Kire: Sitter vid datorn efter att ha avnjutit en topp-fem-någonsin-raw-food-måltid... (avocado, rå "parmesan", vitlöksdippar och tomatsalsa...kommer på caféet!) Och trots att rätten inte var direkt fettsnål och att jag kanske åt mer än vad som var nödvändigt känner jag mig fortfarande lätt till sinnet. I början upplevde jag den här motsägelsefulla känslan som aningen märklig. Som "blandkostare" är man ofta van vid att man ska känna sig däst efter en rejäl portion och påfyllning av en rätt man älskar.
I morse vaknade jag seg och trött efter 3-4 timmar uppbruten sömn. Mitt jag för några år sedan hade sett fram mot en kopp starkt kaffe för att få mig på fötterna ett par timmar, medan mitt nuvarande dito valsar in till köket för att fixa en nyare, mer sundare last: en green smoothie (en grön mjukis). Idag var den gröna basen babyspenat. Mörka bladgrönsaker är antagligen den mest koncentrerade näringskällan vi har att tillgå: de är en otroligt bra källa för mineraler (som järn, kalcium, kalium och magnesium) och vitaminer (exempelvis K, C, E och B-vitaminkomplex), och faktiskt också för proteiner i form av lättnedbrytbara aminosyror. Att bunta ihop det överflöd av olika bladgrönsaker som finns till begreppet "sallad" vore rent ut sagt en skymf; ungefär som att för en köttätare omnämna ägg, mjölk och kött som "djurmat". Ryskamerikanskan Victoria Boutenko har länge hävdat att bladgrönsaker ska ses som en helt egen grupp födoämnen för dess unika egenskaper. Vidare slänger vi i bananer, blåbär och kryddar med supermat som spirulina och mesquite. Men, som Vilda skrev häromdagen, man måste borsta tänderna efter!
Idag var vi ute på en tur till Simrishamn för handla mat och för att hitta fina stockrosor till caféet, som vi förhoppningsvis ska plantera imorgon med min vän Magnus som är på besök. Vi har insett att vi måste tänka väldigt proaktivt och se lokalen framför oss nästa sommar... Prunkande och översvallande blomsterblandningar som möter nyfikna vid Eliselundsvägen, ett stort trädäck vid uteserveringen fullt av solbadande turister med rosa mandelmjölksshakes, dörren till Ekobutiken som står inbjudande på glänt med en grönsaksdisk som skymtar innanför. Om inte vi kan föreställa oss allt detta kommer det aldrig att bli något av det hela.
Och på något konstigt sätt har jag inte tvivlat någon gång sen vi bestämde oss, även om jag i vår vardag med barnskrik, städ, disk och mycket begränsad fritid (för Vilda naturligtvis ännu mer begränsad med bebis och amning) känner mig långt ifrån bilden av den där frisk-fläktiga, unga och avslappnade österlenska entreprenören i vita linnekläder som jag naturligtvis kommer att vara om några månader. Men, en sak i taget. Imorgon fyller jag 29.
Läs även andra bloggares åsikter om raw food, smoothie, vitaminer, österlen
PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.
PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.
Grattis Erik, din gamle räv ;)
SvaraRaderaOch hörrni, jag hoppas verkligen inte ni missade att Astrid och Aporna kök hade raw food lunch på Malmöfestivalen? Själv har jag inte varit där än, undviker gärna så mycket folk, men om jag ska dit blir det definitivt Astrid- Djurens Rätt- och Ekko Gourmet- stånden.
Appropå hur det sociala byggs upp kring mat och mat som socialt klister som ni skrev om i förra inlägget kan jag bara hålla med. Det är ju dock inget som förändras för att man går över till raw.
kramar från Malmö
Grattis. grattis!! (med sång, blommor och cashew-bakelser) En fråga bara: Vad med bilden(29)? Kan DU läsa vad det står? Eller är det en kommentar till att föreställa sig (och lita på andra som påstår att det står 29)? Eller är du inte färgblind?
SvaraRaderaTack Emlan för tipset - tror jag går ut på promenad nu.