Tur och retur

Beslutet att säga upp cafet togs efter mycket om och men klockan tolv på nyårsafton för fyra månader sedan. Vi hade skjutit på beslutet länge, jag ville inte riktigt men förstod ändå det vettiga i det. Det var det där med ekonomin bakom det hela och kanske också lite det där med fokus. Det är ju webshoppen som är vår huvudsakliga verksamhet och som behöver vår kärlek och uppmärksamhet efter föräldraledigheten.

Så vi stod där på nyårsafton och tänkte så det knakade, Erik aningen förfriskad och pratglad som få, jag spiknykter ammande tröttmamma, och sa att nu måste vi ju säga upp det om vi ska, annars är det för sent. Vi skrev ett mail på mobilen och skickade till vår hyresvärd: "vi måste tyvärr säga upp lokalen på eliselundsvägen. Vi återkommer med fler detaljer inom kort."

Att skicka mailet var både sorgligt och en lättnad och sedan började vi berätta för allt och alla att det skulle bli Kiviks Lilla Råas sista sommar.

För några veckor sedan fick jag behandling av en bekant som tidigare jobbat på cafét. Hon påminde mig om att se till att ofta "Kalla hem det som är mitt och skicka tillbaka det som är andras." Med andra ord att se till att det man tänker och tycker är det man själv tänker och tycker. Så att man inte tar andras åsikter om saker och ting och gör till sitt eget.

Nästa morgon vaknade jag med en underlig tanke. Tänk om det inte var jag som ville göra mig av med cafét?

Förra sommaren blev cafét nämligen konstant ifrågasatt av en medarbetare som menade på att den verksamheten hindrade webshoppens utveckling, eller snarare hennes egen utveckling inom webshoppen. Varje gång det hämtades varor till cafét på lagret suckades det och med jämna mellanrum fick jag höra att cafét var som ett stort svart hål som slukade pengar. Det spelade ingen roll att jag gjorde budgetar och visade att visst var Kiviks Lilla Råa lönsamt och lönsammare kunde det bli, lobbyverksamheten fortsatte tills vi beslutade oss för att lägga ner.

Det var naturligtvis inte bara vår medarbetare som gjorde att vi tog beslutet. Vi var själva halvföräldralediga och trötta och splittrade i vår uppmärksamhet och cafét blev lite som ett bortglömt styvbarn, så grunden för beslutet fanns redan. Man behövde bara putta på oss lite för att styra oss i "rätt" riktning.

När denna medarbetare slutade med stor dramatik lösgjordes mycket energi på lagret och vi började så smått komma tillbaka till vårt företag och lappa ihop och rusta upp. Och när jag då vaknade med denna underliga tanke och delade med mig av den till Erik fick jag till min stora förvåning medhåll. Näe, det var nog inte vi som ville lägga ner Lilla Råa, tvärtom.

Så nu satsar vi järnet istället. Först reclaima alla kökskläder som vi fått av Åkesson vinslott (när vi bodde på Kronovalls slotts jägarbostad). Brodera loggan, sy fast nya fickor o.s.v. Sedan ställa upp varor fint, sy fast apliké på filtar och miljontals andrandetaljer. Men framförallt: göra om uteserveringen.

Så nu börjar en ny sommar och ett nytt Kiviks Lilla Råa öppnar. Med mer engagemang, mer kärlek och mer omsorg än någon annan sommar.

Och med Kiviks mest vindstilla uteservering

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.