Glädje, frustration, hopp och förtvivlan - snapshot av byggandet av Kiviks första råcafé

En packbordsskiva, ett cafébord, ett smutsigt golv och en branddörr

En dålig trappa, lite sten, ett cafébord med mötesprotokoll

Två omklädningsskåp, ett personalrum och massa tapetrullar åt min faster (eller inte om hon inte vill)

En annan dålig trappa, nya väggar, en skymt av en cafélokal

Ett städskåp också ju...

Vilda: efter att ha haft marknadsföringsmöte fram till klockan två inatt (när ens sjumånaders bebis bestämmer sig för att elva är en bra tid att lägga sig har man inte mycket val) gick vi upp halv sju imorse och, efter att ha lämnat den stora damen på skolan tog vi oss ner till vår cafélokal.

Liten resumé över händelseförloppet hittills: i april hittar det unga stockholmsparet Erik och Vilda Rosenblad en trevlig lokal i en liten by på Österlen. De har planer på att flytta tillbaka till Skåne, då Vilda härstammar därifrån och blir genast intresserade. Erik ringer fastighetsägaren som säger "nej nej, jag ska bygga om den lokalen till lägenheter" men då Erik låter trevlig får han ändå tala till punkt. Det visar sig att fastighetsägaren tycker att Erik och Vildas planer låter jättespännande och vll träffa dom på en pratstund hos sig. Fastighetsägaren visar sig bo i Saltsjöbaden, vilket också råkar vara Vildas och Eriks postadress (dock bor dom i det lite mindre exklusiva Fisksätra). Det unga paret presenterar sin affärsplan och berättar om vaga planer på att bygga eget i Baskemölla Ekoby. "Där tränar min fru yoga" säger fastighetsägaren som också visar sig känna Renée Voltaire, en av Sveriges mest kända raw food-diggare.

Erik och Vilda får ett löfte om tillträde i juni och börjar frenetiskt leta lägenhet på blocket. Medan Vilda hittar en lägenhet i Borrby, svarar hon, en van multitaskare, på ett köp som gjorts av henne på bokbörsen. Kunden är Evas boklåda i... Borrby. Det är nästan läskigt, tänker dom, och dom tänker också att det här är ett tecken.

Nu blir det inte Borrby de flyttar till utan Brösarp och när de kommer ner får de reda på att de hyresgäster som nu har hand om lokalen gärna vill stanna tills efter äppelmarknaden (så klart eftersom turistsäsongen tar slut då) och tänker jaja, då får vi lite tid att andas. Och andas, ja, det får dom väl eftersom de bor i Brösarp och inte behöver gasmask på sig till skillnad från när de arbetade på Södermalm, men det är mycket att göra redan innan inflyttningsdatum.

De träffar en man vid namn Daniel och vid profession vegetarisk kock som vill hyra in sig i deras lokal och tack vare denne man får de ett färdigplanerat kök och en väldigt ambitiös kompanjon. Media börjar intressera sig för deras projekt och allt är så himla häftigt, allt kommer att gå så bra, i slutet av oktober kan de äntligen börja ägna sig åt det de har slitit så för att få hop: äkta, härlig, frisk råkostmatlagning samt att sprida denna till alla de nyfikna svenskar som inte haft privilegiet att smaka denna matkonst (och naturligtvis även till de initierade).

Men i mitten av oktober sitter de där och ingenting har hänt med lokalen. De kan inte börja förrän Miljö- och hälsoskydd har godkänt lokalen och fram tills dess krävs mycket arbete. I mitten av oktober har de endast lyckats avtala med hyresvärden vem som ska stå för vilka kostnader. Och i slutet av oktober har en golvbrunn kommit till. Inte förrän första veckan i november har det tillkommit ett golv och väggar till en luftsluss har börjat resas.

Lokalen är långt ifrån färdig. Idag satt vi ner, jag, Erik och Daniel (och Vilgot) och pratade. De på Simrishamn driftteknik som ansvarar för allt jobb skulle komma men ringde och berättade att de hade en utryckning och inte kunde komma till oss. Vi satt och pratade fram till klockan tre. Visst vi köpte en tredje trappa också. En "vackert patinerad" trappa som var dyrare än de två tidigare vi provat men i sämre skick dock brantare och passar oss bättre. Och så har vi transporterat in en kökssoffa.

Och man skulle kanske kunna tro att när väl en kökssoffa är på plats så är cafét i princip färdigt. Fel. När vi försökte se framåt idag såg vi en öppningsdatum som närmade sig jul. Nyår... TRE MÅNADER som vi inte kommer att kunna göra någonting i lokalen.

Jag kände mig hjälplös, hopplös och som en stor bedragare. Nu har vi gått och berättat för alla som velat höra (och även de som försökt att hålla för öronen) att nu sätter vi igång, snart, snart, snart... så visar det sig att det där begreppet, snart, är lika tänjbart som en slangbella gjord på kelpnudlar...

Så nu får vi satsa på att verkligen verkligen öppna råvarubutiken så snart som möjligt. Och föreläsa (Eriks första föreläsning 16:e november) och hemma hos-kvällar... för att få stå i vårt eget lilla proffskök och laga kärleksfull mat åt nyfikna människor, det lär dröja lite längre än vi trott. Förlåt!

Fåfänga smittar...

Men som jag alltid säger till mig själv; det finns ett skäl till allt och viktigast av allt: Hav förtröstan.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.