Och vi som trodde att han skulle sova igenom det hela
Vilda: Igår hade vi vårt första cateringuppdrag. Det var Österlens folkhögskola som ville ha lite smakprov efter att Erik hållit föredrag om mat och klimat där för ett par veckor sedan. De ville bli överraskade och ville få gissa ingredienser så vi bjöd på pizza, bröd med "smör", "köttfärssås" med ris och blåbärspudding till efterrätt. Det var en trevlig stund, somliga tyckte nog att vi kom med lite annorlunda mat att smaka, andra var faktiskt intresserade av att inkorporera lite rått i kosten, en var otroligt allergisk mot äpplen (så att hon skulle dö om hon fick i sig äpple) så vi satt som på spikar trots vetskapen om att vi inte haft äpple i någonting. Tankar som "tänk om vi..." ja, tänk om vi vad, slängt i ett äpple utan att alls tänka på det? Osannolikt men...
Ingen gissade avokado
Två sidor av mig tävlar om att styra mig just nu. Vi har haft en tuff vecka, en så kallad "ond-spiral vecka". Förra gången det hände förstördes vårt underbara bröllop, jag fick missfall som jag hämtade mig från genom att svara på hundratals hotellmail som personalen hade lämnat åt oss, mitt bonniersprisade manus blev brutalt refuserat av någon som sa precis tvärtemot den första lektören och en stor flisa från handfatet lossnade av att en deodorant ramlat och skar sedan upp min vad medan jag oförstående stod och duschade och det sprutade blod tills vi började skratta år vår olycka. Det är inte förrän då det brukar vända. Än så länge har vi haft ett par mindre trafikolyckor, vår katt har dött i en absurd olycka och vi har bott i sex grader under två dygn. Förmodligen är det inte nog men så ska man inte tänka, då blir det värre.
Så ljuvligt men så smärtsamt...
Den ena sidan av mig är så otroligt självsäker, allt kommer att gå bra, webshopen går bra, vi får massvis med uppmärksamhet (tack!) för att vi gör någonting som vi verkligen tror på och för att vi vill någonting annat än att bara tjäna pengar. Det går lite sisådär med energinivåerna av den enkla anledningen att vi har det jäktigt (när det var som kallast här hemma stod jag faktiskt inte ut, jag tog på mig min gamla ullkappa och lagade grönsakssoppa. Vid spisen. Varm grönsakssoppa på sönderkokta grönsaker. Eloge till de samer som klarar av att vara råkostare ;-)) men det kommer att lösa sig så småningom. Det enda problem vi egentligen borde vilja lösa det är det att vi ska se fräscha ut till invigningen. För det spelar ingen roll att vi sover några ynka timmar varje natt, att vi har en s.k. "high need" bebis, att jag jobbar heltid med shoppen medan Erik jobbar heltid med lokalen och alla helger på slottet, plus alla sjutsar till skolan. Om vi inte ser fräscha ut till invigningen så kommer folk att skylla det på kosten.
Vill man vara fin får man... lyssna på sin lillasyster?
Och det finns massvis att göra. Vi är inte perfekta.
1. Sluta äta sent om kvällen. Om kroppen inte har massa att smälta blir sömnen mer effektiv och man vaknar inte lika trött.
2. Sluta äta sämre matkombinationer. Som nötter med frukt till exempel. Så kanske man kan undvika den allra värsta gasbildningen.
3. Äta lättare. Mindre fett och mer grönt.
4. Gröna juicer och vetegräs. På något sätt har vi halkat lite efter när vi varit så stressade, vi har inte riktigt orkat diska juicern varje gång.
5. MSM. Verkligt skönhetstillskott.
6. Dricka mer.
7. Använda lite mysiga produkter. Vi fick nyss in en jättehärlig hårprodukt från Raw Gaia; Shikakai som jag genast stal en burk av för att testa. Luktar gott och håret blev superglansigt efteråt. Dessutom använder jag Tonya Zavastas hårolja (kommer snart hos råvarubutiken) som man masserar in i hårbotten morgon och kväll.
8. Försöka komma ut i friska luften varje dag.
9. Undersöka vad man kan bortprioritera så att vi inte behöver vara uppe till två-tre varje natt och packa paket.
10. Yoga.
11. Le.
12. Skapa.
Det var den självsäkra delen
Den andra delen av mig är den som är rädd. Jag är förbaskat nervös över invigningen och väldigt rädd över hur det ska gå efteråt. Hur ska vi klara av allt med Vilgot och Charlize och butiken och shoppen och bloggen och hemmet för all del och sedan dessutom ha tid för varandra så att vi kan älska varandra mer aktivt och ta hand om varandra och om oss själva? Hur ska vi klara av att brinna för det vi brinner för och inte förlora fotfästet helt? Hur ska det gå när det kommer shitloads av folk under sommaren och vi inte förberett tillräckligt med mat (samma rädsla har man över invigningen)? Tänk om ingen gillar min mat? Tänk om våra bakverk inte blir som de blir hemma? Eller tänk om de ser för "hemmagjorda" ut? Varför skulle vi klara av det här? Men visst, varför skulle vi INTE klara det?
Kräver sin del
Jag ska i alla fall iväg imorgon och vila upp mig hos mormor och morfar och sy en Skogsnässele åt Vilgot. Jag ska ta med mig min Personal Blender och lite frön och lite superfood men jag åker dit utan en plan. Önska mig trevlig vila :-)
PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.
PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.
Be brave, take risks -- nothing can substitute experience. /Paolo Coelho
SvaraRaderaNi är mina hjältar!!Massa kärlek och styrka till er!!
SvaraRaderaha ha nu kan jag skicka kommentarer!! hurra!!
SvaraRaderaHåper du har fått slappe av og kooost deg hos din mormor og morfar...
SvaraRaderaUansett hva som skjer gjør dere ting fra hjertet..dere kommer ikke i fengsel:-)...ungene er superfraishe..maten du lager ER god!!...& skjønner den der med "mååå se bra ut",men dere kan bare smile det hjertelige smilet deres og passe på at det ikke er mørke skygger under øynene(..fniiis)så vil alle si at sånn vil jeg også se ut:-)))Nemlig!!
Deilig dag & Stooor klem Randi
Vilken fin mat ni verkar göra! Superfint! Jag hoppas jag får chansen att titta förbi erat café sedan! :D
SvaraRadera*Massa energi och pepp*
Hej
SvaraRaderaGillar det ni gör!
Även om det hade varit kul att få en butik cafe i Malmö!
Ska beställa varor på nätet nu!
Jag har oxå en son som heter Vilgot han är 15 år1
Fint namn
Hälsningar
Monika
Hej alla!
SvaraRaderaTack för all uppmuntran. Ni är så fina! Miri:välkommen hit då :) Monika: ja, vad fint namn han har :)
Kram på er, och var inte oroliga: ni behövs på Österlen och folk kommer vallfärda till ert café. Jag längtar själv tills i sommar då jag kommer nedåt Skåne, då skall det fikas banne mig!
SvaraRaderaHoppas ni får några lugna stunder med, vet alltför väl hur det kan bli med barn + jobb + livet, sen har man ju faktiskt lite egna behov också... ibland... när det hinns med...
SvaraRaderaJag skulle vänt på din lista och börjat med nr 11 ;)
Hej vilda och vad bra att jag får läsa om er och får reda lite på hur läget är. I brist på de riktiga samtalen. Jag skulle nog också vänt på din lista :) Ni är ju så helt as fantastiska och häftiga som gör det ni gör, ni försöker, ni satsar och jag tycker att då kan man bara vinna. Sen kan ju inte allt bli perfekt, och liksom inte klara av alla "måsten". Skickar lite energi och pepp härifrån götet! och stor kram
SvaraRadera