50 cm snödjup. Och minst lika mycket disk.

Erik: Är det bara jag som undrar hur ett diskberg blir till? Ja, menar, jag fattar ju hur det rent fysikaliskt skapas; högar av tallrikar staplade på varandra, bestick, skålar, glas, skärbrädor och, innan man sköljt av, en massa matrester. Det jag undrar är snarare när den där avgörande tallriken, kniven eller muggen hamnar där på diskbänken. Den som får ens hjärnsynapser att leverera slutsatsen att det är skitit nog för att inte anstränga sig att diska på en gång. Det är annars den regeln vi försöker införa - att få rent bums, och att inte tänka "nej, nu har vi lagat och ätit, vi tar igen oss innan vi rensar upp". Jag är övertygad om att det finns en brytpunkt.

Hur gick det till?

Kanske är det inte så konstigt att jag idag inte känner andakt och vördnad inför uppgiften att göra köket skinande rent. Berget har slagit rekord (vi brukar faktiskt mest ha små Omberg, inte K2 som denna gång). Dessutom är jag frufri efter att Vilgot vältajmat fått en kraftig urinvägsinfektion igen med feber som nosar på 41-strecket. Efter att vår bil igår gick sönder fick vi åka sjuktransport till Lunds lasarett imorse, och jag har lånat svärmors bil för att kunna köra Charlize till skolan och ta mig till lokalen för att bygga vidare...

Ingen mer snö innanför långkalsongerna...

Nu har vi i alla fall fått vår nya kylmonter där vi kommer att ha våra smaskiga bollar, brownies, muffins och andra nyttiga(!) saker. Den 14 februari kryper närmare och med det också spänningen, nervositeten och känslan av en ny tid som börjar. Som råa cafédrivare. Och inte som några som lever i ett framtidsprojekt... När jag nyss stod och skyfflade snö för att vi skulle kunna komma ut från huset så fantiserade jag om hur jag senare i sommar, efter en givande och härlig arbetsdag med levande mat och livsglada människor, åker med barnen till Gyllebosjön för ett kvällsdopp. Jag är harmonisk. Glad. Tillfreds med mig själv och mitt liv.

Små sommarfötter i sanden...

Charlize, som har rummet över köket, har förhoppningsvis somnat nu. Det är rätt mysigt att få vara pappa själv med henne. Speciellt eftersom jag är hennes extrapappa och bara varit med de senaste 2-3 åren av hennes liv. När jag nattade henne låg hon och hittade på sommarsånger. Hon tog jul och vintervisor, och bytte ut orden mot sol, värme och bad. Det var nog det som satte igång mina sommarfantasier. Visst behöver vi snart alla gå ur vår mörkerdvala och möta det nya som är i antågande. Oavsett om det är barnsligt oproblematiska eller komplicerande och utmanande tider. Men jag har en föraning om att det här kan bli ett bra år. Ett riktigt bra år.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.