Gremlins, 80-talets matvanor och lärdomar

Vilda: Idag har arbetet med vår webshop börjat på riktigt. Idén med shoppen är att den ska vara en lättillgänglig rakt igenom, d.v.s. dels prismässigt dels informationsmässigt. Vi vill göra det möjligt för så många som möjligt att leva ett raw food-liv vare sig det innefattar 100 % råkost eller endast skymtar av det. Därför vill vi att informationen ska vara så lätttillgänglig, intressant och personlig som möjlig och leverantörernas standardbeskrivningar av sina varor räcker bara så där långt.

Jag har börjat på bokstaven A. Acai, ashwaganda, agave. Fjorton olika produkter hann jag med att researcha samt skriva recept där vart och ett av dessa används. Jättekul. Känns lite som att skiva uppsats igen, tillbaka på universitetet. För om sanningen ska fram visste jag ingenting om Ashwaganda tidigare men efter att ha läst om dess stressreducerande samt energigvande egenskaper tror jag inte att jag kan vara utan längre. Jag har också tagit del av Philip Macluskeys recept på gröna popcorn och funderat på hur man skulle kunna göra bönpasta av groddade adukibönor.

Nu sover Vilgot och jag får väl snart ta och fortsätta, jag har trots allt ett par varor kvar att beskriva innan vi kör igån 1 oktober (närmare 600 st till). Men först ska jag se en gammal klassiker.

Det som slår en när man ser gamla 80-talsklassiker är att livet känns enklare på den tiden. Ingen stressar ihjäl sig, man är mer rädd för att ens chef ska hitta ens hund än för ekonomiska depressioner, känslan av att inte vara någon i individualismens anda och andra hemska påhitt på 90- och 00-talen.

Men också att man levde livet annorlunda. För trots att mamma lagar mat framför tv:n i köket, lagas det fortfarande mat. Trots att pappas uppfunna apelsinjuicepress innebär att köksluckorna måste skrubbas rena på fruktkött, dricks det ändå inte ur flaska. Och fyllegubben på puben bestämmer sig faktiskt för att GÅ hem.

Men visst kan man se hur det utvecklas till det färdigmatsamhälle vi nu drabbats av. Sena mackor på vitt bröd, snickers som lockbete åt en ond gremlin, ett kylskåp fullt med mjölk, kyckling och glasburkar med tillbehör.

Det har gått i smygfart på sätt och vis, 80-talet inte radikalt annorlunda men ändå. Det är nog därför min mormor inte bryr sig om att grönsakerna hon köper är superbesprutade. För riktigt så besprutade var de inte på hennes tid, precis som Snickers-chokladen inte var 20 cm lång när den naive biologiläraren trodde det var en bra idé att mata ett monster med det.

En annan sak jag har lärt mig är hur roligt det är att ta skärmbilder från VLC...

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.