Vilda: Jag kan inte med ord beskriva hur de första åren med Kiviks lilla råa och råvarubutiken har varit. Inte heller hade jag kunnat föreställa mig när vi satte igång denna blogg hur framtiden skulle bli. Nu har det snart gått tre år sedan vi lämnade Stockholm och Hotel Renstierna för att förverkliga oss själva med våra raw food-cafédrömmar och det känns nästan magiskt att tänka på. Tre år känns som ett par månader samtidigt som tio år.
Ont i njuren?
Vi flyttade till en liten tvåa i Brösarp i juni -09 och trängde oss in med Vilgot (då en liten njursjuk bejbi på några månader) för att sätta igång förarbetet med cafét i Kivik (som naturligtvis skulle ha öppet året om, erbjuda take out för den lokala arbetskraften i tupperware som kunde lösas in mot en ny dagen därpå = minimera skräpberget) och råvarubutiken (som skulle vara en liten extra inkomstkälla som stöd till cafét under de mindre lukrativa månaderna på året, samtidigt som vi ville sprida raw food utanför Kivik).
Daniel och Erik bygger
Café före
Café efter
Vi fullkomligt älskade Brösarp och världen var full av häftiga framtidsutsikter. Vi hade en liten lokal om vi kunde göra vad vi ville med! När jag tänker tillbaka på de underliga tankar vi hade om planlösningen på cafét skrattar jag som en mormor skrattar åt ett naivt barnbarn. Som tur är träffade vi Daniel Quartey som visste allt om köksbyggnad och fick därför ihop det riktigt bra (efter 6 månaders byggnation).
Challan -09
När Charlize kom hem från Island efter sommaren kändes tvåan i Brösarp än trängre och det dök aldrig upp någon större lägenhet i området så när Erik fick nys på jägarbostaden var vi überentusiastiska. Vilken utsikt! Och vilken trädgård! Vilka odlingsmöjligheter! Och vilka promenader! Det var tråkigt att lämna grannarna och Skåneleden men vi installerade oss i alla fall i huset från 1767 med sågmölla, vattenfall och vallgravar och fyllde det med loppisprylar och arbetsnarkomani.
Hur ska man annars hinna med?
Webshoppen började i minimal skala i det oisolerade lilla rummet på ovanvåningen till jägarbostaden men var efter ett tag tvunget att flytta till vindsutrymmet till cafét. Det gick bra för webshoppen. Och det gick bättre fort. Första sommaren gick också bra för cafét, mycket tack vare gratishjälp från Ulla-Karin, min mamma, mormor (och morfar som barnvakt), svärmor, lillebror, Tova och Sandra (snälla säg inte att jag glömt någon).
Första leveransen
Första lagret
Till sena hösten hade vi så pass mycket att göra att vi blev tvungna att anställa!
Hur som helst flyttade lagret till en källarlokal i hyreshuset bredvid cafét för att sedan befästa sig med kontor och allt i en rymilg hamnlokal i Simrishamn. Cafét kanske blir lite större i sommar, en ovanvåning är planerad och en lite större uteservering. Men vi får se vad som hinns med.
På det privata planet hann vi fastna i stagnerad energi i det 200 år gamla huset. Mycket arbete och ingen ro samt
ett körkort i familjen till att planera hela landslogistiken (hämtning och lämning på skola, hos kompisar, aktiviteter, till och från jobb, affärer, post & bank, bilreparationer och bilbyten och en ständig transport av varor) som ofta innebar 10-12 mil/ dag (som tur är har vi biogasbil, dock inte så många tankställen på Österlen, ännu). Ändå sa vi till varandra att detta var vårt ställe. Att om vi skulle bo i Sverige så skulle det vara här vi skulle bo.
Vanlig syn
Mörkt kök eller?
Med Costa Rica-resan fick vi mycket lärdomar men framförallt fick vi distans till vårt liv i Sverige och plötsligt var allt glasklart. Vi kunde inte bo kvar i huset. Som man så ofta hör: definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig annorlunda resultat. Och huset hade ju uppenbarligen inte fungerat för oss. Vi hade slitit på vår hälsa, vårt äktenskap, varit dåliga föräldrar och gång på gång misslyckats med att införa förändringar i våra liv (t.ex. träna, äta rätt, gå och lägga oss i tid, vara ute och gå, spendera tid med barnen, köra blöjfritt, börja blogga igen, inte skrika på varandra på morgonen, meditera, odla mer, äta mer vilda gröna blad, m.m.) Så flytten var oundviklig.
Vackrast i Sverige?
Alla utrymmen i huset gjorde det dessutom enkelt för oss att samla på oss prylar och när vi var klara med packningen inför flytten i förra veckan insåg vi att vi levt med hela sju (7!) säckar fulla med skräp (alltså saker som inte ens kan ges bort till loppis) under våra år vid Kronovall.
Så nu är vi här, tillbaka i Brösarp, vår lilla älskade by, i en 3,5:a, ett hyresradhus med en trädgård på 20 kvadrat istället för 3000 och utsikt över väg 9 istället för ett slott och känner att förändring inte bara är lätt, den är oundviklig.
Nope, här är det vackrast!
Välkomna tillbaka till familjen Rosenblads dröm.
PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida
råvarubutiken.