onsdag 28 december 2011

Här är Livets gård!

Nu ska vi äntligen visa er lite utförligare var vi egentligen är, och om vi har det så bra som vi borde ha det i ett tropiskt paradis. Just ni sitter jag med en slumrande lillan i knät, med en stor papaya framför mig på bordet. Och datorn så klart. Syrsor surrar runt oss, vatten droppar från taket, och jag funderar på hur det kommer kännas när vi kommer tillbaka till februarikylan. Men nu, Finca De Vida:

söndag 25 december 2011

Julafton utan ärmar


Charlize, jultomte
Det är slutet på regnsäsongen så när vi ger oss iväg till stranden regnar det fortfarande och fötterna sjunker härligt ner i leran när man går upp för backen från vår lilla cabana upp till det gemensamma köket.   
Vi ringer skypesamtal till våra familjer och ser dom iklädda i varma tröjor och tomteluvor i färd med att äta köttbullar och fläskstek. Visst saknar man familjen men de är så långt borta i en annan värld. Långt från vår verklighet nu.  
Vi får skjuts med Eric från grannbyn igen och eftersom Challan hellre vill stå bak i Brian och Jodys pickup tar vi Enrique med i vår bil. Enrique har rötter i Kuba så han pratar också spanska och från baksätet hör vi hur Eric berättar samma sak som han gjort för oss några dagar tidigare. 
"Dessa 40 hektar är mina. Där bor vi och där min far och där min bror. De är inte till salu! Men mittemot är min frus mark. Om du vill kan du köpa lite av den. Du vet för 50.000 dollar kan du köpa mark, och för 50.000 till kan du bygga dig ett litet hus. Du kan bo där några månader om året så kan jag passa upp ditt hus någon gång i veckan så där..."  
I Costa Rica har alla land. Ett par generationer sedan bestämde regeringen att landet skulle satsa på jordbruk och det proklamerades att alla skulle få det land de pekade ut som sitt egna. Därför har alla land. Dessvärre ser Costaricaner (som för övrigt är världens lyckligaste folk) också på teve och har börjat längta efter materiella tillgångar. Det är inte sällan man ser costaricaner sälja sitt land för exempelvis en motorcykel och lite cash.  
Vi stannar på en supermercado. Den är nedsläckt men öppen, en tanig tomte i shorts och bommullsskägg röker en cigarett utanför. Han ler välkomnande. Butiken är stor men på hyllorna står endast ett fåtal av varje vara. Det påminner lite om vårt lager när i började. Vi köper bönor och blöjor åt Vilgot; han äter för lite och så vill vi ha bröd så han kan få något att äta meddetsamma. Det är svårt att veta eftersom inga ingredienser står på förpackningen, men bröden är alla vita och fluffiga och antagligen rätt söta.  Innan vi åker därifrån frågar tomten om Vilgot vill ha godis. Erik svarar lite skamset att han tror att vi skippar det men tackar så mycket varpå tomten slår ihop sina händer, bugar lätt och med en huvudryckning säger han:  "Pura Vida!" (Costa Ricas nationella ordspråk som betyder ungefär någon slags positiv variant av "gilla läget")  

På stranden duggar det först men ganska snabbt spricker det upp. Erik tar en löprunda med två av killarna, Challan leker i vågorna, krabborna gräver upp sig ur små hål och bildar häftiga mönster i den våta sanden. Jag sitter och läser och håller koll på att lillan inte får för mycket sol. Jag springer ut med Challan i vågorna en omgång och med Erik en annan. Vi får hjälp med barnen av det nya brittiska paret, Lisa och Pawel, medan vi slänger oss i havet och skrattar tillsammans. Gud vad det är roligt att skratta. Och gud vad det är härligt att bada när vattnet inte är überkallt.  
Vilgot blir röd om kinderna och jag tänker att vi kan smörja honom med kokosnötskött men Jody letar upp en kokosnöt med skott. Hon säger att vattnet i denna ska vara fetare och lättare att använda i det syftet.   
Klockan blir tolv och Challan är fortfarande i solen. Vi ber henne förgäves att ta sig till skuggan och läsa. Hon tror att allt är ok eftersom hon fått lite solkräm.  Vi kommer hem, alla kräftröda, även de som suttit undet träden i skuggan mest hela tiden. Men ingen klagar.  
Julbuffet à a raw Costa Rica
Klockan fem serveras julmiddag; blomkålsris med currygryta, rå baba ganoush, rå hommus (så god att den slår den ickeråa varianten med miltals avstånd), rödbetsmedley, grönsallad med misodressing, och till efterrätt en fantastisk sapotepudding som smakar pumpapaj.  
Charlize delar ut julklappar som hon köpt på marknaden åt alla. Det blir succé och Brian byter om till de chockrosa kortkorta shortsen hon köpt åt honom och paraderar runt. Alla gapskrattar, Charlize rodnar och hon är nog rätt lycklig.   
Så avslutas vår julafton på vår sida världen, vi är mätta krispigt solbruna och vi somnar lätt och sover igenom natten med konstiga drömmar om femhövdade barn och flygolyckor.    
  
PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

 

tisdag 20 december 2011

Vad man skulle kalla en rejäl resa

På en kall onsdagsmorgon när solen knappt gått upp tassar en trött barnfamilj ut genom dörren på sitt lilla förvintriga krypin. Den tunna dimman luktar av skogen omkring men också lite lätt metalliskt. Modern är på dåligt humör som vanligt, försöker skrika viskandes på fadern för att inte väcka deras inneboende som ligger och sover i vardagsrummet. Fadern grymtar i sin tur, sparkar lite på däcket innan han sätter sig i förarsätet. Köra, köra, köra... när tar det egentligen slut? Men han vet när det tar slut... detta är nämligen sista körningen på flera månader. Varför kan han inte vara tacksam över det, undrar den körkortslösa modern.

Fadern lämnar av sin lilla familj vid Triangelns tågstation och kör själv iväg för at lämna bilen i säkert förvar. Modern handlar färdkost. Hon passar på att låta alla frossa i emotionellt ätande nu så här innan det blir omöjligt, innan alla frossar i frukt och gör sig av med allt det dära nedtryckandet av obekväma känslor genom falafel, choklad och ostmackor. Ostmackor blir det till färdkost, men också lite från butiken bredvid "Gateau" (kaka på franska). Där lyxar hon till det med marängpaj och brownies och tänkte snart... snart... hon kan nästan känna lukten av djungeln och om hon blundar hör hon kanske även antydan till syrsor och färgglada fåglar. P.g.a. en ordentlig kris har hon gått upp 7 kilo på en månad trots att hon ammar två barn. Hon har aldrig vägt så mycket i ett ogravidt tillstånd förut och vikten kom inte i samband med den senaste graviditeten utan helt och hållet efteråt. Sliten är hos också. Hon och fadern ser båda lite smått kriminella ut på passfotona de tog härom veckan. Han med vildvuxet skägg, hon med ofrivilliga dreadlocks, båda med tydliga svarta ringar under ögonen.

Flyget till New York går bättre än väntat, trots att stora dottern kräktes av turbulenser. En gång i plastpåse, en gång utan. Efter åtta och en halv timmes resa är familjen framme och bestämmer sig, trots två timmars köande in till Newarks passkontroll och en snart sovande lillepåg att ta sig in till Manhattan innan de ger sig vidare till JFK. De har trots allt tretton timmars väntetid mellan flygen.

På Manhattans lämnas de av vid Schwartz luggage storage som befinner sig på andra våningen av ett bostadshus, en kvinna med ett trött men genuint leende, stora ringar i öronen och en stor bullig keps tar emot och räknar ut ett något sånär rabatterat pris eftersom de vanligtvis tar betalt per dag.

"38 dallas' dad allright?"

De ger sig ner till första bästa Deli, köper äggsalladsmackor och upptäcker att även de minsta affärerna på hörnan kan ha raw food. Därför köper de även en påse Grawnola med valnöt & fikonsmak för åtta dollares.

De ger sig ner från trettiosjätte mot femtonde gatan, stora dottern tar många bilder, de hör en äldre man som sitter på en rullator berätta om sin första fru och om sitt medlemskap i svensk-/brooklyniternas baseball-förbund, planer görs för att klämma in en runda till Empire State Building, "Åh, vi måste bara ta oss till Cornelia Street" säger modern som varit i New York i totalt tretton dagar och anser sig vara en expert på området. Men de når till slut sitt mål, One Lucky Duck på Chelsea Market, shoppar loss och tappar musten. Klockan är nu tre på morgonen i Sverige, lillpågen somnar i vagnen, lilltösen sover djupt sedan länge och stora dottern förstår inte hur hon ska orka, inte alls!



En promenad och en taxifärd senare lägger de sig och sover i olika konstellationer för att skydda väskor och göra det bekvämt för barnen. Fadern som normalt sätt måste ligga på en bekväm madrass med öronproppar och skygglappar somnar nu på rygg på en stenhård bänk med öppna butiker och andra flygplatsljud. Modern med en arm över datorväskan, benen över andra bagage och lilltösen i den andra vaggvikta armen.

Även detta flyg går snabbt och smidigt. Stora dottern beklagar sig endast över att Cowboys & Aliens �eA4r dubbad på spanska.

En måltid avnjuts på San Josés centrala busstation: En talrik blandat ris och bönor, stekt ägg, friterad ost, toast och stekt banan. Ögonen hela tiden på de fem stora väskorna och på de tre mindre, däribland datorväskan med det värdefulla innehållet (dator, ipad men framförallt modern och faderns underbara kindlar (frivillig produktplacering!)).

En tretimmars bussresa upp och ner bland bergen. Barnen sover och svettas i mängder.

Roberto hämtar familjen i San Isidro och hjälper dom att packa in alla väskor. "Egentligen är det mycket nära, Finca de Vida" säger han "men man kan inte köra fort"

Och ganska snabbt förstår de varför. Inte någon väg de någonsin blivit körda på (och fadern har kört skabbiga vägar i Brasilien, modern i Senegal) har kommit i närheten av denna. Faders undrar hur långt han hade nått med familjens volvo. Roberto berättar om alla ticos som sålt sina bondgårdar till amerikaner för en motorcykel, ett hus någonstans, en hemmavideoanläggning... amerikanerna har sedan sålt gårdarna dyrt genom amerikanska fastighetsförmedlare. "Det är samma längs med stranden" säger han. Hans farfar hade sålt en gård i området för en summa motsvarande 300 spänn för trettio år sedan.

Barnen gapar och pekar på vattenfall och lianträd och efter ytterligare en och en halv timme är de framme...

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

tisdag 13 december 2011

Tillbaka! För att försvinna på spännande äventyr...

Hej på er! Lagom till lucia återvänder vi till bloggen...med spännande nyheter - och denna gången i videoformat! Passar också på att länka till lite recept hos "Energibruden", Catherine Hirota. Där finns bland annat ett litet recept på råa pepparkakor som kan vara värt att pröva! I övrigt får väl vår lilla video tala för sig. Den här gången.

RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmet RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmetRAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmetRAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmetRAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmetRAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmet