Samtal i bilen

Vilda: Kire, du måste förstå att det påverkar mig också när du är på dåligt humör. Jag är så förbannat ömtålig nu. Jag var på skitbra humör när jag vaknade och sen så bara vände det på en sekund.

Kire: Samma här.

Vilda: anledningen till att jag är tjatig nu när vi är på väg till Charlize skola på morgonen är att jag inte känner mig särskilt glad och eftersom jag känt mig glad när vi vaknade var jag tvungen att hitta någon att skylla på.

Vilda: Det går liksom inte. Jag klarar inte av ditt dåliga humör. Jag vill inte... det funkar inte.

Kire: Jag var faktiskt inte på dåligt humör. Jag vet inte varför jag sa så. Jag bara kände mig trött.

Vilda: Jag vet, det var inte då jag tyckte du var på dåligt humör.

Kire: Vad menar du då?

Vilda: Jag vet inte, så som du gick och letade efter saker efteråt.

Kire: Jag blev sur för att du tolkade det som att jag var på dåligt humär när jag sa så där fast jag bara var trött.

Vilda: Okej... det kan jag förstå.

Kire: Fast jag borde inte ha sagt så där, jag vet inte varför jag hade den attityden. Förlåt.

Vilda: Ingen fara. Jag blev bara störd för att det jag ville göra var just att pröva på ett sätt att få oss på bättre humör. Den där "clearing"-processen skulle ju med lite övning kunna få oss att få lite perspektiv på tillvaron. På hur triviala våra problem är.

Kire: Ja, det kanske funkar.

Vilda: Fast förmodligen vet vi redan om hur trivialt det är. Det är bara det att vi inte har någon stubin kvar att tända innan vi exploderar.

Kire: Ja, vi är värsta mänskliga experimenten. Man tar två människor och sätter jobb på dem, sen lite mer, sen lite mer, sen ökar man på tills de säger stopp och då låter man dom ändå ha kvar samma tyngd ett tag till. Sen kollar man på hur de agerar när man avlastat dom.

Vilda: Packåsnor...

Kire: Precis!

Köp all din Raw food på www.ravarubutiken.se