Back from the crypt...

Företagsledare med stil...hihi...

Erik (styrelseordförande, Rå Delight AB, arbetsgivare till VD Vilda Rosenblad): Känner ni igen känslan att ha något stort framför er, något som får en att känna sig lite nervös och pirrig, och som frammanar en lust att vilja spola fram tiden ett par veckor? Lite så känner jag nu. Alla leverantörer samtidigt på tråden, webshopen att lansera, ett helt restaurangkök och café att inreda, försäkringar, larm, momsregistrering. Samtidigt krävs vi på pengar av CSN, vår förra fastighetsvärd och vägverket och vi får bokstavligen rota efter mynt långt inne i garderoben. Men, sen är vi också privilegierade nog att kunna dra igång en sådan cirkus, så här ska inte självömkas. Visst, det kommer att bli grymt spännande, men nog ser jag fram emot att sitta i en fåtölj med en kopp (sockerfri) glögg på julafton och vara helt avslappnad.

Förresten har vi hittat en bra leverantör på solroslecitin! Så det kommer att finnas.

Jag har varit rätt dassig under de senaste dagarna med feber och snuva, därav frånvaron från bloggen. Den största skulden till mitt tillstånd lägger jag på den idiotiska 4 dl-kopp kaffe jag hävde i mig på en vägsylta sent på kvällen efter 60 mil på vägen i söndags, då jag höll på att somna bakom ratten. Vet inte hur jag trodde jag skulle reagera eftersom jag inte druckit kaffe på ett och ett halvt år, men det höll mig vaken till fyra på morgonen - och sen skulle jag upp halv sju igen. Hur som helst så känner jag mig redan bättre så jag antar att jag inte haft "the big pig" utan snarare nån lättare variant.

Jag kan inte minnas sist jag var sjuk men jag har iaf haft en annan inställning till mat denna gång. Efter att under mina yngre år ha följt äldre släktingars råd att "du måste få i dig nånting", även om man inte alls var sugen, så försökte jag denna gång rätt och slätt att äta när jag kände att det behövdes. Vilket inte blev särskilt ofta. För ett tag sen läste jag ett väldigt logiskt och övertygande resonemang om kroppens behov av att ta en paus från den så ofta energikrävande matsmältningen under en viss del av sjukdomstiden. Vår lekamen är så sinnrik att den oftast talar om för oss vad vi behöver veta. Ingen hunger - ingen mat. Botemedlet mot håglöshet vid en influensa behöver, förutom att sova, alltså inte vara att äta frallor och hälla sig full med kycklingbuljong, utan att hålla sig till vatten. Och detta kommer inte innebära att man svälter. När man verkligen är hungrig, då är det dags för (lättsmält) mat! I den text jag läste togs flera exempel upp på hur patienter reagerat på forcerat ätande respektive fasta. Jag höll mig till örtté och vatten, och mötte hungern med gröna smoothies. Inte lika barndomsmysigt som varm O'boy och ostmackor, men jag vågar gissa på att det kanske snabbade upp tillfrisknandet något...

Tröst för förkylda anno 1989

Nu tror jag faktiskt att jag ska fira mitt friska jag med en portion bananglass. Vi har fryst in många övermogna guleböjar, och det är riktigt trevligt att alltid ha till hands. Visste ni förresten att bananen är den enda frukten som mognar "naturligt" efter att den blivit plockad? Som jag förstått det blir andra frukter visserligen mjukare efter ett tag, men de blir inte näringsmässigt bättre för oss.

Vilda: lite mys får ni här (Charlize slukade i sig nästan allt och tryckte in skedar fulla av den till mig och Erik-Kire för att vi inte skulle kunna säga att vi inte fått något. Detta resulterade i att det inte riktigt känns som att vi fått nån efterrätt eftersom vi ofrivilligt stressåt):

Lingon- och chokladmousse (3 port):

Vi trodde kameran skulle komma idag - tji fick vi!

2 mogna avokado

0,75 dl kakao

0,5 dl carob

6 dadlar

3 msk agavesirap

1 dl frysta lingon

Mixa alla ingredienser utom lingonen tills det blivit en slät smet. Man får skrapa ner smeten flera gånger från kanten, och om man vill halvera receptet kan det bli riktigt många gånger, men det är bara att ha tålamod. Blanda i de frusna lingonen, det syrliga bryter av den tunga men mumsiga chokladsmaken.

Låt det väl smakas och god natt!

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Lokalen är vår!

Där är den! Den laxfärgade grejen där, under det röda taket...

Vilda: Om exakt 26 timmar är lokalen vår men vi får nyckeln redan i morgon. Vi har varit där och pekat och förklarat, allt tack vare vår partner Daniel Quartey, och snart ska det byggas och tjoas så vi får ett fräscht, trevligt, personligt och levande café.

Snart på ett café nära somliga av er

Vad gäller webshoppen är allt egentligen färdigt, vi ska bara få tillgång till våra resurser så vi kan börja beställa in saker. Några önskemål?

Också sånt

Jag får inte skriva så mycket mer nu, Erik (Kire) försöker sova och vi är i samma rum, det innebär massa gnisseltankar från hans sida... så är det när man bor pyttelitet.

Förresten så drömde jag att Kina hade höjt sin BNP med 1,0 vilket hade inneburit klimatförändringar som gjorde att Frankrike var alldeles rött på en karta på nyheterna. Nyhetsankaren grät och sa "glöm inte bry er om naturen". Jag tyckte det var lite svagt. Sluta äta kött! Sluta köra Suv! Sluta använda blöjor! Och släck lampan och stäng kylen snabbt och diska inte under rinnande vatten (ja, det sista ska jag också försöka låta bli, jag lovar).

Skippa blöjan!

Med förväntan, förtröstan och kärlek,

Vilda Rosenblad, VD, Rå delight AB

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Hav förtröstan! Att vara rå i en lagad värld del 2

Vilda; Nu trodde ni allt att vi gått och fått en riktig känga och att vi aldrig mer skulle resa oss upp va? Sanningen är att ingen av beskrivningarna på de två dopscenariona är särskilt nära verkligheten. Nej. Jag fick visserligen den sedvanliga råbluesen men skötte det relativt snyggt ändå. Precis som Amanda nämnde i en kommentar så finns det mycket man kan göra för att förebygga att sådana situationer blir riktigt jobbiga...

Reseköket

Det viktigaste är egentligen att ha en planerad meny med sig. Råvaror är förvisso också viktiga, mest för att det kan bli dyrt att köpa nya paket nötter och frön från en vanlig butik, eller groddar för den delen om man ändå har groddvanan inne där hemma. Men att ha en meny att referera till både morgon, lunch och kväll samt kanske till och med något eftermiddagssnacks kan rädda även den mest viljesvaga. Medan bristen på en sådan kan stjälpa vem som helst.

Enkelt att förbereda (förresten dog vår Philips tvärt)

Vidare måste menyn innehålla rätter som är enkla att tillaga samt godare eller åtminstone lika goda som de man annars blir serverade dit man ska. Om jag till exempel besöker ----- där kylskåpet är fullt av hårda ostkanter, lidl-marmelad och färdigcroissanter har jag alltså mindre krav på hur elaborerad menyn måste vara än hemma hos mormor som blivit en kämpe på vegomatlagning.

Inköpslista för bakfickan

Ett tips på hur man lätt kan fixa ihop en sådan meny är att gå in på goneraw.com och trycka på "advanced search", klicka i recept och söka på ord som "easy", "fast" eller kanske en råvara man har mycket av.

Det kan verka lite jobbigt men det är värt det. För några månader sedan klarade vi en vecka hos svärföräldrarna utan så mycket som en tugga av deras lagade underverk. De fick dessutom smaka av vår mat och nickade förnöjt och mmmmm-ade högt med slutna ögon. Den veckan stärkte oss något så ordentligt att vi trodde vi var oövervinneliga.

Salladsbuffén på Brösarps gästgifveri kan kompletteras med egengjord avokadodressing :-)

Men så kommer det tider då man inte är lika stark. Karen Knowler höll på fram och tillbaka i 5 år innan hon lyckades bli 100%-ig (det var hennes mål, vilket kanske inte alla strävar efter), Shazzie, superfoodens drottning återgick till lagad veganmat under en jobbig period efter att hennes dotter fötts, så till och med de bästa faller dit. Det enda jag kan rekommendera för att förebygga sådana svackor är en rejäl dos Anthony Robbins och att ha förströstan, för allt kommer att fixa sig om man verkligen tror att det ska det.

Ett proffs som har det svårt

För det finns ingenting bättre än att äta rått och känna att man faktiskt kan må bra. Att man inte behöver åldras i förtid, äta losec efter varje måltid eller ligga och somna med en vetekudde varje natt. Det finns ingenting som är mer underbart än att ta en tugga av en cruchy choklad- och bananglass och förundras över att det fortfarande görs gräddglass med 50% socker när det är tusen gånger godare med den nyttiga varianten. Det skulle då möjligen vara när man lyckas komma på ett rått recept på en favvolagad rätt som smakar på pricken likadant. Plus så är det rätt schysst att inte behöva oroa sig för svininfluensan så mycket...

Raw food rules!

Jag har iaf fått en ny favorit; avokado och banan, en tugga av den ena sen en av den andra.

Fantastique!
 

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

rå i en lagad värld, eller "om att få råblues"

Nu heter han Vilgot

Vilda: så har vi döpt vår lille pojk, Charlize stod framför en 40-manspublik (och kvinns me') i svärföräldrarnas trädgård och sa att hon välkomnade Vilgot till jorden och till vår familj, därefter skvätte hon vatten på hans hår och gav honom hans namn. Man hade förberett till kalas för de trettio gäster som stannade över natten, jag hade lagat fyra råa äppeltårtor och en vegetarisk lasagne.

Daniels

Ja, jag ställer fortfarande gärna upp och lagar icke-rå mat. Faktum är att det inte alls är ett så dumt tidsfördriv. Jag vet vad jag gör i det vegetariska köket, jag kan alla knep för att få till konsistenser och smaker, jag vågar experimentera och det blir nästan alltid bra (det var längesedan jag stekte fiskpinnar i bananlikörextrakt åt mina småsyskon) och jag vet att jag gör människor glada genom att erbjuda dem en tiptop amatörgourmetmåltid. Med andra ord har jag vegetariskt självförtroende. Gårdagens lasagne pimpades till med kanel och kantarelltapenade och till och med moster tyckte att det var den bästa lasagnen hon smakat - trots att den var vegetarisk.

I råköket är jag inte lika kaxig men jag känner att jag håller på att få koll - trots att jag fortfarande kan känna en reflexaktig iver inför bilresor, eftersom jag har inprogrammerat stopp på minst tre bensinmackar (vilket i mitt förra liv innebar en marabou digestive 100 g, en bulgur seafood, ett gäng lösgodisgeisha i en papperspåse, en burk catch eukalyptus och en twix), och trots att jag är uppfödd på mackor och nötkräm och trots att jag fortfarande nästan tvångsmässigt grubblar på vilken min bästaste bästa lagade favoriträtt är och när jag ska äta den för allra sista gången.

Sallad! Woohoo!

Under Vilgots dop dukades middagen fram efter ceremonin. Det var lasagne som sagt, fyra smörgåstortor, fisk och potatissallad och så vanlig sallad då, en sån som vi kunde äta. Sedan blev det tårta, mina tårtor, kladdkaka, budapest och så hallongräddtårta. Efter tårtorna var folk tydligen inte mätta så svärmor tog upp en burk korv från källaren och kokade åt folk med korvbröd och sist blev det nattamacka kring elvatiden.

Vår del av buffén

Det finns två sätt att hantera situationen: det ena är att sticka huvudet i sanden, äta lite sallad och bara de råa äppeltårtorna och efteråt gå och lägga sig och putmunnande påstå att allt är orättvist, att hur kan det vara så att de som inte bryr sig om sin hälsa eller som har helt uppfuckade tankar om hur man uppnår hälsa får allt det roliga, medan man själv, som har förutsatt sig att leva i 120 år, får sitta och tjura på rummet hela kvällen för att ingen annan sett till att fixa råbuffé åt en. Det andra är att säga skit samma, det är ändå för sent, jag har ju smakat på lasagnesåsen när jag lagade den, allt är kört, jag får detoxa imorgon. Och att sedan slänga sig i allt man ser och allt man känner lukten av, tre bitar smörgåstårta med räkor på och när ingen ser går man och snor fetaost från den andra tårtan, tre bitar lasagne plus lite extra ostknapertäcke, ett litet salladsblad för att gömma tallrikens innehåll. Sedan smakar man på alla tårtor och hämtar mer tills det tar slut och så avslutar man kvällen med några ostmackor alltihop nedsvalt med starköl. Så vaknar man klockan två och mår dåligt och man öppnar fönstret men det hjälper inte så man tvingas återuppleva tonårens nära bekantskap med toasitsens innanmäte. Sedan kan man desperat kompensera det hela med fruktfasta dagen därpå och förtvivlat intyga sig själv att man har ett fullkomligt normalt förhållande med maten.

Motivationen i skåpen

Vi vill naturligtvis inte kännas vid något av alternativen. Jag bara säger. Vill man leva 120 år så är det det man har att förvänta sig.

Eller inte...?

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Ett litet, pyttelitet tillägg till gårdagens diskussion innan jag går och nannar

Vilda: jag har just läst en intressant poäng från Doug Grahams bok "The 80/10/10 Diet". Förutom att jordarna är utarmade och att vi tvättar våra råvaror mer nu än för hundra år sedan (b12 upptäcktes inte före 1950-talet), finns det även en annan faktor som påverkar vårt upptag av b12, nämligen andelen fett i kosten.

Dr Graham menar att medan allätare får b12 från animaliska produkter får veganer också tillräckligt om de äter ekologiska otvättade grönsaker från kompostrik mark. I båda fall är b12-brist endast en risk om den s.k. "inre faktoren" är rubbad. Denna inre faktor reduceras i takt med att kostrelaterade fetter ökar. För de som har en minskad förmåga att ta upp b12 hjälper det föga att lägga till, vare sig b12-et kommer genom kosten eller genom tillskott. På grund av detta riskerar alla från köttätare till råveganer att lida av bristen.

Anledningen till att bristen förekommer oftare hos den senare gruppen är dels att det är svårt att hitta otvättade ekologiska närodlade produkter från kompostrik mark (nej, dr. Graham, alla bor inte på superexotiska platser med en "local farmer's market" som säljer durian och unga kokosnötter direkt från trädet) men också att råkostares fettintag överskrider den vanliga blandkostarens med råge. Han räknar med att ca 60% av de kalorier vi äter kommer från fett (om man tittar på hur vi, Vilda och Erik, tidigare har ätit har han en poäng där - oliver, avokado, nötter och frön, oljor osv).

Fettet hämmar upptaget av två anledningar: för det första använder de b12-producerande bakteriekolonierna sig av kolhydrater som bränsle och när fettintaget ökar minskar intaget av kolhydrater. Dessutom blir upptagsposterna i våra tarmar blockerade när vi äter för mycket fett vilket ytterligare reducerar produktionen.

Han menar att man endast ska behöva tillföra kosten b12-tillskott vid speciella situationer, exempelvis om man säsongsvis inte kan äta som han rekommenderar (som vi svenskar då uppenbarligen inte kan under vinter och vår) och när man ammar (ja, ja, jag har ansvar för fler än mig själv) men att egentligen borde man inte behöva komplettera en råvegansk kost om man minskar sitt fettintag till under 10% av det dagliga kaloriintaget.

Jag tycker att det är sjukt spännande i.a.f. Så pass att jag sitter här och babbelskriver klockan halv två!

Jag ville tillägga också apropå en kommentar om att tillskott anses vara slöseri med pengar att, ja, det ligger någonting i det, jag tycker att det alltid är bättre att få i sig näringen genom kosten. Men om man då måste äta en kost som samtidigt bidrar till ohälsa kan man kanske fundera vad man borde prioritera. Dessutom har man de allra bästa förutsättningarna som råkostsvegan att tillgodogöra sig tillskotten på bästa sätt genom att få i sig en sådan otrolig mängd näringsämnen för övrigt. Annars brukar det vara så att näringsämnespecifika tillskott är så ineffektiva för att de inte ser till helheten, d.v.s. hur de olika ämnena samspelar med varandra...

Vi får se om vi hinner blogga så mycket mer i helgen, vi är uppe i Arboga och ska ha namngivningsceremoni för Vilgot på lördag, mycket släkt och mycket matlagning. Men vi lovar att försöka!

Kram

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Brister i bristerna?

Dr. Erik filosoferar

Erik: "Men fååår man verkligen i sig allt? Som protein? B12? Var försiktig! Jag tror inte det där är bra för dig. Du ser ju så smal ut!"

Vid många middagsbord runt om i landet har råkostare, veganer, lakto-ovosar, fisk- och semivegetarianer och till och med jag-äter-inte-rött-kött-men-allt-annat-människor fått försvara sig och argumentera mot ifrågasättanden av sina kostval. Detta trots att frågeställarna själva kanske snarast är de som borde sättas under lupp. Men visst är det så att man gör vad man kan för att försvara sig. Utgångspunkten för valet hos många veganer och vegetarianer är ju inte bara att kosten skulle vara bra för hälsan - utan samtidigt att det också skulle finnas något naturligt i att leva på det som växtriket ger oss.

Jag har redan skrivit ett långt inlägg om proteiner som går att läsa här. Jag tänkte på begäran, och i självbildande syfte, titta lite närmare på B12. Detta är ett vitamin som veganer påstås riskera att lida brist på (och brist kan leda till många otrevliga följder som vi inte behöver detaljplöja). Som jag ser det är just detta påstående visserligen en sanning, men med stort utrymme för modifikation.

Finns någon B12 här?

Visst är det så att vitamin B12 idag till allra största del påträffas i animaliska produkter. Så långt kan vi nog alla enas. Och jag tror som många menar att vi har svårt att ta till oss den analoga B12 som finns i exempelvis spirulinaalger. Men innebär det att man som vegan inte kan få i sig något att detta vitamin på naturlig väg? Och betyder det i sånt fall att en vegansk diet inte kan vara en naturlig diet, utan ett modernt påhitt?

Jag tycker att vi bör börja i en annan ända - med att fråga oss vad som är naturligt med det industrialiserade kemikaliejordbruk som idag är överrepresenterat i vårt samhälle. Varför? Jo, för att det sätt som våra vegetabiliska produkter framställs på också kan vara en orsak till problematiken med att få i sig B12 från dem. Låt mig förklara. Vi vet ju att detta vitamin enbart produceras av vissa mikroorganismer. Och vi förstår följaktligen att de djur vars kött och mjölk som innehåller B12 måste få i sig det någonstans ifrån. I jordar som ej besprutats, och på ekologiska och otvättade grönsaker, kan man nämligen finna rikligt med B12-producerande bakterier. En giftsprayad, tvättad och skalad morot lär däremot inte ha några gäster på sig (jag brukar faktiskt äta mandelmanns jordiga ekomorötter direkt utan att tvätta dem - det är bara en vanesak!). Vidare så innebär det hårda bruket av våra odlingsjordar att de ofta utarmats på viktiga mineraler, såsom kobolt, vilken är viktig för organismernas produktion av B12. Anledningen till att veganer kan ha problem att få i sig tillräckligt med B12 behöver alltså inte alls handla om att vi egentligen är skapade att äta kött, mjölk och ägg - utan snarare att våra jordar blivit fattiga på sådant vi tidigare fick i riklig mängd från dem.

Här är nog dåligt med B12...

Jag skulle också vilja ta upp några andra argument jag stött på kring B12 och veganers behov av detta vitamin (om ni orkar läsa mer?). Precis som jag tidigare nämnt i bloggen angående kalcium (här), d.v.s. att en blandkost med mycket försurande livsmedel som kött och cola just verkar kunna öka behovet av denna mineral, så verkar en "dålig" kost också kunna öka behovet av B12. Detta eftersom det används i processer som går mer på högvarv när kroppen behandlar mer ohälsosamma livsmedel. Dessutom får grönkostare ofta i sig mer av B-vitaminet folat, som ingår i samma omsättning som vitamin B12. Det har visat sig att många blandkostare faktiskt oftare tenderar att ha brist på B12 än veganer som sköter sin kost bra. En intressant studie som jag sett visade också att de B12-producerande bakterier som normalt bara huserar i vår tjocktarm, där vitaminet inte kan tas upp, hos veganer ibland kan påträffas ända upp i tunntarmen, där det faktiskt KAN absorberas. Mycket intressant...

Summa summarum: B12 borde, i den bästa av världar, kanske inte vara så förbaskat svårt att få i sig för oss som äter veganskt. Men nu är det inte riktigt ännu den världen vi lever i, så tills dess får vi hålla till godo med ett tillskott, och känna att detta är helt okej. Jag vill heller inte uppmuntra till att äta ägg och dricka mjölk, men har full respekt för de som sporadiskt vill komplettera sin kost med något sådant (så länge det är relativt schysst producerat). Och ponera för en stund att det inte ens skulle gå att argumentera kring B12 ur ett veganskt perspektiv. Skulle det inte då, för att rättfärdiga en sån diet, egentligen räcka med att påstå att den är förbannat bra ur ett miljömässigt och etiskt perspektiv? Oavsett om den är "naturlig" eller ett modernt påfund? Det tycker i alla fall jag.

Nu har jag druckit tre glas vin (nu har jag gjort alla puritaner besvikna). Oerhört imponerad att jag lyckades sy ihop det här ändå. Men Vilda får nog skriva ner receptet på våra glasskakor, annars blir det helgalet i proportionerna.

Vilda: Helgalet lär det bli ändå...

Myntaglass

3 dl mandelmjölk (gjord på 1 dl blötlagda mandlar + 3 dl vatten)

1 dl blötlagda cashewnötter

2 frusna bananer

3 msk kokosolja (vi använder Holistics goda olja för såna här lyxiga efterrätter, den smakar verkligen kokos också...)

1 rågad dl färsk peppar- eller kungsmynta

1 tsk vaniljpulver

0,5 dl råa krossade kakaobönor (nibs)

Vilda med vår fina mortel

Mixa mandelmjölk med cashewnötter, kokosolja, vanilj och bananer tills det bildats en slät smet. Häll sedan ner myntan och kör ett tag till. "Pulsa" ner kakaobönorna.

Häll smeten i en bytta med lock (om du ej tillhör de lyckliga få som har en glassmaskin) och låt frysa 2-3 timmar. Tag ut smeten och rör runt. Frys i ytterligare 1-2 timmar. För en behagligare konsistens kan man köra glassen i matberedaren innan servering.

Låt det väl smakas. Framöver kommer recept på vår råa lasagne (den som inte ser lika god ut med mobilkameran) och vår D-60 (ingen prylfetischism uppmuntras) kommer även att dyka upp, förhoppningsvis reparerad.

mvh :-)

Efter mycket funderande har Dr. Erik har bytt namn från Dr. Kire.
 

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

hav tålamod...

Vilda: Om ni haver tålamod skall ni belönas flerfaldigt med inlägg av Kire (som nu vill bli kallad Erik) om B12 (på begäran). Ni skall även få recept på mintchokladglass (som ni ser på bilden nedan).

Vem saknar GB-sandwich?

Vem saknar vår Nikon D-60?

Nu ska jag sova innan jag blir helt truckad i fillevippen.

 PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

R.I.P.

Fortfarande sommar...

Vilda: En någorlunda tradig dag, jag lagade vindolmar igen för att imponera på Kires vän som kommit på besök. Han må varit imponerad av maten men vi var inte ens hemma första gången han knackade på och det är ju lite av en kluckedrösare (!). Får hoppas att vi lyckas bättre imorgon. Dagen har spenderats med att städa vår pyttefjossiga tvåa efter helgens misslyckade försök att städa (städa, stöka till, städa, barn vakna, stöka till, städa, inte diska orkar inte, somnar på köksbordet). Och med att fira att vi fått ett organisationsnummer naturligtvis. Det är alltid bra att ha, man förstår att man finns (man= den juridiska person vi just uppfunnit som jag, genom min post som v.d. är förmyndare över medan Kire som ordförande agerar dess personliga assistent, eller blindhund, vilket man nu väljer. Jag hoppas inte denna juridiska person visar sig vara en stor psykopat såsom så många juridiska personer agerade i dokumentären the corporation...).

Censur...

Sedan har vi plockat päron och Charlize har begravt vår gigantiska husspindel. Den var riktigt stor. Kire hade ihjäl den igår men visste det inte. Han/ hon hade strosat lungt i vardagsrummets mörker och var på väg in under soffan när, BAM, kalletroffad under en tjock madrass och där fick han/ hon ligga. Det lite läskiga var att jag berättade för Charlize vad vår husspindel råkat ut för blev hon ledsen men sa att det kanske fanns flera och just när hon sa det sopade jag upp en lika stor lika död spindel från andra sidan rummet. Som att den ena dog av sorg när den andre blev mosad. Huckeligt!

Jag ska inte säga så mycket mer, men jag vill lämna er med lite förväntningar inför morgondagen:

Varför klipper jag myntablad? Vad finns i de dussin kärl som står och väntar på att bli vattentömda? Kanske blir det recept imorrn?

Tjabbadoo på er, låt inte nattfollopserna krypa in i era morgontollflor!

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Dag 75

Johan: Jag är nu halvvägs in i tredje månaden "totalt rå". Med totalt menas nu inte 100% eftersom vi vet att vissa kryddor, Saltå kvarns cashew och en del annat som slinker ner i rörorna inte är helt kosher. Dessutom har jag haft tre klara brott mot reglerna: Första gången blev jag bjuden på sockerkaka i en situation där det var för komplicerat att säga nej. Andra gången var den sedan länge planerade och efterlängtade surströmmingskvällen där tunnbröd, kokt potatis och gräddfil ingick. Tredje gången är nog mer ett manchettbrott; jag åt en halv burk inlagd sill - men jag lät den droppa av ordentligt och åt inget annat ur burken än just fisken. Nå, vad jag vill berätta här är mest om följdverkningarna av andra gången, den som innebar det hittills största avsteget från den råa vägen:
Jag åt rätt mycket mat, en sex klämmor bör det ha varit - och varje klämma innehöll då, förutom fisken och löken som jag betraktar som 100% ok, två till tre potatisar, en hel skiva tunnbröd, ett par matskedar gräddfil och en rågad tesked rödlöksmarmelad (rödlök brynt i honung). Till detta dracks öl och snaps i karlakarls-mängder. Jag bör också nämna vad jag INTE intog, nämligen nikotin: Efter två veckors avtrappning på snusandet blev denna surströmmingsdag min första snusfria dag på femton år.
Hur mådde jag då senare på kvällen och dagen efter? Jo, hör och häpna: Jag mådde utmärkt! Till min egen och andras stora förvåning var magen cool som James Dean och huvud och humör var friska som nötkärnor. Jag var faktiskt inte ens särskilt bakis. Jag tror att mitt oförtjänta välmående berodde på två saker; surströmmingens inneboende helande kraft och avsaknaden av ett av de gifter som annars alltid varit närvarande, nämligen nikotinet.
Jag har fortfarande inte ätit kött, chips, godis, läsk eller kaffe på sjuttiofem dagar. Jag har stabiliserat min vikt på ca elva kilo mindre än när jag började. Jag sover mindre än tidigare, vaknar innan väckarklockan och hoppar upp ur sängen självmant. Mina jobb, särskilt de fysiska delarna, känns oerhört mycket lättare nu än tidigare; tvåtimmarsmoment utförs på en timme och tjugo minuter. Att sluta snusa (Jag är nu inne på femte nikotinfria dagen i streck - efter 40 års beroende!) har varit en självklarhet och lättare än jag vågat hoppas.
Kort sagt: Alla borde prova det här - det är faktiskt rätt enkelt (om man äter det mesta av sin mat hemma och inte är nötallergiker).

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Nya löften, nya horisonter. Allt är möjligt idag!

Vilda: Så har Kire haft sin första dag på jobbet idag, gånger två. Han ringde i tisdags om en annons på platsbanken som frukostvärd på Kronovalls slott. De blev väldigt imponerade av hans bakgrund som hotelldirektör så de ringde redan nästa dag trots att deadline för ansökan var 8 oktober och frågade om han kunde börja idag. Sedan, under en föräldrafest på skolan, ringde Brösarps gästgiveri (där han varit och lämnat namn och telefonnummer ifall de någonsin behövde extrapersonal) och frågade om han ville jobba idag eftermiddag. Då vi varit i Arboga respektive Malmö två föregående gånger de ringt, kunde han inte tacka nej igen. Då skulle de nog sluta ringa. Så han åkte imorse tidigt medan jag fäktade bort en linedance för flugor och han är inte tillbaka än.

Första leendet för dagen

Vilgot har varit sur hela dagen utom när jag fotograferade honom ute vid backarna och när hans pappa kom hem under en timme mellan jobben. Följaktligen har även jag varit sur och irriterad och snäst oförtjänt åt Charlize när hon försökt att få min uppmärksamhet. Så jag bestämde att vi skulle ha en liten myskväll ihop, äta något gott som hon ville äta, spela spel och se på en film som hon ville se. Det var en mycket god idé.

Andra och sista glada stunden

Night at the museum 2 blev det. Ben Stiller har blivit TV-shop-magnat efter att ha uppfunnit den självlysande ficklampan och har förlorat perspektiv på livet. En kul film, mycket Apatow-skämt och Hollywood-förutsägbarhet som, visade det sig, gav MIG perspektiv på livet genom en käck Amelia Earheart-docka.

Kanske ska jag testa kort och lockigt?

Jag är listornas hjältinna, schemanas drottning och budgetarnas regerande mästare. Jag förverkligar mitt liv ett kryss i taget för vart uppklarat göromål. Jag styr upp mina minuter med ett mål i sikte: jag ska leva de perfekta dagarna i mitt perfekta liv med stridsorden äventyr, spontaneitet, kreativitet och... disciplin. Mina mål brukar kretsa kring kost, yoga, skrivande, management, läsning och meditation och förutom det sistnämnda har jag lyckats hålla mig till ett visst schema, några dagar i taget. Mina lockbeten har inte varit så mycket lockbeten som hot. Om jag inte lyckades hålla mig till planen skulle jag exempelvis vara tvungen att ge bort en viss del av mina besparingar till en politisk ungdomsförening vars åsikter jag inte precis delar.

Yogastund i fisksätra

Exempel på ett föreslaget schema:

5:00 Vaknar, två glas vatten. Ögongympa

5:15 Yoga, meditation, Do-in och huvudmassage

6:00 Vetegrässhot, morgonsidor

6:30 Affirmationer, kroppsskrubb, laga frukost

7:15 Frukost med familjen

7:30 Morgonpromenad, rask takt

8:15-10:00 Plugga näringslära, två glas vatten

10-12 Svara alla mail, facebook, hantera bokbörsen, kolla rawfood-bloggar, lägg in räkningar, , fyll i blanketter, frankera bokpaket.

12:00 Gröm smoothie, fröcrackers

12:30 Kreativ aktivitet, två glas vatten

14:30 Två glas vatten, roddmaskin 100*3

16:00-19:00 Familjetid, middag

19-20 blogga, ett glas vatten

20:00 maskiner släckta, läsa med Charlize och Kire

22:00 sova

Kreativitet i Limhamn

Så här blir det:

7:30 vaknar

8:30 Går upp, irriterad på flugor

9:00 äter frukost, sopar lite

10:00 Bäddar, äter nötter och torkad frukt

11:00 börjar förlora tålamodet, tvingas gå ut för att få tyst på barnet äter nötter och torkad frukt

14:00 äter något

14-17 försöker skriva någon slags budget parallellt med att ströglo på desperate housewives medan Vilgot balanserar på min vänsterarm och visar missnöje. Äter nötter och torkad frukt.

17-21 muttrar och sopar och diskar och lagar mat. Äter torkad frukt.

21-23 bloggar (pausar och gör godisbollar av nötter och torkad frukt)

00:04 sover

Hålla sina löften bör man, annars...

Därför ska jag inte lova alla de samma sakerna igen denna gången. Jag ska satsa på att få glädjen tillbaka i mitt och i min familjs liv innan prestationsstressen tar udden ur vår dröm. Här är mina mål de närmsta 100 dagarna:

Someone's gotten her moxy back!

- Uppfinna nya ord, minst ett varje dag (Amelias hittepåord: att bli "jimmyjacked" och att hitta sin "moxy")

- Uppvärdera humor, göra det till en livsviktig grej, särskilt i samband med strösurfandet

- Läsa biografier om inspirerande människor (t.ex Amelia Earheart och Albert Einstein)

- Inte jobba på måndagar (eller nån annan dag i veckan)

- Inte bara påstå att jag älskar min dotter, det är lätt att säga jag älskar dig men det är viktigt att visa det varje dag

-Sluta skriva listor (fr.o.m måndag får Kire sköta det)

Vego?

Kanske är det lättare att hålla löften man aldrig avlagt förut. Kanske kan man lägga in 20 minuters Yoga nån gång efter dag 30 eller så...

Spenat- och ricottapasta (2 pers)

2 små gula squash

Sås:

100 g spenat

2 msk olivolja

1 dl pinjenötter

en halv avokado

juicen av en citron

1 dl vatten

himalayasalt

svartpeppar

näringsjäst

1 hackad salladslök

Parmesan:

1 dl paranötter

0,5 tsk salt

1 vitlöksklyfta

1 msk näringsjäst (ja, jag gillar näringsjäst just nu...)

Förvandla squashen till pasta genom en spiralizer eller genom att skala långa smala tagliatelle med en potatisskalare. Massera in oljan i spenatbladen tillsammans med lite salt. Kör alla ingredienser för såsen, utom salladslöken och spenaten, i en mixer tills de bildat en slät röra. Häll i spenat och salladslök och kör "pulse" ett par gånger så att det blandas med såsen men inte hackas för mycket. Kör ingredienserna för parmesanen i matberedare tills de grynats (nytt ord?). Blanda såsen med pastan och strö över parmesan.

Nä, nu börjar klockan närma sig 00:04!!

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Vägen hem

En sur och en som käkat glosoppa

Vilda: så nu börjar det svåra... den långa vägen tillbaka från kakfrosseri till superfoodhysteri. Eller kanske är det att vägen inte är så lång som är det svåra. Jag vaknade med ett fruktansvärt humör, la mig i fosterställning på kökssoffan och bara ville inget och tyckte att allt var hopplöst. Kire har fått jobb nu. Hur ska vi lösa det? Hur ska jag klara av att inreda ett café, fixa betalningssystem och ragga kunder själv tills han slutar jobba på dagarna? Alldeles alltigenom själv. Det går bara inte. Det var mycket bättre att mumsa paj och läsa böcker hemma hos mormor, om jag så blev förstoppad och migränig på köpet. Läsa böcker är jag bra på. Läsa böcker kan jag göra alldeles alltigenom själv. Före Vilgot läste jag gående från Bagarmossen till Södermalm (ca en och en halv timmes promenad), och nu läser jag medan jag tröstar honom liggande på min högerarm. När jag stängt in mig på badrummet tillräckligt länge, tog jag en vetegrässhot, ringde en vän, pratade om hennes problem istället för mina egna och tog Vilgot på en promenad, så blev allting bättre.

Flytande gott kamuthumör?

...bara att... Fy vad min favvishoodie luktade rök. Men den var ju nytvättad. Kire måste ha hängt upp den på tork och så har någon rökt i närheten. När jag kom hem kunde Kire dock inte känna någonting. Så jag gav det en liten stund till. Tillkallade möte för att gå igenom vår jobbsituation, skriva listor, organisera och lite andra av mina favoritsysslor. Jag bet på pennstumpen och lät högerhanden fara i frenetiska karatedrag upp och ner för att symbolisera hårda tag och ordning och reda men jag lyckades ändå inte sluta tänka på min tröja och på hur den luktade. Så jag tog av mig den. Ganska snabbt insåg jag att skjortan jag bar under också blivit infekterad av röklukt så jag for ut och hängde upp allt på vädring utanför och hittade en helt ny tröja.

Äe... fy fasen

Som också stank. Jag tog ett bad med Vilgot och så fort jag doppat huvudet i vattnet förstod jag helt plötsligt. Kombinerat med lukten av hösteldandet utanför var det inte kläderna utan håret som stank. Jag tvättade det senast för två dagar sedan men alla dessa kakor har velat komma ut illa kvickt och har gjort det genom hårbottnen, surrealistiskt och påminner lite om någon mardröm jag haft som tonåring om utomjordingar instängde i porerna men helt sant.

Annars har jag förskonats, tycker jag. Än så länge...

Gröten som räddade mina morgnar hos mormor och morfar:

Ser ut ungefär så här (källa: http://petchyfightstheflab.blogspot.com/)

2 bananer

en näve kokos

en näve solrosfrön

en näve pumpafrön

hackade nötter (exempelvis hassel eller mandel)

en mindre näve russin

1 tsk kanel

Blötlägg solrosfrön och pumpafrön så det räcker till högst tre morgnar (blötlägg 4 timmar, häll av och låt grodda i kylskåp tills de används, när man häller av sorrosfröna kan man se till att få bort så mycket av solrosskalen som möjligt, detta genom att fylla på med vatten, "gnugga fröna lätt och hälla sakta över kanten ett par gånger)

Mosa bananerna. häll i alla övriga ingredienser, blanda. Inga maskiner behövs :-)

Om man börjar dagen bra så kanske man undviker såna här middagar: