Vilda svin och vilda växter

Erik: När jag var liten hade jag en fascination för kartor, och kunde under vår familjs bilsemester med den genomrostiga Volvo 245:an följa vår väg förbi varje ausfahrt och autobahnkreutz, pricka för besökta byar i franska centralmassivet och se till att skaffa mig stenkoll på Andorras blygsamma vägnät. Jag ritade kartor och höll ordning på antal mil och berättade för pappa när han stressat valde fel utfart i storstädernas rondeller. Det sista tilltaget uppskattades sällan av föraren själv. När vi flyttade ut till vårt hus utanför S:t Olof var en av de första sakerna jag gjorde att skaffa mig en bra karta över området. Jag vill känna min omgivning, och veta alla genvägar till intressanta platser omkring oss.

Som ett steg i min långa väg tillbaka mot en något mer vältränad kropp, något som man inte kan tro sig kunna bibehålla hur mycket råkost man än äter, så har jag plockat fram min karta igen för att titta på var jag kan hitta trevliga löpsträckor i skogen. Min plan är inledningsvis ganska blygsam, men jag dagdrömmer om att i framtiden bli i verkligt bra löparform, och boosta mig med gröna blad, maca och gott självförtroende. I mina mest drömmande stunder ser jag mig till och med i ett par seriösa löpartajts, men inser att jag i alla fall just nu skulle likna Kalle Stropp lite FÖR mycket med mina spinkiga 1.95.

Ja, nog finns det likheter...

Nåväl, med min råa regim och en nyinköpt pulsklocka där jag ska kunna se mina framsteg och tävla mot mig själv har jag gett mig ut på en härlig skogsrunda två gånger under de senaste dagarna. Dessvärre hade jag inte anat att jag skulle stöta på så stora problem att jag nu lutar mot att gå över till landsvägslöpning. Båda gångerna har jag träffat hela tjocka vildsvinssläkten i skogen, och snabbt vänt på klacken i förhoppning om att de inte ska springa efter, och i fall de nu skulle det, försökt föreställa mig hur jag skulle ta mig upp i träden längs vägen. Charlize har föreslagit att jag ska ha med vapen, som en kniv, och även telefon, men om man ska behöva springa med snickarbyxor faller liksom lite den fria känslan med att just vara ute och springa.

I vårt något närmare närområde går emellertid en kort vandringsled, där jag och Vilda nu de senaste dagarna varit ute och promenerat i tidig morgon för att få en bra start på dagen. Det är en sak att springa i skogen, och en annan sak att promenera och fästa uppmärksamhet på lustiga stubbar, märkliga flygfän, och allt det vackra som i löparspåret far snabbt förbi. Vi har plockat en hel del harsyra som vi bland annat använde till en pesto som fanns med på lunchmenyn i söndags. Känns helt fantastiskt och helt i linje med våra ambitioner att kunna ta in supernyttiga ingredienser från den egna skogen i den maten vi erbjuder våra gäster (rätten blev en succé, faktiskt). Dessutom älskar Vilgot harsyra och klagar när han inte får mer. Vilka vårväxter använder ni andra där ute i världen i råkostmaten? Vi lär oss mer och mer om vilda matväxter men vill gärna ha in tips kring recept och beprövade kombinationer. Kanske blir det kirskålskroketter på menyn framöver?