Kejtan och jag och en gigalastisk bautakaga

Vilda: Det finns ett par Kejtor som har föjt mig under livets gång. Min första Kate var utan tvekan Kate Bush. När mamma och jag bodde i Paris, jobbade min mor på OECD som postutdelare på samma våningsplan som vaktmästaren. Hon var omringad av engelskor med stora näsborrar vars män bedrog dom öppet på parmiddagar, amerikanskor med stora örhängen och söner som gick med mig på rockdans, norrmän som ville vinna hennes gunst och så Aziza som gifte sig där nån gång. Hon började tidigt och slutade sent eftersom pendlingsavståndet var avsevärt. Vi bodde i 13:de, i Chinatown, väl en och en halv timmas bussavstånd efter en liten promenad. Mamma kom hem klockan sex på kvällarna och jag förmodar att hon var trött en del. Hemma rådde avslappning. På lördagarna bröts tystnaden och mamma började dansa medan hon dammsög. Det var Kate Bush och det var någon som jag bara kommer ihåg som Lenny Kravitz - men kan det verkligen ha varit han? Själv lyssnade jag mest på Terminator 2s filmmusik.

Kate nummer 2 var Kate Beckinsale som betydde en del för mig då hon figurerade i den första biofilm jag sett ensam. I min starka besatthet över Denzel Washington och övriga trettonåringars ovilja att titta på en Shakespeare-film gick jag altså själv. Biljettförsäljaren, övertygad om att han hörde fel, gav mig först en biljett till "Falling down" på storskärm men jag gick tillbaka och rättade snart felet för att sitta och gråta till Heros och hon spelade sin väg rakt in i min hittepådagbok där jag var filmstjärna och spelade i "Pretty woman 2" tillsammans med Julia, Arnold och Edward Furlong (som jag också dejtade järnet).

Kate nummer tre och alltid är Winslet för hon är vacker och cool och jag har bytt kläder på den pub i Reading där hon höll sin bröllopsfest,

Den nya Kate i mitt liv är Kate Magic Wood. Hennes kokböcker (som vi naturligtvis säljer) är bäst. Hon ser kanske helt utflippo ut men hon har så mycket vett i skallen... hon kom ner till InSpiral lounge i en enorm, och då menar jag enorm, färgglad bomberjacka, lite social misär, norra England 1983 ungefär. Jag hade förställt mig träffen som något av en föreläsning men rummet på nedervåningen var pyttelitet och vi satt inklämda en tio-femton personer och körde presentationsrunda med Kejtan som hade världens snällaste ögon. Vi sa att vi var ett par från Sverige som skulle öppna raw food café (förresten, Erik älskar ju att säga att vi är först i Skandinavien men med alla förseningar och ombyggnationer o.s.v. stämmer det inte längre... någon har hunnit före i Kbh :-) -->) varpå Kejtan säger:

"Of all the places in Europe I've heard of, Sweden is the place where the raw food movement... where there is the most going on... by far."

Ämnet för kvällen var "rå till jul" och jag trodde att vi skulle snacka recept och julbuffé men icke. Vi pratade om vikten av D-vitamin (brist på D-vitamin ger en upp till 80 % minskad kalciumabsorbtion) och av att hålla sig hydrerad, genom exempelvis hampamjölkar o sånt. Så pratade vi om TCM (Traditional Chinese Medicine) som egentligen är ganska råfientligt eftersom den anser att mjälten, där kärleken och uppskattningen sitter, måste hållas varm. "They're not wrong" sa hon och gav oss tips om att hålla sig varm på rått.

Under tiden för samtalet turas vi om, jag och Erik, för Vilgot sover endast en liten stund... men det var även fler som ville vara med och passa.

Samtalet var mycket inspirerande och vi avslutade det hela med att se till att säkra Kate som gästtalare på cafét när hon ska till Sverige senare, om något år eller vad det var (hon ska besöka Erica).

När vi kom hem gjorde vi denna bautatårta i hennes ära. Den är från "Extatic Beings" och varade i fyra dagar!

Charlize frukost dag 2 och 3

Förresten har jag haft en till Kate. Under min allra mest uttalade feministperiod (jag är inte mindre feminist nu, bara mindre arg och mindre brydd om varenda detalj i varenda reklam) citerades Kate Hudson i en intervju sägandes att "Jag tror att det är meningen att kvinnor ska vara hemma med sina barn". Kate Hudson var ett stort hatobjekt för mig under en lång period. Inte nu längre. Nu har hon blivit bohem och varit ensamstående mamma åt en rätt länghårig grabb ett tag så, hon kanske har skärpt sig.