Familjen komplett, recept på en rätt!

Kire: Nu har äntligen min fina och efterlängtade styvdotter återvänt från Island. Märkligt hur barn kan växa över en sommar om man inte träffar dem. Det är liksom inte bara på längden och i ansiktet de förändras, utan också sättet de för sig och hur dom talar, nåt nytt kaxigt uttryck, en häftig gest, eller att de bara känns lite mognare på nått märkligt sätt. Men visst är det mysigt när åttaåringar också bara vill vara barn och bygga med duplo och läsa bamse under en mysig filt tills de somnar.

Just ja, jag skulle dela med mig av receptet på jordgubbsgröten som egentligen inte har något recept utan bara en massa hopplock och en matberedare. Först och främst hade jag i en massa bovete. Vi använder ofta groddad bovete i våra frukostgröter eftersom det är himla mättande och nyttigt (bovete är i själva verket inget spannmål, utan precis som quinoa, amarant och vildris ett slags frö, helt glutenfritt och fullt med bra proteiner). Sen måste det i banan för konsistens och smak, lite kokosfett och lecitin för krämighet och en massa färska jordgubbar. Och några extra som garnering. Det känns alltid förbaskat skönt att börja dagen med ett Raw Food-mål, det sätter liksom standarden för hur man vill fortsätta dagen. Idag då vi varit i Malmö och Köpenhamn har det varit mer problematiskt; dagen började med ett - Vad ska vi äta? - och fortsatte med ett hopplock av gamla morötter, tomater, grönt te och rafsande i lådor hos svärmor i hopp om att hitta några gamla russin. Samtidigt som skafferiet är fullt med gott, färskt bröd och kylen med smör och läckra ostar. Magen säger: Men kom igen, släpp loss, lev la vida loca! Men huvudet, och även hjärtat, har bestämt sig. Det blir ingen mer panikfrossa i bröd för mig (vilket jag hade för ett par månader sen en dag då "allting ändå hade gått åt skogen" och jag smällde i mig 15-20 mackor på en timme, utan överdrift, och mådde som jag förtjänade ett par dagar efter). Dagens svajiga inledning fortsatte dock och då vi fick hasta iväg till tåget för att hämta dottern Charlize på flygplatsen började jag få uselt humör av hunger och köpte en falafel med stark sås. Nåja, för att göra en lång historia kort, dra ett streck över det gamla, och börja på ny kula, som man brukar säga, så spelar det inte så stor roll med nåt snedsteg. Jag mår så otroligt bra sen jag förändrade min kost så jag låter ingen ostmacka hota mig. Och jag dömer inte mig själv eller någon annan.

Måste bara avsluta med att dela med mig av en härlig löpsedel som jag stötte på tidigare i somras:


Det känns skönt att se att kvällsblaskorna äntligen förstått att viktnedgången i sig gör en frisk. Att motionera behövs inte och att tänka på vad man stoppar i sig är bara strunt. Med KI-metoden (Kalasa på Ister?) förlorar du dina kilon i lugn och ro framför TV:n.

Vill bara förmedla lite av vår eufori kring att nästan bo på landet. Så här ser det ut utanför vår dörr: