Efter en helg, från Kivik with love...

En liten kopp te kan få vilket väder som helst att bli en ursäkt att mysa med vänner

Vilda: vi arbetar på en fantastisk plats... oavsett att det var 26 grader och sol i Kalix och 10 grader och mulet här, är Kivik en otroligt vacker by. Det fick mig att tänka på en annan fin plats:

Jag och Erik gifte oss i den pittoreska byn Arild tvärs över Skåne. Vi gifte oss utomhus i ett litet naturrum med tak av trädkronor och mossgolv som lät ihåligt när man stampade. Det var ett ställe som jag ända sedan jag var liten hade drömt om att gifta mig på och som tur var hade inte Erik siktet inställt på Arboga utan lät sig manipuleras. Vi utbytte egna löften och berättade för varandra tio orsaker till att vi älskade varandra, en av mina orsaker var att Erik kunde välja ut precis rätt ensamma människa att prata med på en fest och ge den precis den uppmärksamhet den behövde för att inte känna sig som ett bihang. En av hans orsaker var att jag alltid nös fem eller sex gånger på raken. Under den ceremonin var endast vår storgråtande familj med. Det här sa vi:

Jag Erik ber dig Vilda att bli min livskamrat, min älskade, min vän och min maka jag vill delge min föresats att ge dig min djupaste vänskap och kärlek inte bara i stunder av glädje utan även i dina stunder av sorg eller stress inte bara när du tydligt minns vem du är utan även när du glömmer inte bara när du handlar i kärlek utan även när du inte gör det jag vill också framhäva inför alla här att jag alltid ska sträva efter att se det bästa inom dig och alltid sträva efter att dela med mig av det bästa inom mig även och kanske särskilt i de mörka stunder som kan komma.

Det är min föresats att vara med dig för alltid i själens förening så att vi tillsammans kan bygga det liv vi är ämnade åt och att dela med oss av allt det som är gott inom oss med alla vars liv vi berör.

Vilda, vill du ta emot Eriks önskan att bli din make?

Och så tvärtom...

Det är viktigt tror jag för oss att ta till oss dessa ord igen, nu när stunderna varit mörka, när vi badat i stress, glömt vem vi är och absolut inte i det minsta gett varandra det bästa inom oss själva utan snarare använt varandra som mental dörrmatta.

Så vi behöver fler stunder promenerandes i Kivik tillsammans, denna underbara oas. Kom själva hit så får ni se...