Jag älskar saffran och högskolestudier som leder någonvart

Kire vill varna känsliga läsare från att ta intryck av bilden som ges av honom nedan. I själva verket är han ytterst snäll mot både djur och insekter, gör mycket hushållsarbete när han inte ser på film samt har helt normal storlek på fötterna.

Vilda: Jag har precis suttit igenom "Crazy, Sexy Cancer" igen eftersom Kire inte hann se hela på sjukhuset. Jag har sprungit mellan vardagsrummet med en gnällbebbe, köket med en filmtittande man och kylskåpet fullt av saffransbollar. Gudomliga sådana. Sådana som man inte trodde man skulle få smaka. Kanske lite för goda för Kire bad mig att stoppa undan dom så det var därför jag ständigt fick resa mig upp och gå till kylskåpet. För jag ville gärna ha i mig dom, även om han asketiskt lyckades avstå. Fast det var innan Kire plötsligt hoppade till och skrek.

Det är faktiskt inte helt ovanligt att höra Kire skrika. Trots förändrad kost har han nämligen inte blivit av med sin klantighet (på samma sätt som jag inte har blivit av med min förmåga att glömma vår sons personnummer) och han slår ständigt i fötterna i dörrkarmar, armbågar i kökshyllor, pannan i ugnsluckan... jag har hört att sånt där beror på att man inte dricker tillräckligt med vatten. Eller så beror det på att han har ofantligt stora fötter och att de därför är svåra att hålla reda på.

Hur som helst så var det lite annorlunda idag... han satt nämligen blickstilla när han skrek.

"Ajje!" sa han "Vad f-n var det som bet mig..." Jag drog instinktivt upp benen och placerade mina nakna fötter under Kires rumpa i köksoffan. "Var det spindeln?" "Visst var det spindeln...vad annars?" Efter mycket diskussion om vem och när ställde jag mig upp och tände ljuset. "Där är den, där är den.." jag kastade mig mot flugsmällan och räckte den till Kire. "Smäll den!" sa jag aningen motvilligt "Nej, jag vågar inte" svarade han som mördar tio flugor om dagen utan att blinka (för att inte tala om blomflugorna) "ta den på smällarn och kasta ut den genom fönstret. Den är där, den är där... skynda dig"

När spindeln väl är var ute, och i säkerhet från mina djurfientliga infall råkade jag kasta ett öga mot spisen. Där kravlade en till och senare ytterligare en. Det är en invasion av farfarspindlar här och de är ute efter oss... Kan det vara en hämnd för Kires flugmassakrar?

Det intressanta är att jag aldrig någonsin hört någon bli biten av en långbenspindel. De ska ju vara jättesnälla trots sin respektingivande storlek och när jag ammade Vilgot idag upptäckte jag ett annat djur som bits, nämligen mitt livs första fästing (för tre år sen fick Kire borrelia, och för fyra år sen var det Charlize men jag har varit helt bettfri). Är det så att djuren diggar vårt blod nu, så att de bits mer än förut?

Precis i början, när mitt intresse för näringslära bara precis initierats, fick jag lära mig att mygg biter folk med låga nivåer av riboflavin i kroppen. De gillar den typen av blod. Kan det vara så att långbenspindlar gillar enzymatiskt blod med en touch av Brendan Brazier's återhämtningsdryck?

Hur som helst har jag strumpor på nu och jag ska fortsätta läsa på. Nu inte om vitaminer utan om fetter och eftersom detta är så fascinerande tänkte jag bjuda på ett litet utdrag ur min passionerande lärobok:

"Näringslära för högskolan": "Gallsyrnaturliga triglycerider består oftast av en blandning av två olika fettsyror, som regel två eller tre olika fettsyror i olika positioner. På så sätt erhålls ett stort antal triglycerider med olika kombinationer av fettsyror. Vanligen återfinns en enkel- eller fleromättad i position 2. Positionisomeri förekommer vilket innebär att samma fettsyror är bundna i helt eller delvis olika positioner i molekylen"

Denna information kommer att så småningom ge mig svar på frågan om insektsbett samt rädda svenska folket från felaktig livsmedelsverksinformation och sjukdom och olycka på jorden.

Men först ett litet frukostrecept:

Fikongröt (2 pers):

8-9 fikon, blötlagda över natten och avsnoppade

0,5 dl malda linfrön

en halv banan

ett halvt äpple

1 tsk mesquite/ lucuma/ purple corn eller maca (helt frivilliga ingredienser, mest bara för att få i sig sin dagliga sos av superfood)

Sesammjölk:

1 dl groddade sesamfrön

1 banan

1 tsk vaniljpulver

vatten/ rejuvelac

Mixa de avsnoppade fikonen med resten av grötingredienserna i en matberedare. Häll sesamfröna med lite vatten eller rejuvelac i mixern och kör igång. MIxa tills mjölken är slät son en aningen tjockare komjölk. Söta med banan och smaka av med vanilj och lite salt. Om man vill ha ännu sökare mjälk kan man slänga i lite daddel.

Gonatt från köksbordet från studiefarsen!