Att låta fantasin flöda...

I takt med att lugnet börjar lägga sig över Kivik och vardagen börjar bli lite mer normal med färre stressrelaterade ilskeutbrott riktade mot inredningen hemma (både jag och Vilda har heta temperament...hrm) så börjar min fantasi komma tillbaka och viljan att integrera fler av de områden jag brinner för i webshoppen och caféets verksamhet. Jag har tidigare jobbat och varit mycket engagerad i utveckling av småskaligt ekojordbruk i Syd, där den mångfaldigade, hållbara, och lokalt förankrade och inriktade produktionen sedan länge fått duka under för storskalig produktion av bland annat majs, soja och bomull. I södra Brasilien sker just nu kanske den mest intressanta utvecklingen och organiseringen av småskaligt ekologiskt jordbruk någonsin. Lantbrukare får stöd och hjälp att lämna GMO-sojan för en giftfri och långt mer ekonomisk och ekologiskt hålbar produktion av grönsaker och andra varor som säljs utan mellanhänder på marknader och i kooperativ, vilket också är en utmärkt mötesplats mellan den som producerar och den som konsumerar. Här sker övergången till ekologisk produktion hand i hand med en återuppbyggnad av sociala skyddsnät, etablering av samarbeten och genom detta skapas också nya förutsättningar för människor i allmänhet att verka och leva på landsbygden.

Tyvärr har den ekologiska produktionen i Sverige allt för lite av dessa sociala aspekter, min uppfattning är att den reduktionistiskt mest kretsar mest kring produktionsformer. Dessutom har man pratat förbluffande lite om mångfald här, och den vikt som finns i att odla många olika sorter. Är det inte märkligt att det bara går att få tag på två, eller möjligtvis tre sorters (omogna) tomater i våra butiker? När det finns närmare 8000 olika ätliga sorter? Nu ska vi inte glömma att butikskedjorna själva har ett stort finger med i spelet, på det sättet de avkräver odlare garantier på mängd, kvalitet och leveranstid. Ska du leverera 2000 kg i veckan till Coop Forum varje tisdagmorgon 8.30 kanske du tyvärr väljer att satsa på en enda sort med tjockt tåligt skal och ser till att skörda dina 2000 kg även om vissa är hårda som studsbollar?

Industritomater...odlas utan jord!

Nåja, det jag skulle komma fram till i detta är att man i denna del av Brasilien också jobbar med en ny slags ekomärkning, som är ett nyutvecklat garantisystem, eller ett nätverk, mellan konsument, producent och jordbrukstekniker, där man tillsammans borgar för den ekologiska kvaliteten. Man har studerat de europeiska systemen för kontroll och sett att de inte på tillräckligt sätt verkar stötta lantbrukarna i deras produktion, utan snarare misstänkliggör dem. Man kontrollerar att de sköter sig, och sätter upp ett dyrt och komplicerat regelverk som gör att många små producenterna ofta inte har ekonomisk eller administrativ möjlighet att certifiera sina produkter. Tanken med det nya sydbrasilianska systemet Ecovida är att man vill skapa förtroendebaserade överenskommelser mellan den som odlar och den som sedan ska äta, och att kontrollen inte ska ske genom ett helt externt organ utan i ett samförstånd mellan de inblandade. På detta sätt vill man också öka intresset för ekoodling och skapa nya grupper och samarbeten kring ekologi. Naturligtvis är det svårt att på rak arm översätta de brasilianska omständigheterna och tro att det går att jobba på samma sätt i Sverige, men jag måste säga att jag av det jag sett där ändå tror att det finns mycket att göra på hemmaplan. De är väldigt långt före oss där nere.

Ekologisk produkt - Deltagande certifiering

Jag har lite funderingar på att utforska möjligheterna att i liten skala köpa in exempelvis överskott av torkad frukt från lantbrukare i nätverket, samtidigt som det är viktigt att betona att fokus för dem är och skall förbli att producera för den lokala marknaden. Kanske kunde man hitta en form där vinsten för dessa varor också går tillbaka till det brasilianska nätverket för att stärka det. Vi får se hur det blir med detta.

En annan rolig tanke som vi ska fortsätta att odla(!), är att i provskala introducera odling av exempel gojibär här i södra Sverige. Som jag förstått det finns det lite tankar och ideér, bland annat på Holma Folkhögskola i Skåne, och det finns redan förvildad goji på vissa platser i Skåne och Halland. Sen måste man säkert titta på hur mycket de ger. Men det skulle kanske kunna vara en framtidsväxt här i Österlen, vid sidan av äpplena! Ingen idé är för dum för att dryftas...

Kanske snart i en butik nära dej...?