Europe by bus?

Varje svart prick är ett råkostcafé. Okej?

Erik: Tänk vilken tunn fernissa det självklara i tillvaron egentligen har. Lite aska i maskineriet på vårt väloljade transportsystem och så talar tidningarna om ekonomiskt kaos, nedlagda flygbolag, turistnäringar i kris och tonvis med kasserade livsmedel som var tänkta att färdas högt över molnen. Från vårt turistperspektiv på Kanarieholmarna så känns inte två-tre dygn i buss från Madrid till Köpenhamn som ett spännande scenario (vilket mycket väl kan bli verklighet), men jag kan inte hjälpa att fascineras något över det som sker, och att fullständigt ohållbara grundvalar i vårt samhällsbygge faktiskt skakas om. Visst, vi befinner oss långt hemifrån och har just nyttjat flyget för att få ett andrum i vår självförvållat stressade tillvaro, och har egentligen ingen annan ursäkt än att man har sig själv och sin familjs "behov" närmast (i detta fall av D-vitamin och seriös teambuilding). Men jag fascineras just över att samhällets "go-on-as-usual-as-if-everything-was-okay"-attityd inte riktigt fungerar. Nu har ju inte det något att göra med vulkanaska, men när man hör flygbolagsrepresentanter prata om hur de beräknar att passagerarantal osv. med vackra gyllene positiva siffror ska öka fram till 2050, så undrar man var djupanalysen tog vägen. Kan saker komma att förändras till 2050 vad gäller samhällets funktion? Ja. Borde man ta med det i sin beräkning? Nej. Knappast om man gör en ekonomisk analys. På vilka slags analyser samhällsplaneringen just tyvärr bygger. Men...nu ska inte dystopiska tankegångar få florera. Jag är snarare ytterst spänd och hoppfull kring vilken typ av vacker och hållbar värld vi tillsammans kommer (och måste) skapa under det här århundradet. Vilken förändringarnas tid vi får vara med om! Vilka privilegierade stackare vi är.

Nu till det värdsliga(!). Vad i helskotta ska vi äta på en 72-timmars bussresa genom Europa? (Om en sån resa nu blir vår lott...)

Kram från en något solstingad Erik.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Rent mjöl i påsen...

Erik: Den resa vi just nu befinner oss på (om än i väldigt stillasittande och liggande format) var inte bara en present till dottern, utan också en riktig chans för oss alla att vila upp och verkligen ägna tid åt varandra. Det känns faktiskt som om vi är på rätt väg och att det gjort skillnad att vara långt borta från jobbet. Jag och Vilda hade planerat att vi skulle fokusera på att återhämta oss, och inte i brist på motståndskraft kasta oss över kanarisk ugnsbakad potatis, fetaostfyllda tapasanrättningar och all annan mat som framförallt engelsmän inte finner någon brist på här (hash browns, baked beans, jacket potato, toast...osv.) Vi letade enträget innan ankomsten efter en ekobutik, och hittade när vi kom fram av en slump en fruktbutik som hade ett litet men dyrt utbud av ekologiska syrliga kanariebananer, papaya, paprika och tomat. Vi har inte kunnat återvända till just den butiken då den ligger för långt bort utan har istället helt i vår närmare supermercado otippat bunkrat upp på skönhetsfrämjande vattenkrasse (Mandelmanns fick oss att upptäcka denna och vi köpte massor i somras hos dem) samt papaya och avokado. Och bananer så klart. Även om man förundrat inte förstår varför de ska behöva vara snorgrönt omogna när odlingen ligger ett stenkast bort.

Skrapar det sista ur papayan...

Vi tog också med oss ett litet förråd med supermat; suma, camu camu, spirulina, klamath alger, maca, muira puama, gingko biloba, acaí.... ja, kort och gott fånigt mycket pulver men ganska roligt experiment om man vill "superladda" sig på en vecka. Jag har dock flera gånger undrat hur väskan egentligen tar sig förbi kontrollen, och hur någon flygplatspolis skulle reagera på en låda full med påsar med olikfärgade pulver. På vissa står det texter men på andra finns ingen information. Men, det är väl så här man som råkostare bryter ny mark :oP... Det är väl inte mer än rätt att tullen börjar se skillnad mellan bra och dåliga pulver. Eller kan man bli straffad för att föra alger över gränsen?

Vildas "nödgoja" med avokado och vattenkrasse

Betraktelse från flygfärd (OBS- innehåller våld)

Vilda: Charlize blev minst sagt förvånad. Jag hade råkat försäga mig någon gång och var inte säker på vad hon hade hört så jag pratade högt om badhusbesök när hon eventuellt skulle höra och tro att vi inte trodde att hon skulle höra. Men hon hade varken hört mina fintar eller den riktiga "försägningen". Så tog vi tåget från Malmö och för att hålla överraskningen än längre sa jag till Erik "Har du tagit ut pengar?" Han svarade att han inte hade det och jag låtsades att dit vi skulle tog de inte kort. "Amen då får vi ju stanna på vägen och ta ut pengar" sa han. Så när tåget kom fram till flygplatsen gick vi av för att "ta ut pengar". Men när vi sedan stod och kollade flygnummer så undrade vi hur länge till vi skulle hålla oss. Så jag sa:

"Det här är din överraskning!"

"Vaddå?"

"Ja, ser du inte vart vi är?"

"I Köpenhamn."

"Ja, men var?"

"?"

"På flygplatsen."

"Jaha?"

"Vi ska ut och resa."

"Till Köpenhamn, jag vet."

"Nej, vi är redan i Köpenhamn."

"Ska vi till Island?"

"Nä."

"Ska vi till England?"

"Nä"

"Va?"

"Vi ska till Teneriffa, det är en av Kanarieöarna. Det är varmt där!"

"Va?"

Så snart nyheten började sjunka in så var det som ett skynke som lyfte från hennes axlar. Hon babblade friskt om hur mycket hon skulle bada och jagade souvenirer från Madrid under mellanlandningen. Det var så härligt att se.

Nu är vi här och jag ska berätta mer om det när vi smörjt oss med tillräckligt mycket Aloe Vera för att kunna ligga ner. Men först en liten betraktelse och fråga:

På planet till Madrid satt en man snett framför Erik; båda satt på varsin sida gången. Mannen hade en dator och såg på film. Jag ser hur Erik motvilligt tittar upp från sin bok och mot mannens dator. Efter ett tag reagerar han: "Men vafan, vad är det för j---a film?" Jag lutar mig över honom och lyckas få följande scen i mitt blickfång. Vinnie Jones (som jag av någon oförklarlig anledning gillat trots min genusvetenskapliga bakgrund) går i en mörk tunnelbanevang med ondskefull blick, klyver en mans huvud i två och går sakta mot en kvinna som krälar i sitt eget blod i gången. Det var inget jag förväntade mig att se och inget jag ville behöva se. Jag har sedan ett eller två år tillbaka medvetet undvikit alla våldsskildringar eftersom för mycket våldsfilm under tonåren har sabbat mitt psyke och fått mig att se hemska scener när jag minst anar det. Min första reaktion var att viska till Erik att man borde säga till, man ska inte behöva se sånt utan att be om det. Erik höll med men varken jag eller han sa någonting. Under filmens gång såg jag hur han gång på gång distraherades från sin bok och lät blicken vandra mot skärmen. Och det är inte konstigt, den var uppställd som om det var hans egen lilla minibio, helt perfekt i synfältet.

Titta inte Viggi!

Mannen fick se klart på sin slaktarfilm (The Midnight Meat Train) och jag råkade se flera mysiga scener som jag inte tänker berätta om. Men ytterligare två saker slog oss: ingen hade vågat ta upp datorn och titta på porr på samma sätt. Inte ens mjukporr. Varför är det värre att titta på (oftast) ojämställt sexistiskt sex än att se på när andra människor slaktas brutalt? Och sedan när har vi människor blivit så okänsliga för andra människors öden att vi blir underhållna av att se hur de slaktas? Varför finns skräckfilm? Vad tjänar genren för syfte i människans utveckling? Vad bidrar den med ur en kreativ synvinkel? Humanistisk? Filosofisk? Intellektuell? Känslomässig?

Svara gärna, frågorna är inte helt och hållet retoriska.

Kramar från Costa del silencio

PS. I nästa inlägg kommer vi med lite betraktelser kring mat och råliv på främmande ort...

Köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Det är svårt att ta semester!

Hej då!

Och bye bye

Vilda: Om knappt två dagar sticker vi. Charlize fyller nio år imorgon och förutom massa vanliga presenter jag samlat på mig de gågna månaderna för att döva det dåliga samvete vi fått av att ägna henne för lite tid ska hon också få en resa. Vi hittade en billig resa till Teneriffa häromdagen och inte nog med att den var billig, man kunde köpa den på avbetalning också... så vi körde på och bestämde att det skulle vara hennes resa. Hon ska få bestämma. Och hon ska inget veta förrän vi går genom säkerhetskontrollen på flygplatsen...

Just nu pillar vi lite på jobbet; jobbar extra på vindsförådet, fixar så mycket vi hinner innan vi sticker. Samtidigt packar vi på oss vår Personal Blender och en massa olika superfoods att experimentera med. Klamath Blue Green algea, maca, camu camu, suma, spirulina men också en sort som vi inte prövat tidigare: muira puama. Om ni inte vet vad detta är kan ni läsa om den här (text kommer på svenska när vi hinner översätta den eller skriva en egen beskrivning) så förstår ni varför detta är ett superfood att ta med sig på semester när man bor ihop, jobbar ihop, sliter ihop och slutar med den där sömnen som det sägs ska vara så bra... också det ihop.

En annan sak vi samlar på oss inför resan är tankar och uppgifter. Först tänkte vi (och vi vill väl egentligen komma tillbaka till den tanken) att vi bara skulle ligga vid poolen på hotellet och läsa skönlitteratur, ta hand om ungarna och se till att Charlize har det bra. Sen tänkte vi: oh! om de har nätet på hotellet kan vi ju faktiskt äntligen uppdatera internetbutiken. Sen tänkte vi att det vra ju ett hälsosamt sätt att tänka så vi borde nog tänka annorlunda. Så vi släppte den tanken. Nu har arbetsnarkomanerna inom oss gått en omväg via vår kreativa lusta och vi har gett oss själv lite uppdrag ändå. Fast bara om vi känner för det (yeah right). Jag vill göra ett personligt lunchklippkort för våra stamgäster och fixa till vår råbok (som ju i princip är klar). Erik vill fixa nya visitkort och diverse broschyrer.

Snacka om att det låter som en "working vacation"...

Det är så kul att jobba!

Hitta raw food och superfoods hos oss på www.råvarubutiken.se ;-)

Ett par dagar på lilla råa, efter påsken

Vilda: det händer mycket här. Under påsken var hela familjen här och hjälpte till. Först Eriks syster, sedan min mormor och morfar och mamma, sist min lillebror som också skulle kommit i helgen men blev sjuk. Jag har lagat allt från sesamburgare, spansk lasagne, tacos, pasta marinara, svampjärpar med lingon och ruccolakräm och soltallrikar till kardemummabollar och päronpajer (m.m.) idag fick vi ett önskemål om att lägga upp våra veckomenyer på hemsidan vilket vi också ska göra.

Soltallrik (minivariant)

Charlize har haft besök av sin kompis från Lundatiden; Saga. Det är alltid turbulent men de har kul tillsammans. Igår kom de tillbaka från lekplatsen i hamnen med dessa miner:

Saga hade "trillat" i vattnet (hennes mamma verkade tro att det hade lite att göra med att trilla och mer med att faktiskt ha hoppat i) och dragit med sig Charlize. De fick klä av sig sina blöta kläder och på med det vi hittade i personalrummet av mina och Kires ombyteskläder. Sedan agerade de fikadamer och fick välja sina egna teer. Charlize valde Organic Honeybush, Sagas Organic Detox.

Sedan de fått smaka sina teer har de "köpt" fler och fler koppar genom att byta mot barnpassning. Under kvällen medan jag städade köket kom de gång på gång in och frågade hur mycket barnpassning olika varor i vår butik kostade. Saga ville mest ha torkad frukt, Charlize bollar.

Idag var vi lite shaky, vet inte riktigt varför faktiskt. Jag fick för mig att mina spenat- och morotsbiffar var äckliga efter att de torkat över natten och trots att jag till viss del lyckats kompensera med en underbart god äppelrajita med färsk mynta och gurka var det med skakiga ben jag serverade de första gästerna. Jag skyndade mig ut i köket igen och knep igen ögonen, nu är det kört, tänkte jag, bara inte många kommer till lunch idag. Dessutom höll Kire på att "trösta" mig genom att säga att "ja, ja, det kanske inte var din bästa lunch men den är nog god ändå" Så tar jag mig ut i cafélokalen för att det faktiskt är något jag måste hämta och då passar de första gästerna på att hälsa att de inte kommer att dricka kaffe, som de tidigare planerat. Jag säger att det inte är några problem och går in i köket igen. Där inne tänker jag aaaaahhhh!!! de gillar oss inte, de gillar inte min mat, de kommer aldrig tillbaka, buhu. Så när jag dukar av ser jag att mycket riktigt; de har lämnat jättemycket.

Nedslagen nog för flera modiga krigare frågar jag Erik om jag ska slänga alla biffar och helt enkelt säga att vi inte har någon lunch idag till vilket han svarar undvikande. Men, så till min förvåning kommer det in tomma tallrikar. En efter en. Och så dyker mormor och morfar upp och beställer lunch och även dom äter upp (och de är ganska pinsamt ärliga på restaurang). Och när Erik väl sätter sig ner för att inta en portion så ångrar han sig helt och säger att det var skitgott. Och det var det fler som sa.

Sedan kryper Vilgot ut på vägen när Charlize glömmer att hon är barnvakt, vi serverar en man som inte vet att han är allergisk mot någon av ingredienserna i spenatbiffarna som därför hastigt måste köra iväg för att få medicin, och Erik backar in i en av våra kunders bil och lämnar en vacker buckla!

Under hela denna dag springer Saga omkring och dokumenterar med vår kamera.

Men trots allt har det varit en bra dag. Ännu en gång har vi fått förvånansvärt bra respons, inte bara kring maten utan kring hela vår rörelse och vi kunde stänga utan att vårt självförtroende (ja, när man både bor ihop och jobbar ihop är man en person tillsammans) krossats i bitar. Men det roligaste av allt är nog att möta alla våra gäster som på något sätt får en liten glimt av raw food i sitt liv, vare sig det är nybörjare som får upp ett intresse eller "gamla" råkostare som blir påminda om sitt forna liv. En och annan aktiv råkostare har även tagit sig hit och när man kommit över känslan av att bli synad i sömmarna så inser man att man nog hade varit alltför lycklig över att hitta ett raw food-café för att syna det i sömmarna...

Och snart ska vi på semester :-)

Nyheter från sista veckan!...

Vilgot har börjat hålla i hemma-hos-kvällarna!

...med hjälp av pappa.

Och vi har öppnat vårt café - på riktigt (med fantastisk zucchinimarinara).

Och en annan dag med solburgare med sesambröd, gojiketchup och fikonsenap.

Vår eminenta chef superieure!

Och full uppslutning från morgon till kväll....Puh!

Vilgot och Vilda hälsar!

Väldigt stolta och rörda av Henriks, med bloggalias Sjusorterskaka, otroligt fina inlägg och i egen brist på skrivtid så lämnar vi ödmjukast en liten länk --> här , samt ett stort tack till alla fina människor som varit och besökt oss de senaste dagarna!

Kramar från familjen Rosenblad

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Om blogande och öppning och påsk och kostrundan och sömn och foton

Vilda: Vi har haft öppet i tre dagar nu. Jag kan inte säga "det har gått över förväntan" för att vi hade faktiskt blivit varnade; den här helgen skulle bli hektisk, vi skulle invaderas och därmed basta, och nu har vi blivit invaderade.

Vi kom hem tidigt ikväll i ett syfte: att få sova. Inatt sov jag mellan 6 och 8 på några stolskuddar i personalrummet mellan Vilgot, en barpall och en kall bytta med packmaterial. Jag skulle kunna skriv hela mitt blogginlägg om hur sköna madrasser kan vara. Men så skulle vi blogga också, bara att vi glömde sladden och kan inte visa några finfina bilder.

Vad jag vill berätta innan jag säger att visst ska vi visa bilder snart, är att vi fått besök av Henrik från sju sorters kaka. Och vi bjöd honom på kaka hihi.

Återkommer snart,

En kock från söder

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.