Min fru är en järnlady!

Nu sitter man här en kväll i augusti, svalorna skriker utanför fönstret och en begynnande höstförnimmelse börjar svepa in med småkyliga havsvindar. Ja, nu är det ju fortfarande sommar, och två veckor kvar till min födelsedag, vilket när jag var liten iaf kom ihåg som sommarkalas med jordgubbstårta och läskeblask. Men augusti innebär ändå för oss att vi lämnar den intensiva cafésäsongen och går in i en ny period med en massa spännande planer och projekt för Kiviks Lilla Råa och Råvarubutiken. Min bonusdotter har kommit tillbaka från sin pappa på Island och i september kommer vår nummer 3.

Vad är det då som vi ska få? Ett PlayStation3? Möjlighet att delta i fas 3? Nej, vi ska alltså få ett barn till, en tjej som det verkar. Vi har varit inne på regelbundna ultraljud nu på sistone, man har velat hålla koll på och följa lillan eftersom risken funnits att hon skulle ha en liknande ärftlig njurproblematik som sin storebror. Vilgot hade en massa trubbel, som innebar att han nu bara har en fungerande njure. Men han är frisk och glad nu iaf. Vilda har också tagit många blodprover, varav ett var rätt intressant för en råkostares räkning.

Innehåller: Järnsulfat, askorbinsyra, polyeten, povidon, karbomer, magnesiumstearat, hypromellosa, makrogol, syntetisk paraffin, järnoxid och titanoxid.

Vi tar ju rätt regelbundet B12 som tillskott för att gardera oss på den fronten, och vad gäller det värdet var det helt okej. Vad det gällde järndepåerna var det också okej. Lite sämre var det dock med Vildas järn i blodet (Hb), som låg på 99 när vi mätte för några veckor sedan. Detta beror inte på att, som jag läste att en man hade skrivit i något forum, "kvinnor äter mer grönsaker än män och får därför i sig mindre järn". Naturligtvis beror detta på vilka grönsaker man äter, men många grönsaker är rika på lättupptagligt järn. Istället handlade det sannolikt om för mycket caféstress och slarvigt vegetariskt ätande med för lite mörkgröna bladgrönsaker. För några år tidigare blev Vilda nämligen kvitt sina kroniskt dåliga järnvärden, som hon hade haft ända till hon gick över till råkosten. Antagligen var detta en följd av mycket persilja, mangold och annat i kombination med en c-vitaminrik kost i allmänhet som hjälper kroppen att ta upp järnet. Nu ville Vilda hur som helst i denna graviditet inte proppa i sig syntetisk Duroferon med alla hjälpämnen, utan ge Raw Food en chans. Hon fick över helgen på sig att få upp järnvärdet. Med bara en stor järnspäckad smoothie om dagen med grönkålsjuice, vetegräsjuice, persilja och shilajit samt blåbär och banan så landade järnet på måndagen på 112!

Idag fick vi också en stor leverans nyskördat vetegräs av vår vän Jona, till våra vetegrässhots som vi gör "à la minute". Vi gjorde en stor provomgång med färsk mynta och citron, och blev lite smånippriga allihopa till på köpet. Färsk vetegräsjuice på kamutvete är helt fantastiskt!