Gott, bittert och blandat

Detta inlägg kommer att börja som ett trött småtimmesklagobrev skrivet av en småföretagare med kläggig hals, ringar under ögonen och ett milt fall av tinnitus. Du som läser kommer att bli överfallen av författarens egen trötthet och luta dig tillbaka i arbetsstolen, skrynkla pannan och sucka. "Ah men!" kommer du att säga och din partner/ hund / bebis kommer att ställa sig bakom dig och fråga/ insinuera "Vad är det älskling?" men du kommer inte ha ett svar. Han/ hon kommer själv att läsa början, sluta efter de två första styckena, skratta lite i samförstånd med den tidigare sucken och sedan lämna rummet. För det är sant; första delen kommer att låta tradig. Men det är bara för att jag måste inleda med symptomen innan jag förbluffar er med min eleganta sorti!

Jag och min man har ni drivit vårt företag med café och webshop i ca ett år. Ni som har följt oss vet att det inte hela tiden varit en dans på rosor. För att nämna några exempel: caféet tog längre tid att bygga än vi någonsin hade föreställt oss, Erik blev sjukskriven i mitten av högsäsongen och vi har fått smaka på rejält med växtvärk (visserligen positivt men extremt stressfrämjande). Det som tidigare varit roligt med vår verksamhet blev plötsligt en börda; den ouppdaterade bloggen gav oss ständigt dåligt samvete, och jag som förrut älskade matlagning har fortfarande inte hämtat mig från de dagar jag stod ensam i cafét och serverade 42 luncher och otaliga fikor samt packade paket hela natten efter stägning för att inte hamna efter på webshoppen. Min idérikedom vad gäller maten har långt ifrån hunnit ikapp mig och allra helst lämnar jag numera matlagningen till Erik (eller Henrik).

Erik har varit utarbetad sedan Stockholm och har fortsatt nedåt under en lång tid, sjukskrivningen som han sedan inte fick någon sjukpenning till hjälpte inte särskilt mycket eftersom han inte hann varva ner. Själv har jag helt enkelt känt mig nedtyngd av ansvar och av att ha en partner som inte fungerar helt och hållet.

Som tröststrategi har vi valt de "bästa" metoderna: periodvis skräpmat, annars tillfälliga gästspel av lagat, inaktivitet, långa nätter framför datorn där vi plöjt alla avsnitt av djupsinnade Donald Trumps "The apprentice" (för att verkligen jorda oss och komma i kontakt med vår andlighet) samtidigt som vi gått upp tidigt och ätit "juice-in-a-bar" konstant, under hela arbetsdagen; inga gröna bladgrönsaker alls, inga alger, inga superfood och inte mer än något halvfullt glas vatten om dagen, allt för att stärka den här härliga känslan av tro, hopp och kärlek.
Emellertid så kan vi inte fortsätta som vi gjort, alltför många gånger har vi hört varandra säga "jag vill bara inte vara med längre" och det är inte bara ohållbart för oss utan kanske främst för våra stackars barn med trasiga föräldrar som inte får den problemfria, villkorslösa kärleken de förtjänar.

I helgen har vi varit på vår andra vistelse på Englagård Livszentrum, en härligt flummig kursgård med en del inte fullt lika flummiga kurser. Temat för helgen var överflöd. Vi lärde oss att identifiera våra blueprints gällande pengar och fick göra dreamboards samtidigt som jag köpte en änglakortlek som jag roade mig med att spå mina kursare med (och som var förvånansvärt verklighetsnära). Barnfria och omhändertagna av Satyam, Sara och de andra kunde vi slappna av lite, sova lite sovmorgon (och missa meditationen) och återfinna livsglädje och jävlaranamma.

"Jag förtjänar att vara rik för att jag gör andra människor glada!"

Vad vi kommit fram till på Englagård är att vi inte har något val. Vi måste försöka att delegera administrationen och satsa på det som gör att vi fortsätter att vara vi, vi ska blogga, vi ska filma, vi ska hitta på nyhetsbrev och leta produkter. Vi ska växa, inte för växandets egna skull utan för att vi vill att alla ska upptäcka det underbara med raw food. Vi ska växa för att vi vill ha möjlighet att göra något bra av företagets pengar, vi vill hitta projekt att stötta (vi har redan tjuvstartat lite och gett pengar till ett projekt hos Framtidsjorden samt Alliance for Natural health) och vi vill själva delta i projekt som syftar till att skapa en mer hållbar värld.

Samtidigt läste vi en bok som översatt ungefär heter "Den enkla utmattningskuren", som vi snart kommer att göra lite mer väsen av. För den som är utmattad, fick vi lära oss, har ingen energi att göra det som är bra för dom, det krävs energi att slappna av, det krävs energi att hitta på vad man ska äta till middag, allt kräver energi och energi är det som man inte har. Så denna kur satsar på olika örter, mineraltillskott, sömnmönster (inte längd) och källvatten. Och detta ska vi också se till att berätta mer om i vårt nästa inlägg.

Så slutsatsen är att vi är grymt peppade och att vi ska ha riktigt, riktigt kul i vinter, samtidigt som vi lagat oss själva, sakta men säkert...

Cheerio!