Bakfylla

Vilda: Igår spenderade vi dagen på Gröna Lund och försökte låta bli att äta en massa skit. Vi åt en jättestor tallrik med blandade grönsaker, groddar, skott, hampafrön hällde EFA-olja på (Hampa- linfrö- och pumpakärnsolja, en perfekt blandning av essentiella fettsyror) och dippade i mandelsmör. Visst, det var en underbar måltid men vi hade nog underskattat dagen som väntade oss. Charlize tog med sig en vän från skolan och dennes lillasyster. Jag skaffade abonnemang hos Tele2 (min telefon är nedpackad någonstans, dessutom visare det sig att ex-chefen har spärrat det abonnemanget istället för att låta det överlåtas) för att det ingick ett gratis åkband och Kire ville åka. Men lillasystern fick inte åka samma karuseller som de två stora så Kire fick åka småkaruseller med henne medan de två stora barnen åkte Insane. Så var de hungriga. Detta är utbudet på Gröna lund: langos, nachos, korv, pizza, sockervadd, kebab, hamburgare, glass, baconchips, popcorn och fish and chips. Det enda som saknas är Baklava. Om de skaffar ett stånd med sötsliskiga turkiska/ nordafrikanska/ sydamerikanska bakelser så har de täckt hela världens utbud av det onyttigaste som finns. Charlize kompis och lillasystern fick glass, Charlize som är stenhård gällande socker köpte två små chipspåsar (som sagt, ingenting annat var bättre). Jag och Kire stoppade i oss varsin vegetarisk pizzaslice. Jaja, det var det det.

Efter sex timmar på grönan hade Kire åkt en vuxenkarusell och skadat sig på köpet, vi hade spenderat 1300 spänn och Viggi hade börjat vakna till lite mer och tyckte inte om alla ljud han hörde. Vi var trötta, stressade och hungriga och Charlize fick en karuselltur till innan vi skulle åka. Hon valde kärlekstunneln. I slutet av turen blev hon fotograferad, som de gör, och fotot var förtrollande. Hon var helt omedveten om kameran och satt för sig själv, i en egen båt medrak rygg, en allvarsam blick och båda händerna på hjärtat, insupande kärleken i Gröna Lunds plastiga version av romantik. Tyvärr föll vi för marknadsföringsmekanismerna och köpte bilden på en nyckelring. Men det gör inget, hon var så fin.

Vi tog tunnelbanan till Zinkensdamm och åt på en vegetarisk restaurang med medelhavsfokus (Légumes). Det var skitgott men flottigt och vi fick en enorm talrik var som vi lyckades klämma i oss och när de stängde undrade de om vi ville ha mer och när vi var klara blev vi bjudna på Baklava. Med Charlizes strikta förhållningssätt till socker, låtsades vi äta Baklavan och stoppade bitarna i en pappersbroschyr, hon ville att vi skulle ge dem till hennes bästis Kata.

Väl hemma började jag känna av maten. Jag blev mer och mer illamående, Charlize klagade också; hon hade både ont i magen och mådde illa och kunde inte somna. Jag somnade i alla fall men när Viggi väckte mig imorse klarade jag inte av att gå upp. Det gick bara inte. Jag vaknade lite hela tiden men till slut, tjugo i sju, gick jag in till Kire och bad honom att ta över.

Vi ser för djävliga ut idag.

Det kanske inte bara är den lagade maten... det kanske är mängden mat också eller att i åt så sent. Men jag insåg hur mycket min kosthållning bidrar till att jag klarar av småbarnsperioden. Skulle jag alltid vakna som jag gjorde imorse skulle jag vara halvdöd vid det här laget.

Kire: Jag håller inte med det där med att vi ser för djävliga ut, jag ser ju ut som David Wolfe i min nya frisyr.

Trevlig raw food på råvarubutiken