Glass i stora lass!

Den här veckan har vi gjort krafttag för att gå den kivikska(?) sommarskaran till mötes på vårt café. Imorgon kommer caféet att ståta med vackra stora parasoll, fler sittplatser, och om allt går vägen, råglass! Vi har fått vår glassmaskin och kommer i natt att köra för fulla muggar. Trots att regnet faller och vädret väl mest är som det brukar i Sverige, regn och växlande molnighet, så känns det ändå väldigt "lov-ligt" nu (för att köra en tafflig ordvits, såna som Vilda sällan uppskattar). I dag sjöng vi ut Charlize och alla hennes skolkamrater ur Sophiaskolan för det här året och hos mig sätts i alla fall alltid en massa associationer igång kring ett stundande sommarlov.

Dessa underbara glasskakor gjorde vi förra sommaren...

På 80-talet brukade min familj ofta åka nedåt södra Frankrike i vår skruttiga Volvo som enligt pappa hade fläcktyfus, och på nått sätt känns det fortfarande lite pirrigt och spännande när jag ser alla rastlösa barn med sprudlande sommarsinnen i kyrkbänkarna. En hel ocean av tid öppnar sig som bara väntar på att få fyllas med äventyr. För mig var det att passera landsgräns efter landsgräns och känna mig som en navigatör på motorvägen.

Nästan en sån hade vi, fast en 245:a och rostsjuk. (Bilden är från thailändska volvoklubben!)

Nåja, i år blir det nog södra Sverige för hela slanten. Och den slanten vi får över lär vi lägga på lokala loppisar, som faktiskt kan vara rätt äventyrliga de med. Vi hann med en loppis i Lövestad förra helgen och fyndade bra på slutet när ropet skallade att man fick "Allt man får ner i en kartong för 50:-!!!". Ni anar inte vad man kan få plats med i en låda. Ca 20 mjukisdjur, tavlor, knivställ, kakformar, böcker, dukar, papperssorterare, radio, osv... Ibland överraskas jag också min förmåga att ofta hitta precis det jag letar efter. Jag vet inte om det är "The Secret", "Attraktionslagen", "Abraham" eller ren och skär bondtur, men jag satt i bilen på väg till loppisen och ville hitta en massa gamla emaljerade grytor för att ställa runt vår uteplats på caféet (jag har haft en smålöjlig idé om att jag ska plantera en massa ätliga buskar som shizandra, goji och blåbär i gamla grytor för att visa hur ny superkraft väger upp ur gamla matlagningssätt), och ta mig tusan var det första jag såg på loppisen en massa gamla emaljerade grytor som någon använt som krukor och redan borrat hål i!

Bild från Kiviks loppis 2009. Så mycket folk...

Generellt sett måste jag faktiskt säga att det varit mycket på detta sätt ända sen vi började med hela vårt café/webshopprojekt. Allt verkar på något sätt ordna sig till det bästa, även om alla stunder inte känns strålande ljusa längs vägen. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det, men jag finner iaf ofta förtröstan i att känna att det finns någonting som vallar oss lite i rätt riktning. Det får mig att våga tro på det vi föresatt oss, när jag kanske annars lika gärna kunde ha velat strunta i allt och bara göra något enkelt, där man inte konstant måste driva på saker och ting för att det ska hända något. Om det nu ens finns någon sån sysselsättning, där man kan luta sig tillbaka och tryggt känna att man alltid lätt som en plätt hanterar de uppgifter och utmaningar som läggs på ens bord...

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.