En sur och en som käkat glosoppa
Vilda: så nu börjar det svåra... den långa vägen tillbaka från kakfrosseri till superfoodhysteri. Eller kanske är det att vägen inte är så lång som är det svåra. Jag vaknade med ett fruktansvärt humör, la mig i fosterställning på kökssoffan och bara ville inget och tyckte att allt var hopplöst. Kire har fått jobb nu. Hur ska vi lösa det? Hur ska jag klara av att inreda ett café, fixa betalningssystem och ragga kunder själv tills han slutar jobba på dagarna? Alldeles alltigenom själv. Det går bara inte. Det var mycket bättre att mumsa paj och läsa böcker hemma hos mormor, om jag så blev förstoppad och migränig på köpet. Läsa böcker är jag bra på. Läsa böcker kan jag göra alldeles alltigenom själv. Före Vilgot läste jag gående från Bagarmossen till Södermalm (ca en och en halv timmes promenad), och nu läser jag medan jag tröstar honom liggande på min högerarm. När jag stängt in mig på badrummet tillräckligt länge, tog jag en vetegrässhot, ringde en vän, pratade om hennes problem istället för mina egna och tog Vilgot på en promenad, så blev allting bättre.
Flytande gott kamuthumör?
...bara att... Fy vad min favvishoodie luktade rök. Men den var ju nytvättad. Kire måste ha hängt upp den på tork och så har någon rökt i närheten. När jag kom hem kunde Kire dock inte känna någonting. Så jag gav det en liten stund till. Tillkallade möte för att gå igenom vår jobbsituation, skriva listor, organisera och lite andra av mina favoritsysslor. Jag bet på pennstumpen och lät högerhanden fara i frenetiska karatedrag upp och ner för att symbolisera hårda tag och ordning och reda men jag lyckades ändå inte sluta tänka på min tröja och på hur den luktade. Så jag tog av mig den. Ganska snabbt insåg jag att skjortan jag bar under också blivit infekterad av röklukt så jag for ut och hängde upp allt på vädring utanför och hittade en helt ny tröja.
Äe... fy fasen
Som också stank. Jag tog ett bad med Vilgot och så fort jag doppat huvudet i vattnet förstod jag helt plötsligt. Kombinerat med lukten av hösteldandet utanför var det inte kläderna utan håret som stank. Jag tvättade det senast för två dagar sedan men alla dessa kakor har velat komma ut illa kvickt och har gjort det genom hårbottnen, surrealistiskt och påminner lite om någon mardröm jag haft som tonåring om utomjordingar instängde i porerna men helt sant.
Annars har jag förskonats, tycker jag. Än så länge...
Gröten som räddade mina morgnar hos mormor och morfar:
Ser ut ungefär så här (källa: http://petchyfightstheflab.blogspot.com/)
2 bananer
en näve kokos
en näve solrosfrön
en näve pumpafrön
hackade nötter (exempelvis hassel eller mandel)
en mindre näve russin
1 tsk kanel
Blötlägg solrosfrön och pumpafrön så det räcker till högst tre morgnar (blötlägg 4 timmar, häll av och låt grodda i kylskåp tills de används, när man häller av sorrosfröna kan man se till att få bort så mycket av solrosskalen som möjligt, detta genom att fylla på med vatten, "gnugga fröna lätt och hälla sakta över kanten ett par gånger)
Mosa bananerna. häll i alla övriga ingredienser, blanda. Inga maskiner behövs :-)
Om man börjar dagen bra så kanske man undviker såna här middagar:
Inlägg
Det är inte lätt att komma igen. Jag vet iofs inte vad jag pratar om eftersom jag aldrig provat - men det säges att det inte är lätt.
SvaraRaderaDet där sista ser gott ut! Not. Men vad ÄR det?
Hum, om ni tänker positivt kommer saker och ting att gå bra. Går ni runt och tänker på tillagad mat så kommer ni falla för det. Tänk på allt gott man kan göra med rå kost och hur bra ni känner er efteråt! :)
SvaraRaderaSå länge man inte äter för mycket, ahah!
Jag kom på på egen hand att göra denna gröt :) Det är numera mitt favoritgodis och jag brukar skiva bananer, hälla på kanel och kokos, strö över lite agave och några nötter, Taaaadaaa! Riktigt gott :) Och väldigt enkelt.
Hoppas ni mår bra annars och njut av varje dag. Man vet aldrig när det blir den sista.
<3
Amanda
http://artali.qh.se
Jag vet hur det där är, att gå tillbaka till det normalt socker- och mjölfria eller vad man nu avhåller sig från, det är svårt, kroppen plockar så himla snabbt upp det där andra och vänjer sig, och sen blir det som en ny detox liksom. Men, man vet ju med sig att man klarat av det förut, och att det är underbart efteråt, när man är back in business igen.
SvaraRaderaHej och hå,
SvaraRaderaNi får inte går runt och dreggla efter tillagad mat och nämna det här i bloggen, det smittar :P
Idag har jag gått på tå i köket och smygit efter middagen jag gjorde till min pojkvän, men som tur var har jag inte smakat...ännu :D
Jag träffade söta Anneli i stan förra veckan som sa att ni hade gjort en supergod Raw Linssoppa. Då blev jag nyfiken, eftersom jag trodde linser var kört. Hur gör jag då? :)
<3
Amanda
http://artali.qh.com
Vilda: Tredje gången gillt, jag som tänkte blogga idag också, nu har mina kommentarer suddats bort två gånger...
SvaraRaderaAmanda: Förlåt, det skall icke upprepas. Jag tror Anneli syftade på en sopppa vår vän Nadja lagat, om jag har fel behöver jag nog få minnet uppfriskat. Det närmaste linssoppa jag kan tänka mig är energisoppa...
JOhan: en typisk Pizza hut-nyhet mars -09. Alla pizzor vi beställde -98 hade kokt potatis och kumminköttbullar. I år verkar pizzorna ha corndogs och hamburgare. FUllkomligt logiskt om man bott i Japan och lärt sig japanska för bernmat på burk (babyfudo)
Mikaela: Eller hur... att man aldrig lär sig...
Ja... det är japanska pizzor det! Jag minns dom som om det vore igår. kokt potatis och kumminköttbullar. Den här verkar ha franska hotdogs och hamburgare på...mmmm...
SvaraRaderaAmanda: visst tänker vi positivt. Annars tror jag inte vi hade kommit så här långt :-) Och den lagade maten tänker jag inte ett jota på ,inget sen jag kom hem, även om jag kanske saknar att bli servad av mormor... pappa brukar mosa banan med kakao maca och honung. Det ger energi det...
Där kom den kommentaren också... men det är bra, ser coolt ut att ha så många kommentarer efter ett inlägg :-)
SvaraRadera