"Ett surt humör trivs inte i en basisk kropp" säger han...

Vilda: ... och skrattar. Krisen är över, vi kan skämta om dagen som gått men jag kan inte låta bli att undra över det hela... blev det för mycket superfoods igår? Eller är det emotionell detox på gång? Eller är det kanske helt enkelt stressymptomen från hotellet som spökar?

Igår kväll, inspirerade av styrelsemötet och det schemalagda vattendrickandet, beslutade vi oss för att skapa struktur i bostaden vilket innebar bland annat att tömma bokhyllan på ytterligare ett par hundra böcker för att lämna plats åt alla andra böcker som är lite mer utspridda (en korg för trädgårdsböcker, en telefonbänk för pysselböcker, ordböcker och språkböcker under skrivbordet, raw-böcker i en egen hylla vid terassen, självutvecklingsböcker i en hylla på Charlizes rum m.fl.). Samtidigt låg jag ganska efter med teckningarna åt hemsidan medan Charlize hade suttit alldeles för länge på datorn. Kire kom till mig där jag yrade fram och tillbaka och påpekade än det ena än det andra, allt säkert jättevettigt. Jag upprepade "Vi tar det på familjemötet, vi tar det sen" för av någon anledning fick jag för mig att vi skulle hinna med ett sånt innan läggdags.

Skisser till hemsidan

Problemet var väl mest att Vilgot aldrig riktigt ville somna. Han var hur lugn som helst, i flera telefonkötimmar. Vi turades om att dansa med honom till The Tune Robbers Play Sweet Ballads 2 på Spotify, sjöng med inlevelse till Mad World och såg hans ögonlock falla. Men så

fort man la ner honom vaknade han och stirrade vänligt men bestämt i väntan på att bli upplyft. För mycket maca i bröstmjölken? Eller var det kakaon i norirullen? Sist vi bjöd familjen på kakao kunde tre av de fyra vi bjöd inte somna förrän två på natten...

Hur som haver fann jag mig mer och mer dansande med Vilgot och mindre och mindre itu med att göra allt vad jag skulle göra. Inifrån köket hörde jag Charlize laga pannkakor till frukost, hon hoppade upp och ner i kulinarisk skaparextas och jag önskade att jag kunde vara där inne och se henne.

Inte i ett mörkt vardagsrum med upprepad närvaro av män som sjunger till sina älskade att "var du än sticker, vart du än är kommer jag att vara just här och vänta på dig" (är det inte roligare att följa med?) och med en son som lika gärna kunde sova...

Det blev inget familjemöte, inte heller blev det något tecknat. Det blev en sen natt igen, ont i hela kroppen av trötthet, en gigantisk gammelfluga som väckte oss när vi precis var på väg att somna. Det gjorde ont i Kire att ha ihjäl den, så gammal verkade den vara (som gammelålen i sjön).

Så det var väldigt lägligt att jag vaknade imorse klockan 6:20 utan att vara det minsta trött. Vilgot sov vidare, jag körde lite morgonyoga, stängde av torkugnen och satte mig i köket vid mitt ritbord. Det verkade vara början till en alldeles perfekt dag. Så ni måste förstå hur förvånad jag blir när jag smäller i dörren hårdare än på väldigt väldigt länge över att JAG var tvungen att lägga in räkningarna på internetbanken (medan Kire städade, lagade frukost åt Charlize och bar på Vilgot) och än mer över att jag flög på honom full av anklagelser när han föreslog att vi skulle besöka Tomelilla FÖRE Lövestad när jag propsat på motsatsen. Helt sanslöst att han ens vågade tänka om. "Du är aldrig fokuserad på att hitta en lösning" röt jag medan han la upp kartan och försökte kompromissa "allt är bara problem med dig".

Vad var det som hände? Snabbare än orden lämnade min mun visste jag att de var helt absurda, ogrundade, ord som endast tjänade att skydda mig själv från att bli ifrågasatt.

Bilderna ovan: resultatet av stress

Det vände inte förrän vi så småningom kom till Lövestad, en och en halv timme sena, efter en tallrik i golvet och en sallad tappad i överlämnandet. Thomas föräldrars gamla bondgårdsbihang var fantastiskt och jag började genast se ljust på livet igen. Så här skulle man bo. Fast större så vi fick plats med flera familjer...

Vi fortsatte, lite föryngrade i hjärta och själ, till Malmö (inför Vilgots sjukhusvistelse imorgon) där vi överlämnade teckningar till min far Johan och åt middag i väntan på hans torkugn som aldrig dök upp. Det är otroligt att se honom nu. Jag har svårt att förstå hur han klarar det så bra. Han har varit råkostare nu i fem-sex veckor inklusive läro-, inspirations- och utrensningsveckan hos oss och det enda han har sug efter är rått godis. Han började jobba igen i förrgår (tidningsutdelare) och igår åt han en banan doppad i honung och maca innan han begav sig ut på natten (förlåt pappa om det var en kökshemlighet som du hade tänkt inkludera i en dyr e-receptbok). Men framförallt är det skönt att ha någon att kunna komma hem till utan att behöva tänka på matsituationen.

Pappa med en mandolin och van hand i råköket

Råpasta med vår gojiketchup, grönsaker med citron- och tahinidipp, gröna bladgrönsaker

Så ligger vi hemma hos mamma och pratar och Kire skämtar. "Ett surt humör trivs inte i en basisk kropp" säger han med en fisförnäm röst och vi skrattar men på sätt pch vis är det nog så. Det var ett tag sedan jag PH-testade mig men hur basisk jag än är är där nog en del slaggprodukter och fjättrade känslor kvar här inne som riskerar att förändra hela mig några dagar då och då. Man ska inte inbilla sig att ynka 17 månader fram och tillbaka har rensat upp allt man utsatt sig för.

Recept på Challans pannekaugor (3 jättestora portioner)

4 dl paranötter

2 bananer

3 dl vatten

2-3 msk hampaprotein (frivilligt)

Mixa allt i mixern. Torka i torkugn på 40 grader över natten. Servera med massa frukt och någon nötgrädde.

Dagens tips: Om du ska ha vitlök i maten och använder vitlökspress, skippa att skala klyftan

- det behövs inte!

Dagens fråga: har du erfarenhet av detox?

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa, humör, blodsocker, raw food, föräldraskap, familj, Skåne

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.