Ej för känsliga läsare, men mycket matnyttigt ändå.

I natt vaknade Vilgot flera gånger, och jag också, uppenbarligen. Ändå envisades han med att vilja gå upp klockan sju och var väldigt angelägen att få frukost på en gång. Lite trött svängde jag ihop hans morgonmål, efter ett tag kom mamma och pappa upp och jag fick lite avlösning. Jag gick in till vårt rum och somnade direkt. Jag kastades rakt in i ett virrvarr av drömmar med terapistunder med Gabriel Cousens, dåliga skräckfilmsomen, min pappa som hade blivit osynlig, och till sist av Vilda, som jag såg i köket här utanför, iklädd byxor och bikinitopp, med stora uppsprättade sår i ryggen och magen (som dock inte blödde, men som såg ut som en öppnad calzone). I drömmen blev jag förskräckt och skrek att vi "Måste ringa ambulansen, åka till sjukhuset!", medan Vilda lugnt svarade att det inte var något att bry sig om och menade, hör och häpna, att det "blir alldeles för dyrt". Kan MÖJLIGEN ha något att göra med min oro över att hon sliter för mycket på caféet nu när jag inte är där...

Tänk inte på mig, det är för dyrt!

Som jag skrev sist har jag här på avstressningsläger hos mina föräldrar fått skaparlustan åter vad gäller matlagning och står för alla dagens raw food-anrättningar. Idag skulle jag se hur snabbt jag kunde göra en enkel tårta, vilket gick på 13 minuter. Efteråt insåg jag att smeten, toppingen, var alldeles för lös och att den säkert skulle behöva stå i frysen en timma, så där sprack min fina tidsprestation. Jag rörde i alla fall ihop en enkel kaka med en botten på cashew, dadlar och gröna russin som jag körde i matberedare till att det blev så smuligt att det gick att mosa ihop till en fin botten. Sen en smet på lite mer cashew, en mjölkblandning på mandel och solros, en skvätt agave, vaniljpulver, rå kakao och lite malda chiafrön för krämigare konsistens, och till sist en rejäl sked kokosfett. Detta hällde jag sen i kakformen, och efter nedfrysningen tog jag sedan ut och garnerade med kakaokross och apelsin. Dessvärre upptäckte jag i skrivande stund att jag glömt att fota kakan, så ni kommer aldrig veta om jag verkligen gjorde den. När jag iaf hade gjort den eventuella kakan så stod jag med en mindre mängd grovkornigt mandel och solrosmjöl, och använde det till att fylla ut tomatsåsen jag senare gjorde till zucchinipastan. Det funkade jättebra och gav lite "färskänsla". Annars brukar vi ofta göra kakor och bröd av det överblivna mandelmjölet. Någon där ute som har bra återvinnings- och spartips vad det gäller raw food?

Trevligt sätt att äta alger.

Jag blev faktiskt också väldigt nöjd med två andra anrättningar jag gjort de senaste dagarna, och dessutom har Vilgot ätit glupskt av dem (även om jag iofs också gjorde en wakamealgsallad här om dagen som enligt mama var avskyvärd, men Vilgot åt av den). Dels har jag gjort sushirullar, där "riset" i brist på mer ingredienser gjordes av matberedad morot och blomkål, blandade med honung, tamari, lite vätska och malda chiafrön för klibbighetens skull. Blev riktigt gott. I rullarna smetade jag också på en röra på pinjenötter, pumpakärnor och kryddade lite på måfå. Och sen på med groddar, tomat, avokado, morotsstänger och rulla ihop. Riset klibbade bra mot norin så det var en fröjd att rulla. Sen tog jag pappas supervässade stålkniv och kapade till bitar. Hai! hai! Itadakimasu!

Jag är färgblind, så jag har svårt att avgöra om det här verkligen ser så gott ut som det var....

Den andra rätten var ytterligare en paté på fiskvis, med bas på mandel och solroskärnor, en massa kelppulver, citron, färsk dill, purjolök och en massa rödlök, tamari, grovmalen svartpeppar, och garnerad med pumpakärnsolja och kapris. Kaprisen är säkerligen inte helt rå men enligt mig ett ofarligt undantag. Det är ändå helheten som är det viktiga. Vilgot åt en lika stor portion som jag, men direkt efteråt hade vi bråttom för vi skulle åka och hälsa på några gamla vänner, och efter en kvart på kringliga skogsvägar kom patén upp igen. Otacksamma unge! ;o)

Det är bättre att cykla, pappa!