Sommaren klamrar sig fast...

I brist på fotografier av syrsornas sång... vår ytterdörr efter mörkrets intrång

Vilda: När vi kom hem idag gick jag direkt och la Vilgot i Charlizes säng och la mig själv bredvid där jag sedan sov i en och en halv timme. Jag började vakna så smått, varken Challan eller Kire verkade vara hemma. Jag sträckte på mig, önskade en kort stund att jag vore barnfri rik kulturarbetare i New York så jag kunde ägna mig mer åt min kropp och ge den intensiva hathayoga-sessioner minst tre gånger i veckan. Som det känns nu är min kropp som en kalufs på en sexårig vildings huvud, knutar och slitningar överallt, kanske har ett tuggummi fastnat någonstans. Förhoppningsvis klarar jag så småningom att lösa upp spänningarna själv och slipper klippa av för många förlorade tofsar.

Tomaterna hade exploderat i trädgården, en av dem låg på mitt bröst när jag vaknade, jag minns inte vem som la den där. Det var så fint ljus överallt inomhus, det är skillnad mot att vara i Malmö, hur fint det än är hemma hos folk. Lugnet strömmar in i ens liv på ett annat sätt här. Jag satte mig i kökssoffan och surfade lite planlöst; Vilgot hade inte börjat klaga på stillasittandet ännu. Så hamnade jag på den här mannen och blev blixtförälskad. Jag väntade in Kire och förberedde honom: "Alltså jag tror jag är kär", sa jag, "jag har bara sett tre minuter men den här snubben han verkar så fin och snäll och vacker och smart och så gillar jag hans mellannamn, Moussaief, det påminner mig om någon jag skrivit om nån gång." Kire blev nyfiken och så blev vi sittande där i 40 minuter, fullständigt uppslukade. Visst, vi pausade varje gång Vilgot beklagade sig och för att laga mat också (se nedan), men vi ville inte missa något.

Så åkte Kire och handlade och kom tillbaka. "Det är underbart ute", sa han, "vi går ut, det är antagligen den sista sommarkvällen". Och så tog vi barnen med oss, klockan var över åtta och det var mörkt men underbart. Vi gick ner längs Brösarps södra backar, pratade kantarellställen Challan hade upptäckt, stötte på en granne och pratade svininfluensavaccin men framförallt andades vi och log och njöt av livet till fullo. När vi kom tillbaka hem till "rullatorvägen" var det kolsvart, Lilly hade släckt medan Astrid satt i köksfönstret med en skarp lampa och pillade med någonting (frimärkssamling? broderi? släktforskning?). Och resultatet av denna kväll är ett stort unisont skrik inom mig. Det säger "Jag vill skriva igen!"

Tidigare idag skulle vi nog inte tro att dagen skulle få ett sådant slut.

Kire: Nej, inte direkt. Vi var på sjukhuset i Lund för att få resultaten från Vilgots senaste njurundersökningar och kände oss inte oroliga på något sätt, eftersom han överträffat läkarnas förväntningar på hur snabbt han skulle repa sig. Och så visar det sig nu att hans vänsternjure har klappat ihop, och att det lutar mot att de får ta bort den helt för att den inte ska orsaka fler infektioner. Han har redan haft flera och har i princip ätit antibiotika sedan den dag han föddes. När vi fick höra detta kunde jag inte hålla tårarna tillbaka, men efter att jag samlat mig och insett att vi bestämt oss för att göra det bästa av de situationer vi möts av, och att inget egentligen förändrats, så känns det nu rätt okej. Vilgot ligger och sover lugnt bredvid mig i sin randiga pyjamas, och kommer sannolikt att ha lika nära till skratt med en njure som med två.

Den sunda restaurangen på Lunds lasarett med fikabrödsbuffé! (hur f-n går det ihop?)

Sen gav jag mig ut på nätet och tittade på kostråd för människor med en njure, och döm till min (o)förvåning då jag på de flesta ställen blev upplyst om att fokusera på "fruits, vegetables, seeds, nuts, plenty of water, no salty or heavy foods". För att hjälpa njurarna att göra sitt jobb och slippa överbelastas är Raw Food helt rätt. Som vid de flesta andra fysiska åkommor. Redan innan det här sista beskedet hade vi sett till att förkovra oss i information om njurvänlig kost, och Vilda gjorde under graviditeten, då vi redan visste att han hade någon slags komplikation, ett te på maskros, åkerfräken, nejlika, ingefära och något mer jag inte minns. Men Vilgot har säkert planerat allt detta från början; han kommer till världen och offrar en njure för att visa att vi är på rätt väg...

Ett litet recept:

Alltmöjligt-bollar

2,5 dl Cashew

1 dl blötlagda pumpakärnor

1 dl kokos

1 dl russin

1 dl dadlar

2 msk honung

1 tsk himalayasalt

1 dl kakao

2 msk camu camu (frivilligt)

1 msk hampaprotein (frivilligt)

Mixa alla nötter i matberedare tills de börjar bindas samman av fettet i cashewnötterna. Töm matberedaren och kör nu russin och dadlar. Det kan vara svårt för russinen att mixas, ibland hjälper det då med en liten liten skvätt vatten. När frukterna formar en boll, stäng av matberedaren och dela upp fruktdegen i mindre bitar. Häll över nötblandningen, honungen samt torrvarorna och kör igen tills degen på nytt formar en boll. Skvätt vatten i om det inte går. forma till bollar i valfri storlek och ställ i kylen i en timme.

Voilà!

God natt från en författare och en dietist

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.