Vilda: Så kom han tillbaka till slut efter en veckas exil uppe hos föräldrarna. Jag måste säga att det har varit fantastiskt nyttigt att vara gräsänka. Jag har liksom knäckt äktenskapskoden (något som alla andra verkar ha gjort före mig visar det sig efter närmare diskussion med kollegor och vänner, att det dröjt så länge för mig beror på att vi ALLTID är tillsammans, Erik och jag).
Detta har jag kommit fram till: i ett förhållande lär man sig att samarbeta baserat på förväntningar och besvikelser. Även om man som vi har ett relativt jämställt förhållande gällande hushållssysslor struntar vi båda två i att göra saker på grund av att den andre gott kan göra det. Och så säger vi inte ett kärleksfullt "du... kan du ta ut soporna nu för jag har gjort det de senaste femton månaderna? Tack min älskling." utan istället sitter vi där vid matbordet och tänker "jag gör det dock inte! Jag tänker... sopa här istället"
Det har aldrig varit så rent hemma som när min jämställde man varit borta och lämnat mig ensam med tre barn. Det har aldrig heller varit så lätt att ta hand om det hela och att umgås med sina barn, för jag har inte haft något val. Jag har inte kunnat tänka att jag skulle lämna över någonting till honom för att svara på mail, sköta bokföringen, blogga eller virka monster. Han har ju inte varit där.
Men radhuset i Brösarp känns fortfarande lätt och behagligt och behandar oss väl :-)
PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.
<3 Fina insikter :-)
SvaraRaderaOj, vad jag känner igen mig i detta : - ) De gånger min man varit borta en längre period har det aldrig varit så välstädat hemma. Och utan att kännas mer jobbigt... Dumt med outtalade förväntningar. Vad bra att ni kommit så långt i att förbättra för er som familj!
SvaraRaderaKram
M