Nästan tonåring...
Under arbetsdagen igår kom min tolvåriga Challan på besök eftersom hon hade läkartid i Simrishamn och jag ville hänga med henne så länge som möjligt...
Hon steg in och var nyblonderad av moster Manon och när jag kastade mig in på kontoret gång efter gång hörde jag på när hon berättade om alltifrån Sims Medieval till vad hon hade köpt på loppis.
Sims Medieval var samtalsämnet även under promenaden till röntgen men jag höll hennes hand och det var så fint och mysigt. Det har ju blivit varmt trots allt... och hela Simrishamn luktar syrener. Röntgen gick snabbt. Jag fick inte följa med in men hann inte läsa mer än ett stycke ur min bok förrän hon var klar, kanske berodde på att teven stod på i väntrummet, och står där en teve på så måste någon titta på den. Lite omvänd "ensamt trä i skogen faller" logik. När hon kom ut släckte jag mitt i Lailas rabarberbullar och vi började ta oss tillbaka.
Duktig storasyster
Jag hade tänkt att det skulle vara så mysigt. Vi gick in på en second hand och valde ut massa kläder. Det skulle provas klänningar till avslutningen och tröjor som passade hennes nya ljusa hår. Jag satte mig i provrummet bredvid och tänkte att jag skulle vara en sån cool morsa med ungdomlig smak och det började också så. Hon provade två apfina avslutningsklänningar och jag insåg hur snygg hon är, min dotter.
Men plötsligt får jag ett SMS:
"Fejjan har urartat efter din länk till Fria tidningen. Höger nasse tidning. Vi tog bort. Arg åfare skickat surmail..."
Mitt stackars hjärta vill hoppa ut ur kroppen, det trycks på en knapp som sätter igång Niagarafallen i mina armhålor och jag känner mig som den dummaste människan i universum. Vem i Hellsings trasiga nattbyxor kollar inte upp sina källor innan de postar något på Facebook nuförtiden?
Skakig ringer jag min kollega som förtydligar. Inte nog med att jag länkat till en höger nasse tidning, jag har ju också fått iväg ett nyhetsbrev på temat nationaldagen. SAMMA DAG!
Och caféflicka när hon vill
Magin i stunden med min dotter är bruten. Jag försöker komma tillbaka till stunden, vi går ner til hamnen en stund innan vi åker tillbaka till jobbet men jag är inte med henne längre. Jag är någon annanstans. Som jag så ofta är.
Jag förtydligar mig på facebook, ringer den stackars återförsäljaren som fått för sig att vi velat sprida et nationalsocialistiskt budskap via alla sociala medier på samma dag och jag tror att jag räddat situationen.
Jag tänker: ikväll är det Game of Thrones-kväll. Då kan vi mysa till det. Jag tänker: att låta henne se på Game of Thrones med oss är ett bra sätt att bjuda in henne till våra liv lite grann. Jag såg på alla Arnold Schwartzeneggers filmer under de somrar jag spenderade hos pappa. Jag var mellan tio och tretton och det var ascoolt. Jag var pappas coola dotter. Han var min häftiga pappa. Och visst var jag väl lite kär i Arnold pre-politikerkarriären.
Challan tycker också Game of Thrones är coolt och jag har berättat igenom säsong ett och två för henne. Ikväll skulle nästsista avsnittet för säsong tre visas och jag hade läst boken så jag visste väl egentligen vad som skulle hända. Men inte hur brutalt det skulle se ut på bild. Och jag visste inte heller hur mycket känslomässigt Charlize hade investerat i vissa karaktärer.
När Game of Thrones-avsnittet var slut satt Charlize och storgrät och Erik var sur för att jag inte gjort något (visste du att det här skulle hända? Och du lät henne ändå titta?). Jag vet inte, vad skulle jag gjort? Varit en bra förälder och sagt "Charlize, detta avsnittet kommer att bli väldigt blodigt och jag vill inte att du tittar"? Vad hade hon sagt då?
Ja, ja, nu är ni andra förvarnade. Episod 9 säsong 3 är ett blodigt avsnitt som får mammor till tolvåriga flickor som ser ut som femton att inse att deras tolvåriga döttrar trots allt bara är tolv och att de kanske behöver kärlek och uppmärksamhet mer än de behöver nya kläder, äcklig hamnglass och grovt våld.
Family time
Har ni några osvikliga principer för gott föräldraskap?
PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.
Det var ett kul sammanträffande att när jag läste detta hade jag ganska nyligen försökt mig på att ha lite filmmys med Arvid och mindes Råttatouille som en rolig och ganska harmlös film som borde kunna funka. Har bra erfarenheter med typ Wall-e och upp. Det slutade knappt efter vi börjat med panik och gråt. Flykten från tanten som går lös med hagelbössan, ensamheten och ännu en råttjakt blev för mycket och jag fick trösta ett knäckt barn som har en tendens att bita ihop och hålla inne tills det blir bryt. Som sagt ett på sitt sätt roligt sammanträffande men lite omskakande på samma gång. Samma typ av missbedömning tänker jag...
SvaraRaderaHa det fint! Hälsa familjen!
/Henning
Åh, jag lider med dig :/ Har också lyckats dela länkar från ytterst tvivelaktiga källor och få stå till svars för det. Dagens informationsflöde är enormt och jag tror ingen är perfekt när det kommer till att sortera agnarna från vetet i det :/
SvaraRaderaVet inte om några osvikliga principer för föräldraskap, undrar snarare om det ens finns några. Trial and error, och att göra sitt bästa efter sin egen förmåga?
Glad sommar och tack för en fin blogg!