Vilda svin och vilda växter

Erik: När jag var liten hade jag en fascination för kartor, och kunde under vår familjs bilsemester med den genomrostiga Volvo 245:an följa vår väg förbi varje ausfahrt och autobahnkreutz, pricka för besökta byar i franska centralmassivet och se till att skaffa mig stenkoll på Andorras blygsamma vägnät. Jag ritade kartor och höll ordning på antal mil och berättade för pappa när han stressat valde fel utfart i storstädernas rondeller. Det sista tilltaget uppskattades sällan av föraren själv. När vi flyttade ut till vårt hus utanför S:t Olof var en av de första sakerna jag gjorde att skaffa mig en bra karta över området. Jag vill känna min omgivning, och veta alla genvägar till intressanta platser omkring oss.

Som ett steg i min långa väg tillbaka mot en något mer vältränad kropp, något som man inte kan tro sig kunna bibehålla hur mycket råkost man än äter, så har jag plockat fram min karta igen för att titta på var jag kan hitta trevliga löpsträckor i skogen. Min plan är inledningsvis ganska blygsam, men jag dagdrömmer om att i framtiden bli i verkligt bra löparform, och boosta mig med gröna blad, maca och gott självförtroende. I mina mest drömmande stunder ser jag mig till och med i ett par seriösa löpartajts, men inser att jag i alla fall just nu skulle likna Kalle Stropp lite FÖR mycket med mina spinkiga 1.95.

Ja, nog finns det likheter...

Nåväl, med min råa regim och en nyinköpt pulsklocka där jag ska kunna se mina framsteg och tävla mot mig själv har jag gett mig ut på en härlig skogsrunda två gånger under de senaste dagarna. Dessvärre hade jag inte anat att jag skulle stöta på så stora problem att jag nu lutar mot att gå över till landsvägslöpning. Båda gångerna har jag träffat hela tjocka vildsvinssläkten i skogen, och snabbt vänt på klacken i förhoppning om att de inte ska springa efter, och i fall de nu skulle det, försökt föreställa mig hur jag skulle ta mig upp i träden längs vägen. Charlize har föreslagit att jag ska ha med vapen, som en kniv, och även telefon, men om man ska behöva springa med snickarbyxor faller liksom lite den fria känslan med att just vara ute och springa.

I vårt något närmare närområde går emellertid en kort vandringsled, där jag och Vilda nu de senaste dagarna varit ute och promenerat i tidig morgon för att få en bra start på dagen. Det är en sak att springa i skogen, och en annan sak att promenera och fästa uppmärksamhet på lustiga stubbar, märkliga flygfän, och allt det vackra som i löparspåret far snabbt förbi. Vi har plockat en hel del harsyra som vi bland annat använde till en pesto som fanns med på lunchmenyn i söndags. Känns helt fantastiskt och helt i linje med våra ambitioner att kunna ta in supernyttiga ingredienser från den egna skogen i den maten vi erbjuder våra gäster (rätten blev en succé, faktiskt). Dessutom älskar Vilgot harsyra och klagar när han inte får mer. Vilka vårväxter använder ni andra där ute i världen i råkostmaten? Vi lär oss mer och mer om vilda matväxter men vill gärna ha in tips kring recept och beprövade kombinationer. Kanske blir det kirskålskroketter på menyn framöver?

Frukost, lunch och middag på sängen

Tredje dagen på diet nu, sådär helt hälsosam har jag inga planer alls på att bli, snus, kaffe och vin är gifter min kropp kräver och får så mycket den vill av.

Genomtänkta måltider lagade och serverade gör det mycket enkelt att äta rätt och vara mätt med välbehag. Ingen aning om vilka superfood pulver och bär som blandas i min mat men jag har minsann lärt mig laga choklad och citronpaj idag!

Lite löjligt är det dock att under gårdagen satt jag med dregel i mungipan vid tanken på nybakt bröd med smör som smälter ner över fingrar kläder och golv. Två dar utan... !

När jag senare satt och läste en bok om hur mycket man kan använda vanliga växter till fastnade jag länge vid bilder på lamm och räkor. När jag tittat mig less återgick intresset till växterna och jag blev glad över att se så många växter vi har uppe i Kiruna i boken, en del har jag använt innan, vissa på fler sätt än vad som nämns i boken, Rallarrosen har vi bara använt till att piska varandra med som barn så den fick en ny trevlig innebörd som föda.

Det där med att ha en jobbig övergångs period att ställa om till rawfood har jag helt sluppit ifrån, mår hur bra som helst matligt, motionen jag tänkte mig i österlens vackra landskap har jag däremot inte fått alls, ligger på en madrass och vrider mig i måntlig kvinnotortyr. Med tre veckor framför mig blir det ändå inte stressande att inte få dagarna som jag tänkt mig. Det Rosenbladska hemmet är fullt av bra böcker och trevliga stunder även för den horisontalbundne gästen.

Kvidande kramar Tova

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Träningsläger

Godmorgon världen, ohälsan personifierad vid tangenterna.

Tova var namnet, åldern är 33, längden (eller korten? ) är 160 cm, 99,6 är vikten och huvudkosten består av allt sådant jag inte ska äta närmaste tiden. Igår hade jag en avskedsfest med mat jag ska avstå från; Massa rostat bröd med brieost, en pizza med oxfile och parmaskinka, en stor skål gnoccisar med gräddig saffranssås och fläskfile, två vanilj munkar, ett paket Ben&Jerrys underbara glass, 1,5 liter cola, en halv stulen dajmtårta (rumskompisar är farligt att ha när matvraket vaknar) Stoppade förmodligen i mig fler saker, har ingen vidare koll på vad jag äter under en dag, eller natt för den delen.

På bussen från Lund till Kivik hade jag en trevlig stund med en stor påse lösgodis. Behöver jag säga att jag var överdrivet mätt och lätt illamående i slutet av kvällen.

På tre veckor vill jag gå ner 40 kg och få hud som en femåring, tänkte skriva barnrumpa i god klicheig anda men hejdade mig när jag kom på att barnrumpor allt för ofta är rynkiga och stundom såriga. Självklart tänker jag också bli smartare och fylld med energi till att skriva en god bok eller tre, cykla till Indien och en massa andra små saker jag har ogjorda.

Okey då, riktigt så bra kommer det kanske inte att bli men en god start lär jag få i alla fall.

Till en början äter och dricker jag det Vilda och Erik ställer fram åt mig, har ingen koll på vad det är eller vad det ska vara bra för men jag litar på deras kunskaper då de är smala snygga och otroligt energiska. Mitt senaste försök att bli av med vikt har inneburit en mycket olistig taktik där jag fastat i ett par dagar för att sen hetsäta allt jag eller rumskompisarna har i kyl och frys.

Jag har fått en bunt litteratur jag vill och ska läsa för att förstå vad superfood och rått av detta slag gör för min kropp (Grönsaker ingår inte alltid i min dagliga diet och det vanligaste råa som ligger på min tallrik är rå fisk och blodigt kött) inom ett par dagar hoppas jag kunna skriva med mer kunskap och förstå vad jag håller på med.

Kram

Tova

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Return of the ålnajter

Vilda: jag ska börja se som Erica Palmcrantz på de dära... hon säger att hon myser under sina ålnajtrar. Jag vaknade för inte så längesedan, gick och la mig runt halv nio och vaknade innan klockan ringde elva. Men vad jag tycker att jag jobbat av saker i alla fall. Och nu fortsätter miraklet för nu är Viggi på dagis och jag vill bara säga till er som undrar vad som händer egentligen: det händer massor... snart kommer ett nyhetsbrev (mycket efterlängtat och eftertraktat, kanske blir det rentav ett samlarobjekt som går att sälja dyrt på tradera?)

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Efter en helg, från Kivik with love...

En liten kopp te kan få vilket väder som helst att bli en ursäkt att mysa med vänner

Vilda: vi arbetar på en fantastisk plats... oavsett att det var 26 grader och sol i Kalix och 10 grader och mulet här, är Kivik en otroligt vacker by. Det fick mig att tänka på en annan fin plats:

Jag och Erik gifte oss i den pittoreska byn Arild tvärs över Skåne. Vi gifte oss utomhus i ett litet naturrum med tak av trädkronor och mossgolv som lät ihåligt när man stampade. Det var ett ställe som jag ända sedan jag var liten hade drömt om att gifta mig på och som tur var hade inte Erik siktet inställt på Arboga utan lät sig manipuleras. Vi utbytte egna löften och berättade för varandra tio orsaker till att vi älskade varandra, en av mina orsaker var att Erik kunde välja ut precis rätt ensamma människa att prata med på en fest och ge den precis den uppmärksamhet den behövde för att inte känna sig som ett bihang. En av hans orsaker var att jag alltid nös fem eller sex gånger på raken. Under den ceremonin var endast vår storgråtande familj med. Det här sa vi:

Jag Erik ber dig Vilda att bli min livskamrat, min älskade, min vän och min maka jag vill delge min föresats att ge dig min djupaste vänskap och kärlek inte bara i stunder av glädje utan även i dina stunder av sorg eller stress inte bara när du tydligt minns vem du är utan även när du glömmer inte bara när du handlar i kärlek utan även när du inte gör det jag vill också framhäva inför alla här att jag alltid ska sträva efter att se det bästa inom dig och alltid sträva efter att dela med mig av det bästa inom mig även och kanske särskilt i de mörka stunder som kan komma.

Det är min föresats att vara med dig för alltid i själens förening så att vi tillsammans kan bygga det liv vi är ämnade åt och att dela med oss av allt det som är gott inom oss med alla vars liv vi berör.

Vilda, vill du ta emot Eriks önskan att bli din make?

Och så tvärtom...

Det är viktigt tror jag för oss att ta till oss dessa ord igen, nu när stunderna varit mörka, när vi badat i stress, glömt vem vi är och absolut inte i det minsta gett varandra det bästa inom oss själva utan snarare använt varandra som mental dörrmatta.

Så vi behöver fler stunder promenerandes i Kivik tillsammans, denna underbara oas. Kom själva hit så får ni se...

Ett litet klargörande angående familjerelationerna...

Erik: Efter en lång skogspromenad med min son på axlarna där vi både såg kronhjort och smakade harsyra är jag nu tillbaka på caféet och hjälper min fru och hennes lillasyster att städa upp efter dagens öppethållande. Då jag varit och nosat på vissa utbrändhetssymptom på sista tiden har jag lyckligtvis tvingats inse att jag behöver tillbringa massa tid med min son, och uppleva våren med honom. Efter vargavinterns harvande med byggnation dygnet runt, obefintlig sömn och ett totalt negligerande av behov av avslappning, läsning och träning känns det nu som om en vändning är på gång. Saker och ting börjar bli klara, projektet är nästan i hamn! Vårt lager är ombyggt, saker och ting finner sin plats i köket. Och Vilgot har fått en dagisplats på världens bästa lekskola. Jag känner hopp inför sommaren!

(Vill bara tillägga att det var Vildas far, Johan Rosenblad, skrev det förra inlägget!)

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Dag 215(?)

Johan Rosenblad (Vildas far):

(Kiviks lilla råa hälsolaboratorium, försöksperson 001, onsdag morgon:)
Efter två månader av 100% kokt och stekt och friterad och ugnsbakad föda (och ytterligare två månader med blandkost) växlar jag nu över, för andra gången, till mat som jag vet är bättre lämpad som föda åt någon som vill vara frisk och leva på toppen av sin kapacitet. Jag är dålig i magen, trött och irriterad, grå och trist i skinnet och luktar svettiga strumpor så fort jag gått upp för en trappa, dvs jag är precis som jag varit större delen av mitt vuxna liv. Men i höstas var det annorlunda: Då var jag 100% rå istället. Då sprang jag upp ur sängen varje morgon, frisk och fräsch som en hälsobrunnsbäck, orkade vad som helst och gjorde allting snabbare. (Jag överdriver naturligtvis lite grann men är man uppmärksam på sitt hälsotillstånd känns överdriften motiverad.) En av anledningarna till att jag avbröt min förnuftiga livsstil var att jag gick ner alldeles för mycket i vikt; kanske inte ohälsosamt mycket men däremot inte särskilt klädsamt (i mina ögon) - jag är strax över enånitti lång och passar inte att väga under åttio kg. Så, för att jag inte ska tvingas avbryta ännu en period av levande mat och maxat liv tar jag gärna emot tips på hur viktnedgång kan motverkas. Dags- och veckopressen tar alldeles för lätt på detta problem (En artikel med rubriken "Så kommer du i din bikini till sommaren" handlar aldrig om hur läsaren ska bära sig åt för att fylla ut badplagget.)
En annan sak jag tacksamt skulle vilja ha tips om är följande: Förra gången, för snart ett år sedan, när jag gick över från djupfriterade och gräddstuvade animaliska maträtter till cashew- och avokadobaserade dito var under min semester och jag kunde sova och vila och lata mig hur mycket jag ville de första fyra veckorna. De här gången har jag inte den lyxen och jag märker att jag har det betydligt, - betydligt - jobbigare att utföra de fysiska momenten i mitt arbete idag än för en vecka sedan när jag fortfarande åt spagetti med köttfärssås. Jag vet att det är kroppen som inte hunnit anpassa bränsledepåerna efter rå, vegetarisk kost men finns det något sätt att göra det här lite enklare? Finns det någon rawfood-rätt som i bränslehänseende liknar kokt potatis eller pasta?
Jag kom just på att svaren på mina två problem kanske hänger ihop...
(Malmö, onsdag morgon)

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Lugn söndag... på utsidan i alla fall

Knut och Vilgot

Vilda: idag (och igår) har det varit lugnt i Kivik. Vi har haft ett fåtal gäster, väldigt trevliga sådana så klart och ska man vara helt ärlig så har det varit skönt att trycket inte varit hårt. Idag har vi kört bara jag och Erik; han har tagit Vilgot och jag har skött cafét. Charlize har lärt sig kassan och satte upp en skylt om att gästerna fick önska sig låtar från Spotify om de åt lunch. De flesta sa bara "vi kan lyssna på din musik" vilket var precis vad hon var ute efter. Så istället för att präglas av 60-talsmusik fick de som avnjöt våra zucchiniplättar med mangochutney och marinerad svamp lyssna på Hasse Andersson, Reamon, Timotej och Darin i en salig blandning. Jag ansträngde mig också idag för att göra riktigt lyxigt i kyldisken. Det är svårt att veta hur man ska göra när man bara har öppet under helgen. Allt som inte blir sålt får man ju "kasta". Samtidigt vill man ju inte att disken ska gapa tom. Idag tog vi i alla fall med oss vår "fet chokladkaka med sex lager ren njutning" och gick på Knuts ettårsdag med.

Igår tog vi med oss lunchreserna (krämig paj på Spenat och ramslök med karameliserad tomat) till en knytisfest. Det var jättekul med lite social stimulans men slitna som vi är åkte vi därigfrån redan vid tio. Skitmesigt.

Paj på fest

Så här känner man sig redan klockan åtta egentligen

Två namnanekdoter som inte har någonting med raw food att göra men som var så roliga så jag ändå är tvungen att dela med mig: Charlizes bästa väns lillebror tror att Darth Vader heter Claes Weibull och att Han Solo heter Hans-Olov. Och häromdagen pratade vi om att Celeste i Frankrike är ett sånt namn som man kan döpa både killar och tjejer till varpå Charlize bak i bilen utbrast "Jaha! Som Gösta då?"

Charlize som Eugen Snook i "Flugturen"

(På insidan pågår arbete!)

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Det är ingen bra idé för barn att skaffa småföretagare

Vilda: för ibland behöver man vård mitt i natten. I alla fall när man har dåliga njurar och tendens till urivägsinfektioner. Och då måste man ha någon som har kraft nog att ta en till sjukhuset i Lund, inte två förgrömmade småföretagare (varav en tror att hon kan klara sig på landet utan körkort) som knappt kan hålla sig vakna på vägen.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Jamie, Gordon, Anthony, Nigella, Vilda, Keith

Vilda: HEMLIGHET nummer 1: jag må ha släng ut tvn, men inte fasen har jag renodlat min tv-repertoar.

Jag har under de senaste dagarna frossat i Jamie Oliver's Food Revolution under sena arbetspass. Kocken Jamie, känd för att bära sin hårplatttång med sig till sicilianska öar med machomän i pyttesmå kök, har i denna serie exporterat sitt "School diners"- experiment till den lilla staden Huntington i West Virginia. En stad som enligt statistiska mätningar är en av de mest feta och ohälsosammaste städer i den fetaste och ohälsosammaste delstaten i det fetaste ohälsosammaste landet i världen. Där upptäcker han barn som äter pizza till frukost, lunchplanerare som anser att pommes frites räknas som grönsaker, och en kraftigt överviktig sextonåring som fått sju år kvar att leva av sin läkare. I Huntington är det bättre att barn får i sig tonvis med socker i smaksatt färgglad mjölk än att de inte får i sig någon mjölk alls.

I jämförelse med detta får man skratta sig lycklig över våra skolluncher. Detta sagt har vi en mycket bra situation. Vilgot håller på att bli inskolad och på hans underbara dagis är alla öppna för att han ska få ta med sin egen mat. Dessutom vill de komma och äta på cafét och lära sig att laga raw food för att kanske inkorporera detta till de andra barnen. Åtminstone lite grann. Visst är det fantastiskt? För er som undrar över barn och raw food vill jag varmt rekommendera boken "Baby greens" författad bl.a. av en kvinna som driver ett nästan helt igenom rått dagis. Vi kommer att få in den till butiken inom 2-4 veckor enligt leverantören. Annars finns den på adlibris så länge...

Voodoo-doughnuts

Övrig inspiration försökte jag finna i Nigella Lawson's festkokbok jag hittade på Simrishamns bibliotek. Tyvärr var det så mycket kött, fågel och dessertpornografi med långa sensuella beskrivningar av råvaror som inte är så råa. Konstigt nog känns det då mer inspirerande att kolla på den vegofientlige Anthony Bourdain's "No reservations" och hans resor runt om i den kulinariska världsscenen. Anthony blir skickad mer eller mindre ofrivilligt till olika städer runt om i världen och äter allt från tunnbrödsrulle i Stockholm till Voodoo-doughnuts i pacific north west (i stan Chuck Pahlaniuk bor, kommer inte ihåg vad den hette).

Gordon Ramsey på youtube ger all mat dålig smak på något sätt. Hans jädrans negativitet blir någon slags krydda som gör att man inte längre kan njuta av de kreationer som skapas på skärmen. Nä, tacka vet jag halvalkis-Keith Floyd i så fall, lite mer relax, lite mindre allvar, lika mycket kött och massa, massa vin. Men kanske framförallt en stor insikt i de program jag slötittar på under bokföringsmaraton (se här)

PS: ni so jag gav pris till, ni ska kopiera pokalen från det förra inlägget och klistra in och sedan ge pris till sju andra (plus berätta sju hemigheter). Om ni vill ;)

Köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Vi har vunnit nåt!

Vilda: Wo-hoo, om jag förstått det rätt har vi vunnit ett bloggpris som vi sen ska dela ut till sju bloggar vi gillar. Jag hoppas att jag inte har fler än sju att dela ut till (men det har jag ju naturligtvis). Men här kommer några:

HC Barregrens bums.nu kan man alltid gå in på och få lite lättsam underhållning om man känner sig stressad (jag sa OM, jag sa inte att jag var det) och nere.

Superengagerade bloggaren Mikkan förtjänar också sitt, särskilt nu när hon propagerat helmat i alla kvällstidningar...

Vackra bilder och proffsig chokladkritik finner man hos eanie.

Andra vackra bilder och mycket inspirerande recept finns här.

Och så vår gamla polare Johanna som har så vackra tallrikar och färgrika smoothies.

Sällanbloggaren Henrik från sjusorterskaka är också en favorit. Och inte alls för att vi fick en fin recension under påsken.

Och så slutligen härliga Randis blogg.

Jag har säkert glömt någon. Då kanske jag nämner detta imorgon. Tillsammans med de sju hemligheterna jag måste avslöja...

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Ibland är det tur att man är slö

Vilda: Fast det är det minsta man skulle kunna kalla oss för det mesta. Mitt senaste inlägg hade jag döpt till "knack, knack är det någon hemma?" och i det hade jag börjat beskriva, med smärre panik, hur vi hade haft det sedan vi kommit hem från semestern eftersom jag skäms lite över att vi inte bloggat på så länge (oj vad vi inte hunnit). Som tur är kallade plikten och jag hann inte skriva färdigt då heller. Sedan den dagen har vi haft det aningen lugnare; igår hade vi öppet och avslutade dagen med en inspirationskväll som kallades duga och idag har vi kunnat stänga i tid och vara hemma redan vid sex. Istället för att då sätta oss och jobba med detsamma gjorde vi helt andra saker. Som att vara i trädgården. Betydligt mycket effektivare än Teneriffa för att tanka krafter. Och betydligt trevligare att läsa blogginlägg från människor som varit och påtat i trädgården. Och som inte ber om ursäkt över att de inte hunnit blogga. Eller hur?

Nu är det dags för färska tag!

Önska oss lycka till på förnyelsedagen :-)

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.