Magerlagd, ser frisk ut

Bristvara

Vilda: ni som har följt oss ett tag har nog inte kunnat undgå vårt ständiga jämrande och tjatande om att vi har så fullt upp hela tiden. Till exempel tänkte vi att dagen efter invigningen skulle vi bara slappa och ta det lugnt. Men jag hade så många tankar och funderingar över vad som saknades i lokalen efter att ha sett den "live" (den är ju inte helt klar än), dessutom är svärmor här och kurerar sig och utbudet av ekogrönt är så klent här på Österlen att vi måste handla i Malmö en gång i veckan. Så vår vilodag såg ut så här: tur till lokalen för att hämta upp våra egna produkter som vi kunde ge till våra inköpsställen, tur till skolan för att hämta upp Charlize efter att ha fått ett samtal från hennes lärare som sa att hon var så himla ledsen (hon har nog inte fått nog med uppmärksamhet nu i samband med öppningen), tripp tillbaka hem då vi glömt pengar och lunch, Statoil vid norra fäladen i Lund för att följa efter en blocketman med barstolar till Södra Sandby, Strands överskott utanför Staffanstorp, Astrid och aporna, falafel åt Charlize mitt emot koncerthuset, storhandel på Morot och annat, Sopstationen, och en liten inklämd visit på Emmaus i Kirseberg följt av hemresa i becksvart mörker... väldigt vilosamt.

Att överväga: sängen som datorfri zon?

På senaste tiden har vårat tempo blivit aningen mer aktuellt då ett symptom jag haft sedan oktober ungefär blivit mer och mer uttalat. Jag tappar synen ibland. Jättekorta ögonblick. Det känns lite som om någon släcker ljuset och sätter på det igen och i början trodde jag faktiskt att det var elfel i huset. På sistone har jag upplevt detta allt oftare och min käre make har blivit orolig. Om man felsöker på internet hittar man nämligen den närmsta förklaringen i så kallade TIA-attacker, en slags ministrokes, varningssignaler om att en propp är nära förestående. Så, trots det ologiska i att mina blodkärl skulle kunna innebära en risk för allvarliga hälsobrister med tanke på min kosthållnings fullständiga brist på transkfetter och LDL-kolesterol bestämde vi oss för att ta en koll. För visst, stress är försurande. Och hotas blodomloppets PH-värde så kan kroppen dra ut mineraler för att balansera upp detta vilket i sin tur kan leda till mineraldeponeringar i blodkärlen och därmed risk för till exempel hjärt- och kärlsjukdomar. Kosten räcker ju inte hela vägen som bekant.

Så vi fick en tid på vårdcentralen igår. Gick dit och träffade en mycket respektfull läkare som frågade oss vad vi själva trodde och kom till samma slutsats som oss. I allra värsta fall: TIA-attacker annars bara stress eller värkfria migränattacker. Det finns tydligen! De tog blodprov och skickade en remiss till akuten i Ystad, för att utesluta allvarligare tillstånd. På remissen stod:

AT: magerlagd, ser frisk ut.

Inte så fet...

Jag har inte skrattat så mycket på hur länge som helst. Hur som helst hittades inget allvarligt fel. Inget fel alls faktiskt. Bra blodtryck, bra värden. Jag ska ringa och få en remitterad tid hos en ögonläkare för att kolla så att hjärnan inte trycker på men så vitt de kunde se på CT:n så verkar det inte så.

Det mest intressanta jag fick reda på igår var dock detta: jag har ALLTID haft väldigt dåliga blodvärden. Även när jag åt kött som tonåring. Varenda gång jag blivit testad har mina värden legat under 100 (de ska ligga runt minst 115-120) och jag har blivit ordinerad att äta Duroferon (som jag senare ersatte med Blutsaft då de där duroferon är lite mystiska). Nu, efter att jag inte ätit några animaliska produkter alls på länge men dunderladdat med grönt ligger mitt blodvärde på 130.

Flytande järn

Det var väldigt skönt att kunna ringa mamma (som insisterat på att jag skulle ta upp min kosthållning med läkarna som potentiell källa till alla mina problem) och kunna berätta detta. Någonting måste jag ju göra rätt. Eller hur?

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.