Pojkar och proteiner

Kire: Charlize, som fyllt 8 år, älskar verkligen djur och har kärlek i överflöd för de allra minsta. En nyckelpiga som hon hittade på fritids idag fick följa med i bilen hem, och när vi kom upp för asfaltsgången till vårt radhus hittade hon en död fjäril. Denna fick en ceremoniell begravning i ett gammalt påskägg och graven pryddes av ett tandpetarkors. Även insekter kan ge insikter.

När jag var nitton hade jag efter grubblanden och överväganden bestämt mig för att jag skulle bli vegetarian. Etik, miljö och identitetsskapande i en salig blandning hade i långsam takt gjort det allt svårare för mig att inte bry mig om vad jag åt. Att ta bort köttet från kosten kändes på något märkligt sätt...vettigt. Mitt sista mål bestod av köttbullar hemma hos mamma, och den sista fick till och med bli kvar på tallriken. Även om jag, innan jag hamnade där jag kostmässigt är idag, har haft köttutflykter vid ett flertal perioder så minns jag det där slutgiltiga steget som rätt svårt. En av anledningarna var att jag med min långa spinkiga uppsyn och komplex för

spinkiga ben hade börjat träna väldigt mycket styrketräning, och ville bygga muskler och självförtroende. Att utesluta köttet skulle, som jag hade förstått det, innebära att jag skulle få långsammare och sämre resultat från träningen. Jag skulle på något sätt bli tvungen att göra en kompromiss mellan mina atletiska ambitioner och mina övertygelser i tillblivelse. Jag inhandlade en pinsamt stor burk med Whey Protein Super Bulk Fuel som jag gömde i mitt rum i rädsla för att någon skulle avslöja min förhoppning över att någon gång få sen något annat än en osexig sparris i spegeln. Vad jag visste, tillsammans med alla andra pojkar över hela landet, var att jag måste få i mig PROTEINERNA. Ju mer desto bättre, annars kunde jag lika gärna glömma tanken på Beach 2000-kroppen.

Även om jag ändrade fokus i min träning så följde "proteinspöket" mig under många år, eftersom jag likt alla andra möttes av budskapet att ökat proteinintag innebär bättre träningsresultat, och att kött, följt av ägg och mjölkprodukter, är de bästa proteinkällorna. Det är inte förrän på senare år, efter många proteindrinkar och spända muskler, som jag vågade ifrågasätta detta.

I den tidiga näringsforskningen fokuserades mycket på proteiner då man identifierat dem som kroppens "byggstenar". Exempelvis var den allmänna uppfattningen att undernäring hos barn i svältregioner orsakades av proteinbrist, och särskilt då brist på animaliskt protein. I den otroligt intressanta boken/studien China Study (som jag inte kan gå in i detalj på här, men råder alla kostintresserade att ta en titt på) berättas om humanitära projekt som

fokuserade enbart på att få i barn så mycket protein som möjligt. Vad man emellertid upptäckte i uppföljningen var att de barn i länderna ifråga som åt mest protein, också var de som i störst utsträckning drabbats av levercancer. Ett ökat intag av animaliskt protein var alltså inte en rak väg till hälsa, visade det sig, utan kunde snarare trigga cancer. Istället visade senare forskning att en diet med ett lägre proteinintag, med högkvalitativt protein, kan främja hälsa. John Robbins beskriver i boken Healthy at 100 dieterna hos de folkslag som levt friskast och längst, och i samtliga fall har man haft ett relativt lågt och i princip uteslutande vegetabiliskt proteinintag.

Proteiner är viktiga, det råder inget tvivel om detta. De behövs för tillväxt och reparation av alla våra vävnader, för skapandet av blodceller, antikroppar, enzymer, hormoner och annat. Men det är också viktigt att inte ha ett för stort intag. För mycket protein kan exempelvis överbelasta förmågan hos kroppens lymfsystem. En mycket proteinrik diet kan också bidra till hjärtsjukdomar, högt blodtryck, reumatism och till lever- och prostatasjukdom.

När jag nu tänker kring protein så är det viktiga för mig kvalitet snarare än kvantitet. När jag inte hettar upp proteinerna följer alla aminosyror med till tallriken, och proteinerna koagulerar och denatureras inte som de annars börjar göra redan vid 70 grader. Och visste du att, när mat som värmts över 90 grader ska brytas ned, så kommer vita blodkroppar till hjälp på samma sätt som när en främmande substans ska neutraliseras i kroppen (leukocytos)? Immunsystemet, i sin strävan att upprätthålla homeostas, identifierar den lagade maten som invaderande substanser som måste neutraliseras. För er som vill gräva djupare i följderna av upphettande av mat och proteiner, och samtidigt vill se lite hardcore svensk forskning, vill jag också rekommendera er att läsa professor Stig Bengmarks forskningsartikel Vår tids kost bakom inflammation och sjukdomsutveckling.

Idag får jag likt andra råkostare allt mitt levande, fullvärdiga protein från växtriket; groddar och skott, nötter, frön, och sist men inte minst, gröna bladgrönsaker (ju mörkare desto bättre). Och här har vi att göra med trevliga, lättnedbrytbara aminosyror som inte utgör någon utmaning för kroppen utan snarast anländer som färdiga byggstenar. Om man dessutom struntar i att hetta upp dem, får man också ut så mycket mer av dem. Vid Max Planck-institutet för Näringsforskning i Tyskland har man visat att vältillagat protein bara har ca 50% så kallad biotillgänglighet, dvs möjlighet att upptagas av kroppen. Denaturerade proteiner kan inte användas av kroppen. Detta innebär att man skulle kunna ersätta det rekommenderade intaget av tillagat protein med hälften så mycket, rått, vegetabiliskt protein och ändå fylla näringsbehovet. Hoppsan.

Okej, jag vet att detta inlägg skulle handla om hur jag kom in på Raw Food, men just proteindiskussionen involverar idéer som i början fick mig nyfiken och intresserad. Men jag borde kanske nämna att jag botat mig själv från min IBS som gav mig uppsvälld och gasig mage blandat med förstoppning och dess motsats i ungefär 5 år? Trots att läkarna sa att det var något jag skulle få leva med hela livet, att jag inte fick några kostråd utan snarare blev avrådd från att äta för mycket råkost. Ha! Känns helt absurt att tänka på idag. Jag var i början av min "sjukdomstid" inne på nätforum för likamagade och läste rekommendationer från andra, såsom: "Jag har slutat helt med grönsaker", eller "jag äter mest vitt ris, kokt fisk och feta såser, och jag har inga problem med magen längre!". Ja, det tvivlar jag inte på, eftersom stärkelse, fett och sönderkokad fisk garanterat slöar och kläggar ner tarmsystemet. Och jag förstår efter min erfarenhet att folk försöker sig på alla metoder för att slippa obehaget. Men vad gör det för hälsan i det långa loppet?

Nu har jag i alla fall slängt mina gamla 5-liters bulk-burkar och ersatt dem med en liten burk oförädlat hampaprotein, som jag lägger till i smoothies och gröter när det kan behövas lite extra. Tänk vad skönt det är att veta vad man stoppar i sig (i motsats till bulken nedan)!

Ingredients: whey protein isolate and concentrate, calcium caseinate, egg albumen, soy protein isolate, MCT oil, fructose, stabiliser (cellulose gum) , cocoa powder, flavouring, calcium phosphate, potassium phosphate, starch, sodium chloride, inositol, L-glutamine, magnesium oxide, choline bitartrate, vitamin Blend (A, C, E, D3, B1, B2, Niacin, Pantothenic acid, B6, Biotin, Folic Acid, B12), sweetener (sucralose), zinc lactate

Läs även andra bloggares åsikter om raw food, råkost, hälsokost, levande föda, hälsa, protein,kött, vegetarianism, veganism, proteinpulver, IBS, svullen mage, etik, fjärilar, godhet

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.