Åh vart åh vart kan min bejbi va?

Seriöst, var är syrran (funderar med morgonfrissa)?

Vilda: Efter en eftermiddag på lokalen (för mig då, Erik bor ju nästan i lokalen) där jag skrivit hoppfulla meddelanden till Kiviksborna om kommande öppningsdatum (eller viljan om att öppna) samt försökt arrangera griffeltavlor och speglar i en effektiv och elegant menyplanering, körde vi till Simrishamn för att plocka upp Charlize. Charlize går en dans- & teaterkurs på kulturskolan där så vi hade fått lite längre tid på oss att pilla på lokalen, och det var ju kul. Jag är nämligen ganska isolerad här hemma annars. Med bebisar och mail och prislistor och böcker och sånt...

Så vi körde iväg och hann precis i tid. Ut kom Challans kompis Mira och undrade om vi skulle hämta henne. Jo, det kunde vi göra om hon ville "Eller så kan ni komma hem till oss" föreslår hon och det lockar men Erik vill hem och jobba (för att sedan kunna gå och lägga sig). Så letar jag lite grann och efter fem minuter säger Mira: "Alltså Charlize är inte här." Va? "Nä, säger Ellie bakom mig, hon gjorde sig illa i foten, så hon kom inte med bussen." Paniken slår mig lite nätt, det är en och en halv timme sedan hon SKULLE tagit bussen. Var är hon nu? Hon måste vara kvar på fritids. Vi ringer fritids men ingen svarar, det har gått tio minuter sedan de stängde.

Fånga mig om du kan!

Vi kör till Rörum och ringer konstant, nu säger en röst att numret har ingen abonnent. "Kanske är det för att du har ringt fel nummer?" säger Erik när vi kommer fram till fritidsfrökens hem och han får tillbaka sin telefon. Hon öppnar dörren och släpper in oss, hon är i telefon, hennes stora hund Balder är superfin och det luktar vanilj i hallen. Jag tycker inte att jag hör Charlize någonstans, kanske är hon på ovanvåningen då? Vi står där och stampar på hennes vackra patinerade trägolv ett tag tills hon är klar. "Nä hon åkte hem med Zacki!" Hon och Mira och Zacki får tydligen alltid för sig att ta av sig kläderna och springa barfota på gården. Idag sprang Charlize på någon gigantisk sten. Hon fick ett rejält hack men låtsades som ingeting eftersom hon blivit tillsagd så många gånger att klä på sig. Annat är det om man råkar stöta till henne på axeln hemma, då ger hon ifrån sig ett åttaårigt avgrundsvrål och ser ut som en mangafigur som gråter.

Så vi år till Zacki och där är hon. Hon sitter och läser tillsammans med alla familjens syskon, Zackis pappa är ute och räddar en häst som försökt fly och kommer strax hem och värmer bostaden genom att elda med gamla UFF-kläder som han fått tonvis av när ett UFF i Stockholm lagts ner, i brist på ved. Jag får med mig en tröja som inte hinner kastas i brasan. Det är ganska härligt på Österlen.

När vi kommer hem vill jag trösta och grunda familjekänsla så jag kommer på att det var längesedan jag lagade en riktigt god klassisk (med tvist) äppelpaj.

En gammal bröllopsfavorit (1 familj)

3-4 dl mandlar (blötlagda och torkade)

2 dl russin

2 msk kanel

2 msk kakaonibs

2 msk kakaopulver

2-3 klyftor blodapelsin

1 stort saftigt äpple

1 tsk sesamfrön

vaniljpulver

Grädden:

1-2 dl makadamianötter

0,5 banan

2 dl vatten

1 halv tsk vanilj

1 msk kokosfett

1 tsk solroslecitin

Mixa mandlar, russin, nibs, kakaopulver, kanel och apelsin till en inte alltför slät deg. Tryck ut degen i en pajform. Skiva äpplet tunt och lägg i pajformen, strö över sesamfrön och lite vaniljpulver.

Mixa alla ingredienser för grädden till en slät smet, servera till pajen. Det år annars jättebra med bananglass.