Dag ... tja, 40 kanske.

Johan: För sju veckor sedan bröt jag ett trettio år långt oligogamt förhållande med korv, pizza, pasta och socker. Från början var det bara meningen att jag skulle vara min animaliskt baserade kosthållning otrogen i två veckor medan Vilda och Kire experimenterade på mig med sin nya mat men allteftersom dagarna och veckorna gick minskade min längtan tillbaks till djurfetternas och långkokens rike. Jag sköt upp min parmesanpizza som jag lovat mig själv i välkommen-tillbakspresent och fortsatte leva på okokt och ostekt mat befriad från chark- och mejeriprodukter. Varför? För att jag mådde så j-vla bra. För varje dag klättrade mitt humör upp ett pinnhål; för varje dag blev det lättare att kliva ur sängen och vädret blev bara vackrare. Jag tittade mig i spegeln och såg påsarna under ögonen försvinna. Jag såg fram emot att få diska och städa och... Dessutom var maten ny, spännande och god.

Så sju veckor har jag alltså varit rå-vegan. Tänker jag fortsätta med det? Nej. Jag kommer att äta kött igen. Och fisk. Och ost ibland. Jag längtar inte efter det men rätt vad det är så hamnar jag i en social situation där jag klarar mig lättast om jag ger efter. Jag tänker också prova att göra torkat kött och just nu håller jag på att experimentera fram ett bra raw-sushiris och när det är fullbordat kommer jag att lägga på rå fisk. Och återigen; min raw-pasta kommer att få äkta parmesan sprinklat över sig mer än en gång. Så vegan - eller ens vegetarian - kommer jag inte att bli. Jag kommer ändå att kalla mig 100% raw för i min tolkning av raw ingår obehandlat (vilt)kött och fisk (dock ej mejeriprodukter - men jisses; parmesanen är bara en krydda och avrundar man uppåt blir det ändå 100%), om än i små mängder, så länge det är just rått.

Tio kilo lättare, mindre orolig och nervös, en perfekt mage, ett yngre utseende, roligare i köket, snabbare spring i benen, lättare att andas och inga bortdegade matsmältningstimmar i TV-soffan. Finns det då ingenting som varit jobbigt? Jo, naturligtvis. Att göra en så här radikal förändring kan ju inte få ske utan knorr från kroppen. Två saker: Min yrsel, som kulminerade för en och en halv, två veckor sedan har varit mycket jobbig. Men hu har den gått över nästan helt och jag vill inte ha tillbaks den. En annan negativ effekt har med alkohol att göra. I helgen bjöd jag på en hel-raw middag med bland annat spenatmasala (se Russel James för recept) och blev i min tur bjuden på fantastiskt vin. Redan efter en halv flaska var jag bästis med hela världen och lovade att vi måste träffas nån gång, och efter ytterligare ett glas lovade jag mig själv att jag aldrig skulle dricka så mycket nån mer gång, ramlade hem och slocknade med kläderna på. Jag hoppas att detta är något övergående för jag vill minsann kunna dricka lite mer än ett glas vin utan att börja hångla med chefens fru göra mig omöjlig i sociala sammanhang i fortsättningen. Men att vinet var så gott tillskriver jag mina pånyttfödda smaklökar.

Sammanfattningsvis: Det här är det bästa som hänt mig på länge - inga vilda hästar skulle kunna dra mig tillbaks till min gamla kost. Jag saknar ingenting, ser bara fram emot nya upptäckter i mitt nya kök. Jag vill tacka Vilda och Kire som inte bara introducerat mig utan också varit ett otroligt stöd under de här veckorna. Jag kommer aldrig att glömma det, ska ni veta.

 PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.