Riktet ruggitt! En höstbetraktelse.

Backarna i dimma

Vilda: "Är det lille Vilgot?" Tre leende yngre tanter går förbi, två med gåstavar. Vår son verkar ha fått fler vänner i Brösarp än vi hunnit få. Det är riktigt ruggigt ute. Vi har ätit chiapudding med gojibär, Charlize har fått skjuts till skolan. Jag har spenderat en timme med att amma och varva mellan bröstmjölk och antibiotika. Han ska ta fyra hela piller om dan, de är precis lika stora som vuxenpiller. Kire har klagat över saker som jag hängt i fönsterkarmen och jag har tyckt att Kire varit för långsam på att klä på sig. Vilgot har spytt upp hela dosen antibiotika tillsammans med sin frukost. När vi till slut kommer ut luktar jag och min son spya.

Ingen glader på hösten här?

Vad är det som har hänt egentligen? Jag är klädd i kortkjol och strumpbyxor men det är för kallt. Hösten har kommit.

Vi ler tillbaka mot våra grannar, Vilgot stirrar på ett par röda gåstavar och de går vidare. Vi ler mot varandra och håller handen, gråter en liten stund och går tillbaka. På väg hem träffar vi ytterligare två med gångstavar plus Gabriella, alternativskolsköterskan som är ute och promenerar sin hund Nelly. Vilgot somnar i tio minuter, Kire längtar till Frankrike och jag gör varsin Johansbrödmacka med Vildaguacamole. Vi läser mail och pluggar aktiebolagskunskap. Det känns så nära varm choklad man bara kan när man äter raw food.

Tröstmat

Himmelen innesluter Brösarp i värsta höstsonaten. Det gäller att se det som vackert för att stå ut. För det är vackert, det luktar regn och lantgård, men nu har vi inte längre den underbara sommaren att klamra oss fast vid. Nu är det bara vi och barnen och Brösarp.

Senare sitter vi i vårt kombinerade sov- och vardagsrum med altandörren öppen. Det är kolsvart ute och det blixtrar och dundrar. Kire slinker ut och hämtar överkastet på tvättlinan, det har bara blivit blötare och blötare under dagen. Nu tänder han några ljus med torkskåpets molande i bakgrunden. Charlize läser "Kurt blir elak" och jag är ganska nöjd i alla fall.

Vilgot och Kire

Kire: Idag har Vilgot på eget bevåg ätit sin första fasta föda. Eller ja, att likt en mördarsnigel dreglande kasta sig över en banan och suga på den en kvart kanske inte kan liknas vid att inta en måltid, men det är i alla fall ett stort steg för småbarnsföräldrar. Han har visat intresse för något annat än mjölk, och kanske är det nu dags att så småningom börja ge smakportioner. Men kommer han att gilla det han får? Eller vill han bara ha Sempers kalops? Spänningen stiger...

Chiapudding (3-6 personer)

(Saknar bild på grund av otålig morgonaptit, vill inte skrämma er från att testa)

2 dl chiafrön

6 dl nötmjölk

1 banan

2 tsk kanel

1 tsk vaniljpulver

3 kardemummakapslar

2 msk agave/ honung

2 tsk lucuma (frivilligt)

1 dl gojibär

1 hackat äpple

Gör nötmjölken i mixer och blanda kryddorna, sötningsmedlet, bananen och lucuman i. Mixa igen. Häll chia, gojibär och hackat äpple (spar lite till topping) i en skål. Häll mjölken över fröna och blanda väl. Låt svälla i minst 20-30 minuter (vi lät den stå över natten). Servera med resten av äpplet.

Chiafrön är en bra omega 3-källa, då specifikt DHA som är svårt att få direkt från vegetabiliska källor. Det vanliga är att kroppen tar upp n-3(18:3) från exempelvis linfröolja och direkt konverterar detta till alfalinolensyra. Denna fettsyra (ALA) kan sedan vidare bilda EPA och sist DHA. Därför kan det vara svårt att få tillräckligt, särskilt under de kritiska åren då hjärnan utvecklas. Det kan därför vara en bra idé för barn, gravida och ammande att ta tillskott av Omega 3 eller DHA.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.