Allt om min början

Vår första tomat!

Vilda: Har precis avslutat dagens varudeklarationspass och lärt mig lite nytt om Ginko Biloba och dreglat framför Kate Woods olika magiska tårtor som vi inte kan beställa till Sverige. På tal om läckra tårtor har vi pekannöt/kolaglass i frysen som vi ska bjuda en eventuell samarbetspartner på imorgon under ett frukostmöte.

Pajerna med min Irish moss-ost blev hur bra som helst, toppade med aprikosmarmelad och med lite gurka(ovan, tomat) för att ta udden av det fetsöta. Gräddosten smakade något bekant men jag kunde inte komma på vad förrän jag dippade en gurkskiva direkt i röran. Det smakade leverpastejsmacka. Trodde att det var någonting jag skulle tvingas leva utan under resten av livet men icke. Om någon saknar leverpastej delar jag gladeligen med mig av receptet i ett framtida inlägg...

För ett par dagar sedan fick vi en kommentar på bloggen om att det vore bra med lite tips om hur man gör egentligen, vad man inhandlar, hur man börjar m.m. Även utanför bloggen har vi fått frågor, det är ju trots allt inte självklart att man vet vad raw food är och vad det innebär att ändra sin kost så radikalt. Så därför tänkte jag att jag kunde berätta lite om hur vi hamnade där vi hamnat och ge lite tips om hur man kan integrera raw food i sitt liv.

Ikväll ska jag börja med att berätta om min egen raw food-bakgrund:

Jag hörde först talas om levande föda för ca fem år sedan på tv-programmet "Du är vad du äter" av alla ställen och blev totalfascinerad på studs och sökte genast på nätet efter en kokbok om ämnet. Jag hade ingen koll på "raw food" då, så det ända jag hittade var en gammal Ann Wigmore-kokbok med riktig hardcore hälsokost. Det var rejuvelac (en fermenterad vetedryck) och den festligare varianten "pink champagne" (samma fast med lite jordgubb och ingefära), det var nötpatéer och dressingar på groddade skott och så var det strikta regler om vad man inte fick äta och vad man inte fick kombinera. Allt var så 70-tal, så matpuritanskt och ändå... så spännande.

Jag försökte övertala min dåvarande sambo att testa denna nya livsstil med mig men hans mammas eviga tjat om vad stenålderskosten hade gjort för henne var han ytterst tveksam. Så jag la ner det i praktiken men inte i hjärtat. Jag hörde lite om kosten på radio, läste om det någonstans då och då och det stack till för jag visste på något sätt att jag ville gå över.

Innan Charlize började i skolan flyttade hon upp till Island över ett skolår då det var sista chansen att spendera en längre tid med sin pappa innan hon skulle börja ettan. Under tiden hade jag och Kire tagit över driften av ett litet hotell på Södermalm i Stockholm. När Charlize fyllde år tog vi vår enda (hade vi bara vetat!) semester och flög upp för att hälsa på. Vi hade under tidigare månader ansträngt oss för att äta "nyttigt", d.v.s. inga tillsatser, mest ekologiskt, vegetariskt och fullkorn men på Island, omringade av kilometerlånga butikshyllor med Coca Cola och chips, klarade vi inte av att följa våra riktlinjer utan åt konstgjord ost på vit toast och vita mackor med supergräddig tonfiskröra och till och med hamburgare. Frukosten vi serverades bestod av kolayoghurt med chokladöverdragna jordgubbspuffar, till lunch blev det en ananasmilkshake från bensinmacken med en portion pommes frites och middagen av smörstekt fisk med smörsås, potatis och bröd. På sötsaksfronten skedde ingen ändring eftersom jag redan innan led av ett hemskt sockerberoende och hade ätit choklad från varumaskinen på hotellet varje dag.

När vi kom hem kände vi oss risigare än på länge och jag satte mig ner med en hälsotidning i receptionen. Just i det numret hittade jag ett reportage om Living Food Institute i Värmland och jag tog det som ett tecken. Jag lyfte telefonen och hade tur, Birgitta hade fått en avbokning samma helg och efter fem minuters funderingar ringde jag upp henne och bokade in mig.

En typisk före-bild: risig kamera, dålig vinkel och riktigt fel tidpunkt på dygnet. en liten halsduk för att få en att se sjuk ut skadar inte. Men visst ser jag risig ut innan jag började raw food-a mig?

Birgitta var supertrevlig och jag fick se allt bakom kulisserna, höra om hennes hälsoutveckling, smaka på nötpatéer, dricka rejuvelac och lära mig massa om Ann Wigmore. Birgitta sa att hon själv hade gått över till levande föda över natten (och endast äter en bit fisk lite sporadiskt vid sociala tillställningar) men föreslog alternativa, långsammare sätt att göra det på. När jag reste hem på söndagen var jag full av entusiasm och bestämde mig att jag skulle börja med frukostarna. Men när jag väl var hemma ville jag inte sluta. Så jag bara fortsatte och fortsatte... fem veckor höll jag på med denna 100% kost och jag mådde skitbra och det syntes.

Kire som hade varit i Brasilien på uppdrag från sin organisation Framtidsjorden i två veckor i början av min förvandling kunde inte tro sina ögon när jag hämtade honom på flygplatsen. Han förstod inte vad det var utöver min viktnedgång men han frågade om jag hade sminkat mig eller smörjt mig med något. Min hud var slät, mitt hår starkare, såna dära envisa vita "finnar" som varar en evighet hade helt torkat ut och försvunnit...

Nötpaté

NötpsTre månader efter att jag börjat blev jag dessutom gravid, något vi försökt med men inte lyckats i nästan ett år. Det blev inget med den graviditeten men efter missfallet blev jag gravid direkt igen, ingen mens emellan ens.

Sedan blev hotellet mer än bara vårt jobb. Vad vi trodde skulle bli lättare med tiden allt eftersom vi kom med nya lösningar på saker och ting blev bara mer och mer skitjobbigt och till slut hade vi inget liv utanför hotellet. Charlize ritade teckningar föreställande hotellet med blixtar och kryss över och fick sitta framför datorn i lobbyn medan vi gjorde panikinhopp för anställdas sjukdom eller släppte in nattgäster som tidigare meddelat att de skulle komma på eftermiddagen. Under den perioden klarade vi inte av att hålla oss 100%, snarare blev det så att vi hade 100% perioder följt av 0% perioder då vi frossade i sånt som vi inte ville tillåta oss att äta, nästan som en straffmekanism för att vi inte "lyckades" hålla oss raw.

Nu har vi dock ett helt nytt lunk i livet och det är lätt att äta rått. Vi försöker se till att få i oss groddar och gröna bladgrönsaker varje dag samt tar ett B12-tillskott. Detta är särskilt viktigt för mig som ammar men annars tar vi en B12-kur lite då och då under året. Doserna som vissa anser behövs är så små att man inte behöver ta varje dag. Men mer om B12 och andra tillskott en annan dag.

Min erfarenhet av till och från-råande har lärt mig att det är jätteviktigt att inte döma sig själv. Om man strävar efter att äta på ett visst sätt och äter utanför denna ram är det just precis bara det man gör; man äter utanför ramen för sitt eget program. Nu när vi lyckas anamma denna syn på kost har vi också kunnat tillåta oss att äta en bit fisk eller så vid ett fåtal tillfällen (1 ggn/ månad kanske) utan att för den delen få panik och gå hela vägen tillbaka till skitmat, hemmakväll med kilosäckar lösgodis och kycklingkebab dagen efter.

Imorgon berättar Kire om sin början och han har mycket mer än bara botat lite finnar och den kroniska huvudvärk jag plågades av. Senare i veckan kommer vi att ge fler konkreta tips om hur man kan komma igång med Raw Food.

För att ändå ge er lite matig info, kommer här ett aningen modifierat recept jag hittade idag på en amerikansk blogg:

Maca-bananshake (tillägnat min hjälte till far, Johan):

Utan blåbär i shaken slipper man blåa läppar och påklistrade leenden inför kameran

Dessutom lämnar den inte ett omysigt intryck när halvdrucken

denna shake smakar lite kolaaktigt (maca) och lite järnigt (hampafrön) och är otroligt rik på antioxidanter.

2 bananer

2 dl vatten (eller rejuvelac)

2 msk skalade hampafrön

2 msk kokosfett

1 tsk maca

1 tsk vaniljpulver

1 tsk carob

Mixa alla ingredienserna (vänta med kokosfettet tills sist)

Snus? Naj! Green Smoothie

Läs även andra bloggares åsikter om raw food, råkost, levande föda, hälsa, hälsokost, kost, förhållanden, mat, kursgårdar, skräp, Island, recept, tips