Ingen är säker...

Vilda: igår var en underlig dag för Kiviksbor och Kiviksarbetare, byn rökfylld, ambulanser och brandmän och en aningen tydligare horisont än vanligt. Kiviks kända fiskrökeri Buhres fisk har brunnit ner eller upp, eller i alla fall brunnit, endast en liten del är oskadd. För oss som kommit till Kivik ganska nyligen har det aldrig funnits en tid före Buhres, den enorma byggnaden har varit en del av hamnen och det ställe som drar till sig den största andelen av ortens hungriga besökande.

Förra veckan, när vi målade väggarna, kände jag att allt gick så bra, jag fick visserligen s----s ont i ryggen men jag kunde också jobba på lokalen med Vilgot i bärsele. Nu, när det grova arbetet är gjort visade det sig att det inte gick att göra så mycket med en otålig bebba. Så efter försöket i måndags har jag gått hemma, rastlös och otålig, Vilgot har gnällt och längtat efter pappa. Idag satt jag ner och räknade på de utgifter vi ska få ut som vi inte räknat med och blev förskräckt av att höra ännu ett "...och det kan de inte göra förrän..." i Eriks dagsrapport. Han, däremot, sköter inte ekonomin och ser hela tiden lokalen växa fram under byggdam och rå jargong. Han blir gladare och gladare, jag surare och surare. Dessutom hoppade en av katterna upp i mitt knä, fäste klon i mitt finger och ramlade ner på golvet samtidigt som han skar en djup skåra i fingret så det gör lite ont att skriva :-( -tyck lite synd om mig, snälla.

Ändå lyckades jag komponera ihop en fantastisk men fet frukost och en mycket trevlig lunch:

Frukostbaklava

1 syrligt äpple

1 dl pekannötter

2 msk kokosfett

2 msk agave

kanel

Skiva äpple jättetunt, exempelvis med osthyvel. Mixa de andra ingredienserna till en mycket slät sörja. Varva äppelskivor med kräm 3 lager äpple, 2 lager kräm. Strö lite extra kanel ovanpå. Ät och tyck om som bara den!

Lunchen sparar jag förresten.