart)

Lägg de skurna mangoldslamsorna i en skål, häll över lite olja och massera in i mangoldbladen tillsammans med lite salt. Lägg i paprikan och ställ åt sidan. Mixa blomkål, solroskärnor, valnötter, purjolök och rosmarin i matberedare tills du får en couscousliknande röra. Blada blomkålscouscous med paprikamarinad och häll över på en tallrik. Servera med en generös skiva ost, valfria groddar (toppade med apelsinjuice) och mycket, mycket färskmald peppar.

Stay tuned for cheese!

Bland bär och frukter

2010-08-26T13:02:00.000-07:00

Idag har det känns som om hösten kommit och med den en klar brytpunkt i tillvaron. Okej, det har inte nödvändigtvis varit höstigt väder, men snarare är det det faktum att det varit soligt, och att solen ändå inte orkat värma så mycket som har gett en försmak av den stundande årstiden. Jag gick upp redan klockan sex, yogade ut mina leder lite och gjorde en grön juice, och såg sen till att komma utomhus. Jag planterade ut arton jordgubbsplantor av tre olika sorter samt en berberis som vi köpt hos Anders på Mandelmanns trädgård. Och allt detta innan klockan sju! Men det är rent fantastiskt när man bor mitt i skogen, med klar kylig luft och morgonkvittrande fåglar.

Mycket skit i landet...

Apropå plantering så är vår plan är att tomten ska förvandlas till en prunkande frukt- och bärträdgård om några år. Alla de bärbuskar som vi planterade i gamla grytor vid uteserveringen på caféet (för att symbolisera att det går att skapa levande hälsokost i de gamla byttorna), har jag nu planterat ut på tomten; björnbär, smulgubbar, gojibär, schizandra, mullbär, gula hallon, amerikanska blåbär och en rönnsumak. Och så ska vi köpa en havtorn imorgon. Dessutom har jag fräst upp ett 40m2 stort grönsaksland och täckt med kartong och dynga för vi ska få perfekt odlingsplats till nästa år. Vi har sedan innan på tomten tre vinbärsbuskar som gav 25 liter i år och, typ, skånes största vinranka med uppskattningsvis drygt hundra klasar, så förutsättningarna är goda för att att skapa ett Edens Lustgård vid Fågeltofta! I och för sig ska jag väl lägga till att vindruvorna än så länge smakar förskräckligt, men de kan väl få mogna en stund till.

Får det vara en druva?

På jobbet var det rätt lugnt och behagligt, så pass lugnt att vi båda kunde åka för att hämta barnen klockan fyra. Charlize åkte till en kompis och vi åkte ut till Knäbäckshusen för att plocka björnbär. Vilka maffiga buskar det finns där! Om jag som är så lång trycker mig in i de taggiga buskarna kan jag dessutom nå såna bär som nästan ingen annan kommer åt. Det kan det vara värt även om kläderna och skinnet får ta lite stryk.

Björnbär och hav.

När vi kom hem gjorde vi fantastiskt goda små groddbrödsmackor med rå björnbärsmarmelad (sötad med yacon) och rått jordnötssmör på de nya vildjordnötterna vi fått in. Mums! (och ni får ta att jag nämner vissa produkter trots att jag inte vill använda bloggen som nån slags reklampelare, webshoppen är ju oundvikligen en del av våra liv).

Rå björnbärsmarmelad och rått vildjordnötssmör!

Godnatt på er!

Sommaren i bilder

2010-08-22T12:22:00.001-07:00

Höstlycka!

2010-08-21T00:04:00.000-07:00

Vilda: nu är det exakt 6 dagar sedan sommaren tog slut. Tack gode Gud säger jag. Det har varit en omtumlande sommar; tillfälliga nötallergier har avlöst tillfälliga förluster av 14000 kronor. Bråk med mödrar om huruvida begreppet ortorexi definierar oss har avlöst bråk med vår kökspartner om för höga kostnader och orättvisa fördelningar av ansvar kontra fördelar. Morgnar när man inte har vetat hur man ska klara av att gå upp har avlösts av luncher där man velat dela sig i två för att hantera folkflödet.

Men det är inte detta vi kommer att minnas vår första sommar för. Vi kommer att minnas denna fantastiska sommar för alla nya stamgäster och vänner som regelbundet kommit och ätit, parkerat sig på en plats (och flyttat sig till en annan så fort behovet fanns) och bara suttit och läst om Drottning Elisabeth en hel eftermiddag helt enkelt därför att vårt lilla café för dom syboliserat en frizon. Vi kommer att minnas de som kommer och köper en påse pekannötter och en påse mullbär varje vecka. Vi kommer att minnas de som specifikt sagt att de inte tål kål och sedan ändå kommit tillbaka när jag serverat soltallrik därför att jag inte fattat att blomkål faktiskt är kål. Vi kommer att minnas alla reaktioner på maten och kakorna, särskilt kanske på kakorna. Vi kommer att minnas när en vän och sommarstammis kommit och berättat hurgod hon tyckt att maten var, så pass god att hon blev rörd till tårar "och jag är jättekräsen" sa hon "eftersom jag lagar så god mat själv".

Och kanske kommer vi framförallt att minnas all den hjälp vi fått. Alla de som ställt upp alldeles gratis under vårt första ekonomiskt ansträngda år som egenföretagare. Tack Ulla-Karin, tack Tova, tack Emile, tack mamma, tack mormor och morfar, Björn och Irene (ja tack tack tack till er), tack Cornelia, tack Julia, tack Mommo, tack Henrik, tack Mira, tack Åsa (för att du lagade den där fruktsalladen till en gäst när jag var ensam med 20 gäster), och tack till mig själv och till Erik för att vi tagit oss igenom det här.

Nu är det himmelsk höst. Man kanske hade kunnat tycka att sommaren kunde hålla i sig lite för att även vi skullat kunna njuta av sol och gratis D-vitamin. Men det är alldeles perfekt som det är nu, skolstartstider, kylig luft, sol och mycket kärlek till livet och till våra medmänniskor.

Ej för känsliga läsare, men mycket matnyttigt ändå.

2010-07-18T13:55:00.000-07:00

I natt vaknade Vilgot flera gånger, och jag också, uppenbarligen. Ändå envisades han med att vilja gå upp klockan sju och var väldigt angelägen att få frukost på en gång. Lite trött svängde jag ihop hans morgonmål, efter ett tag kom mamma och pappa upp och jag fick lite avlösning. Jag gick in till vårt rum och somnade direkt. Jag kastades rakt in i ett virrvarr av drömmar med terapistunder med Gabriel Cousens, dåliga skräckfilmsomen, min pappa som hade blivit osynlig, och till sist av Vilda, som jag såg i köket här utanför, iklädd byxor och bikinitopp, med stora uppsprättade sår i ryggen och magen (som dock inte blödde, men som såg ut som en öppnad calzone). I drömmen blev jag förskräckt och skrek att vi "Måste ringa ambulansen, åka till sjukhuset!", medan Vilda lugnt svarade att det inte var något att bry sig om och menade, hör och häpna, att det "blir alldeles för dyrt". Kan MÖJLIGEN ha något att göra med min oro över att hon sliter för mycket på caféet nu när jag inte är där...

Tänk inte på mig, det är för dyrt!

Som jag skrev sist har jag här på avstressningsläger hos mina föräldrar fått skaparlustan åter vad gäller matlagning och står för alla dagens raw food-anrättningar. Idag skulle jag se hur snabbt jag kunde göra en enkel tårta, vilket gick på 13 minuter. Efteråt insåg jag att smeten, toppingen, var alldeles för lös och att den säkert skulle behöva stå i frysen en timma, så där sprack min fina tidsprestation. Jag rörde i alla fall ihop en enkel kaka med en botten på cashew, dadlar och gröna russin som jag körde i matberedare till att det blev så smuligt att det gick att mosa ihop till en fin botten. Sen en smet på lite mer cashew, en mjölkblandning på mandel och solros, en skvätt agave, vaniljpulver, rå kakao och lite malda chiafrön för krämigare konsistens, och till sist en rejäl sked kokosfett. Detta hällde jag sen i kakformen, och efter nedfrysningen tog jag sedan ut och garnerade med kakaokross och apelsin. Dessvärre upptäckte jag i skrivande stund att jag glömt att fota kakan, så ni kommer aldrig veta om jag verkligen gjorde den. När jag iaf hade gjort den eventuella kakan så stod jag med en mindre mängd grovkornigt mandel och solrosmjöl, och använde det till att fylla ut tomatsåsen jag senare gjorde till zucchinipastan. Det funkade jättebra och gav lite "färskänsla". Annars brukar vi ofta göra kakor och bröd av det överblivna mandelmjölet. Någon där ute som har bra återvinnings- och spartips vad det gäller raw food?

Trevligt sätt att äta alger.

Jag blev faktiskt också väldigt nöjd med två andra anrättningar jag gjort de senaste dagarna, och dessutom har Vilgot ätit glupskt av dem (även om jag iofs också gjorde en wakamealgsallad här om dagen som enligt mama var avskyvärd, men Vilgot åt av den). Dels har jag gjort sushirullar, där "riset" i brist på mer ingredienser gjordes av matberedad morot och blomkål, blandade med honung, tamari, lite vätska och malda chiafrön för klibbighetens skull. Blev riktigt gott. I rullarna smetade jag också på en röra på pinjenötter, pumpakärnor och kryddade lite på måfå. Och sen på med groddar, tomat, avokado, morotsstänger och rulla ihop. Riset klibbade bra mot norin så det var en fröjd att rulla. Sen tog jag pappas supervässade stålkniv och kapade till bitar. Hai! hai! Itadakimasu!

Jag är färgblind, så jag har svårt att avgöra om det här verkligen ser så gott ut som det var....

Den andra rätten var ytterligare en paté på fiskvis, med bas på mandel och solroskärnor, en massa kelppulver, citron, färsk dill, purjolök och en massa rödlök, tamari, grovmalen svartpeppar, och garnerad med pumpakärnsolja och kapris. Kaprisen är säkerligen inte helt rå men enligt mig ett ofarligt undantag. Det är ändå helheten som är det viktiga. Vilgot åt en lika stor portion som jag, men direkt efteråt hade vi bråttom för vi skulle åka och hälsa på några gamla vänner, och efter en kvart på kringliga skogsvägar kom patén upp igen. Otacksamma unge! ;o)

Det är bättre att cykla, pappa!

Vilorapport!

2010-07-16T01:40:00.000-07:00

Är på plats hos mina föräldrars hus vid Hjälmaren. Här är det lugnt. Och tyst. Och man kan gå ner tjugo meter till stranden och bada när man vill. Efter några dagars anpassning känner jag att faktiskt kan börja slappna av. Mer än jag gjort på många månader. Tydligt känner jag hur kroppen ger ett positivt gensvar på att jag äntligen fått tid att vända mig lite inåt, och landa i självet utan att ständigt vara fånge i en spiral av oro kring ekonomi, administration, logistik och vardagens allmänna bekymmer. Det är otäckt och på samma gång fascinerande att se hur man faktiskt fungerar med kluven personlighet när man är totalt uppslukad av stress; vänster hjärnhalva tar total kontroll i allt ordnande, problemlösande och matematiskt hanterande av tillvaron. Den högra, kreativa och känslosamma diton får hålla sig borta till den milda grad att man i princip glömmer att man har en fantiserande, känslig och sinnesnärvarande sida, som på många sätt just är nyckeln till att hantera tillvaron på ett sunt sätt.

På stranden med farfar.

Nere i Kivik sliter min tappra maka på med caféet, men hur mycket jag än hade önskat det så har jag under den senaste tiden inte kunnat hantera att jobba i högsäsongsruschen. För en gång skull tog jag mina varningstecken på allvar och fick hjälp av Vilda att förstå att jag var tvungen att pausa. Jag är sjukskriven några dagar till och när jag återvänder hemåt kommer jag att fortsätta att hålla tempot nere och ta hand om Vilgot. Men det är inte lätt att vara borta och vila upp sig när jag vet att hon långt in på nätterna lagar pajer och kakor och sover över på jobbet på en yogamatta, eftersom hon bara kan ta sig de 15 km mellan hem och jobb på cykel, då hon inte har något körkort. Som tur är träffar hon många fantastiskt fina och uppmuntrande gäster på caféet, och får en hjälpande hand i köket av sin syster och några av våra vänner. Håll ut min kära!

Lite blåbärsblyg...

Jag har i alla fall fått tid här uppe till att coacha min mamma i råkostandet och ge henne uppmuntrande ord. Hon har nu, sen i februari, gått ner 15 kg och är piggare än på många, många år. Jag upptäckte att hon i sina lådor fortfarande hade många av våra produkter oöppnade, så nu blir det att se till att gå igenom hur man kan använda alltsamman. Vi har blötlagt alger, gjort chiagröt, soltorkade paranötspannkakor, supersmodis och en underbar paté som jag tänkte lämna receptet på. Den är kanske ingen spännande nyhet i råköket, men fantastiskt god och enkel. Sen har vi förmånen att kunna plocka obegränsade mängder plocksallad och ruccola som pappa odlar utanför huset. Vilgot har också fått en massa bra mat. Han äter chiagröt med blåbär till frukost, har bland annat ätit pumpakärns- och broccoliröra med råggräspulver, tomat och mandelmjölk och mumsar päron och gojibär. Och som han äter - jätteportioner och mmm-ar efter varje tugga. Det blir mycket mat när han kompenserar för all den fina bröstmjölken som han annars också får hemma.

Kramar från Vilgot och mig!

Den vägrar lägga sig rätt.

Valnötspaté de Luxe

Kör följande i matberedare: (Vi köpte en åt mamma igår, förstår inte hur hon klarat sig utan.)

Två stora nävar blötlagda valnötter
En liten näve groddade mandlar
En stor nypa hampafrön
En stor morot (eller mer om du vill ha en mindre "tung" paté)
En rejäl slev tamarimarinerade svampar av valfri sort
Soltorkade tomater
Oliver
Rosmarin
Svartpeppar
och lite mer tamari till önskad sälta.

Ta upp geggan på ett fat och forma till en paté. Jag dekorerade med blötlagda svarta och vita sesamfrön. Suuupergott.

Hett och rått

2010-07-10T07:13:00.000-07:00

34 grader i skuggan. Vilda och min mamma är på caféet och sliter, och jag och pappa är hemma med Vilgot på Kronovall. Idag har alla velat sitta inne, eftersom vi har luftkonditionering. Utifrån skulle man nästan kunna tro att det var en dålig dag på Kiviks Lilla Råa, eftersom borden på altanen mestadels gapat tomma. Men inne på de 30 kvadratmetrarna klämmer gästerna ihop sig och svalkar sig med råglass, kokosvatten och svala luncher. Jag har funderat lite på vad det innebär för de besökande att det just är så nära inpå och intimt på caféet. Självklart finns det de som gärna drar sig undan i en egen vrå, och då kan det ju bli svårt hos oss. Om man inte nöjer sig med att kunna sitta vid fönsterborden och titta ut och slippa se de övriga pratsamma och påträngande gästerna. För att inte prata om personalen, som är jobbigt käck och trevlig! Hihi. Skämt åsido. Jag tror iaf att för de flesta så uppmuntrar lokalen till samtal, och man suddar också ut åtskillnaden lite mellan personal och gäst. Det känns hur som helst aldrig konstigt att börja prata med någon vid borden, eftersom de inte är mer än tre meter bort från disken. Och många som kommer på besök får av någon anledning lust att börja prata om sig själva och berätta vilka de är.

Mysig gubbe. Och vettig.

Jag och Vilda var i tisdags i Göteborg på en kort övernattningsvisit för att se Gabriel Cousens, som nu, efter att vi träffat honom, är vår nya favoritmysfarbror. Där träffade vi förutom Erica också Zarah Öberg som varit råkostare i tio år. Jag har tidigare inte riktigt greppat Cousens teorier och vederlagda forskning kring elektromagnetisk laddning hos vissa partiklar i vårt blodomlopp och om laddningen i den mat vi stoppar i oss. Nu känns allt dock mycket klarare och jag har börjat fatta att det nog finns en dimension i kopplingen mellan kost och hälsa som fram tills nu varit väldigt outforskad. Lagad mat är tyvärr verkligen död mat, och kroppen har svårt att förstå hur den ska hantera denna. Som grädde på moset, om det nu hade varit så att vi hade betvivlat allvaret i det som Cousens pratade om, fick jag och Vilda båda varsin spirituell upplevelse under en meditation som han höll efter föreläsningen. WOW säger jag bara. Och jag som inte trodde att jag kunde meditera på riktigt. Och detsamma hände hos en stor del av den publik som var där. Detta i en brokig skara människor med skiftande intresse och ingång i Raw Food, som nog liksom vi var helt oförberedda på att kvällen skulle avslutas så.

Hej så länge, och på återseende snart. (Nu ska vi vara tillbaka på bloggbanan igen...)

Utmaning.

2010-07-04T04:26:00.001-07:00

I väntan på glass!

2010-06-29T07:31:00.000-07:00

Tova: Den där sommaren borde börja efter sex på eftermiddagarna och inte när man befinner sig i inomhuset eller icke luftkonditionerad bil.

Senaste två dagarna har vi envisats med felplacering.

Extra illa var det att den långa bilfärden igår var HEM från Kroppefjäll och inte TILL.

Aldrig har det varit så enkelt och gott att äta rått som där. Det som inte var gott var i alla fall ruskigt spännande, det finns väldigt mycket att beta i skogen, eller förfina i sallad och smoothie.

Maten var full av färg och smak, inte vad vi brukar äta till midsommar men helt klart en uppiggande variation. Antar att jag har maten att tacka för att slippa den baksmälla jag hade förtjänat dagen som följde natten med vin nog att få Dionysos fester att likna godtemplarmöten.

Hur underbart det var i övrigt vet ni nog redan.

Att jag simmade på min första orm däremot antar jag att ni väntar med spänning på att höra mer om, ormar finns det inte mycket av i Kiruna som jag emigrerat ifrån, misstänkte att jag kunde träffa på en sådan såhär på sydligare breddgrader men i varken min vildaste eller tamaste fantasi kunde jag föreställa mig att jag skulle göra det under en simtur.

Den var snäll.

Jag fick hjärtsnörp.

Bad dottern sitta med mig tills jag slutade vara rädd

"Du är vuxen mamma, du får klara dig själv, ta en kopp te"

Jag dricker inte te och vid sådana tillfällen ogillar jag att vara vuxen.

Nu väntar en sommar i vackra Österlen med nyttig mat så jag kan komma ur baddräkten, den jag har i storlek elefant. Vet inte om ni vill se en "före" bild på hur många volanger jag har under baddräkten, jag vill nog inte behöva se mig själv på bild mer än på "efter" bilden, då ska jag tapetsera väggarna med idolbilder på mig själv!

Nystarten på nyttigätandet tänkte mig börja med en vecka på smoothies för att få i mig alla nyttigheter jag inte orkar tugga och allt grönt jag treårstrotsigt vägrar förtära om jag inte blir mutad med glass. Och glass ska jag få, i mängder, har klappat den nya glasskylen kärleksfullt.

Låt hälsans sommar börja!

Imorgon.

Idag blir det pizza.

På Kronovalls slott.

Flottig & svettig kram på er

*Tova*

Lugnet i skogen

2010-06-24T14:16:00.000-07:00

Detta inlägg skrivs i de dalsländska skogarna, där lugnet är så överhängande att man inte kan värja sig. Vilket är ren och pur medicin för min själ och verkligen en plats där man kan bli kärleksfull. Vi är på råkost-midsommar-gathering i Kroppefjäll, där det samlats en trettio-fyrtio raw food-intresserade människor för att fira midsommar ihop och lära om matlagning, odling och för att tänja yogamusklerna i morgonsolen. Johan och Dan, som håller i trådarna här på kursgården, har bjudit in Erica Palmcrantz och oss för att hjälpa till att styra upp workshops under dagarna tre, som kommer att blandas med bastubad, vildväxtvandring och en och annan dansövning. En massa spännande människor är här, och vi hoppas få stifta bekantskap med många av de tillresta.

Att ordna en träff för i princip självkostnadspris, och sedan lägga ribban lagom högt för att alla ska hinna med att delta i det mesta, och samtidigt känna sig avslappnade känns som ett jättebra recept för att sprida kunskap och vetskap om raw food. Vi hoppas kunna vara med i arbetet med att få till många fler kurser och events med hälsa i fokus här på Kroppefjäll. Det känns också spännande att vara med och införliva den kunskap de gamla "rävarna" besitter i den nya våg av raw food som nu, faktiskt, sveper över en stor del av Europa och USA. Dan Uhrbom som driver gården har sysslat med råkost i 30 år och skapar underbara pizzabottnar, kex, välgörande bakterieblandningar och mättande s.k. Schnitzerkost (groddad säd blandat med rivet äpple, bovete, lingon, ingefära och säkert något mer). Bakom hans något blygsamma framtoning döljer sig massor av ovärderlig erfarenhet som vi gör bäst i att ta till oss.

Efter ett avslappnande bad i jacuzzin våningen under släcker vi nu ljuset och laddar upp inför en spännande dag imorgon (och nej, jag jobbar faktiskt inte här utan tar mest hand om Vilgot, går skogspromenader, och laddar upp batterierna!).

God natt!

Högt och lågt...

2010-06-22T12:23:00.000-07:00

Så var det äntligen dags att igen sätta sig vid tangenterna för att lämna ett avtryck i bloggosfären... Det har gått över tio dagar sen vi sist skrev, men kanske måste det ibland finnas utrymme för att göra små uppehåll. Jag sitter i personalrummet på caféet, och utanför fönstret hör jag kvällens sista fågelkvitter från kiviksskymningen. Bredvid mig småsnarkar Vilgot i en barnvagn, med en fot som sticker ut. Allt känns lugnt och det enda som hörs från själva lokalen är ett dovt brummande från frysrummets kompressor. Vilda är på övervåningens lager och packar varor för stundande leveranser.

Alla tecken pekar faktiskt åt rätt håll nu för vår lilla verksamhet. Äntligen. Jag satt just och bläddrade i "gamla" foton från byggnationen när köket inte var något alls förutom ett sprucket golv och ytterväggar, när caféet var en sliten butikslokal med daskigt gula väggar och en oanvändbar toalett och när vinden var ett härbärge för spindlar, och inte som idag ett fantastiskt litet lager. På något sätt blir jag nästan rädd vid tanken på att vi varit där, mitt i det slitet, med så mycket kvar att göra. Känner ni igen den känslan - att med en bild för en sekund förpassas bakåt i tiden till ett då som man inte riktigt än har bearbetat klart? Nu känns det dock fantastiskt att se resultatet. I vissa stunder fullkomligt bubblar jag av stolthet över att vi fått till stånd allting, och att vi kan ta emot nya nyfikna gäster och gamla råkosträvar med öppna armar.

I andra stunder vill jag dock bara åka hem och lägga mig, och vara ledsen. Trots den stundande högsäsongen då "det gäller att vara på topp" och att "jobba järnet", eftersom att "det är nu pengarna ska in" (för att citera jargongen hos vissa österlenare). Men jag var egentligen inte på topp ens när jag och Vilda började vårt caféprojekt, efter vårt hotelläventyr i Stockholm. Sen trodde vi naivt att vi skulle kommit igång redan i höstas. Och räknade inte med fimbulvintern och heller inte med alla hundratals, ja, snarare tusentals byggtimmar som vi skulle komma att lägga ned i lokalen. Jag har faktiskt varit sjukskriven i en vecka nu. Sjukskriven från den verksamhet som har HÄLSA som sitt främsta ledord. Är det inte lustigt?

Jag vet inte om ni som läser denna blogg helst vill läsa fina recept och se vackra foton och gärna slipper få personliga utvikningar om vilka vi är när vi inte är käcka och glada. I sånt fall får jag ursäkta mitt tilltag. Men det känns så skönt att kunna skriva och vara ärlig. Och kanske känns våra käcka och glada inlägg då också mer ärliga? Läkaren berättade för mig att det var ett friskhetstecken att känna att man behöver bli sjukskriven. Jag har nog länge levt med föreställningen att jag klarar vad som helst, och att man kan jobba alla veckans dagar månader i sträck. Bara man får vila sen. Men nu får det räcka, sen får vara nu, och ingen råkost i världen kan förflytta det mentala berg som ett prestationsinriktat, självfördömande och ett ordningsmaniskt jag kan utgöra. Bara en fru och ens barn som visar vad som är viktigt i livet. Så nu försöker jag släppa kontrollen ett tag, och andas djupt. Och äta underbar levande mat.

Glass i stora lass!

2010-06-11T05:44:00.000-07:00

Den här veckan har vi gjort krafttag för att gå den kivikska(?) sommarskaran till mötes på vårt café. Imorgon kommer caféet att ståta med vackra stora parasoll, fler sittplatser, och om allt går vägen, råglass! Vi har fått vår glassmaskin och kommer i natt att köra för fulla muggar. Trots att regnet faller och vädret väl mest är som det brukar i Sverige, regn och växlande molnighet, så känns det ändå väldigt "lov-ligt" nu (för att köra en tafflig ordvits, såna som Vilda sällan uppskattar). I dag sjöng vi ut Charlize och alla hennes skolkamrater ur Sophiaskolan för det här året och hos mig sätts i alla fall alltid en massa associationer igång kring ett stundande sommarlov.

Dessa underbara glasskakor gjorde vi förra sommaren...

På 80-talet brukade min familj ofta åka nedåt södra Frankrike i vår skruttiga Volvo som enligt pappa hade fläcktyfus, och på nått sätt känns det fortfarande lite pirrigt och spännande när jag ser alla rastlösa barn med sprudlande sommarsinnen i kyrkbänkarna. En hel ocean av tid öppnar sig som bara väntar på att få fyllas med äventyr. För mig var det att passera landsgräns efter landsgräns och känna mig som en navigatör på motorvägen.

Nästan en sån hade vi, fast en 245:a och rostsjuk. (Bilden är från thailändska volvoklubben!)

Nåja, i år blir det nog södra Sverige för hela slanten. Och den slanten vi får över lär vi lägga på lokala loppisar, som faktiskt kan vara rätt äventyrliga de med. Vi hann med en loppis i Lövestad förra helgen och fyndade bra på slutet när ropet skallade att man fick "Allt man får ner i en kartong för 50:-!!!". Ni anar inte vad man kan få plats med i en låda. Ca 20 mjukisdjur, tavlor, knivställ, kakformar, böcker, dukar, papperssorterare, radio, osv... Ibland överraskas jag också min förmåga att ofta hitta precis det jag letar efter. Jag vet inte om det är "The Secret", "Attraktionslagen", "Abraham" eller ren och skär bondtur, men jag satt i bilen på väg till loppisen och ville hitta en massa gamla emaljerade grytor för att ställa runt vår uteplats på caféet (jag har haft en smålöjlig idé om att jag ska plantera en massa ätliga buskar som shizandra, goji och blåbär i gamla grytor för att visa hur ny superkraft väger upp ur gamla matlagningssätt), och ta mig tusan var det första jag såg på loppisen en massa gamla emaljerade grytor som någon använt som krukor och redan borrat hål i!

Bild från Kiviks loppis 2009. Så mycket folk...

Generellt sett måste jag faktiskt säga att det varit mycket på detta sätt ända sen vi började med hela vårt café/webshopprojekt. Allt verkar på något sätt ordna sig till det bästa, även om alla stunder inte känns strålande ljusa längs vägen. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det, men jag finner iaf ofta förtröstan i att känna att det finns någonting som vallar oss lite i rätt riktning. Det får mig att våga tro på det vi föresatt oss, när jag kanske annars lika gärna kunde ha velat strunta i allt och bara göra något enkelt, där man inte konstant måste driva på saker och ting för att det ska hända något. Om det nu ens finns någon sån sysselsättning, där man kan luta sig tillbaka och tryggt känna att man alltid lätt som en plätt hanterar de uppgifter och utmaningar som läggs på ens bord...

Drömmar och psykologiska gissningslekar

2010-06-08T03:21:00.000-07:00

Vaknade idag alldeles matt och ledsen. Jag drömde nämligen samma sak om och om igen i natt. Erik var inte längre kär i mig. Han ville inte nödvändigtvis flytta ut eller skiljas, vilket jag bad honom att göra om han inte skulle älska mig, han var bara inte så intresserad av mig längre. För att trösta mig sa han vid ett tillfälle: "Men lugn, av alla här är det fortfarande din rumpa jag tittar på" vilket inte var så mycket sagt eftersom vi var hemma hos hans familj. I drömmen vaknade jag många gånger och väckte Erik och frågade honom om det var sant, om han verkligen inte längre älskade mig varpå han svarade undvikande och sedan dök det alltid upp - att det var sant. En gång lyckades jag i alla fall vakna på riktigt och väcka honom på riktigt och fråga: "Kire, Kire, älskar du mig?" Svar, trött: "ja". "Vill du lämna mig?" Svar, trött: "nääe". "Är du säker?" Svar: "mmm". "Inte det minsta?" Svar: tystnad. Uppenbarligen var detta inte särskilt betryggande för jag somnade om och drömde samma saker igen.

Jag har tre teorier om varför jag drömde detta:

1. Som ett resultat av för mycket arbete har vi inte mycket mat hemma då alla måltider har intagits på cafét (men det börjar bli bättre). Därför kokade jag en portion quinoa som jag åt med lite rå tomatsås, alldeles för sent på kvällen och jag kände genast huvudvärk. Teori nummer ett lyder: lagadmatpsykos.

2. Erik har från och till mått väldigt dåligt de senaste veckorna/månaderna på grund av vår arbetssituation och en massa bagage (detta får han utveckla själv om han vill) men för tre dagar sedan skedde en dramatisk vändning och han har varit gladare än på kanske ett eller två år. Igår kom han hem efter att ha inhandlat två parasoll till caféaltanen, aningen "hög" på en macaöverdos och log med hela kroppen. Teori nummer två lyder: mitt undermedvetna är rädd att när Erik mår bättre så behöver han mig inte längre.

3. När jag drömde sådana här drömmar om min före detta sambo som faktiskt inte ville flytta isär fastän han inte älskade mig (ja, "kanske 6 av 10 älskar jag dig" fick jag veta, "men det blir säkert mer snart"), så slutade det med att han faktiskt gick ifrån mig. Teori nummer tre: det är en sanndröm.

Det tog säkert en timme efter det att jag lyckats ta mig upp innan jag lyckades skaka av mig osäkerheten och tro på att min själsfrände faktiskt menade vad han sa under natten: "ja, mmm, nääe..."

Lördagens lunch

2010-06-06T12:43:00.001-07:00

En sak vi vet nu efter helgen är att vi måste göra två köp: en glassmaskin och ett parasoll (eller två). Det är härligt att spendera varje femminuterspaus man får ute på caféaltanen; det är längesedan jag fick möjlighet att skaffa mig en riktig bränna (eller underhålla den från Teneriffa;-), de senaste somrarna har vi mest varit inomhus. Samtidigt är det inte lika mysigt för våra gäster att steka medan de äter och vi har haft flera hungriga/ nyfikna som kommit och gått enbart på grund av den bristande skuggan. Det är synd för det var fantastiskt goda luncher som åstadkommits i helgen.

I lördags blev det:

Krämig gurk- och myntasoppa

(serverades med hommusbollar)

2 liter mandelmjölk

3 gurkor

en tunn näve gräslök

1 tjock näve mynta

1 avokado

1 banan

salt

peppar

hampafrön

citron

Mixa alla ingredienser. Servera med grovmalen svartpeppar, salt, hampafrön och några skvättar citronsaft. Jättegott och somrigt. Smakar nässelsoppa...

Även små uppdrag är trevliga!

2010-06-03T23:58:00.000-07:00

Erik: Igår hade vi vårt hittills minsta cateringuppdrag i form av en härlig chokladtårta och en nötfri chokladmousse. Från Vilgots dagis hade man beställt rådesserter till ett kollegiemöte. Känns jättekul att man är så nyfiken och vill prova våra goda bakverk.

I frökens famn...

Vi har tidigare pratat oss varma kring vår sons dagis men vi kan inte nog förmedla vår glädje över att han hamnat där - det är ett litet paradis! Runt dagiset strövar highland cattle och små höns, där finns pittoreska trähus och blommande örter. Jag tror inte Vilgot är stor nog för att fatta hur bra han har det. ;o) Så fort man kommer dit och möter alla i personalen och ser omgivningarna så blir man på bättre humör. Jag känner ibland själv att jag skulle vilja gå där och bara gräva i sandlådan och jaga humlor. Undrar om de har platser kvar i storbarnsgruppen?

Vilgots paradis.

Nu börjar en helg och med den öppet café. Vilda har laddat upp med en spännande helgmeny, och idag vankas risotto på mandelmjölk med nötparmesan, marinerade klockchampinjoner och lättorkade tomater. Ju längre titel desto bättre, inte sant? Nej men, skämt åsido, vad det gäller de råa kreationerna så behövs långa beskrivningar för att man just vill berätta för en "oinvigd" besökarskara vad det är; det är zucchinipasta, det är ingen vanlig gräddrisotto och det är inte falafel på kokta kikärtor...utan något helt annat. Osv. Sen är det rätt kul att med viss självironi leka lite Erik Lallerstedt.

Tepaus i solen på jobbet funkar också.

På övervåningens lager har vi nu fått in en stor last med ekologiska örter (rötter, bark, gräs m.m.) av alla de slag, och under sommaren kommer vi successivt att lägga in dem på vår webshop. Vi har just upptäckt en helt ny spännande värld av välgörande örter och brygger härliga teer på kvällarna av ashwaganda, he shou wu och gojibär. Känns verkligen perfekt för en huttrig försommarkväll.

Härlig mintchokladchockscake

Botten:

2 dl cashew

1 dl pekan

3 dl gröna russin

1 dl deglet nour dadlar

Mixa i matberedare tills du får en fin "deg" utan för mycket stora nötbitar. Täck botten av en form med löstagbara kanter.

Chokladsmeten:

3 dl sesammjölk

2 nävar cashewnötter

2 dl kakaosmör, smält i torkugn eller vattenbad

2 dl kakaopulver

4-6 droppar mintextrakt

0,5 dl yacon (det går att söta med agave eller dadlar också, lite billigare)

Mixa i mixer tills du får en jämn sörja. Häll över tårtbotten och ställ in i frysen en halvtimme. Förvara sedan i kylskåp. För att "swirla", gör lite extra smet utan kakao, häll i punktvis på tårtan efter kakaosmeten och rör sedan sakta om. Strö kakaonibs över den färdiga kakan och myntablad som finishing touch (OBS, det är citronmeliss på bilden, det fanns inget annat i dagis örtagård).

Förra helgens meny

2010-06-03T00:22:00.000-07:00

Vilda: Jag hade tagit bilder emellan serveringsrusningen men inte förrän NU kommer recept:

På fredagen kom ett par hantverkare som tidigare jobbat hos oss och typiskt nog serverade vi sallad!!! Det är första gången vi serverar sallad och den dagen väljer hantverkarna att komma. Men de verkade ändå nöjda och bad till och med om en doggy bag.

Sparrissallad med hasselnötsvinaigrette och limedressing (2-4 pers)

5 sparrisar, skurna i 2 cm-långa bitar

4 stora nävar blandade gröna blad

4 stora nävar blandade milda groddar (tex alfalfa-, mung- och linsgroddar)

5 skivade tomater, marinerade i olja och finhackad lök

1 näve oliver

1,5 dl hasselnötsvinaigrette

1,5 dl limedressing

Börja med att lägga ut en näve grönt på varje talrik, fortsätt sedan med groddarna, tomaterna, limedressingen och oliverna. Toppa med sparrisen och hasselnötsvinaigretten.

Hasselnötsvinaigrette

1 dl hasselnötter, grovhackade

Saften från 1/2 citron

1 dl sesamolja

2 msk honung eller yacon

salt & peppar

Blanda ala ingredienser.

Limedressing

1 dl cashewnötter

0,5 dl äppelcidervinäger

Saften och skalet från en limefrukt

1-2 msk honung

Mixa allt i en Personal blender eller annan mixer.

Citronspetsad blomkålspuré med pepparrotskräm, misokavjar och rotfrukschips (2 pers)

1 blomkål

2 palsternackor

Saften från 1 citron

Olivolja

Riven muskotnöt

Cayennepeppar

Salt & peppar

Denna röra gör sig bäst i en vitamix eller blendtec eller liknanade kraftfull maskin. Mixa blomkål och lite av citronjuicen tills du fått en riktigt jämn sörja. Häll av i en skål och upprepa med palsternackorna. Blanda båda sörjorna och smaksätt med massvis med muskot och peppar samt lite salt och en aning cayenne.

Pepparrotskräm

2,5 cm riven pepparrot

0,5 dl cashewnötter (igen???)

vatten

Mixa till en slät sås. Om det blir för starkt för din smak, spä ut med mer nötter och vatten.

Misokavjar

0,5 dl kokosfett, rumstempererat

2 msk vit miso (OBS: ej rå)

en skvätt citronsaft

Se till att kokosfettet är ganska mjukt. Blanda sedan ner miso och citronjuice och arbeta in med gaffel.

Häll upp moset i ett glas, toppa med pepparrotskräm och misosmör. Servera med rotfruktschips och frökex.

That's all folks! Nu måste jag återgå till att fundera över vad som skall serveras denna helg.

En blå hatt...

2010-06-02T01:33:00.000-07:00

Första veckan på rått gick hur bra som helst, gillade det jag åt och stoppade i mig så mycket obakade bakverk att jag tröttnade på sötsaker, tyckte till och med att tomater var för söta.

Det oansträngande ätandet gav dessutom en belöning med -2,5 kilo.

Idag är det tvåveckors dagen på min diet och jag vill inte ställa mig på vågen, duktigheten har runnit av mig och det har blivit nattfrosserier på pasta. I morse råkade jag sätta i mig ett paket parmaskinka, två ostar och en chiabatta. Den gröna juicen jag hade som frukostalternativ var inte det läckraste jag druckit men så här i efterhand hade det nog vart värt att nöja mig med den.

Smala pigga familjen Rosenblad är helt klart bra att imitera, men nej, gammal hynda sitter illa.

Utöver att jag funderar på att plocka fram hemma fettsugen som står intill den lilla lobotomisten i nödavdelningen i min bokhylla är det en helt underbar dag.

Solen, vattnet, ja ni vet, allt det där som gör den svenska sommaren.

Efter mitt frukostfrossande i gräset gick jag vilse, i lilla Kivik, borde inte vara möjligt.

När det gäller vilsegång är jag oslagbar, dottern min håller reda på oss när vi är och reser, mamman frågar sagan, kan vi gå längre bort från hotellet? vet du hur man hittar tillbaka?

Det vet hon. Hon kan även höger och vänster, jag har två av varje.

Att gå vilse kan vara rätt trevligt, hamnade i hamnen och blev med hatt, en blå =)

Nästa vecka ska jag inte vara rädd för vågen, tänker äta bra till dess, har bläddrat i LillaRåas matböcker och fastnat för en del recept jag vill laga, sen får vi se om min mat skrämmer Rosenbladarna till att sluta med råkost.

Tov i hatten

Vilda svin och vilda växter

2010-05-25T12:13:00.000-07:00

Erik: När jag var liten hade jag en fascination för kartor, och kunde under vår familjs bilsemester med den genomrostiga Volvo 245:an följa vår väg förbi varje ausfahrt och autobahnkreutz, pricka för besökta byar i franska centralmassivet och se till att skaffa mig stenkoll på Andorras blygsamma vägnät. Jag ritade kartor och höll ordning på antal mil och berättade för pappa när han stressat valde fel utfart i storstädernas rondeller. Det sista tilltaget uppskattades sällan av föraren själv. När vi flyttade ut till vårt hus utanför S:t Olof var en av de första sakerna jag gjorde att skaffa mig en bra karta över området. Jag vill känna min omgivning, och veta alla genvägar till intressanta platser omkring oss.

Som ett steg i min långa väg tillbaka mot en något mer vältränad kropp, något som man inte kan tro sig kunna bibehålla hur mycket råkost man än äter, så har jag plockat fram min karta igen för att titta på var jag kan hitta trevliga löpsträckor i skogen. Min plan är inledningsvis ganska blygsam, men jag dagdrömmer om att i framtiden bli i verkligt bra löparform, och boosta mig med gröna blad, maca och gott självförtroende. I mina mest drömmande stunder ser jag mig till och med i ett par seriösa löpartajts, men inser att jag i alla fall just nu skulle likna Kalle Stropp lite FÖR mycket med mina spinkiga 1.95.

Ja, nog finns det likheter...

Nåväl, med min råa regim och en nyinköpt pulsklocka där jag ska kunna se mina framsteg och tävla mot mig själv har jag gett mig ut på en härlig skogsrunda två gånger under de senaste dagarna. Dessvärre hade jag inte anat att jag skulle stöta på så stora problem att jag nu lutar mot att gå över till landsvägslöpning. Båda gångerna har jag träffat hela tjocka vildsvinssläkten i skogen, och snabbt vänt på klacken i förhoppning om att de inte ska springa efter, och i fall de nu skulle det, försökt föreställa mig hur jag skulle ta mig upp i träden längs vägen. Charlize har föreslagit att jag ska ha med vapen, som en kniv, och även telefon, men om man ska behöva springa med snickarbyxor faller liksom lite den fria känslan med att just vara ute och springa.

I vårt något närmare närområde går emellertid en kort vandringsled, där jag och Vilda nu de senaste dagarna varit ute och promenerat i tidig morgon för att få en bra start på dagen. Det är en sak att springa i skogen, och en annan sak att promenera och fästa uppmärksamhet på lustiga stubbar, märkliga flygfän, och allt det vackra som i löparspåret far snabbt förbi. Vi har plockat en hel del harsyra som vi bland annat använde till en pesto som fanns med på lunchmenyn i söndags. Känns helt fantastiskt och helt i linje med våra ambitioner att kunna ta in supernyttiga ingredienser från den egna skogen i den maten vi erbjuder våra gäster (rätten blev en succé, faktiskt). Dessutom älskar Vilgot harsyra och klagar när han inte får mer. Vilka vårväxter använder ni andra där ute i världen i råkostmaten? Vi lär oss mer och mer om vilda matväxter men vill gärna ha in tips kring recept och beprövade kombinationer. Kanske blir det kirskålskroketter på menyn framöver?

Frukost, lunch och middag på sängen

2010-05-22T05:40:00.000-07:00

Tredje dagen på diet nu, sådär helt hälsosam har jag inga planer alls på att bli, snus, kaffe och vin är gifter min kropp kräver och får så mycket den vill av.

Genomtänkta måltider lagade och serverade gör det mycket enkelt att äta rätt och vara mätt med välbehag. Ingen aning om vilka superfood pulver och bär som blandas i min mat men jag har minsann lärt mig laga choklad och citronpaj idag!

Lite löjligt är det dock att under gårdagen satt jag med dregel i mungipan vid tanken på nybakt bröd med smör som smälter ner över fingrar kläder och golv. Två dar utan... !

När jag senare satt och läste en bok om hur mycket man kan använda vanliga växter till fastnade jag länge vid bilder på lamm och räkor. När jag tittat mig less återgick intresset till växterna och jag blev glad över att se så många växter vi har uppe i Kiruna i boken, en del har jag använt innan, vissa på fler sätt än vad som nämns i boken, Rallarrosen har vi bara använt till att piska varandra med som barn så den fick en ny trevlig innebörd som föda.

Det där med att ha en jobbig övergångs period att ställa om till rawfood har jag helt sluppit ifrån, mår hur bra som helst matligt, motionen jag tänkte mig i österlens vackra landskap har jag däremot inte fått alls, ligger på en madrass och vrider mig i måntlig kvinnotortyr. Med tre veckor framför mig blir det ändå inte stressande att inte få dagarna som jag tänkt mig. Det Rosenbladska hemmet är fullt av bra böcker och trevliga stunder även för den horisontalbundne gästen.

Kvidande kramar Tova

Träningsläger

2010-05-20T00:01:00.000-07:00

Godmorgon världen, ohälsan personifierad vid tangenterna.

Tova var namnet, åldern är 33, längden (eller korten? ) är 160 cm, 99,6 är vikten och huvudkosten består av allt sådant jag inte ska äta närmaste tiden. Igår hade jag en avskedsfest med mat jag ska avstå från; Massa rostat bröd med brieost, en pizza med oxfile och parmaskinka, en stor skål gnoccisar med gräddig saffranssås och fläskfile, två vanilj munkar, ett paket Ben&Jerrys underbara glass, 1,5 liter cola, en halv stulen dajmtårta (rumskompisar är farligt att ha när matvraket vaknar) Stoppade förmodligen i mig fler saker, har ingen vidare koll på vad jag äter under en dag, eller natt för den delen.

På bussen från Lund till Kivik hade jag en trevlig stund med en stor påse lösgodis. Behöver jag säga att jag var överdrivet mätt och lätt illamående i slutet av kvällen.

På tre veckor vill jag gå ner 40 kg och få hud som en femåring, tänkte skriva barnrumpa i god klicheig anda men hejdade mig när jag kom på att barnrumpor allt för ofta är rynkiga och stundom såriga. Självklart tänker jag också bli smartare och fylld med energi till att skriva en god bok eller tre, cykla till Indien och en massa andra små saker jag har ogjorda.

Okey då, riktigt så bra kommer det kanske inte att bli men en god start lär jag få i alla fall.

Till en början äter och dricker jag det Vilda och Erik ställer fram åt mig, har ingen koll på vad det är eller vad det ska vara bra för men jag litar på deras kunskaper då de är smala snygga och otroligt energiska. Mitt senaste försök att bli av med vikt har inneburit en mycket olistig taktik där jag fastat i ett par dagar för att sen hetsäta allt jag eller rumskompisarna har i kyl och frys.

Jag har fått en bunt litteratur jag vill och ska läsa för att förstå vad superfood och rått av detta slag gör för min kropp (Grönsaker ingår inte alltid i min dagliga diet och det vanligaste råa som ligger på min tallrik är rå fisk och blodigt kött) inom ett par dagar hoppas jag kunna skriva med mer kunskap och förstå vad jag håller på med.

Kram

Tova

Return of the ålnajter

2010-05-19T03:07:00.000-07:00

Vilda: jag ska börja se som Erica Palmcrantz på de dära... hon säger att hon myser under sina ålnajtrar. Jag vaknade för inte så längesedan, gick och la mig runt halv nio och vaknade innan klockan ringde elva. Men vad jag tycker att jag jobbat av saker i alla fall. Och nu fortsätter miraklet för nu är Viggi på dagis och jag vill bara säga till er som undrar vad som händer egentligen: det händer massor... snart kommer ett nyhetsbrev (mycket efterlängtat och eftertraktat, kanske blir det rentav ett samlarobjekt som går att sälja dyrt på tradera?)

Efter en helg, från Kivik with love...

2010-05-17T23:02:00.000-07:00

En liten kopp te kan få vilket väder som helst att bli en ursäkt att mysa med vänner

Vilda: vi arbetar på en fantastisk plats... oavsett att det var 26 grader och sol i Kalix och 10 grader och mulet här, är Kivik en otroligt vacker by. Det fick mig att tänka på en annan fin plats:

Jag och Erik gifte oss i den pittoreska byn Arild tvärs över Skåne. Vi gifte oss utomhus i ett litet naturrum med tak av trädkronor och mossgolv som lät ihåligt när man stampade. Det var ett ställe som jag ända sedan jag var liten hade drömt om att gifta mig på och som tur var hade inte Erik siktet inställt på Arboga utan lät sig manipuleras. Vi utbytte egna löften och berättade för varandra tio orsaker till att vi älskade varandra, en av mina orsaker var att Erik kunde välja ut precis rätt ensamma människa att prata med på en fest och ge den precis den uppmärksamhet den behövde för att inte känna sig som ett bihang. En av hans orsaker var att jag alltid nös fem eller sex gånger på raken. Under den ceremonin var endast vår storgråtande familj med. Det här sa vi:

Jag Erik ber dig Vilda att bli min livskamrat, min älskade, min vän och min maka jag vill delge min föresats att ge dig min djupaste vänskap och kärlek inte bara i stunder av glädje utan även i dina stunder av sorg eller stress inte bara när du tydligt minns vem du är utan även när du glömmer inte bara när du handlar i kärlek utan även när du inte gör det jag vill också framhäva inför alla här att jag alltid ska sträva efter att se det bästa inom dig och alltid sträva efter att dela med mig av det bästa inom mig även och kanske särskilt i de mörka stunder som kan komma.

Det är min föresats att vara med dig för alltid i själens förening så att vi tillsammans kan bygga det liv vi är ämnade åt och att dela med oss av allt det som är gott inom oss med alla vars liv vi berör.

Vilda, vill du ta emot Eriks önskan att bli din make?

Och så tvärtom...

Det är viktigt tror jag för oss att ta till oss dessa ord igen, nu när stunderna varit mörka, när vi badat i stress, glömt vem vi är och absolut inte i det minsta gett varandra det bästa inom oss själva utan snarare använt varandra som mental dörrmatta.

Så vi behöver fler stunder promenerandes i Kivik tillsammans, denna underbara oas. Kom själva hit så får ni se...

Ett litet klargörande angående familjerelationerna...

2010-05-13T08:03:00.000-07:00

Erik: Efter en lång skogspromenad med min son på axlarna där vi både såg kronhjort och smakade harsyra är jag nu tillbaka på caféet och hjälper min fru och hennes lillasyster att städa upp efter dagens öppethållande. Då jag varit och nosat på vissa utbrändhetssymptom på sista tiden har jag lyckligtvis tvingats inse att jag behöver tillbringa massa tid med min son, och uppleva våren med honom. Efter vargavinterns harvande med byggnation dygnet runt, obefintlig sömn och ett totalt negligerande av behov av avslappning, läsning och träning känns det nu som om en vändning är på gång. Saker och ting börjar bli klara, projektet är nästan i hamn! Vårt lager är ombyggt, saker och ting finner sin plats i köket. Och Vilgot har fått en dagisplats på världens bästa lekskola. Jag känner hopp inför sommaren!

(Vill bara tillägga att det var Vildas far, Johan Rosenblad, skrev det förra inlägget!)

Dag 215(?)

2010-05-11T20:32:00.000-07:00

Johan Rosenblad (Vildas far):

(Kiviks lilla råa hälsolaboratorium, försöksperson 001, onsdag morgon:)
Efter två månader av 100% kokt och stekt och friterad och ugnsbakad föda (och ytterligare två månader med blandkost) växlar jag nu över, för andra gången, till mat som jag vet är bättre lämpad som föda åt någon som vill vara frisk och leva på toppen av sin kapacitet. Jag är dålig i magen, trött och irriterad, grå och trist i skinnet och luktar svettiga strumpor så fort jag gått upp för en trappa, dvs jag är precis som jag varit större delen av mitt vuxna liv. Men i höstas var det annorlunda: Då var jag 100% rå istället. Då sprang jag upp ur sängen varje morgon, frisk och fräsch som en hälsobrunnsbäck, orkade vad som helst och gjorde allting snabbare. (Jag överdriver naturligtvis lite grann men är man uppmärksam på sitt hälsotillstånd känns överdriften motiverad.) En av anledningarna till att jag avbröt min förnuftiga livsstil var att jag gick ner alldeles för mycket i vikt; kanske inte ohälsosamt mycket men däremot inte särskilt klädsamt (i mina ögon) - jag är strax över enånitti lång och passar inte att väga under åttio kg. Så, för att jag inte ska tvingas avbryta ännu en period av levande mat och maxat liv tar jag gärna emot tips på hur viktnedgång kan motverkas. Dags- och veckopressen tar alldeles för lätt på detta problem (En artikel med rubriken "Så kommer du i din bikini till sommaren" handlar aldrig om hur läsaren ska bära sig åt för att fylla ut badplagget.)
En annan sak jag tacksamt skulle vilja ha tips om är följande: Förra gången, för snart ett år sedan, när jag gick över från djupfriterade och gräddstuvade animaliska maträtter till cashew- och avokadobaserade dito var under min semester och jag kunde sova och vila och lata mig hur mycket jag ville de första fyra veckorna. De här gången har jag inte den lyxen och jag märker att jag har det betydligt, - betydligt - jobbigare att utföra de fysiska momenten i mitt arbete idag än för en vecka sedan när jag fortfarande åt spagetti med köttfärssås. Jag vet att det är kroppen som inte hunnit anpassa bränsledepåerna efter rå, vegetarisk kost men finns det något sätt att göra det här lite enklare? Finns det någon rawfood-rätt som i bränslehänseende liknar kokt potatis eller pasta?
Jag kom just på att svaren på mina två problem kanske hänger ihop...
(Malmö, onsdag morgon)

Lugn söndag... på utsidan i alla fall

2010-05-09T13:21:00.000-07:00

Knut och Vilgot

Vilda: idag (och igår) har det varit lugnt i Kivik. Vi har haft ett fåtal gäster, väldigt trevliga sådana så klart och ska man vara helt ärlig så har det varit skönt att trycket inte varit hårt. Idag har vi kört bara jag och Erik; han har tagit Vilgot och jag har skött cafét. Charlize har lärt sig kassan och satte upp en skylt om att gästerna fick önska sig låtar från Spotify om de åt lunch. De flesta sa bara "vi kan lyssna på din musik" vilket var precis vad hon var ute efter. Så istället för att präglas av 60-talsmusik fick de som avnjöt våra zucchiniplättar med mangochutney och marinerad svamp lyssna på Hasse Andersson, Reamon, Timotej och Darin i en salig blandning. Jag ansträngde mig också idag för att göra riktigt lyxigt i kyldisken. Det är svårt att veta hur man ska göra när man bara har öppet under helgen. Allt som inte blir sålt får man ju "kasta". Samtidigt vill man ju inte att disken ska gapa tom. Idag tog vi i alla fall med oss vår "fet chokladkaka med sex lager ren njutning" och gick på Knuts ettårsdag med.

Igår tog vi med oss lunchreserna (krämig paj på Spenat och ramslök med karameliserad tomat) till en knytisfest. Det var jättekul med lite social stimulans men slitna som vi är åkte vi därigfrån redan vid tio. Skitmesigt.

Paj på fest

Så här känner man sig redan klockan åtta egentligen

Två namnanekdoter som inte har någonting med raw food att göra men som var så roliga så jag ändå är tvungen att dela med mig: Charlizes bästa väns lillebror tror att Darth Vader heter Claes Weibull och att Han Solo heter Hans-Olov. Och häromdagen pratade vi om att Celeste i Frankrike är ett sånt namn som man kan döpa både killar och tjejer till varpå Charlize bak i bilen utbrast "Jaha! Som Gösta då?"

Charlize som Eugen Snook i "Flugturen"

(På insidan pågår arbete!)

Det är ingen bra idé för barn att skaffa småföretagare

2010-05-07T08:32:00.000-07:00

Vilda: för ibland behöver man vård mitt i natten. I alla fall när man har dåliga njurar och tendens till urivägsinfektioner. Och då måste man ha någon som har kraft nog att ta en till sjukhuset i Lund, inte två förgrömmade småföretagare (varav en tror att hon kan klara sig på landet utan körkort) som knappt kan hålla sig vakna på vägen.

Jamie, Gordon, Anthony, Nigella, Vilda, Keith

2010-05-05T12:59:00.000-07:00

Vilda: HEMLIGHET nummer 1: jag må ha släng ut tvn, men inte fasen har jag renodlat min tv-repertoar.

Jag har under de senaste dagarna frossat i Jamie Oliver's Food Revolution under sena arbetspass. Kocken Jamie, känd för att bära sin hårplatttång med sig till sicilianska öar med machomän i pyttesmå kök, har i denna serie exporterat sitt "School diners"- experiment till den lilla staden Huntington i West Virginia. En stad som enligt statistiska mätningar är en av de mest feta och ohälsosammaste städer i den fetaste och ohälsosammaste delstaten i det fetaste ohälsosammaste landet i världen. Där upptäcker han barn som äter pizza till frukost, lunchplanerare som anser att pommes frites räknas som grönsaker, och en kraftigt överviktig sextonåring som fått sju år kvar att leva av sin läkare. I Huntington är det bättre att barn får i sig tonvis med socker i smaksatt färgglad mjölk än att de inte får i sig någon mjölk alls.

I jämförelse med detta får man skratta sig lycklig över våra skolluncher. Detta sagt har vi en mycket bra situation. Vilgot håller på att bli inskolad och på hans underbara dagis är alla öppna för att han ska få ta med sin egen mat. Dessutom vill de komma och äta på cafét och lära sig att laga raw food för att kanske inkorporera detta till de andra barnen. Åtminstone lite grann. Visst är det fantastiskt? För er som undrar över barn och raw food vill jag varmt rekommendera boken "Baby greens" författad bl.a. av en kvinna som driver ett nästan helt igenom rått dagis. Vi kommer att få in den till butiken inom 2-4 veckor enligt leverantören. Annars finns den på adlibris så länge...

Voodoo-doughnuts

Övrig inspiration försökte jag finna i Nigella Lawson's festkokbok jag hittade på Simrishamns bibliotek. Tyvärr var det så mycket kött, fågel och dessertpornografi med långa sensuella beskrivningar av råvaror som inte är så råa. Konstigt nog känns det då mer inspirerande att kolla på den vegofientlige Anthony Bourdain's "No reservations" och hans resor runt om i den kulinariska världsscenen. Anthony blir skickad mer eller mindre ofrivilligt till olika städer runt om i världen och äter allt från tunnbrödsrulle i Stockholm till Voodoo-doughnuts i pacific north west (i stan Chuck Pahlaniuk bor, kommer inte ihåg vad den hette).

Gordon Ramsey på youtube ger all mat dålig smak på något sätt. Hans jädrans negativitet blir någon slags krydda som gör att man inte längre kan njuta av de kreationer som skapas på skärmen. Nä, tacka vet jag halvalkis-Keith Floyd i så fall, lite mer relax, lite mindre allvar, lika mycket kött och massa, massa vin. Men kanske framförallt en stor insikt i de program jag slötittar på under bokföringsmaraton (se här)

PS: ni so jag gav pris till, ni ska kopiera pokalen från det förra inlägget och klistra in och sedan ge pris till sju andra (plus berätta sju hemigheter). Om ni vill ;)

Vi har vunnit nåt!

2010-05-04T13:07:00.001-07:00

Vilda: Wo-hoo, om jag förstått det rätt har vi vunnit ett bloggpris som vi sen ska dela ut till sju bloggar vi gillar. Jag hoppas att jag inte har fler än sju att dela ut till (men det har jag ju naturligtvis). Men här kommer några:

HC Barregrens bums.nu kan man alltid gå in på och få lite lättsam underhållning om man känner sig stressad (jag sa OM, jag sa inte att jag var det) och nere.

Superengagerade bloggaren Mikkan förtjänar också sitt, särskilt nu när hon propagerat helmat i alla kvällstidningar...

Vackra bilder och proffsig chokladkritik finner man hos eanie.

Andra vackra bilder och mycket inspirerande recept finns här.

Och så vår gamla polare Johanna som har så vackra tallrikar och färgrika smoothies.

Sällanbloggaren Henrik från sjusorterskaka är också en favorit. Och inte alls för att vi fick en fin recension under påsken.

Och så slutligen härliga Randis blogg.

Jag har säkert glömt någon. Då kanske jag nämner detta imorgon. Tillsammans med de sju hemligheterna jag måste avslöja...

Ibland är det tur att man är slö

2010-05-02T11:54:00.000-07:00

Vilda: Fast det är det minsta man skulle kunna kalla oss för det mesta. Mitt senaste inlägg hade jag döpt till "knack, knack är det någon hemma?" och i det hade jag börjat beskriva, med smärre panik, hur vi hade haft det sedan vi kommit hem från semestern eftersom jag skäms lite över att vi inte bloggat på så länge (oj vad vi inte hunnit). Som tur är kallade plikten och jag hann inte skriva färdigt då heller. Sedan den dagen har vi haft det aningen lugnare; igår hade vi öppet och avslutade dagen med en inspirationskväll som kallades duga och idag har vi kunnat stänga i tid och vara hemma redan vid sex. Istället för att då sätta oss och jobba med detsamma gjorde vi helt andra saker. Som att vara i trädgården. Betydligt mycket effektivare än Teneriffa för att tanka krafter. Och betydligt trevligare att läsa blogginlägg från människor som varit och påtat i trädgården. Och som inte ber om ursäkt över att de inte hunnit blogga. Eller hur?

Nu är det dags för färska tag!

Önska oss lycka till på förnyelsedagen :-)

Europe by bus?

2010-04-20T11:33:00.000-07:00

Varje svart prick är ett råkostcafé. Okej?

Erik: Tänk vilken tunn fernissa det självklara i tillvaron egentligen har. Lite aska i maskineriet på vårt väloljade transportsystem och så talar tidningarna om ekonomiskt kaos, nedlagda flygbolag, turistnäringar i kris och tonvis med kasserade livsmedel som var tänkta att färdas högt över molnen. Från vårt turistperspektiv på Kanarieholmarna så känns inte två-tre dygn i buss från Madrid till Köpenhamn som ett spännande scenario (vilket mycket väl kan bli verklighet), men jag kan inte hjälpa att fascineras något över det som sker, och att fullständigt ohållbara grundvalar i vårt samhällsbygge faktiskt skakas om. Visst, vi befinner oss långt hemifrån och har just nyttjat flyget för att få ett andrum i vår självförvållat stressade tillvaro, och har egentligen ingen annan ursäkt än att man har sig själv och sin familjs "behov" närmast (i detta fall av D-vitamin och seriös teambuilding). Men jag fascineras just över att samhällets "go-on-as-usual-as-if-everything-was-okay"-attityd inte riktigt fungerar. Nu har ju inte det något att göra med vulkanaska, men när man hör flygbolagsrepresentanter prata om hur de beräknar att passagerarantal osv. med vackra gyllene positiva siffror ska öka fram till 2050, så undrar man var djupanalysen tog vägen. Kan saker komma att förändras till 2050 vad gäller samhällets funktion? Ja. Borde man ta med det i sin beräkning? Nej. Knappast om man gör en ekonomisk analys. På vilka slags analyser samhällsplaneringen just tyvärr bygger. Men...nu ska inte dystopiska tankegångar få florera. Jag är snarare ytterst spänd och hoppfull kring vilken typ av vacker och hållbar värld vi tillsammans kommer (och måste) skapa under det här århundradet. Vilken förändringarnas tid vi får vara med om! Vilka privilegierade stackare vi är.

Nu till det värdsliga(!). Vad i helskotta ska vi äta på en 72-timmars bussresa genom Europa? (Om en sån resa nu blir vår lott...)

Kram från en något solstingad Erik.

Rent mjöl i påsen...

2010-04-17T14:36:00.000-07:00

Erik: Den resa vi just nu befinner oss på (om än i väldigt stillasittande och liggande format) var inte bara en present till dottern, utan också en riktig chans för oss alla att vila upp och verkligen ägna tid åt varandra. Det känns faktiskt som om vi är på rätt väg och att det gjort skillnad att vara långt borta från jobbet. Jag och Vilda hade planerat att vi skulle fokusera på att återhämta oss, och inte i brist på motståndskraft kasta oss över kanarisk ugnsbakad potatis, fetaostfyllda tapasanrättningar och all annan mat som framförallt engelsmän inte finner någon brist på här (hash browns, baked beans, jacket potato, toast...osv.) Vi letade enträget innan ankomsten efter en ekobutik, och hittade när vi kom fram av en slump en fruktbutik som hade ett litet men dyrt utbud av ekologiska syrliga kanariebananer, papaya, paprika och tomat. Vi har inte kunnat återvända till just den butiken då den ligger för långt bort utan har istället helt i vår närmare supermercado otippat bunkrat upp på skönhetsfrämjande vattenkrasse (Mandelmanns fick oss att upptäcka denna och vi köpte massor i somras hos dem) samt papaya och avokado. Och bananer så klart. Även om man förundrat inte förstår varför de ska behöva vara snorgrönt omogna när odlingen ligger ett stenkast bort.

Skrapar det sista ur papayan...

Vi tog också med oss ett litet förråd med supermat; suma, camu camu, spirulina, klamath alger, maca, muira puama, gingko biloba, acaí.... ja, kort och gott fånigt mycket pulver men ganska roligt experiment om man vill "superladda" sig på en vecka. Jag har dock flera gånger undrat hur väskan egentligen tar sig förbi kontrollen, och hur någon flygplatspolis skulle reagera på en låda full med påsar med olikfärgade pulver. På vissa står det texter men på andra finns ingen information. Men, det är väl så här man som råkostare bryter ny mark :oP... Det är väl inte mer än rätt att tullen börjar se skillnad mellan bra och dåliga pulver. Eller kan man bli straffad för att föra alger över gränsen?

Vildas "nödgoja" med avokado och vattenkrasse

Betraktelse från flygfärd (OBS- innehåller våld)

2010-04-15T13:12:00.000-07:00

Vilda: Charlize blev minst sagt förvånad. Jag hade råkat försäga mig någon gång och var inte säker på vad hon hade hört så jag pratade högt om badhusbesök när hon eventuellt skulle höra och tro att vi inte trodde att hon skulle höra. Men hon hade varken hört mina fintar eller den riktiga "försägningen". Så tog vi tåget från Malmö och för att hålla överraskningen än längre sa jag till Erik "Har du tagit ut pengar?" Han svarade att han inte hade det och jag låtsades att dit vi skulle tog de inte kort. "Amen då får vi ju stanna på vägen och ta ut pengar" sa han. Så när tåget kom fram till flygplatsen gick vi av för att "ta ut pengar". Men när vi sedan stod och kollade flygnummer så undrade vi hur länge till vi skulle hålla oss. Så jag sa:

"Det här är din överraskning!"

"Vaddå?"

"Ja, ser du inte vart vi är?"

"I Köpenhamn."

"Ja, men var?"

"?"

"På flygplatsen."

"Jaha?"

"Vi ska ut och resa."

"Till Köpenhamn, jag vet."

"Nej, vi är redan i Köpenhamn."

"Ska vi till Island?"

"Nä."

"Ska vi till England?"

"Nä"

"Va?"

"Vi ska till Teneriffa, det är en av Kanarieöarna. Det är varmt där!"

"Va?"

Så snart nyheten började sjunka in så var det som ett skynke som lyfte från hennes axlar. Hon babblade friskt om hur mycket hon skulle bada och jagade souvenirer från Madrid under mellanlandningen. Det var så härligt att se.

Nu är vi här och jag ska berätta mer om det när vi smörjt oss med tillräckligt mycket Aloe Vera för att kunna ligga ner. Men först en liten betraktelse och fråga:

På planet till Madrid satt en man snett framför Erik; båda satt på varsin sida gången. Mannen hade en dator och såg på film. Jag ser hur Erik motvilligt tittar upp från sin bok och mot mannens dator. Efter ett tag reagerar han: "Men vafan, vad är det för j---a film?" Jag lutar mig över honom och lyckas få följande scen i mitt blickfång. Vinnie Jones (som jag av någon oförklarlig anledning gillat trots min genusvetenskapliga bakgrund) går i en mörk tunnelbanevang med ondskefull blick, klyver en mans huvud i två och går sakta mot en kvinna som krälar i sitt eget blod i gången. Det var inget jag förväntade mig att se och inget jag ville behöva se. Jag har sedan ett eller två år tillbaka medvetet undvikit alla våldsskildringar eftersom för mycket våldsfilm under tonåren har sabbat mitt psyke och fått mig att se hemska scener när jag minst anar det. Min första reaktion var att viska till Erik att man borde säga till, man ska inte behöva se sånt utan att be om det. Erik höll med men varken jag eller han sa någonting. Under filmens gång såg jag hur han gång på gång distraherades från sin bok och lät blicken vandra mot skärmen. Och det är inte konstigt, den var uppställd som om det var hans egen lilla minibio, helt perfekt i synfältet.

Titta inte Viggi!

Mannen fick se klart på sin slaktarfilm (The Midnight Meat Train) och jag råkade se flera mysiga scener som jag inte tänker berätta om. Men ytterligare två saker slog oss: ingen hade vågat ta upp datorn och titta på porr på samma sätt. Inte ens mjukporr. Varför är det värre att titta på (oftast) ojämställt sexistiskt sex än att se på när andra människor slaktas brutalt? Och sedan när har vi människor blivit så okänsliga för andra människors öden att vi blir underhållna av att se hur de slaktas? Varför finns skräckfilm? Vad tjänar genren för syfte i människans utveckling? Vad bidrar den med ur en kreativ synvinkel? Humanistisk? Filosofisk? Intellektuell? Känslomässig?

Svara gärna, frågorna är inte helt och hållet retoriska.

Kramar från Costa del silencio

PS. I nästa inlägg kommer vi med lite betraktelser kring mat och råliv på främmande ort...

Det är svårt att ta semester!

2010-04-11T16:09:00.000-07:00

Hej då!

Och bye bye

Vilda: Om knappt två dagar sticker vi. Charlize fyller nio år imorgon och förutom massa vanliga presenter jag samlat på mig de gågna månaderna för att döva det dåliga samvete vi fått av att ägna henne för lite tid ska hon också få en resa. Vi hittade en billig resa till Teneriffa häromdagen och inte nog med att den var billig, man kunde köpa den på avbetalning också... så vi körde på och bestämde att det skulle vara hennes resa. Hon ska få bestämma. Och hon ska inget veta förrän vi går genom säkerhetskontrollen på flygplatsen...

Just nu pillar vi lite på jobbet; jobbar extra på vindsförådet, fixar så mycket vi hinner innan vi sticker. Samtidigt packar vi på oss vår Personal Blender och en massa olika superfoods att experimentera med. Klamath Blue Green algea, maca, camu camu, suma, spirulina men också en sort som vi inte prövat tidigare: muira puama. Om ni inte vet vad detta är kan ni läsa om den här (text kommer på svenska när vi hinner översätta den eller skriva en egen beskrivning) så förstår ni varför detta är ett superfood att ta med sig på semester när man bor ihop, jobbar ihop, sliter ihop och slutar med den där sömnen som det sägs ska vara så bra... också det ihop.

En annan sak vi samlar på oss inför resan är tankar och uppgifter. Först tänkte vi (och vi vill väl egentligen komma tillbaka till den tanken) att vi bara skulle ligga vid poolen på hotellet och läsa skönlitteratur, ta hand om ungarna och se till att Charlize har det bra. Sen tänkte vi: oh! om de har nätet på hotellet kan vi ju faktiskt äntligen uppdatera internetbutiken. Sen tänkte vi att det vra ju ett hälsosamt sätt att tänka så vi borde nog tänka annorlunda. Så vi släppte den tanken. Nu har arbetsnarkomanerna inom oss gått en omväg via vår kreativa lusta och vi har gett oss själv lite uppdrag ändå. Fast bara om vi känner för det (yeah right). Jag vill göra ett personligt lunchklippkort för våra stamgäster och fixa till vår råbok (som ju i princip är klar). Erik vill fixa nya visitkort och diverse broschyrer.

Snacka om att det låter som en "working vacation"...

Det är så kul att jobba!

Ett par dagar på lilla råa, efter påsken

2010-04-09T10:20:00.000-07:00

Vilda: det händer mycket här. Under påsken var hela familjen här och hjälpte till. Först Eriks syster, sedan min mormor och morfar och mamma, sist min lillebror som också skulle kommit i helgen men blev sjuk. Jag har lagat allt från sesamburgare, spansk lasagne, tacos, pasta marinara, svampjärpar med lingon och ruccolakräm och soltallrikar till kardemummabollar och päronpajer (m.m.) idag fick vi ett önskemål om att lägga upp våra veckomenyer på hemsidan vilket vi också ska göra.

Soltallrik (minivariant)

Charlize har haft besök av sin kompis från Lundatiden; Saga. Det är alltid turbulent men de har kul tillsammans. Igår kom de tillbaka från lekplatsen i hamnen med dessa miner:

Saga hade "trillat" i vattnet (hennes mamma verkade tro att det hade lite att göra med att trilla och mer med att faktiskt ha hoppat i) och dragit med sig Charlize. De fick klä av sig sina blöta kläder och på med det vi hittade i personalrummet av mina och Kires ombyteskläder. Sedan agerade de fikadamer och fick välja sina egna teer. Charlize valde Organic Honeybush, Sagas Organic Detox.

Sedan de fått smaka sina teer har de "köpt" fler och fler koppar genom att byta mot barnpassning. Under kvällen medan jag städade köket kom de gång på gång in och frågade hur mycket barnpassning olika varor i vår butik kostade. Saga ville mest ha torkad frukt, Charlize bollar.

Idag var vi lite shaky, vet inte riktigt varför faktiskt. Jag fick för mig att mina spenat- och morotsbiffar var äckliga efter att de torkat över natten och trots att jag till viss del lyckats kompensera med en underbart god äppelrajita med färsk mynta och gurka var det med skakiga ben jag serverade de första gästerna. Jag skyndade mig ut i köket igen och knep igen ögonen, nu är det kört, tänkte jag, bara inte många kommer till lunch idag. Dessutom höll Kire på att "trösta" mig genom att säga att "ja, ja, det kanske inte var din bästa lunch men den är nog god ändå" Så tar jag mig ut i cafélokalen för att det faktiskt är något jag måste hämta och då passar de första gästerna på att hälsa att de inte kommer att dricka kaffe, som de tidigare planerat. Jag säger att det inte är några problem och går in i köket igen. Där inne tänker jag aaaaahhhh!!! de gillar oss inte, de gillar inte min mat, de kommer aldrig tillbaka, buhu. Så när jag dukar av ser jag att mycket riktigt; de har lämnat jättemycket.

Nedslagen nog för flera modiga krigare frågar jag Erik om jag ska slänga alla biffar och helt enkelt säga att vi inte har någon lunch idag till vilket han svarar undvikande. Men, så till min förvåning kommer det in tomma tallrikar. En efter en. Och så dyker mormor och morfar upp och beställer lunch och även dom äter upp (och de är ganska pinsamt ärliga på restaurang). Och när Erik väl sätter sig ner för att inta en portion så ångrar han sig helt och säger att det var skitgott. Och det var det fler som sa.

Sedan kryper Vilgot ut på vägen när Charlize glömmer att hon är barnvakt, vi serverar en man som inte vet att han är allergisk mot någon av ingredienserna i spenatbiffarna som därför hastigt måste köra iväg för att få medicin, och Erik backar in i en av våra kunders bil och lämnar en vacker buckla!

Under hela denna dag springer Saga omkring och dokumenterar med vår kamera.

Men trots allt har det varit en bra dag. Ännu en gång har vi fått förvånansvärt bra respons, inte bara kring maten utan kring hela vår rörelse och vi kunde stänga utan att vårt självförtroende (ja, när man både bor ihop och jobbar ihop är man en person tillsammans) krossats i bitar. Men det roligaste av allt är nog att möta alla våra gäster som på något sätt får en liten glimt av raw food i sitt liv, vare sig det är nybörjare som får upp ett intresse eller "gamla" råkostare som blir påminda om sitt forna liv. En och annan aktiv råkostare har även tagit sig hit och när man kommit över känslan av att bli synad i sömmarna så inser man att man nog hade varit alltför lycklig över att hitta ett raw food-café för att syna det i sömmarna...

Och snart ska vi på semester :-)

Nyheter från sista veckan!...

2010-04-04T13:24:00.000-07:00

Vilgot har börjat hålla i hemma-hos-kvällarna!

...med hjälp av pappa.

Och vi har öppnat vårt café - på riktigt (med fantastisk zucchinimarinara).

Och en annan dag med solburgare med sesambröd, gojiketchup och fikonsenap.

Vår eminenta chef superieure!

Och full uppslutning från morgon till kväll....Puh!

Vilgot och Vilda hälsar!

Väldigt stolta och rörda av Henriks, med bloggalias Sjusorterskaka, otroligt fina inlägg och i egen brist på skrivtid så lämnar vi ödmjukast en liten länk --> här , samt ett stort tack till alla fina människor som varit och besökt oss de senaste dagarna!

Kramar från familjen Rosenblad

Om blogande och öppning och påsk och kostrundan och sömn och foton

2010-04-03T12:32:00.000-07:00

Vilda: Vi har haft öppet i tre dagar nu. Jag kan inte säga "det har gått över förväntan" för att vi hade faktiskt blivit varnade; den här helgen skulle bli hektisk, vi skulle invaderas och därmed basta, och nu har vi blivit invaderade.

Vi kom hem tidigt ikväll i ett syfte: att få sova. Inatt sov jag mellan 6 och 8 på några stolskuddar i personalrummet mellan Vilgot, en barpall och en kall bytta med packmaterial. Jag skulle kunna skriv hela mitt blogginlägg om hur sköna madrasser kan vara. Men så skulle vi blogga också, bara att vi glömde sladden och kan inte visa några finfina bilder.

Vad jag vill berätta innan jag säger att visst ska vi visa bilder snart, är att vi fått besök av Henrik från sju sorters kaka. Och vi bjöd honom på kaka hihi.

Återkommer snart,

En kock från söder

en trettioåring får gå på spa

2010-03-29T10:56:00.000-07:00

Vilda: Jag måste säga att jag blev rörd till tårar av hur många grattis jag fått på min profil! En annan sak jag måste säga är att jag inte visste att det var ångest att fylla trettio förrän Erik stod där bakom mig 01:00 i lördags/ fredags medan vi höll på att fixa svängdörrar till kassan och sa "Hörru, nu är du trettio". Jag stelnade till någonstans mitt i leendet och fram kom rynkorna jag aldrig sett och de gråa hårstråna jag är säker på att jag hittar snart, någonstans mitt på huvet.

Gårdagen spenderade vi dock mest med att stressa. Efter fyra timmars sömn (oj vilken trött melodi här på bloggen) vaknade jag av att min man, som sovit ännu mindre, stod i rummet i bara kallingar och ett stort trött leende. Så började han sjunga. Sen fick jag tårta "Vi hade inge hemma" sa Erik "men jag hittade lite pumpakärnor och nån gammal fuldadel fast mixern är på jobbet så jag mortlade en deg till dig" så toppade han det hela med mosade jordgubbar. På kvällen efter allt jobb som kom emellan spontantårtan och vår ankomst till malmö åts råmiddag lagad av kock Rosenblad den äldre och vi for så småningom hem till denne för att fortsätta med bokföring. Det blev en sen kväll med leverantörkontakter och nya prislistor och Erik kände sig dum över att det blev så lite födelsedag under min födelsedag.

Idag skulle vi göra second hand-raid och införhandla allt det som vi inte kommit på tidigare men som dykt upp efter hand. Exempelvis fick jag upp en smoothiemeny i förrgår och kom således på att vi inte hade några smoothieglas (!). Vi hade ett späckat schema än en gång men det skulle bli kul. Vi körde till Morot och annat men efter att vi parkerat blev jag ledd på omvägar, hela vägen in till raw food-favvisen Stunden på östergatan och... där satt Emelie och Jonas och väntade sött. Jag, så trög av trötthet och slit, hann faktiskt tänka "Nämen, har de hittat hit? Det måste vara för att jag berättat om det här stället för dom" säkert i flera sekunder innan jag fattade. Vi satt länge och pratade och sedan drog vi oss allihop till sopstationen där jag hörde Emelie och Erik mumla något om att vi hade 30 minuter på oss.

Så när tiden var ute satte vi oss i bilen igen och Erik knappade in något hemligt i GPS:en och vi parkerade nära koncerthuset i ett sunkigt parkeringshus vars trappuppgång luktade cigarr och urin. De höll för mina ögon och till slut kom jag fram till Triangelns kurbad. Där hade de alla (plus en annan vän, Emma) lagt sina plånkor ihop och bjudit mig på en Kur Triangeln; en och en halv timmes skrubb, algbad, ansiktsbehandling och massage. De hade nog tröttnat på att läsa blogginlägg som handlade om hur sleten jag är. Men fatta hur skönt det var. Och hur renlärlig man vill bli efter det...

Tack tack tack.

kalas, kalas! och planer på evenemang!

2010-03-24T13:48:00.000-07:00

Mmm...

Erik: Vad kunde passa bättre en härlig vårdag när vi äntligen fått igång vårt café/butik än att fira Vilgots ettårsdag? Den lille krabaten väcktes med sång och filminspelning och efter lite yrvaket snuttande började han dansa (genom att vagga fram och tillbaka) och ivrigt klappa händerna!

Fint va?

Idag har vi annars jobbat vidare på etiketterande av alla produkter, och även på att planera evenemang efter påsk. Vi har en rad olika saker på gång, bland annat en avgiftningskur/kurs, där man tillsammans med andra och guidat av oss under två veckor går över till en rå kost där man jobbar fokuserat på enzymrik och grön mat. Vi kommer att ha en inspirationskväll den 24 april som startskott för detta och för alla andra kommande evenemang och upptåg som kommer att äga rum i Kivik. Vi hoppas kunna få hit Erica Palmcrantz, och antagligen kommer även Kate Wood från England så småningom. Vi kommer att ha dessertkvällar, råchokladverkstad, filmkvällar, frukostmys.......and the list goes on.

Inte så tomt i april som man kan tro...

Ni kommer väl till Österlen? ;O)

Vi bara låtsas

2010-03-23T04:09:00.001-07:00

Vilda: ja, så är det... vi är inga riktiga bloggare! Den senaste en och en halv veckan har vi verkligen varit bestämda på att öppna, om inte cafét (då köket än inte är helt klart) så åtminstone butiksytan och lite kaffe- och teservering... detta har lett till ett arbetsmaraton utan dess like. Förra veckan spenderade vi hela dagarna på lokalen. Charlize som över hos vänner, ibland sov hon i lokalen, en gång sov hon ensam hemma (hon var dock inte rädd). Vi kom hem: 2, 3, 22, 4, 5.40! Men... vi fick en färdig lokal till slut och i lördags hade vi öppet för första gången. Bara fyra personer utöver oss själva visste om att vi skulle öppna och det var föräldrar och svärföräldrar till en av våra vänner i Stockholm som råkade komma förbi på fredagseftermiddagen.

Hur har det då gått? Jo tack, fantastiskt fint. Kiviksborna har varit försiktigt nyfikna och kommit in och förhört sig, köpt kaffe (som Erik av misstag sålde för halva priset), torkad frukt och risvinäger.

Men naturligtvis hade vi kunnat blogga under all denna tid. En riktig bloggare låter sig inte skrämmas av lite tuffa dagar. En riktig bloggare tar bloggandet som terapi och dokumenterar sin stressnivå timme för timme. Och ur den aspekten har vi misslyckats fatalt. Vi lovar att bättra oss. Jag har haft ett recept på lut här ett bra tag. Nu är det dags att publicera det.

Kram!

och välkomna till vår ödmjuka hälsoborg.

Arbete pågår del 2

2010-03-19T23:04:00.000-07:00

Arbete pågår

2010-03-17T02:27:00.000-07:00

Vilda: vi jobbar och jobbar och det börjar ge resultat. Imorgon eller på fredag öppnar vår butik. Där kan du köpa raw food-produkter, lördagsgodis och kökshjälp samt dricka en kopp Mighty leaf te eller färskmalet ekologiskt presskaffe. Cafét öppnar nog nästa vecka. Då kan vi laga bakelser.

Finfint

2010-03-13T02:21:00.000-08:00

Vilda: Det börjar närma sig...

Som man kan se är det lite grand kvar...

Gudrun, vår kassauggla

Snart fylls dessa av vår underbara meny

Bestick och annat nyttigt

Mina fina tavlor samt toalettlektyr

Första synen när man kommer in?

Snart är ni välkomna in! Vi har bara köket kvar...

En dag på sjukhuset (igen)

2010-03-11T01:27:00.000-08:00

Så här kan det se ut... och händerna är inte mindre täckta!

Vilda: Igår var vi på Lunds lasarett nästan hela dagen. De sprutade in radioaktiva ämnen i vår bebis och tog prover för att se hur mycket hans njurar hade rensat bort efter tre respektive fyra timmar. Det blev mycket stick och mycket gråt...

Åh vart åh vart kan min bejbi va?

2010-03-09T12:00:00.000-08:00

Seriöst, var är syrran (funderar med morgonfrissa)?

Vilda: Efter en eftermiddag på lokalen (för mig då, Erik bor ju nästan i lokalen) där jag skrivit hoppfulla meddelanden till Kiviksborna om kommande öppningsdatum (eller viljan om att öppna) samt försökt arrangera griffeltavlor och speglar i en effektiv och elegant menyplanering, körde vi till Simrishamn för att plocka upp Charlize. Charlize går en dans- & teaterkurs på kulturskolan där så vi hade fått lite längre tid på oss att pilla på lokalen, och det var ju kul. Jag är nämligen ganska isolerad här hemma annars. Med bebisar och mail och prislistor och böcker och sånt...

Så vi körde iväg och hann precis i tid. Ut kom Challans kompis Mira och undrade om vi skulle hämta henne. Jo, det kunde vi göra om hon ville "Eller så kan ni komma hem till oss" föreslår hon och det lockar men Erik vill hem och jobba (för att sedan kunna gå och lägga sig). Så letar jag lite grann och efter fem minuter säger Mira: "Alltså Charlize är inte här." Va? "Nä, säger Ellie bakom mig, hon gjorde sig illa i foten, så hon kom inte med bussen." Paniken slår mig lite nätt, det är en och en halv timme sedan hon SKULLE tagit bussen. Var är hon nu? Hon måste vara kvar på fritids. Vi ringer fritids men ingen svarar, det har gått tio minuter sedan de stängde.

Fånga mig om du kan!

Vi kör till Rörum och ringer konstant, nu säger en röst att numret har ingen abonnent. "Kanske är det för att du har ringt fel nummer?" säger Erik när vi kommer fram till fritidsfrökens hem och han får tillbaka sin telefon. Hon öppnar dörren och släpper in oss, hon är i telefon, hennes stora hund Balder är superfin och det luktar vanilj i hallen. Jag tycker inte att jag hör Charlize någonstans, kanske är hon på ovanvåningen då? Vi står där och stampar på hennes vackra patinerade trägolv ett tag tills hon är klar. "Nä hon åkte hem med Zacki!" Hon och Mira och Zacki får tydligen alltid för sig att ta av sig kläderna och springa barfota på gården. Idag sprang Charlize på någon gigantisk sten. Hon fick ett rejält hack men låtsades som ingeting eftersom hon blivit tillsagd så många gånger att klä på sig. Annat är det om man råkar stöta till henne på axeln hemma, då ger hon ifrån sig ett åttaårigt avgrundsvrål och ser ut som en mangafigur som gråter.

Så vi år till Zacki och där är hon. Hon sitter och läser tillsammans med alla familjens syskon, Zackis pappa är ute och räddar en häst som försökt fly och kommer strax hem och värmer bostaden genom att elda med gamla UFF-kläder som han fått tonvis av när ett UFF i Stockholm lagts ner, i brist på ved. Jag får med mig en tröja som inte hinner kastas i brasan. Det är ganska härligt på Österlen.

När vi kommer hem vill jag trösta och grunda familjekänsla så jag kommer på att det var längesedan jag lagade en riktigt god klassisk (med tvist) äppelpaj.

En gammal bröllopsfavorit (1 familj)

3-4 dl mandlar (blötlagda och torkade)

2 dl russin

2 msk kanel

2 msk kakaonibs

2 msk kakaopulver

2-3 klyftor blodapelsin

1 stort saftigt äpple

1 tsk sesamfrön

vaniljpulver

Grädden:

1-2 dl makadamianötter

0,5 banan

2 dl vatten

1 halv tsk vanilj

1 msk kokosfett

1 tsk solroslecitin

Mixa mandlar, russin, nibs, kakaopulver, kanel och apelsin till en inte alltför slät deg. Tryck ut degen i en pajform. Skiva äpplet tunt och lägg i pajformen, strö över sesamfrön och lite vaniljpulver.

Mixa alla ingredienser för grädden till en slät smet, servera till pajen. Det år annars jättebra med bananglass.

Nyheter på hemma hos-fronten!

2010-03-08T08:27:00.000-08:00

Vilda: I helgen anordnade vi en ny hemma hos-kväll som blev mycket lyckad. Efter vårt första försök som funkade bra men drog ut på tiden har vi nu förfinat vårt koncept. Förra gången körde vi sushikväll, i fredags var det dags för tacos. Här är lite bilder från kvällen:

I väntan på våra gäster...

Inspekterar råvarorna

Alla får vara med

Och så får man äta resultatet