Vildas bokklubb, möte ett: så var boken läst också!

Vilda: som småförälder och nystartad egenföretagare är det ibland svårt att finna tid för sig själv, för det finns ju trots allt ett lite mer nyanserat själv under all råkost och allt ammande, och det är alltför svårt att glömma det ibland. Som det där med läsning till exempel. Förr, när man jobbade, eller när man var student för den delen, kunde man läsa fyra böcker i veckan. Nu får man nöja sig med fyra om året. Om man klämmer in dom i mörkret medan man ligger ner och försöker få bebbot att somna det vill säga...

Hur som helst har jag i alla fall börjat läsa igen och valet, eftersom jag för tillfället jobbar med mat och därför blir glad av andra som gillar mat, föll på "Julie & Julie" av Julie Powell.

Boken är berättelsen om bloggen The Julie/Julia project. Bloggen handlade om Julie Powell själv och hennes plan att tillaga alla rätter i "Det goda franska köket (del ett)" (som står i vår hylla men går för 500 spänn på tradera hehe) på ett år. Det är drygt femhundra recept, somliga svåra somliga mindre invecklade, många mycket mystifierande. Det är recept på ägg i gelé, bräserat oxkött i gelé, räkor i gelé, och mycket annat i gelé. Det är en massa rätter "au beurre noir" och "à la bourgignonne". Det är "Riz à l'indienne" som inte smakar annorlunda än annat ris men som ska både blötläggas, kokas och ångar i handduk. Men framförallt är det en himla massa smööööör och fantastiskt mycket kött. Så pass mycket kött och så trevliga delar att till och med Michael Pollan skulle svettas av att läsa boken. Men trots att Julie och hennes man Eric avslutar projektet med en fantastisk längtan efter sallad verkar det som att Julie efter bokprojektet sadlade om till hobbyslaktare (av djur då, missförstå mig rätt).

Utöver den ofantliga mängden kött och mejeriprodukter Julie använder, är det även en orgie i veganförakt och vid ett tillfälle även råkostarförakt där hon menar på att "the stuck up, self righteous raw food eating fascists" skulle ge vad som helst för att bevisa att medelhavsdieten inte fungerar. Snacka om att Annika Dahlquist skulle digga "Julie/ Julia"!

Men bortsett dessa aspekter, eller kanske snarare tack vare dessa aspekter, har boken bidragit till något underligt och oväntat hos mig. Den har bidragit till en slags djupare försoning med världen som den är, och med människor som de är. Kanske tack vare att jag fick krypa in under huden hos Julie som är min kulinariska motsats (men ganska lik i besatthet). Eller så var det för att jag insåg att en sån som hon skulle inte falla för några som helst argument, vare sig hälsomässiga, ekologiska, rättvisepolitiska eller etiska. Och det tar bördan fråm mina axlar lite grann. Jag blir så illa tvungen att acceptera hennes åsikter och hennes vilja att skrapa benmärg i soppor och kapsla in fårhjärna i gelétäcke.

Men framförallt: jag har läst klart en bok i år!!! Och inte handlade den om råkost :-)