Hur vi gjorde sedan

Redan på söndagen skulle vi vara iväg. Erik hade packat väskorna och bilen medan jag jobbade färdigt på cafét och vi slängde i oss lite rester därifrån innan alla hoppade in i bilen och körde iväg. I Malmö droppade vi av syster Manon och vi andra hoppade av en liten stund för att Erik skulle tanka och challan passade på att prova kläder med sin moster en liten stund.

När Erik kom tillbaka nämnde någon nåt om pass. Pass? Vi behöver väl inte pass? Vi har ju bilat i Europa förr och aldrig behövt pass. Schengen ju! Men det räckte inte med att tro att allt skulle fixa sig, vi behövde kolla upp det också.

Nej, Storbrittanien är inte med i Schengen.

Jaha, tänkte vi, det är väl inte så mycket kvar att göra mer än att hämta passen då. Så vi suckade och pustade och beklagade oss över vår idioti och sedan satte jag och Erik oss i bilen med Lillan där bak och började så sakteliga köra tillbaka. Efter ett par minuter tänkte jag högt:

"Vi skiter i det och åker till Italien istället, det är ju Schengen, där behöver vi inga pass."

Erik var inte sen att haka på. Han tittade på mig full av barnabus i ögonen och log brett:

"Ska vi göra det?"

"Ja, klart. Du har längtat efter en resa till Italien i flera år."

"Jamen, måste vi inte... Våra leverantörer då?"

"Ja men vi kan ju med gott samvete säga att vi var på väg och tvingades åka tillbaka."

Erik körde in bilen till sidan av vägen och där stod vi parkerade en liten stund och funderade. Så åkte vi hem till min mamma igen.

Det kändes inte riktigt som ett hundraprocentigt beslut ändå. Vi hade trots allt sett fram emot att få åka och se Brighton och att träffa alla dessa människor bakom mailen och så mycket det skulle göra för våra samarbeten. Italien kom vi inte på en enda ursäkt att besöka förutom att aktivt ta semester. Och det kan man väl inte göra?

Beslutet blev uppskjutet till morgondagen.

Det visade sig att vi båda kommit fram till samma slutsats. Klart att vi skulle åka till England. Vårt företag behövde oss, Brighton har supercoola hantverksbutiker att besöka och visst skulle vi lösa det där med småbarn under affärsmöten. Vi kunde väl turas om?

Så vi lovade att betala Charlize för att passa barnen på morgonen och vi begav oss tillbaka till Brösarp för att hämta de förgrymmade passen.

Bara att Challans pass inte var där.

Efter många om och men fick vi reda på att hon glömt sitt pass i Norrland sist hon var där varpå vi tömde bilen på stadsattiraljer som vagnar och sådant och lastade in madrasser, sängkläder och tält och sedan drog vi till Toscana.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.