Vinterväntan

Erik: Österlen ståtar i snöprakt, och åkandes i bilen i bländande solsken får man anstränga sig för att inte låta blicken fastna på de vackra vidderna - vägen kräver all uppmärksamhet. Jag har omgivningarna att tacka för att jag står ut med att varje dag tvingas sitta i bilen för att ta mig runt här på det kollektivtrafiktunna Österlen. (Och kanske att skylla för att jag hamnat i diket ett par gånger.) Igår kom min svärfar hit för att hjälpa oss med cafébygget och när vi i sena kvällen kom tillbaka hem till stugan lyste fullmånen, snön knarrade och himlen var fullkomligt stjärnklar. Idag anslöt sig även svärmor, som är en riktigt Do-er, och tillsammans med min frus pappa tog de itu med själva cafédisken. Vi kom vidare en ordentlig bit, och det känns inte omöjligt att lokalen kan vara i acceptabelt skick den 14 februari. För att vara anspråkslös.

Jag flörtar med sonen medan han rensar bort julpyntet för i år...

Mellan tvätt av rostfria plåtar och uppsättning av hyllor, stod jag också och betraktade vår fina lokal med framväxande tiptopkök och supermysig cafédel, och kände en våg av glädje och tacksamhet som gick igenom mig. Det känns helt fantastiskt att vi håller på att få till stånd det vi förutsatte oss. Jag tänkte på alla som stöttat oss längs vägen och som orkat med vår klagan över stress och jäkt. Och på alla som handlat i Råvarubutiken. Det är så himla kul att varsamt få packa ner fina varor och föreställa sig hur man vill att personen som öppnar kartongen ska känna sig! (glad, lycklig och nöjd?)

Snart, mina vänner, snart...

Igår firade vi också en extra julafton eftersom vi inte fått någon riktig sån med moffa Johan. Han fick en samlarutgåvebok av West Side Story och blev jätteglad. Vi fick brädspelet Ticket to Ride - Europe som vi hoppas få många spännande rälsbyggande timmar kring. När jag var mindre var jag en riktig sucker för just brädspel. Men jag kommer ihåg att det spelet jag gillade allra bäst som liten var Finans (!!!). Och jag var rätt bra på det. Alla dessa pengar, aktieutdelningar, gratifikationer och lyckade affärer. Vi visste egentligen inte vad det handlade om, men kul var det. Idag känner jag mig ganska långt ifrån den börshaj jag var som knatte på åttiotalet...

Efterrätt efter extrajulen. Alla redo att hugga in på krämig Mincemeat Mess!

Flera förbipasserande ställde sig idag och betraktade skyltfönstret där jag skrivit "Invigning den 14 februari. Välkomna!". De flesta har nog väldigt svårt att föreställa sig vad som ska ske i lokalen som man skymtar bakom den insynsskyddande pappen; rosa väggar, brädor och möbler huller om buller, gamla spegeldörrar och blandat bråte. Och antagligen går snacket i byn om grönsakscaféet som startar upp i februari - hör och häpna. Är det ännu ett naivt ungt par som lider av hybris och som blott blir dagsländor på orten och i cafébranschen? Vi hoppas naturligtvis kunna bevisa motsatsen...

Och kan vi se till att servera mat som den rätten som Vilda gjorde idag tror jag inte att vi är helt på fel väg. En underbar sallad med ett "ris" som smakade precis som falafel. Jag blev minst sagt fascinerad. Och proppmätt efter tre portioner. Ja, ja, jag vet att måttfullhet är en dygd, men ibland känns det skönt att få vräka i sig även som råkostare... (Falafelriset bestod av solrosfrön, palsternacka, pinjenötter, valnötter och purjolök...)

Här kommer ett annat recept på...

Yoghurtmums 2 port

(Vilda: När jag bodde i Lund och kompulsivbakade muffins, till och med ibland i mitten av en film jag satt och tittade på med nån vän, fick jag av Emelie lära mig den enkla kombinationen frysta bär + yoghurt + råsocker + digestivekex. Ett recept jag skamlöst stal och serverade alla mina gäster under många år. Ett recept jag saknat mycket. Fram tills nu....)

200 g frysta bär (blåbär/ hallon är bäst)

1 banan

100 g makadamianötter

1,5 dl vatten

vaniljpulver

1 tsk solroslecitin

Mixa alla ingredienser utom bären och bananen till en krämig sås. Häll lite frysta bär i botten av ett vinglas, skiva banan, häll över makadamiakräm. Kör ett lager till och avsluta med ett lager bär.

När du har tittat färdigt, stoppa i en sked, rör om och njut.

För fler mumsiga efterrätter - Miss Best har äntligen släppt sin e-bok!

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Hemma hos-kväll

Innan hemma hos; bokföring

Vilda: I förrgår skulle vi mysa framför en film hela familjen. Vi laddade upp med en Vanoffe delad på tre och laddade upp watchnewfilms.com och när vi valt film var volymen så låg och Vilgot så highneedy att jag fick gå ifrån utan att kolla på film. Det gjorde inget men jag lämnade min del av Vanoffen på en kant vid sängen. Så när vi gick och la oss luktade det Vanoffe i hela rummet och vi skrattade lite men jag orkade inte leta upp den överblivna chokladen. Så jag fortsatte försöka somna, med boobin på armen, men det går inte. Jag lägger honom åt sidan och blundar igen. Det börjar klia på armen. Jag kliar tillbaka och det lossnar flagor från armen. Jag fattar ganska snabbt att det är nåt som fastnat på mig och det luktar råchoklad. Jag kollar på bebisen som snarkar sött och i mörkret ser han skitkuslig ut, för hela hans ansikte är täckt med Vanoffe!

En uppjagad Erik med tidsbrist och vackert ljus över bakgården

Igår hade vi vår första hemma hos-kväll. Jag ska inte avslöja för mycket utom att det gick skitbra och att vi lärde oss himla mycket. Kanske behöver vi en till kväll för att få det till perfektion (plus en barnvakt i och för sig).

Hur var det med tevekockkarriären?

Skagennori

Nej, inte svåra eksem! (peeling med hampafröskal)
 

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Loukoum-choklad

Snökaos nummer femtioelva?

Vilda: igår morse trodde jag att jag skulle dö! Jag vaknade och kände mig mindre svåruppstigen än vanlig och tänkte att våra nya vanor hade börjat löna sig men så fort jag satte mig upp i sängen så började hjärtat klappa i ultrarapid. Jag kände mig svag i hela kroppen och slogs av en våg av illamående. Jag la mig ner igen och sa till Erik: det går inte, jag kan inte ta mig upp. Vilgot vaknade och Erik gick ner och lagade frukost åt Charlize. Jag kallade upp honom efter ett tag och sa att jag inte kunde ta hand om honom, det var helt omöjligt. När de till slut var på väg till skolan fick jag slänga mig på telefonen och böna dom att komma hem igen, mina ben var Bambiben på isen och jag tänkte att jag gått och fått grisen. Funderade ett tag på om jag ångrade att jag inte vaccinerat mig men sa revolutionärt till mig själv att nej! ingenting av ingenting, nej, jag ångrar ingenting. Jag går till graven med mitt beslut. Erik och Charlize kom hem och jag sov och kräktes och hade feber.

Erik kom upp med bebin lite då och då så jag kunde mata honom. När Vilgot somnat satt Erik sig med bokföringen och började bli lite stressad så jag ställde mig upp och började leva mitt liv igen. En vetegrässhot och någon timme senare är all smärta fokuserad i ryggen, inga andra symptom kvarstår. Och än idag är jag till synes alldeles frisk. Det var nog inte grisen i alla fall. Tankarna på att Charlize skulle flytta till sin pappa och att Erik skulle driva Kiviks lilla råa ensam med Vilgot på höften försvann och jag började laga mat. Massvis med mat. Bland annat dessa (med vissa ändringar finns den på Gone Raw):

Chiachokladbollar med fruktkonfektkonsistens:

2 tsk chiafrön malda till mjöl (alt chiamjöl så klart men det har vi inte tagit in i butiken alldeles ännu)

pressad apelsin

pressa apelsinen och blanda med chiafröna tills det formar en slemmig gegga, inte alltför fast. Mixa sedan med:

3 msk valnötter

3 msk russin

3 msk kakaopulver

3 msk kakaonibs

salt

vaniljpulver (jag tog ganska mycket, en tsk eller så)

zest från apelsinskalet

När smeten är klar kan man blanda i lite krossade kakaonibs och finhackade hasselnötter. Rulla sedan smeten till bollar.

3 stora msk kokosfett, smält på låg värme (vi smälter i torkugnen och när hälften är smält rör man i det tills resten smält)

3 msk agavesrap (eller yacon/ honung)

3 msk kakaopulver

blanda ingredienserna. Rulla chiabollarna i kokosfettet när det stelnat lite lite grann och liknar chokladsås mer än en vätska.

4-5 msk kakaopulver

Rulla bollarna i pulvret. Ställ i kylen. Njut!

Lasagna spagnola

Sätt dig och läs en slurk hos oss...

Vilda: Dagarna går här hemma, på lokalen byggs väggar för att våra gäster ska slippa gå rakt ut i lokalen efter tarmtömningen som följer en fiberrik kost. Vi börjar sakta implementera lite förändringar för att inte redan innan vi öppnar bränna ljuset i båda ändar. Om allt går som det ska, kommer ni till exempel aldrig att läsa ett blogginlägg författat senare än 20:00. Igår stängdes datorn redan halv sju, sedan körde vi och hämtade Charlize och när barnen sov packade vi fem paket. Vi lyckades i alla fall lägga oss före tolv. Dessutom försöker vi att äta före sex och ingenting efter, möjligtvis någon hampamjölk då men inte mer.

Ingen vacker apparat

På torsdag ska vi till Malmö igen och köra en pilotomgång på våra hemma hos-kvällar så jag har stått och "bakat bröd" hela morgonen. Egentligen är det inte så tidskrävande med råa crackers men det är svårare med en liten parvel på höften. Jag har gjort vanliga linfröcrackers och en sesamfrövariant jag hoppas fungerar. Under tiden, för att det är lite tråkigt att hela tiden bli avbruten för att plocka upp saker från golvet, slötittade jag lite på Anthony Bourdain i Portland på dutuben och hamnade sedan på detta:

(Klippet är med läkaren Neal Barnard, från "Comittee of physicians for responsible medicine", och handlar om matberoende. En föreläsning som verkligen är värd att titta på!)

Jag ringde genast mor min som plågats av tunga migräner så länge jag kan minnas och vars nya kille har huvudvärk nästan jämt. "Ni ska sluta med mjölkprodukter", sa jag. "Det är högst på listan över huvudvärksorsakande livsmedel!". Hon svarade att hon själv inte längre hade det så ofta, men att det är klart att det kanske kunde hjälpa Mats. Hon kommer nog inte att haka på idén. Har någon av er erfarenhet av mjölkproduktrelaterade problem? Ett inlägg om mjölk kommer att skrivas snart här på bloggen och det vore roligt med lite personliga vittnesmål...

Här kommer till slut receptet på en inte så cashewnötig lasagne:

Lasagna Spagnola (2 pers)

2-3 zucchini, tumt skivade med potatisskalare/ osthyvel

Tomatsås:

2-3 tomater

4-5 soltorkade tomater, blötlagda

3 msk olivolja

3 blötlagda dadlar

shoyu, oregano, basilika

Guacamole:

2 avocados

1 näve hackad salladslök

0,5 juicad citron

2 vitlöksklyftor (om man vill)

Himalayasalt

Cayennepeppar

Paranötsås (denna är inte särskilt ostig eller ens god om man bara smakar den för sig självt men förvånansvärt smaskig på lasagnen):

1,5 dl paranötter

vatten

salt & peppar

Oliver

Tomatskivor (små tomater är godast)

Grovmalen färsk svartpeppar

Rosmarin

Mixa alla såser för sig. Varva lasagnelager med guacamolen och tomatsåsen plus tomatskivor, avsluta med ett lasagnelager och paranötsosten. Mal lite svartpeppar ovanpå och kasta på några oliver. Skitgott.

Missförstånd, och vem var det egentligen som vann?

Kires marinara med pasta på butternut squash. För att bilden är fin.

Vilda: kom hem från min världsflykt tidigare än väntat och redan skäller jag på min älskade dotter som helt oskyldigt stått och tittat över min axel när jag svarar på jobbmail. Jag vill ju just bara vara klar så att jag sedan kan ägna mig helt åt familjen. Så fel det kan bli...

Tyvärr har det även blivit lite fel i lite annat också. Vi fick mail av en person som blivit väldigt ledsen och förorättad av mitt blogginlägg om branden på Buhres. Det var lite missförstånd eftersom denne trott att vi skrivit inlägget som notis i Ystads Allehanda och inte som ett privat blogginlägg. Dock kan man absolut invända att jag inte visat så mycket empati som jag kanske borde gjort, paret Buhres tragedi är på något sätt så stor att den är svår att ta till sig. Att ha spenderat så många år och så mycket pengar på något som försvinner bara så där. Vi läste en artikel om hur familjen Buhre tar det hela, och det är verkligen jättehemskt.

På parkeringen utanför Buhres i höstas

Det är svårt att sätta sig in i en situation som den de tvingats in i men till viss del kan vi förstå. Som det de sa om att de varit tvungna att åsidosätta barnen för verksamheten så många år och nu när den är borta känns det jättekonstigt för barnen. Och att de inte vet om de ska bygga upp det hela på nytt. Det vet inte jag om vi heller hade gjort om allt brunnit ner idag. Och då har inte vi hållt på så särskilt länge.

Jag hoppas i alla fall att vi ska kunna rätta till missförståndet oss emellan och önskar paret Buhre det allra bästa.

Här kommer nu bidragen vi fått in till vår facebook-tävling:

Emma Söderholm Lämna det trista gråa och prova det färgrika råa!

Tim Astbo Håll dig rå, så du inte blir gammal och grå! Kiviks lilla råa säljer grymma raw food varor från sin webshop

Kirstine Skjødt Hansen Sverige åbner snart deres første rawfood café www.kivikslillaraa.se. Internet-shoppen er allerede åbnet: www.ravarubutiken.se. Mon ikke der er penge at spare med kursen på den svenske krone. Ellers kan man i hvert fald glæde sig over at støtte Vilda og Erik med deres nye raw-forretning :)

Agnes Pérola Keskikangas come alive with the raw generation! www.ravarubutiken.se

Henning Åström Om du känner dig kokt, rökt eller allmänt stekt, gå in på www.ravarubutiken.se och fräscha upp dig med lite rått!

Joakim Rådström Rå om dig själv - gå in på www.ravarubutiken.se, för att rått är gott!

Det är väldigt svårt att välja bland våra följare, vänner och bekanta men vi har vart tvugna. Däremot tänker vi att vi ska ge lite tröstpris åt de som inte vunnit när de kommer och besöker oss. Vad priset blir är vi inte helt säkra på men det blir nog nåt bra iaf.

Vinnarna är:

1:a pris Joakim

2:a pris Henning

3:e pris Emma

Den som fått 1:a pris får välja vilket pris han vill ha, 2:a pris får välja bland de återstående två och trean får det som blir kvar.

Vi längtar till sommaren...

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

vinnare!

Alla är vinnare med såna här färger i magen...

Vilda: snart är det dags att avslöja vinnarna i vår Kiviks lilla råa/ facebook-tävling. Men innan dess vill jag dela ut ett pris åt mig själv. I mitt förra inlägg talade jag om för er att jag skulle spendera ett par dagar hos min mormor och morfar utan så mycket som en plan. Tidigare har jag aldrig klarat mig helt helskinnad härifrån. Att åka till mormor och morfar är lika med mat. Dessutom är min morbrors hela familj vegetarianer och det är även vi så köttätarna är en minoritet och mormor har anpassat sig därefter (sedan anser hon i och för sig att det borde rättfärdiga att köttätarna å sin sida får kött tillagat hos vegetarianerna och jag har inte lyckats förklara den bristande logiken i argumentet). Mormor lagar fantastiska broccolisoppor, grekiska pajer, vegolasagner, och framförallt ett mördande gott bröd. Dessvärre är inte mycket av maten vegansk och när man är färdig med maten orkar man knappt ställa sig upp från bordet för att sedan vagga sig bort till närmsta soffa/ säng och må som man förtjänar.

Men mormor frågar alltid, varje gång jag kommer: "Va ska vi nu hitta på åt dig? Aja, du får själv fixa det där" och det brukar bli lite halvt som halvt. Denna gången sa jag nog också det när mormor erbjöd grönkålspaj i onsdags kväll "Ja, jag orkar nog inte riktigt bry mig" för det var ju lite därför jag kom hit, för att mina krafter har tagit slut och för att jag måste vila (och yoga, snälla snälla snälla någon, passa Vilgot medan jag yogar lite min rygg är full av illasmörjda kugghjul). Så jag åt väl lite paj efter tre cellenzym-tabletter och tillsammans med en stor portion sallad. Och så blev det väl någon macka till det. Och så blev det väl lite glass efteråt.

Så gick jag och la mig och började längta till frukost. Men inte den gamla vanliga Arildfrukosten, jag började längta efter det Vilgot fått till kvällsmat; äppel-, päron- och russinkompott med kanel. Och dessutom hade mormor kvar av julgodispåsen sedan i julas så när morgonen kom gjorde jag en pekanmjölk i PB:n att äta gröten med.

Jag har sett mig själv i spegeln och för första gången någonsin tycker jag att jag ser äldre ut. Det vill jag inte. Att vila upp sig här är ett bra steg mot ett liv fullt av energi och livsglädje, men inte om jag kompromissar med maten. Jag har varit rå ända fram tills nu och för varje måltid känns det lättare och lättare. Råkost är gott och lätt och man behöver inte må illa i en timme efter en liten måltid. Fast tröttheten är kvar, jag har ett par timmar att sova ikapp.

Ikväll ska jag ha en telefonkonferens med min man, och under dagen ska jag skicka flörtiga SMS, och då ska vi bestämma oss för en vinnare i tävlingen.

Vi hör av oss snart.

PS: för er som läst Eanies inlägg om raw choklad på senaste tiden: Mulu är på väg in i vårt sortiment men som för alla andra varor från Storbritanien är de försenade p.g.a. lite snö.

Köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Get fresh/ get scared

Och vi som trodde att han skulle sova igenom det hela

Vilda: Igår hade vi vårt första cateringuppdrag. Det var Österlens folkhögskola som ville ha lite smakprov efter att Erik hållit föredrag om mat och klimat där för ett par veckor sedan. De ville bli överraskade och ville få gissa ingredienser så vi bjöd på pizza, bröd med "smör", "köttfärssås" med ris och blåbärspudding till efterrätt. Det var en trevlig stund, somliga tyckte nog att vi kom med lite annorlunda mat att smaka, andra var faktiskt intresserade av att inkorporera lite rått i kosten, en var otroligt allergisk mot äpplen (så att hon skulle dö om hon fick i sig äpple) så vi satt som på spikar trots vetskapen om att vi inte haft äpple i någonting. Tankar som "tänk om vi..." ja, tänk om vi vad, slängt i ett äpple utan att alls tänka på det? Osannolikt men...

Ingen gissade avokado

Två sidor av mig tävlar om att styra mig just nu. Vi har haft en tuff vecka, en så kallad "ond-spiral vecka". Förra gången det hände förstördes vårt underbara bröllop, jag fick missfall som jag hämtade mig från genom att svara på hundratals hotellmail som personalen hade lämnat åt oss, mitt bonniersprisade manus blev brutalt refuserat av någon som sa precis tvärtemot den första lektören och en stor flisa från handfatet lossnade av att en deodorant ramlat och skar sedan upp min vad medan jag oförstående stod och duschade och det sprutade blod tills vi började skratta år vår olycka. Det är inte förrän då det brukar vända. Än så länge har vi haft ett par mindre trafikolyckor, vår katt har dött i en absurd olycka och vi har bott i sex grader under två dygn. Förmodligen är det inte nog men så ska man inte tänka, då blir det värre.

Så ljuvligt men så smärtsamt...

Den ena sidan av mig är så otroligt självsäker, allt kommer att gå bra, webshopen går bra, vi får massvis med uppmärksamhet (tack!) för att vi gör någonting som vi verkligen tror på och för att vi vill någonting annat än att bara tjäna pengar. Det går lite sisådär med energinivåerna av den enkla anledningen att vi har det jäktigt (när det var som kallast här hemma stod jag faktiskt inte ut, jag tog på mig min gamla ullkappa och lagade grönsakssoppa. Vid spisen. Varm grönsakssoppa på sönderkokta grönsaker. Eloge till de samer som klarar av att vara råkostare ;-)) men det kommer att lösa sig så småningom. Det enda problem vi egentligen borde vilja lösa det är det att vi ska se fräscha ut till invigningen. För det spelar ingen roll att vi sover några ynka timmar varje natt, att vi har en s.k. "high need" bebis, att jag jobbar heltid med shoppen medan Erik jobbar heltid med lokalen och alla helger på slottet, plus alla sjutsar till skolan. Om vi inte ser fräscha ut till invigningen så kommer folk att skylla det på kosten.

Vill man vara fin får man... lyssna på sin lillasyster?

Och det finns massvis att göra. Vi är inte perfekta.

1. Sluta äta sent om kvällen. Om kroppen inte har massa att smälta blir sömnen mer effektiv och man vaknar inte lika trött.

2. Sluta äta sämre matkombinationer. Som nötter med frukt till exempel. Så kanske man kan undvika den allra värsta gasbildningen.

3. Äta lättare. Mindre fett och mer grönt.

4. Gröna juicer och vetegräs. På något sätt har vi halkat lite efter när vi varit så stressade, vi har inte riktigt orkat diska juicern varje gång.

5. MSM. Verkligt skönhetstillskott.

6. Dricka mer.

7. Använda lite mysiga produkter. Vi fick nyss in en jättehärlig hårprodukt från Raw Gaia; Shikakai som jag genast stal en burk av för att testa. Luktar gott och håret blev superglansigt efteråt. Dessutom använder jag Tonya Zavastas hårolja (kommer snart hos råvarubutiken) som man masserar in i hårbotten morgon och kväll.

8. Försöka komma ut i friska luften varje dag.

9. Undersöka vad man kan bortprioritera så att vi inte behöver vara uppe till två-tre varje natt och packa paket.

10. Yoga.

11. Le.

12. Skapa.

Det var den självsäkra delen

Den andra delen av mig är den som är rädd. Jag är förbaskat nervös över invigningen och väldigt rädd över hur det ska gå efteråt. Hur ska vi klara av allt med Vilgot och Charlize och butiken och shoppen och bloggen och hemmet för all del och sedan dessutom ha tid för varandra så att vi kan älska varandra mer aktivt och ta hand om varandra och om oss själva? Hur ska vi klara av att brinna för det vi brinner för och inte förlora fotfästet helt? Hur ska det gå när det kommer shitloads av folk under sommaren och vi inte förberett tillräckligt med mat (samma rädsla har man över invigningen)? Tänk om ingen gillar min mat? Tänk om våra bakverk inte blir som de blir hemma? Eller tänk om de ser för "hemmagjorda" ut? Varför skulle vi klara av det här? Men visst, varför skulle vi INTE klara det?

Kräver sin del

Jag ska i alla fall iväg imorgon och vila upp mig hos mormor och morfar och sy en Skogsnässele åt Vilgot. Jag ska ta med mig min Personal Blender och lite frön och lite superfood men jag åker dit utan en plan. Önska mig trevlig vila :-)

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Vad lurar livet på härnäst?

Erik: Idag om fyra veckor sitter vi förhoppningsvis tillbakalutade i kökssoffan, utmattade men förbaskat lyckliga, efter att ha genomfört invigningen av Kiviks Lilla Råa. Nu börjar den riktiga nedräkningen till datumet utan återvändo. Jag har den där känslan av att veta att jag ska göra någonting, men utan att kunna föreställa mig själv se tillbaka på det. Vi har jobbat så mycket för att få det till stånd att det är svårt att greppa att det är inom räckhåll...

Brr...

En annan spännande nedräkning har varit den där vi såg temperaturen i vårt hus sjunka och sjunka efter att jordvärmepumpen felat (visade sig sen vara en propp i ett undangömt elskåp). Jag ringde mamma och beklagade mig över att det var så kallt, och drog till med att "det säkert har gått under 15 nu...". När jag pratat klart tog jag upp en termometer till rummet som landade på 9 grader. Och när vi vaknade i morse, iklädda underställ och med kalla nästippar, hade det krupit ned till 6 grader. Och då menar jag 6 skånska, råkalla grader. Typ motsvarande -20 jämtlandsgrader. ;o).

Så liten, och ändå...

Kanske var den kokongpåpälsade natten till söndagen också vår kulmen på en synnerligen turbulent vecka... Tidigare i veckan körde vi in i en bil på 11.an utanför Staffanstorp. Sen backade vi ner i ett dike med stor släpvagn, men blev uppdragna av en sexbarnspappa vars son går i Charlize klass, och blev nedkylda inbjuda att sitta ner och äta middag runt ett stort bord och öppen brasa. Den mänskliga värmen vi kände där tinade upp oss rejält... Vi hade en mysig kväll dagen efter där vi träffade vänner och målade upp stora planer för en ny österlensk teatergrupp (nån med teatervana i trakten som känner sug efter att leda en sådan grupp?..hihi..).

Nöten och Vilgot.

För min del vändes emellertid den uppåtgående trenden i att mysa med nära och kära abrubt när jag, helt absurt och rent jävligt, i beckmörker lyckades snubbla på vår hala yttertrapp och landa med foten på en av våra katter. Jag vurmar väldigt för djuren och kan bara samvetsfritt döda mygg och flugor, och var tvungen att se en av våra kattungar lämna jordelivet alltför snabbt. Jag lyckades hulkande få tag på en jourhavande veterinär, men det var redan för sent. Mitt i natten gav jag och Vilda oss ut i skogen och jag grävde en grav till lille Nöten i vilken jag hittade en högst besynnerlig avlång och tung sten, som var formad precis som en liggande katt. Den fick bli gravsten. Och när vi kom tillbaka till huset, satt där mycket märkligt fyra småfåglar och kvittrade. Mitt i mörkret. Jag har inte sett några såna småfåglar på många veckor.

Imorgon har vi vårt första cateringuppdrag. Väldigt litet, och till bekanta. Men väldigt kul. Vilda och jag har diskat järnet för att få ordning på köket här hemma så att vi kan förbereda lite. Otroligt skönt att efter allt stök under veckan få avsluta allt med en skinande diskbänk...

Ingen är säker...

Vilda: igår var en underlig dag för Kiviksbor och Kiviksarbetare, byn rökfylld, ambulanser och brandmän och en aningen tydligare horisont än vanligt. Kiviks kända fiskrökeri Buhres fisk har brunnit ner eller upp, eller i alla fall brunnit, endast en liten del är oskadd. För oss som kommit till Kivik ganska nyligen har det aldrig funnits en tid före Buhres, den enorma byggnaden har varit en del av hamnen och det ställe som drar till sig den största andelen av ortens hungriga besökande.

Förra veckan, när vi målade väggarna, kände jag att allt gick så bra, jag fick visserligen s----s ont i ryggen men jag kunde också jobba på lokalen med Vilgot i bärsele. Nu, när det grova arbetet är gjort visade det sig att det inte gick att göra så mycket med en otålig bebba. Så efter försöket i måndags har jag gått hemma, rastlös och otålig, Vilgot har gnällt och längtat efter pappa. Idag satt jag ner och räknade på de utgifter vi ska få ut som vi inte räknat med och blev förskräckt av att höra ännu ett "...och det kan de inte göra förrän..." i Eriks dagsrapport. Han, däremot, sköter inte ekonomin och ser hela tiden lokalen växa fram under byggdam och rå jargong. Han blir gladare och gladare, jag surare och surare. Dessutom hoppade en av katterna upp i mitt knä, fäste klon i mitt finger och ramlade ner på golvet samtidigt som han skar en djup skåra i fingret så det gör lite ont att skriva :-( -tyck lite synd om mig, snälla.

Ändå lyckades jag komponera ihop en fantastisk men fet frukost och en mycket trevlig lunch:

Frukostbaklava

1 syrligt äpple

1 dl pekannötter

2 msk kokosfett

2 msk agave

kanel

Skiva äpple jättetunt, exempelvis med osthyvel. Mixa de andra ingredienserna till en mycket slät sörja. Varva äppelskivor med kräm 3 lager äpple, 2 lager kräm. Strö lite extra kanel ovanpå. Ät och tyck om som bara den!

Lunchen sparar jag förresten.

Att piffa upp en kär vän kan bli fel ibland...

Vissa rätter går inte att ändra på!

Vilda: men inte den här gången!

Jag älskar en enkel sellerirotsallad med massvis med citron och färsk grovmalen svartpeppar men igår smakade den inte riktigt som jag mindes så jag slängde i lite grejor och fick någonting som liknade en riktigt fräsch bulgursallad (ingen torr sån där som fyller munnen alltså)...

Vildas nya sellerisallad (2 pers)

1 stor rotselleri

0,5 dl pinjenötter

4-5 pekannötter

1 citron

4-5 soltorkade tomater

1 dl färsk oregano

salladslök

gräslök

cayennepeppar

svartpeppar

shoyu

Skala och skär upp rotsellerin, kör ner den i matberedaren tills den är stor som risbitar. Häll i juicen från en citron, pekannötter, pinjekänor och mixa igen. Häll "smeten" i en skål. Hacka upp de soltorkade tomaterna, sallads- och gräslöken och blanda i selleriröran. Smaksätt med kryddor.

Nu när det är vinter kan det vara gott att värma rätten lite i torkugn.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Det är lika bra att erkänna nu...

Vilda: ... att jag åt Dextro Energy som hälsoinsats när jag var fjorton.

Vi har fått trevligt besök av en bloggarkollega i förrgår. Randi från Organic-Lizzi i Norge kom och knackade på och vi satt och pratade om allt från kost (såklart) till 2012. Vi prövade att göra rå kanelbulle och bjöd på chokladtryffel medan Randi hade med sig en jättefiffig teflon/tupperware/väska med en maffig choklad- och carobkaka.

Vi har parallellt med lokalbygget också kommit en bit på vägen vad gäller produktutformning och testade våra kakaobönor för några dagar sedan:

Nä, men skämt åsido, det där med dextro energy var bara en undanmanöver. Jag har faktiskt något att bekänna så här innan vi blir superkända hälsogurus...

Anledningen till det hela

Det var en dag under sensommaren 2007. Jag hade precis flyttat till Stockholm, bodde med min nye pojkvän Erik (som jag och min dotter börjat kalla Kire för att han inte skulle ha samma namn som morfar) i ett rum som inneboende hos en cool serietecknare. Jag hade börjat jobba på ett hotell på Söder och hyrde en lokal vid Mosebacketorg där det var meningen att jag skulle skriva artiklar, böcker, rita serier... jag jobbade bara på hotellet för att få in pengar och försörja mitt konstnärskap. Charlize bodde på Island det året eftersom det var sista chansen för henne att spendera en längre period där innan hon började skolan. Så jag hade mycket tid. Mycket vilja också. Mycket spretigt inriktad sådan. Jag visste att trots en brutal dumpning året där innan hade detta året på något underligt vis ändå varit det bästa året någonsin. Jag har aldrig varit så ledsen samtidigt som jag varit så tillfreds med livet. "In tune", som man säger där man säger coola saker. Och anledningen var ju naturligtvis det faktum att jag gick på Lunds Universitets Författarlinje, att jag hade återfunnit min hamn i livet. När jag kom till Stockholm visste jag dock inte varför jag var där längre (den ursprungliga idén fick jag av en hälsosam reboundig crush för Jonas Hassen Khemiri som kommit och talat för oss på linjen), bara att jag tack vare det hade träffat min Kire. Så jag la ut krokar lite överallt. Bland annat la jag in min profil på statist.nu.

Vissa synder är små...

Under det första samtalet fick jag instruktioner och en adress som jag gick till under en halvtimmespaus från jobbet (jag drog av den halvtimmen från lönen blink blink), redan i trapphuset förstod jag av några lappar med titeln på produktionen vad det var för slags filmning men jag fortsatte ändå gå i riktningen enligt pilarna. Jag kom in till ett rum där en man stod och log bakom en kamera. Han bad mig att gå fram och tillbaka, ta av mig jackan, titta in i kameran. Det var allt den gången. Jag berättade naturligtvis allt för Kire och han bad mig allvarligt att inte göra det men jag tyckte det verkade kul ändå och mina vänner sa samma sak: ä men för f-n Vilda. Jag förmodar att det var min exhibitionstiska sida som inte lyssnade. Men så fick jag jobbet och efter en garderobsprovning befann jag mig i en dunkel industrilokal med ett uppställt kontorslandskap och böjde mig över ett skrivbord. Regissören verkade besviken över min bristande erfarenhet men hämtade sig efter ett tag, han hade också skrivarambitioner visade det sig. Så hamnade han där...

När allt var klart blev jag hemskickad och hittade bokstäver i mina kläder flera dagar efteråt.

Jag fick 999 kronor i ersättning. De sa att den skulle vara klar i oktober men det var aldrig någon som såg röken av den och jag förmodar att det var lika bra det för hur mycket jag än ville säga att jag spelat in reklam för läsfrämjandet så stämde det inte riktigt. Reklamen var ju trots allt för - håll i er - McDonalds i samarbete med läsfrämjandet.

Vi sökte Vilda för en kommentar men lyckades inte.

Jag ångrar idag bittert min insats men har lärt mig mycket av erfarenheten och lovar att aldrig göra det igen.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Laxpaté och en tur i vintrigt landskap

Vilda: sanningen är att Erik har varit trött i fler månader. Riktigt trött. Om det är stress, bristen på motion, sena frosserier i sötsaker (bollar, tryfflar, kakor, bautakagor...) eller om det helt enkelt är alla krav som ställts på honom (skolskjutsar, Kronovall-jobb nästan heltid, lokalfixning, företagstänk, webshopsdesign, faderskap, upprätthållande av hemmets ordning, roddmaskinen som kallar nerifrån tvättstugan i en anklagande ton...) det kan man diskutera, men trots att vi taggat ner två-tre grader sedan Stockholm är det fortfarande inte helt okej.

Kravlös barndom :-)

Det hemskaste har varit att vi varit så beroende av bilen och av honom som chaufför då jag inte har körkort (ännu). Detta kombinerat med vintermörker och dåligt upplysta vägar i kolsvart mörker har slagit hårt på honom och för att inte ha ihjäl oss allihop genom att somna på vägen har min älskade man, som under över ett och ett halvt år varit kvitt sitt beroende, börjat dricka kaffe igen. Och kaffe är någonting han inte ska dricka. Inte en man med ett förflutet av magproblematik och någon slags mindre utbrändhet som ännu inte avklarats.

Nu ska vi ju servera kaffe på cafét. Nymalet ekologiskt kaffe i bodumkannor. Och det känns inte roligt för Erik. Det sitter en liten kaffedjävul på hans axel och berättar för honom om hur gott vårt kaffe kommer att vara, om hur han kan kontrollera sitt begär om han bara dricker kaffe ibland, en gång i månaden så där. Sure baby!

Efter mitt första råförsök som varade i fem hela veckor (det sabbades av en pizza och att turistsäsongen började) försökte jag gång på gång att återgå till det råa livet. Vi bodde i Fisksätra och hade en affär i närheten och där hände det att jag "provsmakade" en eller två såna där "lys chokladknapp" eller nån romersk båge med samma resonemang som min man använder för kaffet sitt. Jag hade kontrollen över mitt beroende. Det var bara typ tio gram, hur farligt kunde det vara?

För det första kan en enda sån där kemikalie- och mjölkpulverbomb faktiskt ge upphov till flera timmars långa migräner för mig nu. För det andra kan pyttelite kemikalie- och mjölkpulverbomb på regelbunden basis dels underhålla ett beroende som ständigt hotar ens engagemang, dels bli till en vana och sedan blir det mycket lättare att säga "okej då" när ens bättre jag egentligen vill säga "dra dit pepparn växer, aldrig att jag sveper en kolashake med dig min kära vän, jag är råvegan!!!"

Igår fick vi i uppdrag att gå på något mysigt fik vi gillar (åh alla dessa fik som är öppna under vintern på Österlen (öh not)) för att se hur de hanterar disk och tallrikar och hur de fixar med mat o.s.v. för att kunna planera byggnaden av disken och porslinshyllorna. Min första tanke, eftersom socker är mitt gift, var ju naturligtvis "Åh, vi ska på fik, då MÅSTE vi ju köpa en bakelse (fast en bakad potatis hade gått lika bra)". Kires första tanke var "Åh, vi ska på fik, då MÅSTE vi ju köpa en kopp kaffe". Jag gav upp efter ett enkelt nej när jag försiktigt föreslagit att vi skulle hjälpa den trevliga personalen vars kyl hade gått sönder och som därför var tvungna att sälja ut alla muffins för 8 kronor styck. Kire däremot fick jag bönfalla att inte köpa kaffe och även då jag lyckats övertyga honom blev han butter och satt och surade. Resultatet var att vi inte alls kollade på nån logistik utan hade suttit och inte pratat med varann framför varsin 18 kronorste i drygt 20 minuter.

Sedan, på vägen tillbaka, pratade om hur vi inte skulle förbättra våra liv. Hur vi inte längre orkar veta svaret på allt ont men inte göra något åt saken. Hur vi varje gång vi tänker att vi ska göra något, tänker fem år in i framtiden, inte bara på själva agerandet i sig. Till exempel: jag försöker dricka mer vatten. När jag då känner mig törstig tänker jag "åh vad jag är törstig. Fasen vad kass jag varit på att dricka idag. Idag igen! Fan vad dåligt det har gått för mig i mina försök att dricka mer. Jag borde blötlägga hampafrön och göra hampamjölk och dricka. Har jag en hel färdig liter hampamjölk måste jag ju dricka hela den. Men vänta, jag gör det sen. Nu ska jag..." Istället för att bara ta ett glas vatten. Nu vet jag att detta kanske är dubbla budskap men utöver Eriks kaffeberoende bestämde vi oss för att lägga ner de allra, allra flesta kraven vi ställer på oss själva. Förbättringen får komma så småningom. Nu är det dags att bara leva. Och vet ni vad, jag har druckit ganska bra idag.

Dags att byta?

Inte riktigt någon laxpaté direkt (4 pers)

1 dl pinjenötter

4 morötter

3 Selleristjälkar

1 näve Alfalfagroddar

0,5 citronjuice

1 msk Kelp

1 msk vit miso (ej rå)

1 msk honung/ agave

Massvis med färsk och torkad Rosmarin

Shoyu

Lökpulver

Svartpeppar

Cayennepeppar

Mixa nötter, morötter och kryddor och blanda i den finskivade sellerin och groddarna. Sleva i en skål och släng ner den på en tallrik så att den ser snygg ut. Sen kan man putsa till den lite med krossat linfrö. Servera med grönt, äpple och rå tartarsås.

Så här kravlöst kan det vara: