Vad vore mina Malmösomrar utan cykel? Jag vet inte hur jag hade klarat sena Limhamnsnätter eller resor till min pappas lägenhet vid Folkets Park utan en rejäl cykel.
I lördags fyllde min lillebror Emile år och vi firade honom i mammas nya Bunkeflostrandsträdgård med skumpa och salladsberikad medelhavsbuffet. Morfar sprang omkring och lekte med Lemoni som har blivit gammal nog att faktiskt leka med morfar, mamma rotade åtskilliga gånger efter stolar och annat i utemöbelväg i sitt förråd (det där förrådet som är kvar efter att huvuddelen av flytten är fixad) och jag försökte ligga så still jag bara kunde, andas in solen i bihålorna och intensivvila några minuter i stöten, mellan det att Lemoni kom på nya syften att kräva min uppmärksamhet.
Efteråt somnade Lillan tungt och lillasyrran Manon föreslog en cykeltur till affären. Hennes kjol var för lång och för ömtålig, hon fick kavla upp den och den blev ändå nedstänkt. Men cykelturen väckte sommarbarnet inom oss.
Det är inte så längesedan jag cyklade sist, jag och Erik tog en tur runt sommarbyn i Brösarp (där han råkade säga att jag var den minst sannolika träningstypen han visste, jag tog mycket illa vid mig och fnös minst tjugo gånger i minuten), men innan dess hade det gått flera år.
När vi bodde i Stockholm cyklade vi till och från hotellet vi drev varje dag. I alla fall när vi bodde i Bagarmossen. Det var fantastiskt härligt att cykla ner för backarna vid Hammarbyhöjden och ta båten över till Söder. När vi flyttade till Fiskis cyklade vi endast till Nacka. Kanske överromantiserade vi Saltsjöbanan men den fick oss att sluta cykla.
Ni då? Vad har ni för minnen av cykelturer?
Kärlighet,
Vilda
Köp raw food och superfood på råvarubutiken.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar