måndag 27 maj 2013

Inte längre glödhet...

Den där Bradley Cooperbilden...

Det var sex år sedan jag träffade min man nu. Snart sex år sedan i alla fall... i juli. Vi visste rätt snabbt att vi var rätt för varandra. Alltifrån en generell feministisk inställning till livet till ett intresse för språk och en positiv människosyn förde oss samman vid ett litet köksbord i Sumpan med pasta alla Norma, nedladdad spellista (pre-spotify) och någon sliskig alkoläsk.

Jag berättade om hur jag ersatt smör med avokado och på morgonen frukosterade vi på färsk frukt som sedan lockade in måsar till köksbordet medan jag försökte somna om, lyckoberusad och aningen bakfull.

Då var han en vacker man full av energi och livsvisdom, entusiasm och nyfikenhet inför världen och framtiden.

Ingen oro inför vår gemensamma framtid

Fastforwarda sex år:

Efter att ha tvingat honom att driva hotell i Stockholm, gett honom två småbarn och en extradotter som kom med på köpet, och sedan hittat på att vi skulle spendera all dagens timmar framför datorn i några månader för att starta webshop har jag lyckats ta sönder min sprudlande varelse till make och efter Vipassanaveckan tog han slut.

Han kan helt enkelt inte längre.

Han är nu sjukskriven i tre veckor. Läkaren verkar tycka att det är direkt skadligt för honom att vara sjukskriven längre samt att han ska se till att skaffa sig ett annat jobb. Jag frågade läkaren vilka jobb han föreslog att min man skulle få. Ett som inte krävde någon intellektuell insats, var fritt från stress och inte heller var tungt rent fysiskt. Helst ett han kunde göra hemifrån och som inte krävde datoranvändning. Det visste han inte. Kanske kunde Erik ta antidepressiva medel.

Sedan han började vara hemma och "ta det lugnt" har Erik dock haft bättre dagar än på många år. Och vi har haft det bättre också. Det är något av ett afrodisiakum att inte vara med varandra dygnets varje minut. Och han myser med barnen och sorterar städskåp.

Vi spenderade en kväll i förra veckan med att göra lite superfoodblandningar till oss själva.



Blandningen ovan innehåller:

- Acai



Sedan gjorde vi en blandning till mig som vi kallade Bed Booster. Ja, efter så många års amning och den nära frigiditet som tagit min kropp gisslan är det dags att släppa hämningarna nu...

-Muira Puama-bark

(ganska effektiv om jag får säga så själv ;-) )



Och så fick Erik själv en lite mer specifik blandning:

- He Shou Wu 
- Mucuna

Det var en mycket trevlig kväll och förhoppningsvis kommer han ett steg närmare återhämtningen tack vare våra burkar. 

Kärlek,
Vilda

Och superfoods, det kan man köpa tillsammans med raw food på råvarubutiken.





torsdag 23 maj 2013

Så här kan det gå när man inte går barfota i skogen...

(Du som är känslig för blod, scrolla inte ner!)

För barfotandet var något av det härligaste med att bo i skogen. Och om man går som vi lärde oss i Costa Rica; tårna först, catwalk style (det blir mycket vrickande på höfterna) undviker man de värsta chockerna. Tårna känner av att en håller på att trampa på en spetsig sten och omdirigerar hela steget.

Och när Erik plockade ved och snubblade i sina Havaianas hamnade han på ett avbrutet träd och fick sitta med gapande sår vid elden. Hade han bara varit barfota hade han inte snubblat i första laget!

Sen kunde vi inta ta oss upp till civilisationen på några dagar. Kändes väldigt talande. Nu var vi plötsligt tvugna att ta det lugnt och ligga och slappa i solen.

Erik med omplåstrad fot vid elden

Nästa dag...

Utomhusbad i bästa tappning


Allt tack vare en trubbig stubbe

Men med lite propolis och vila blev allt bra till slut (nu har det gått två veckor och det är nästan läkt)

Kärlek,
Vilda

Köp Raw food o superfoods o sånt på råvarubutiken.

onsdag 22 maj 2013

Raw food på resande fot

chiapudding, råkostfrukost
Vi har ingen policy om att äta 100% rått när vi är ute och reser. Kanske ännu mindre i Italien där det är lätt att vara vegetarian men svårt att inte vilja äta ute. Dessutom måste man ju ta inspirationen när den ges en, vi har ju en cafésäsong att sätta igång...

Men på resande fot är det inte lika svårt att vilja låta bli de tråkiga pizzorna på bensinmackarna, oavsett land (dessutom oftast inte vego).

Så hur ska man göra när man ska resa i över 20 timmar med tre barn?

-Fylla bilen med frukt
-Göra massa snacks i förväg (energibars o sånt)
-Hacka upp massa grönsaksstavar (fast dippen blir lätt kladdig så naturella får de ätas!)
-Ha med massvis med vatten (ibland tror man att man är hungrig när man egentligen är törstig)

Och så ville vi äta rått så gott det gick när vi väl kommit fram, åtminstone till frukost. Så vi packade med oss:

- Boku protein
- groddade bovetepuffar
- chiafrön
- honung (det visade sig att vi hamnade hos en biodlare, men när han vanligtvis fick 200 kg honung och bina hade lika mycket kvar, fick han förra året endast ihop 25 kg!)
- personal blender
- lite mandlar
- lite cashewnötter

Med dessa få ingredienser och italiensk frukt (för där var nästa all frukt och allt grönt i butiken från Italien och ofta även från närområdet, så även det som fanns i ostdisken) kunde vi variera frukostarna varje dag.

Några exempel:

-Bovete- och jordgubbsgröt
-Chiapudding på apelsin och kiwi
-Fruktsallad med bovete och mandelgrädde






Och alla frukostar avnjöts i vårt utomhuskök och var uppskattade av stora som små!

Har ni några andra tips för att resa rått?

Kärlek,
Vilda

Köp lite rått och gott på råvarubutiken.

tisdag 21 maj 2013

Tera Warner's mors dags crepes


Den underbara Tera Warner, en ständig inspiration för alla råa försäldrar, delar med sig av ett finfint recept på råa crepes. Här under är det aningen modifierat eftersom det är svårt att få fram så mycket rått kokoskött på våra breddgrader.

Härliga bärcrepes

- 4 dl riven kokos, mald
- 2 dl vatten
- 2 mogna bananer
- 0.5 tsk kanel
- pyttelite himalayasalt
- 0.5 tsk vaniljpulver
- 1 tsk citronjuice
- 2 msk agave/ kokossocker eller honung
- 0.5 dl malda linfrön

Mixa kokos med vatten. Lägg till resterande ingredienser och mixa till en smet.

Bred ut på excalibur/ sedona plåtpapper, så tunt som möjligt. Smeten ska räcka till ca 4 plåtar.

Låt torka i 6 timmar på 42 grader. Vänd på andra sidan och låt torka ytterligare tills crepsen är helt torra.

Dessa kan förvaras i kylskåp upp till en vecka.

Fyllning

- 4 dl blandade bär
- 1 stor avokado
- 1 msk balsamvinäger
- 1 tsk vanilj
- 1 dryg dl kokossocker (eller annat sötningsmedel)
- 0.5 tsk himalayasalt

 Mixa alla ingredienser till en syltliknande pasta.

Lägg en varm crepe (om den inte är varm kan den värmas 20 minuter i torkugn först) på talriken. Fyll som en vanlig pannkaka. Dekorera med bär.

Så! Överraska nu mor med dessa fina crepes, kanske frukost i sängen?

Lööv,
Vilda

Köp raw food hos Råvarubutiken.

söndag 12 maj 2013

Familjen Rosenblads äventyr fortsätter



Jag halkar igen. Jag stöter ut ett litet skri men väcker inte Lemoni som ligger på mig som en storsäck lök. Ingen annan reagerar heller längre.

"Hur långt är det kvar?" Charlize har varit otroligt tapper i allt det här. Vi hade en lite tuff ordväxling när vi lämnade bilen men jag insåg snabbt att jag begärde för mycket av en tolvåring under en månfri midnattshimmel och hon insåg att hon var tröttgrinig. Nu är hennes humör uppe och hon klagar ingenting. Hon ropar till lite då och då när hon tror att hon hör något djur eller ser skuggan av en mördarsnigel men det är allt.

"Vi vet inte." Säger vi båda.

Och det är dagens sanning. Vi har gått i tjugofem minuter nedför en brant och svängning backe med mobilens skärm som enda belysning och har ingen möjlighet att veta hur långt vi har kommit eller hur långt det är kvar.



Tidigare idag har vi fått upp bilen igen. Vi lastade ur den och Charna hjälpte oss att köra. Det var dock inte så enkelt som han lovat under gårdagen. Bilen är en gasbil och något av det svagaste han kört. Aldrig tidigare har han haft så svårt att köra upp en gästs bil.

Efter ett hundratals meter konstateras det att det är för mycket tyngd där bak så Challan får flytta fram. Själva får vi sätta oss på motorhuven, jag i mitten och Erik på höger sida, medan Charna gasar på allt vad han kan. Lite skräckblandad förtjusning slår oss, för mig mest skräck. Jag vet att om jag tappar fästet är det kört, då blir jag totalmanglad. Erik säger att jag kan hålla i honom men jag ser inte hur det skulle hjälpa.



Efter halva vägen är det dock Erik som tappar greppet och börjar halka av. Nu är det han som håller i mig och han låter inte fullt så säker.

"Stop!" Ropar jag, ingen respons. Charna gasar på. "Stop!"

Erik hänger alltmer löst, jag blir rätt orolig.

"Stop!"

Jag vet att han inte blir totalmanglad som jag om han skulle tappa taget. I bästa fall ramlar han av bort från bilen och slår sig blodig. I värsta fall kapar bilen ett av han ben eller båda.

Jag ropar igen men Charna hör inget. I ren desperation lyckas Erik kasta sig över mig och knacka på rutan. Varför tänkte inte jag på det?

Charna stannar. Bilen kommer inte ner igen. Vi måste lämna den i Sassofortino och gå up och ner om vi vill göra fler utflykter.



Rom var långt och under tiden lär sig Erik att köra som en italienare. Väl där ser vi Colosseum och bevittnar tonårsfans som klämmer utanför SAS Radisson i hoppet om att se en glimt av ett lokalt pojkband, Charlize svor på att hon sett dom när de ställde sig på balkongen. Synd att det inte var One Direction. Klockan blev snabbt absurt mycket och vi fick bråttom att ta oss hem innan mörkret föll.

Färden till Rom käkade upp mobilens batteri, dels jobbmorgonen men framförallt kartanvisningarna för infarten, så vi laddade den en halvtimme på ett café. Men färden ut ur staden var ännu drygare och trots att jag stängde av apparaten var batteriet på nytt förbrukat när vi hade kommit knappt halvvägs. Vi kunde alltså inte kontakta våra värdar för att få hjälp ner och när vi insåg att den lilla ficklampan låg kvar i tältet och att den stora inte fungerade ens efter batteribyte började vi tappa modet. Skulle vi behöva ta in på hotell i Grosetto och på så vis spendera två dygns dagsbudgetar? Kunde en av oss famla ner i mörkret och hämta ficklampan för att sedan komma upp och hämta de andra?

Ganska snabbt insåg vi att den bästa lösningen var att stanna på en restaurang och hänga där i en timme så att batteriet var laddat till hundra när vi sedan väl kommer och tog oss ner.

Mannen bakom disken hade bott i Sverige för tio år sedan, alltså samtidigt som jag bott i Florens, och var både vänlig och stolt över ställets hemmagjorda pasta. Vi beställde juice men kände att det var klent med tanke på att vi skulle stanna kvar en dryg timme för att ladda till max. Så vi beställde även bruschette, en med en citronig sparrisröra och en med porcinikräm. Och så satt vi där utanför, jag, Erik, Challan och Lemoni, lekte tan, hade sönder glas, vaktade en sovande Vilgot och klockan blev tio och stället stängde. När vi körde därifrån hade vi 67% laddat batteri.



För att inte försämra våra odds ville vi inte använda karttjänsten utan gissade oss till vägen hem och efter många kurvor och kullar passerade vi skylten till våran by.

Sassofortino var så tyst som man kunde tro att det skulle vara klockan tolv och tystare blev det ju längre ner i dalen vi kom.

Tio i ett är vi till slut framme vid tälten, Vilgot gick den sista vägen mellan Erik och Challan och berättade hur stark han var, hur stark Challan var, pappa och mamma med. Och Lillan, hon var lite stark hon också, men inte mycket.

Nu är vi rätt trötta faktiskt. Och kroppen den gör ont. Men fridfullt är det att ha semester.

Träd, svaga bilar och glada barn



Det var nog inte meningen att vi skulle bo på en strandnära camping. För det visade sig att de pass vi åkt tillbaka till Brösarp för att hämta, de var nog kvar på köksbordet ändå. Så när vi äntligen kommit fram till campingen i Marina di Massa och de bad om i documenti så tömde vi bilen och vände upp och ner på allt och fick åka därifrån utan en riktig plan på hur vi egentligen skulle lyckas bo någonstans i Italien om det nu krävdes documenti överallt...

Men under gårdagen hade vi googlat upp ett ställe under våra få surf utomlands-minuter som inte verkade vara lika kinkigt. Jag stötte på det under sökorden cheap accommodation Toscana och det verkade vara lite likt det ställe vi bodde på i början av vår resa till Costa Rica. Det var lite drömskt att läsa om och kostade 18,50 EUR/natt för hela familjen! Vi kontaktade dom och tänkte att vi skulle chansa men efter natten vid Gardasjön vaknade Erik med andra tankar. Vi skulle ju ha vanlig familjesemester. Vara med ungarna på stranden och slappna av, läsa böcker och låta dom leka loss på en campinglekplats.

Så det var Nottoli vi kontaktade när vi nobbats av Camping dal Pino (den vi sovit på natten innan hette Camping Alpino), Charna som höll i stället svarade och frågade vart vi befann oss. Massa, svarade jag.

"Ah! Massa Marittima?"

"Yes, exactly" svarade jag och undrade hur han visste att vi befann oss just i Marina di Massa, Staden Massas maritima område.

"It's about an hour from here." Sa han och knappt en kvart efter att vi anlänt gav vi oss iväg på nya äventyr.

V svor över hans prognos ganska många gånger efter att ha släpkört genom tätpackade Toscanska badorter och efter att vi ännu inte kände igen namnet på några av de närliggande orterna efter tre timmar. Tills vi körde förbi Massa Marittima. En helt annan ort. Just en timme från Nottoli.

Efter att ha följt köranvisningarna genom fantastiska bergsbyar med utsikt nådde vi grusvägen nedåt och började köra.

"Alltså, no way att vi kommer upp härifrån."

Erik upprepade mantrat efter varje branta backe.

"Inte med er och allt bagage alltså. Vi kommer att få bärga bilen härifrån."

En kuslig känsla av Hotel California grep tag om oss ju närmare vi kom och när vi efter två kilometers brant väg äntligen var framme och ingen mötte oss var vi rätt skraja. Var detta vårt öde? Var det meningen att vi skulle tvingas iväg till Italien och sedan fördrivas till en gård mitt i ingenting och bli offer för ett par galningar som lockar till sig inte ont anande hippiefamiljer och... Ja, inte vet jag. Men ville jag få reda på det mitt i natten när vi låg i åra tält och slumrade?

Men när Charna visat oss runt och barnen lät och betedde sig på ett helt annat sätt än vad de brukar dämpades så småningom mina rädslor. På kvällen lagade Challan mat och låtsades vara Gordon Ramsays ersättning och erbjöd sig glatt att diska efter maten.




Att vakna vid Gardasjön




En liten minisnigel har letat sig upp för vattenflaskan. Jag ber Vilgot att vara försiktig med den, jag vill att den ska överleva min fyraårings nyfikenhet. Kanske är det en mördarsnigel, de är väl också små innan de blir vuxna och onda. Vi har inte kommit ut ur tältet ännu, vi väntar på att Erik ska komma med nya kläder, men Lemoni är otålig och tar på sig stövlarna.



Det är helt oplanerat vi har hamnat på en campingplats vid Gardasjön, vi behövde pausa innan Toscana och den trevliga personalen vid Camping Alpino försäkrade oss om att vi bara kunde komma och sätta upp tältet, betalningen kunde vi sköta på morgonen. Det var bäcksvart när vi kom fram så vi såg ingenting. Vi klarade tältuppsättningen rätt bra för att vara amatörer och somnade gott, om än på hårda madrasser.





Erik kommer tillbaka med kläder och medan jag klär på barnen försöker jag föreställa mig hur det ser ut där ute.

Det är häftigt och grandiost och det går en tunnel ner till en stenstrand från campingen. Vattnet är klart och bergen sväljer det puttefnuttiga mänskliga man ser på andra sidan. Samma känsla man får av att befinna sig på Island. Hur skulle vi små, små varelser ha någon som helst inverkan på det här?








När Charlize vaknar vågar hon inte lämna tältet. Hon ser silhuetterna av mördarsniglar som tagit sig upp för hennes tält under natten och när vi inte tar hennes rädsla på allvar utan nonchigt fortsätter packa om bilen börjar hon faktiskt gråta.



Men när vi åker från campingen längs Gardasjön har hon förlåtit oss ändå. Det går ju inte att tänka på så mycket annat just nu.

"Vi är i Italien, vi är i Italien"






Kärlek,
Vilda

Köp Raw Food hos råvarubutiken.

torsdag 9 maj 2013

Hur vi gjorde sedan

Redan på söndagen skulle vi vara iväg. Erik hade packat väskorna och bilen medan jag jobbade färdigt på cafét och vi slängde i oss lite rester därifrån innan alla hoppade in i bilen och körde iväg. I Malmö droppade vi av syster Manon och vi andra hoppade av en liten stund för att Erik skulle tanka och challan passade på att prova kläder med sin moster en liten stund.

När Erik kom tillbaka nämnde någon nåt om pass. Pass? Vi behöver väl inte pass? Vi har ju bilat i Europa förr och aldrig behövt pass. Schengen ju! Men det räckte inte med att tro att allt skulle fixa sig, vi behövde kolla upp det också.





Nej, Storbrittanien är inte med i Schengen.

Jaha, tänkte vi, det är väl inte så mycket kvar att göra mer än att hämta passen då. Så vi suckade och pustade och beklagade oss över vår idioti och sedan satte jag och Erik oss i bilen med Lillan där bak och började så sakteliga köra tillbaka. Efter ett par minuter tänkte jag högt:

"Vi skiter i det och åker till Italien istället, det är ju Schengen, där behöver vi inga pass."

Erik var inte sen att haka på. Han tittade på mig full av barnabus i ögonen och log brett:

"Ska vi göra det?"

"Ja, klart. Du har längtat efter en resa till Italien i flera år."

"Jamen, måste vi inte... Våra leverantörer då?"

"Ja men vi kan ju med gott samvete säga att vi var på väg och tvingades åka tillbaka."

Erik körde in bilen till sidan av vägen och där stod vi parkerade en liten stund och funderade. Så åkte vi hem till min mamma igen.

Det kändes inte riktigt som ett hundraprocentigt beslut ändå. Vi hade trots allt sett fram emot att få åka och se Brighton och att träffa alla dessa människor bakom mailen och så mycket det skulle göra för våra samarbeten. Italien kom vi inte på en enda ursäkt att besöka förutom att aktivt ta semester. Och det kan man väl inte göra?

Beslutet blev uppskjutet till morgondagen.

Det visade sig att vi båda kommit fram till samma slutsats. Klart att vi skulle åka till England. Vårt företag behövde oss, Brighton har supercoola hantverksbutiker att besöka och visst skulle vi lösa det där med småbarn under affärsmöten. Vi kunde väl turas om?

Så vi lovade att betala Charlize för att passa barnen på morgonen och vi begav oss tillbaka till Brösarp för att hämta de förgrymmade passen.

Bara att Challans pass inte var där.

Efter många om och men fick vi reda på att hon glömt sitt pass i Norrland sist hon var där varpå vi tömde bilen på stadsattiraljer som vagnar och sådant och lastade in madrasser, sängkläder och tält och sedan drog vi till Toscana.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

måndag 6 maj 2013

Tur och retur

Beslutet att säga upp cafet togs efter mycket om och men klockan tolv på nyårsafton för fyra månader sedan. Vi hade skjutit på beslutet länge, jag ville inte riktigt men förstod ändå det vettiga i det. Det var det där med ekonomin bakom det hela och kanske också lite det där med fokus. Det är ju webshoppen som är vår huvudsakliga verksamhet och som behöver vår kärlek och uppmärksamhet efter föräldraledigheten.

Så vi stod där på nyårsafton och tänkte så det knakade, Erik aningen förfriskad och pratglad som få, jag spiknykter ammande tröttmamma, och sa att nu måste vi ju säga upp det om vi ska, annars är det för sent. Vi skrev ett mail på mobilen och skickade till vår hyresvärd: "vi måste tyvärr säga upp lokalen på eliselundsvägen. Vi återkommer med fler detaljer inom kort."

Att skicka mailet var både sorgligt och en lättnad och sedan började vi berätta för allt och alla att det skulle bli Kiviks Lilla Råas sista sommar.

För några veckor sedan fick jag behandling av en bekant som tidigare jobbat på cafét. Hon påminde mig om att se till att ofta "Kalla hem det som är mitt och skicka tillbaka det som är andras." Med andra ord att se till att det man tänker och tycker är det man själv tänker och tycker. Så att man inte tar andras åsikter om saker och ting och gör till sitt eget.

Nästa morgon vaknade jag med en underlig tanke. Tänk om det inte var jag som ville göra mig av med cafét?

Förra sommaren blev cafét nämligen konstant ifrågasatt av en medarbetare som menade på att den verksamheten hindrade webshoppens utveckling, eller snarare hennes egen utveckling inom webshoppen. Varje gång det hämtades varor till cafét på lagret suckades det och med jämna mellanrum fick jag höra att cafét var som ett stort svart hål som slukade pengar. Det spelade ingen roll att jag gjorde budgetar och visade att visst var Kiviks Lilla Råa lönsamt och lönsammare kunde det bli, lobbyverksamheten fortsatte tills vi beslutade oss för att lägga ner.

Det var naturligtvis inte bara vår medarbetare som gjorde att vi tog beslutet. Vi var själva halvföräldralediga och trötta och splittrade i vår uppmärksamhet och cafét blev lite som ett bortglömt styvbarn, så grunden för beslutet fanns redan. Man behövde bara putta på oss lite för att styra oss i "rätt" riktning.

När denna medarbetare slutade med stor dramatik lösgjordes mycket energi på lagret och vi började så smått komma tillbaka till vårt företag och lappa ihop och rusta upp. Och när jag då vaknade med denna underliga tanke och delade med mig av den till Erik fick jag till min stora förvåning medhåll. Näe, det var nog inte vi som ville lägga ner Lilla Råa, tvärtom.

Så nu satsar vi järnet istället. Först reclaima alla kökskläder som vi fått av Åkesson vinslott (när vi bodde på Kronovalls slotts jägarbostad). Brodera loggan, sy fast nya fickor o.s.v. Sedan ställa upp varor fint, sy fast apliké på filtar och miljontals andrandetaljer. Men framförallt: göra om uteserveringen.

Så nu börjar en ny sommar och ett nytt Kiviks Lilla Råa öppnar. Med mer engagemang, mer kärlek och mer omsorg än någon annan sommar.

Och med Kiviks mest vindstilla uteservering

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmet RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmetRAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmetRAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmetRAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmetRAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RAW FOOD RÅkost råkost råkost råkost recept recept recept recept vegan vegan vegan vegan vvegetarian vegetarian vegetarian vegetarian hälsa hälsa hälsa hälsa gourmet gourmet gourmet gourmet