Finn glädjen i utmaningen!

Kire: Ett problem med att spendera så mycket tid med familjen som jag gjort på sistone är att man märker frånvaron av vissa väldigt starkt. Det är förbluffande tomt utan Vilda och Vilgot här när Charlize är i skolan. Det är förbluffande lite tvätt. Och rätt ensamt. Men, med tanke på hur mycket "svett och tårar" vi ska hantera under den kommande tiden med Kiviks Lilla Råa och webbutik så är det nog bara nyttigt med lite separation.

Vilda på sin kant, hemma hos mormor och morfar, kämpar på med utmaningen att vara raw hemma hos någon som lagar väldigt god lagad mat - och hon är där utan vår mixer! För visst är det när vi kommer på besök till någon annan och lämnar hemmets trygga vrå som vår förmåga att hålla fast vid en avvikande diet verkligen prövas, hur stor vår övertygelse än må vara. Och det är också där vi får bevisa för oss själva vad vi kan hitta på utan de juicepressar, matberedare, torkugnar och mixar som vi kanske investerat i. Jag ska mer eller mindre seriöst försöka lista ett par olika sätt att bemöta detta:

1. Packa bilen (om du har någon) full med de råvaror du bara måste ha med, samt de köksapparater du absolut inte klarar dig utan. Detta har vi gjort vid ett flertal tillfällen, och åkt med knökfull bil för att vara borta över en helg. Känns dock lätt absurt att komma med hillbillypackning till värdarna och ta köket i besittning (nu är dock min svärfar raw - där är vår oas).

2. Åk utan att ta med något och hoppas på det bästa, att det finns något grönt att äta och ha ambitionen att klara dig på det. Lite som att gå ut naken i regnet och hoppas på att inte bli blöt. Brukar sluta med att man stoppar sig full med ostmackor och fil med müsli och tänker att "när jag kommer hem så börjar jag om igen, bara en lite avstickare det här". Samtidigt som man anser att man gjort en god gärning i att inte krångla till det för dem som man ska besöka, så känns det obekvämt att man inte visar att man har karaktär. Man vill ju på något sätt visa att man tror så mycket på det val man gjort att man faktiskt kan stå emot frestelser från det lagade köket.

3. Erbjud dig att fixa åtminstone ett enkelt mål/middag för ett involverande "give-and-take"-besök. Kan vara bra när man ska till någon som inte är helt införstådd i vad det är man egentligen sysslar med. Du får smaka av mig och jag kan tänka mig att äta av dig. Bra för att få värden att bli nyfiken och känna att ens kost inte är helt främmande utan snarare ett steg bort. Samtidigt kan du kanske upprätthålla en rätt okej diet under helgen, och kan få bukt med det värsta "äh-skit-samma-det-spelar-ingen-roll-just-nu-frosseriet" som kan komma över en om man tror att det blir svårt att få till någonting rått överhuvudtaget. Jag har vid flertal tillfällen tänkt att jag kanske kan ta en macka, typ, och sen ätit upp hela limpan. Men sen har också haft en issue med just bröd.

En syster kan vara en jättebra rå-kompis.

Nåja, finns säkerligen massor med tillvägagångssätt. Men hur man än gör är det bra att på bortaplan ha någon att prata med som är på samma spår. En rå-kompis som via telefon kan få en att fråga sig vilka långsiktiga mål man har med sitt kostval - vill jag VERKLIGEN äta de här alladinpralinerna eller chipsen? Hur kommer jag känna efter? Har du en rå partner eller nära vän med dig på besöket är det naturligtvis enklare, men att ha någon ett telefonsamtal bort för svåra sitationer är verkligen en god idé! Men, hur det än ligger till med utmaningar och svåra prövningar på lagad mark så vill jag betona något som jag tycker är otroligt viktigt - döm inte dig själv! Jag har gjort det många gånger men det leder verkligen ingen vart. Dhrumil Purohit, grundare av det största raw food-forumet Give It To Me Raw, skriver i en artikel om när han efter ett par års råkostande och problem med att vara raw helt och hållet, åter träffar den guru som en gång fick honom att ändra livsstil. Förvånad får han veta att gurun inte har någon princip att vara "100%":

"There have been times that I 've wanted steamed vegetables since I've been raw and I have no problem having them. It's not that I crave them, I just enjoy them. It may be once a week, but even if I wanted them more often I would have no problem with that either. And if I wanted anything else that'd be fine too."

"You don't feel bad that you're not eating 100% raw?", I asked. "But that's never been the goal for me. The goal is to have a beautiful relationship with food and to feel joy. And I feel because I do, that's why I've been able to come this far without a struggle. I'm healthy and happy. Food isn't my focus, it's my nourishment."

Guruns sätt att möta utmaningarna var alltså att acceptera dem, men inte att kämpa mot dem. Det viktiga var, och är, snarare att tillmötesgå utmaningarna med ett positivt sinne. Istället för att klandra dig för att du kanske inte klarade utmaningen idag, gläd dig över att du kommer att göra det imorgon!

Sänder med ett enkelt frökex-recept som är billigt, enkelt och snabbt (om man inte verkligen vill vakta utanför torkugnen hela natten).

Superfrökex

Blötlägg följande över natten (och grodda ev nån dag):

Solrosfrön

Pumpakärnor

Sesamfrön

Linfrön (med minst lika mkt vatten för att få mycket slem)

Blanda ihop dessa efter blötning och groddning, blir som en slemmig smet med hela frön i. Slemmet är det som håller ihop kexen och det som suger år sig kryddningen. Sen kan du blanda

i de saker du vill, exempelvis:

Tamari/Shoyu (jättebra för att få lite salt smak på kexen)

Finhackade soltorkade tomater

Vitlök

Färska örter

Finhackad selleri

Olivtapenade

osv.

Bred ut på bakplåtspapper och låt stå över natten i torkugn, kan behöva vändas på.

Lycka till!

Receptet ovan med guacamolesmör och färska tomater...