For the record

Vilda: Så det var så här man kände sig? Det var femton dagar sedan vi flyttade från Stockholm och även femton dagar sedan vi tillfälligt "ätit utanför programmet" som vi säger för att inte skuldbelägga och klandra oss själva.

Det är aldrig så att man vill bryta mot någonting man känner är så rätt men så kommer man ner till mormor där allt är så känslomässigt förknippat med mat och maten är så god därtill och alla ens saker är nedpackade och inte ett öre finns för att handla nya nötter och frön. Så i början lyckas man hitta sin mixer och göra smoothies med krossade linfrön på morgonen samt att äta sallad till lunch men så blir det allt lättare att låta mormor laga all mat.

Sedan åker man hem till mamma och där är allt förknippat med näringsmässigt förfall. Hon lagar inte någon mat förmodligen för att hon inte är så intresserad (och mannen som just friat till henne är lika dålig han; de satt bredvid mig vid matbordet och diskuterade hur man tillagade nudlar) så kylen är full av lidl-mat, skåpen med vitt bröd och willys-brownies. Men mixern har man glömt hos mormor.

Så efter två veckors förfall (har just kommit tillbaka från sjukhuspermission med en kropp full med lösgodis!) känner jag mig tillbaka på noll. På riktigt. Så här dåligt har jag inte känt mig sedan jag innan började äta raw. Jag hade GLÖMT alla dessa symptom som bara fanns där och som jag hade accepterat att jag skulle tvingas leva med.

Men nu ska jag inte glömma och bara för att se hur lång tid det tar för mig att bli av med dessa kommer här en liten lista:

Ständig huvudvärk

Trötthet

Slem i halsen

ömmande muskler

Ömmande leder

Ömmande hudpartier

Smärtstimpulser

Slitet hår

Otrevligt resultat i toaletten

Lättirriterad

Allmänt obalanserad

Tendens till nedstämdhet

Dessutom har Vilgots fisar börjat lukta som mina. För jag nu över allt skit jag stoppar i mig genom bröstmjölken?

Skuld, skam, klander på mig!

Nu ska jag bara ha smultronpastej!

Trevlig raw food på råvarubutiken