En riktig sommar ska innehålla...

Mormor och morfar!

Vi höll nästan på att missa det i år. Med alla semestrar att ersätta och cafét igång och familjehelger på Österlenloppisar trodde vi att vi skulle behöva vänta till hösten...

Men så ringde Eva-Kari från Höganäs saluhall och frågade om vi ville komma på besök. Samtidigt utbrast Vilgot plötsligt:

"Jag vill åka till mormor Annie och morfar Erik!"

Så vad hade vi för val? Klart vi var tvungna att ta oss till Kullabygden.

Mormor Annie och Morfar Erik är alltså min mormor och morfar. De bor på andra sidan Skåne i ett nitiskt väl omhändertaget hus med panoramautsikt över havet och takbalkong. De sköter sin färgglada trädgård, dricker kaffe i bersån och håller marmorgolven skinande rena. De håller föredrag på historiska klubben och gympar i Höganäs på tisdagar. Mormor lagar gudomlig moussaka och broccolisoppa (av barn och barnbarn och barnbarnsbarn är 2/3 vegetarianer). Morfar har meditativt tålamod och leksinnet i behåll och barnbarn efter barnbarn och nu barnbarnsbarn faller för honom. 

Mormor Annie är också hantverkardrottning och gör textiltavlor, lapptäcken och fjärilsbroderier.

Mormor och morfar hade lämnat telefonluren av hela dagen så de visste inte att vi var på väg. Ändå när vi kom var det skratt och kärlek och snabbt tog mormor fram pajer och annat vegetariskt ur frysen och ställde in i kylskåpet så vi hade mat till söndagen. 

Jag tog ett bad under söndagen och lämnade mina små barn framför den onda televisionen (Erik var ute och sprang). Jag läste lite och slappnade av men mina tankar avbröts gång på gång av mormors härliga, hjärtliga soluppgångskratt. Efter ett tag gav jag upp och lyssnade.

"Han häller vatten över henne" sa hon och skrattade igen "Nämen, som de luras"

Jag fortsatte lyssna på hur mormor gjorde icke-tecknade barnprogram intressanta för mina barn och rördes till tårar av detta. När jag var färdig klev jag upp och gick in till min familj:

"Du hade roligt..." sa jag

"Ja, jag vet inte när jag skrattade så mycket sist" sa hon "De lurades..." började hon förklara men kom inte så mycket längre. 

Morfar fyller nittio snart men bär på barnen som om de vore hans egna. Vilgot krävde en promenad, jag sa att jag kunde gå men det var inte det han ville. Så jag sa åt honom att fråga morfar om han orkade först. 

"Vad tror du?" sa morfar med ett leende och så gick de iväg.

Tack för att ni finns och tack för att ni gör sommaren så mycket somrigare.

Kärligt,

Vilda

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.