En dag på slottet, eller, När Alex Schulman nästan fick mig avskedad, eller, En anekdot som omväxling till det råa allvaret

Erik: Jag anser mig själv vara en man av mina ord, eller snarare, jag försöker alltid hålla mina överenskommelser, vara "hyvens", och inte göra folk besvikna. Kanske har det att göra med mitt, iaf tidigare, dåliga självförtroende och behov att vara folk till lags. Nåja, jag jobbar ju fortfarande extra på helgerna på ett changdobelt slott här på Österlen, känt för sin gourmetmat och överdådiga salonger. Där försöker jag alltid göra mitt bästa, och är en pedant ut i fingertopparna vad gäller frukostbuffén och städningen (99,9% av fallen). Som jag tagit upp tidigare på bloggen är det en märklig tillvaro för en, iaf nästan fullständig råkostare att skiva upp tollarpskorv och tupparulle vart och annat veckoslut och att sockra på croissanterna lite extra efter att de kommit ut ur ugnen (Har ni förresten någon aning om hur små och kritvita restaurangcroissanter är innan de åker i ugnen? Inte för att man trodde att de hade mycket av näring i sig, men det känns lite som Uppfinnar-Jockes specialpiller som man skjuter med ett supervapen och som då vips blir en grillad kalkon.) Nåja, gästerna är trevliga och kollegorna absolut likaså, och jag har inget principiellt mot att vidröra charkuteriprodukter, även om jag skänker Lars Hultströms grisar en tanke när det beger sig...

I full stass...

En dag för några veckor sen fick vi i alla fall celebert besök av medieprofilen Alex Schulman, som tydligen går i giftastankar och rekognoserar inför ett stundande bröllop. Han hade med sig flickvän och barn och jag måste säga att han gav ett väldigt trevligt intryck. Inte så att jag skulle förutsatt motsatsen, men han har ju till viss del gjort sig känd på att peta folk på näsan. Även om han ofta petar uppåt, vilket ju är bra :o). Dagen förflöt som vanligt, och nej, jag spillde inte champagne på hans scarf eller pinkade i ostrongrytan. Jag gick runt i min servitörsmundering och snyggskor och började på eftermiddagen att städa rummen efter att samtliga gäster gett sig av, även The Schulmans. Allt okej där, och även om det hade varit några märkligheter hade jag naturligtvis inte spritt det över nätet. Hur som helst, dags att skriva ut sig och åka hem.

Är vi rentav lite lika?

Kommande arbetsdag var inte förrän nästa helg, snabbspolning dit. Uppe på det schulmanska rummet igen där det bott nya gäster. Hmm, en lapp på bordet i rummet, vad kan det vara?

"Ett tips till personalen. Städa gärna UNDER sängarna också!

Hälsningar N.N"

Åh nej, vad nu? Har jag gjort något misstag? Naturligtvis började jag på en gång tänka på vad jag kan ha missat snarare än att störa mig på näsvisa gäster. Jag lade mig ner på golvet för att kunna titta under bäddarna. Och vad hittar jag där? En sju dagar gammal väljäst bajsblöja! Jag hade alltså bommat Schulmans dotters blöja förra veckan! Inte bra. Inte bra alls. Jag måste alltså, trots min minutiösa städning, ha missat sängens dolda sida och på något sätt skjutit blöjan långt in med dammsugaren. Fy f-n. Om jag betalat över en handfull tusenlappar för att övernatta och njuta av god mat och vin vill jag inte gärna hitta föregående gästers exkrement vid min sovplats. Men fatta oturen - att det just var en blöja som undföll mig när det typ aldrig annars bor barnfamiljer på slottet. Sen hamnade jag vid personaldatorn och såg att gästerna även skickat ett mail efter hemkomsten där en dam beskrev att hon tappat ett örhänge under sängen och upptäckt härligheten, men att hon inte ville säga något till personalen för att då sabba sina celebrerande medgästers fina intryck av vistelsen. Hon tycket iaf att det var viktigt att den överordnade fick vetskap om förseelsen.

Jag kröp till korset och meddelade skamset för min chef att det var jag och ingen annan som skulle hållas ansvarig för tillbudet. Ungefär där slutar spänningen i historien, eftersom min chef är så schysst och förstod att det var ett sketet misstag, och inte ett resultat av systematisk nonchalans. Men hade det varit på film hade det hela slutat: "You're fired!" Där är det väl alltid någon som får kicken när kändisarna avlägger visit och nå'n gör en tabbe. Men nu är det i verkligheten och jag fick en chans att framställa mig i vacker dager trots min miss. :o)

Och apropå film så ska jag och Vildis ikväll kolla på Parfymen... Ska vara spännande har jag förstått. Och till denna har jag för första gången någonsin gjort grönkålschips. Vilken hit!!! Om du inte testat, men vill ha gott och nästan för nyttigt snacks, kolla in...

Grönkålschips (som mättar mer än Pringles)

Blanda...

Olivolja

Havssalt

Vitlök

Basilika

Cayennepeppar

Paprikapulver

och ev. andra chipskryddor.

Skär grönkålsblad i stora bitar, och ta bort bladens hårda mitt. Gnugga in oljeblandningen i kålbitarna i en stor bytta så de blir lite marinerade. Sen är det bara att köra in i torkugnen ett par timmar, våra var typ klara på två men det beror på spänsten i grönkålen, hur vattenrik den är.

Ta ut och njut.

Ha det bra!!!

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.