Tombola, tomater och tyst i klassen! (vad går väl upp mot en klatschig titel)

Kire: Nu börjar säsongen för Skånes sanslösa byaloppisar att gå mot sitt slut. Vi har hunnit med ett femtontal i sommar och jag börjar faktiskt känna mig rätt nöjd. I nuläget har vi ett förråd fullt med kläder, ett ytterförråd i garagelängan med en massa böcker och ett garage som är fyllt till taket med inredning till caféet; stolar, speglar, dasslektyr, burkar och allmänt krimskrams som man kan "se framför sig" på Eliselundsvägen i Kivik.

Idag begav vi oss till Kiaby någon mil norr om Kristianstad och välkomnades av skanderande högtalarröster. - TOMBOOOLA, ponnyridning för de små, vi har bästa korven, ta en paus i fyndandet och kom upp och fika, borden är snart sluuut! Av någon anledning känns det som det finns något särskilt skånskt med byaloppisarna där en ort med några hundra invånare lyckas samla ihop tonvis med prylar, allt från hårnålar till motorbåtar, sedan engagera hälften av de inneboende till att sätta på sig neongula kepsar och reflexvästar för att resonera med Svensson om bordet är slitet eller har "patina", om man kan betala tio kronor för en broderad tavla, eller om "fyndpriserna" inte kan börja så sent som tre timmar efter starten. För vem orkar, eller vågar, vänta så länge på att göra fynd? Jag måste i alla fall säga att jag känner mig glad efter att ha sett så många människor på jakt efter begagnade saker efter all uppgivenhet man kan känna över konsumism och den, av vissa, påstådda vikten av "nytt och freescht".

Sen vi flyttade till Brösarp har vi fått en täppa att förvalta, där vi har satt tomatplantor, paprika, boveteskott, solrosskott och vetegräs. Jorden verkar vara bra för det växer som det knakar. Det är verkligen intressant med förädlade växter som behöver en mänsklig hand för att ge det de är avsedda att göra, tomaterna är ett bra exempel. Vildtomater är knappast större än en jordgubbe men som förädlad växt hänger grenarna och måste stagas upp för att inte allt ska bli en ruttnande rödgrön hög. Detsamma med morötter; i deras vilda, oförädlade form, är de inte större en ett finger, smått beska och rätt oaptitliga till uppsynen. Men säkerligen mindre intressanta för insekter och djur. Michael Pollan skriver om de förädlade matväxterna som koncentrerade ansamlingar av kolhydrater och proteiner, och att det är föga överraskande att "skadedjuren" dras till dem; hur skulle de överhuvudtaget kunna undvika att upptäcka dem?

Jag har haft en snigel (ja, egentligen snäcka) som gjort små motorvägar genom min odling av solrosskott. Fyra dagar i sträck lyfte jag bort den fem meter till häcken, men av rent jäkelskap så var den där nästa morgon igen och hade plöjt en ny gata. Kunde det vara samma? Men de är väl inte så snabba? Ja, till slut gav den upp. Kanske hade den fått en överdos av essentiella aminosyror och bestämde sig för att sova på saken.

Idag gjorde Vilda två helt supersmarriga nya anrättningar som vi inte provat förut, ett smör där hon använde den råa tahini som jag gjorde igår, kokosfett, citron och lite annat, samt en tomatröra med gojibär. På linfröbröd var smöret och tomatsåsen det godaste jag ätit på länge och säkert något vi kommer att servera på caféet. Charlize var också mycket förtjust (YES!)!

På kvällen spelade vi en omgång av spelet "Tyst i klassen" som vi hittade på loppisen idag, och för den som vill ge sina barn en bild av skolan som en plats för ömsesidig respekt, dynamisk och kreativ inlärning och en trygg miljö är det kanske inte nå't man ska spela för ofta. Men det är klart, eftersom läraren har sina ögon på dig är det bra att du redan som liten lär dig att gömma undan serierna, sluta kasta sudd, och framför allt, att skylla på bänkgrannen!

Läs även andra bloggares åsikter om raw food, odling, loppis, hälsa, gojibär, föräldraskap

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.