Vi bara låtsas

Vilda: ja, så är det... vi är inga riktiga bloggare! Den senaste en och en halv veckan har vi verkligen varit bestämda på att öppna, om inte cafét (då köket än inte är helt klart) så åtminstone butiksytan och lite kaffe- och teservering... detta har lett till ett arbetsmaraton utan dess like. Förra veckan spenderade vi hela dagarna på lokalen. Charlize som över hos vänner, ibland sov hon i lokalen, en gång sov hon ensam hemma (hon var dock inte rädd). Vi kom hem: 2, 3, 22, 4, 5.40! Men... vi fick en färdig lokal till slut och i lördags hade vi öppet för första gången. Bara fyra personer utöver oss själva visste om att vi skulle öppna och det var föräldrar och svärföräldrar till en av våra vänner i Stockholm som råkade komma förbi på fredagseftermiddagen.

Hur har det då gått? Jo tack, fantastiskt fint. Kiviksborna har varit försiktigt nyfikna och kommit in och förhört sig, köpt kaffe (som Erik av misstag sålde för halva priset), torkad frukt och risvinäger.

Men naturligtvis hade vi kunnat blogga under all denna tid. En riktig bloggare låter sig inte skrämmas av lite tuffa dagar. En riktig bloggare tar bloggandet som terapi och dokumenterar sin stressnivå timme för timme. Och ur den aspekten har vi misslyckats fatalt. Vi lovar att bättra oss. Jag har haft ett recept på lut här ett bra tag. Nu är det dags att publicera det.

Kram!

och välkomna till vår ödmjuka hälsoborg.