Betraktelse från flygfärd (OBS- innehåller våld)

Vilda: Charlize blev minst sagt förvånad. Jag hade råkat försäga mig någon gång och var inte säker på vad hon hade hört så jag pratade högt om badhusbesök när hon eventuellt skulle höra och tro att vi inte trodde att hon skulle höra. Men hon hade varken hört mina fintar eller den riktiga "försägningen". Så tog vi tåget från Malmö och för att hålla överraskningen än längre sa jag till Erik "Har du tagit ut pengar?" Han svarade att han inte hade det och jag låtsades att dit vi skulle tog de inte kort. "Amen då får vi ju stanna på vägen och ta ut pengar" sa han. Så när tåget kom fram till flygplatsen gick vi av för att "ta ut pengar". Men när vi sedan stod och kollade flygnummer så undrade vi hur länge till vi skulle hålla oss. Så jag sa:

"Det här är din överraskning!"

"Vaddå?"

"Ja, ser du inte vart vi är?"

"I Köpenhamn."

"Ja, men var?"

"?"

"På flygplatsen."

"Jaha?"

"Vi ska ut och resa."

"Till Köpenhamn, jag vet."

"Nej, vi är redan i Köpenhamn."

"Ska vi till Island?"

"Nä."

"Ska vi till England?"

"Nä"

"Va?"

"Vi ska till Teneriffa, det är en av Kanarieöarna. Det är varmt där!"

"Va?"

Så snart nyheten började sjunka in så var det som ett skynke som lyfte från hennes axlar. Hon babblade friskt om hur mycket hon skulle bada och jagade souvenirer från Madrid under mellanlandningen. Det var så härligt att se.

Nu är vi här och jag ska berätta mer om det när vi smörjt oss med tillräckligt mycket Aloe Vera för att kunna ligga ner. Men först en liten betraktelse och fråga:

På planet till Madrid satt en man snett framför Erik; båda satt på varsin sida gången. Mannen hade en dator och såg på film. Jag ser hur Erik motvilligt tittar upp från sin bok och mot mannens dator. Efter ett tag reagerar han: "Men vafan, vad är det för j---a film?" Jag lutar mig över honom och lyckas få följande scen i mitt blickfång. Vinnie Jones (som jag av någon oförklarlig anledning gillat trots min genusvetenskapliga bakgrund) går i en mörk tunnelbanevang med ondskefull blick, klyver en mans huvud i två och går sakta mot en kvinna som krälar i sitt eget blod i gången. Det var inget jag förväntade mig att se och inget jag ville behöva se. Jag har sedan ett eller två år tillbaka medvetet undvikit alla våldsskildringar eftersom för mycket våldsfilm under tonåren har sabbat mitt psyke och fått mig att se hemska scener när jag minst anar det. Min första reaktion var att viska till Erik att man borde säga till, man ska inte behöva se sånt utan att be om det. Erik höll med men varken jag eller han sa någonting. Under filmens gång såg jag hur han gång på gång distraherades från sin bok och lät blicken vandra mot skärmen. Och det är inte konstigt, den var uppställd som om det var hans egen lilla minibio, helt perfekt i synfältet.

Titta inte Viggi!

Mannen fick se klart på sin slaktarfilm (The Midnight Meat Train) och jag råkade se flera mysiga scener som jag inte tänker berätta om. Men ytterligare två saker slog oss: ingen hade vågat ta upp datorn och titta på porr på samma sätt. Inte ens mjukporr. Varför är det värre att titta på (oftast) ojämställt sexistiskt sex än att se på när andra människor slaktas brutalt? Och sedan när har vi människor blivit så okänsliga för andra människors öden att vi blir underhållna av att se hur de slaktas? Varför finns skräckfilm? Vad tjänar genren för syfte i människans utveckling? Vad bidrar den med ur en kreativ synvinkel? Humanistisk? Filosofisk? Intellektuell? Känslomässig?

Svara gärna, frågorna är inte helt och hållet retoriska.

Kramar från Costa del silencio

PS. I nästa inlägg kommer vi med lite betraktelser kring mat och råliv på främmande ort...

Köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.