Vilorapport!

Är på plats hos mina föräldrars hus vid Hjälmaren. Här är det lugnt. Och tyst. Och man kan gå ner tjugo meter till stranden och bada när man vill. Efter några dagars anpassning känner jag att faktiskt kan börja slappna av. Mer än jag gjort på många månader. Tydligt känner jag hur kroppen ger ett positivt gensvar på att jag äntligen fått tid att vända mig lite inåt, och landa i självet utan att ständigt vara fånge i en spiral av oro kring ekonomi, administration, logistik och vardagens allmänna bekymmer. Det är otäckt och på samma gång fascinerande att se hur man faktiskt fungerar med kluven personlighet när man är totalt uppslukad av stress; vänster hjärnhalva tar total kontroll i allt ordnande, problemlösande och matematiskt hanterande av tillvaron. Den högra, kreativa och känslosamma diton får hålla sig borta till den milda grad att man i princip glömmer att man har en fantiserande, känslig och sinnesnärvarande sida, som på många sätt just är nyckeln till att hantera tillvaron på ett sunt sätt.

På stranden med farfar.

Nere i Kivik sliter min tappra maka på med caféet, men hur mycket jag än hade önskat det så har jag under den senaste tiden inte kunnat hantera att jobba i högsäsongsruschen. För en gång skull tog jag mina varningstecken på allvar och fick hjälp av Vilda att förstå att jag var tvungen att pausa. Jag är sjukskriven några dagar till och när jag återvänder hemåt kommer jag att fortsätta att hålla tempot nere och ta hand om Vilgot. Men det är inte lätt att vara borta och vila upp sig när jag vet att hon långt in på nätterna lagar pajer och kakor och sover över på jobbet på en yogamatta, eftersom hon bara kan ta sig de 15 km mellan hem och jobb på cykel, då hon inte har något körkort. Som tur är träffar hon många fantastiskt fina och uppmuntrande gäster på caféet, och får en hjälpande hand i köket av sin syster och några av våra vänner. Håll ut min kära!

Lite blåbärsblyg...

Jag har i alla fall fått tid här uppe till att coacha min mamma i råkostandet och ge henne uppmuntrande ord. Hon har nu, sen i februari, gått ner 15 kg och är piggare än på många, många år. Jag upptäckte att hon i sina lådor fortfarande hade många av våra produkter oöppnade, så nu blir det att se till att gå igenom hur man kan använda alltsamman. Vi har blötlagt alger, gjort chiagröt, soltorkade paranötspannkakor, supersmodis och en underbar paté som jag tänkte lämna receptet på. Den är kanske ingen spännande nyhet i råköket, men fantastiskt god och enkel. Sen har vi förmånen att kunna plocka obegränsade mängder plocksallad och ruccola som pappa odlar utanför huset. Vilgot har också fått en massa bra mat. Han äter chiagröt med blåbär till frukost, har bland annat ätit pumpakärns- och broccoliröra med råggräspulver, tomat och mandelmjölk och mumsar päron och gojibär. Och som han äter - jätteportioner och mmm-ar efter varje tugga. Det blir mycket mat när han kompenserar för all den fina bröstmjölken som han annars också får hemma.

Kramar från Vilgot och mig!

Den vägrar lägga sig rätt.

Valnötspaté de Luxe

Kör följande i matberedare: (Vi köpte en åt mamma igår, förstår inte hur hon klarat sig utan.)

Två stora nävar blötlagda valnötter
En liten näve groddade mandlar
En stor nypa hampafrön
En stor morot (eller mer om du vill ha en mindre "tung" paté)
En rejäl slev tamarimarinerade svampar av valfri sort
Soltorkade tomater
Oliver
Rosmarin
Svartpeppar
och lite mer tamari till önskad sälta.

Ta upp geggan på ett fat och forma till en paté. Jag dekorerade med blötlagda svarta och vita sesamfrön. Suuupergott.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.