Nigella... raw!

Vårt café i dagsläget. Mycket att göra med lokalen och än har vi inte fått tillträde... Spännande!

Vilda: En viss glossy tidning med väldigt trevligt innehåll har åter kontaktat oss med anledning av deras oktobernummer där vi förmodligen kommer att figurera med en liten "grej". Det är ganska fantastiskt att folk vill skriva om ens café innan det ens har öppnat men det är klart, det är ju lite speciellt... vi lanserar oss ut i raw food-Sverige för att sprida budskapet om den riktiga ursprungliga råvaran och vad man kan göra med den utan att förändra, förädla, förstöra allt den har att erbjuda.

Vi väntar oss mycket tillströmning, kanske rentav turister som vallfärdar till oss året om från hela Sverige, ja rentav norden, eller hela norra Europa och vi kommer att vara som matbutikerna på Österlen, helt okänsliga för det där med säsonger. Och vi kommer att bli Gurus, både jag och Kire, vi kommer att figurera på SVT1 och 2 och fyran och femman och ge ut kokböcker och signera dem på bokmässan.

Ja visst, det är ett upptaget schema vi har framför oss. Viktigt att planera ordentligt, att läsa på och att slipa sin image. Vem ska man vara i offentlighetens brännheta luft? Vem ska man vända sig till? Just för mig är ju förebilden självklar: jag ska bli den nästa Nigella, fast i raw-tappning. Jag ska ha min egen matlagningsshow där jag trippar runt barfota på vit kakel och blandar till passionfruktsousse och slickar mig på fingrarna. Jag ska tala sensuellt och titta rakt in i kameran och aldrig anspela på min lilla familj. När eftertexterna rullar ska jag filmas i en ljusgul fleecemorgonrock utan skärp som har kasat ner över ena axeln och ett vitt långt spetsigt nattlinne på väg mot kylskåpet för att kvällsfrossa i det förbjudna mousset.


Likheten är slående... eller?



Eller kan det vara så att man inte kan vara bullmammasensuell om man är spinkig? Inte kan man då vara voluptuös och verka matgladare än få... Då kanske man verkar mest ettrig och påträngande? Jag har en ganska jobbig röst också. Och är lite besserwisser-ig och lättirriterad också vilket säkert kommer att synas i rutan.

Vi kanske får satsa på Kire istället: blandning mellan Jamie Oliver och Gustav Mandelmann kanske... fast raw. Han måste bara lära sig att läspa lite, kalla alla kvinnor för darling och love och springa omkring i köket med för långa steg. Så måste han bära gubbmössa och skratta åsnelikt fast ändå på något sätt väldigt väldigt charmigt och visa på alla säsongens läckra ätbarheter genom att lapa i sig maskrosblad från vägkanten under en tidig vårpromenad.



Likheten är slående... eller?